Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!! 

Blev kallad nörd

Idag köpte jag en signerad Liverpool-tröja. Med hela fjolårslagets autografer, för lite ganska väldigt mycket pengar och blev kallad nörd av min älskling Jessica. Får se om den matchar min signerade Kalmar FF-tröja från 2007 hemma på väggen eller om jag säljer vidare den i vinstintresse senare i år :) 

Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)

Lyckan

Särskolan Lyckan är laget som aldrig tappar taget och tappar dom taget så kommer dom iallafall inte sist utan bara näst sist i ligan! Igår spelade vi innebandysäsongens sista match. Säsongen inleddes med typ fem raka förluster, sen några oavgjorda matcher, och som vanligt när det gäller Lyckan så kommer vi igång lagom till säsongen är slut. Att ha tre vinster, en oavgjord och jämnt spel med serieledarna på de fem sista matcherna är trots allt riktigt bra. I tisdags gjorde jag för första gången mål i en vinstmatch, i början tror jag att jag gjorde mål i fem raka förlustmatcher, då blir man ju lite lé påatt. Nu jefflar ska vi ta tag i fotbollssäsongen :)