Därför har jag inte någon bil

Först och främst måste jag konstatera det motstånd jag stöter på för att jag inte har bil. Lite märkligt är det, det tycker jag, att förståelsen för att man vill vara bilfri är så påtagande liten, ibland nästan provocerande för andra. – Ja, jag har körkort i tio år och har haft bil i princip hela den tiden. – Ja, jag har råd att skaffa och äga en bil om jag vill. – Och ja, om jag hade en bil skulle jag förmodligen köra den precis hela tiden. Men är det verkligen ett argument för att skaffa bil? Den mest relevanta frågan är väl, hurdant är mitt behov av en bil?

Jag har en tjugofem minuters cykeltur till jobbet. Det är lite för långt för att cykla varje dag hela vintern, men då finns det å andra sidan bussar varje kvart från min närmaste hållplats. Det tar två minuter att cykla till gymmet, alla mina vänner som jag umgås med bor inom max tio minuters radie, det tar fem minuter till stan. Jag kan på fem minuter gå till köpcentret Giraffen med tre matbutiker och tjugo andra verksamheter. Sporthallarna jag spelar fotboll och innebandy i ligger fem respektive tio minuter bort. Ja, ingenting kan i princip ligga längre bort än tio minuter, för det är ungefär så lång tid det tar att cykla till utkanten av stan vilket håll jag än cyklar åt. Men om jag hade bil så hade jag tagit bilen varje gång, jag känner mig själv så väl och jag ser på alla mina vänner som har bil att de tar bilen även om de bara ska några kilometer. Jag har väldigt sällan anledning att åka någonstans dit det inte går lika smidigt att ta buss eller tåg, jag har lånat föräldrarnas bil någongång när det varit något särskilt, men även om jag hade hyrt bil de få gångerna istället så hade jag sparat pengar mot att äga en. För mig är det inte nödvändigtvis optimalt att äga bil, även om det skulle vara skönt - lite för skönt - att aldrig behöva cykla eller gå någonstans. För helt seriöst, om jag hade en bil och det varit kallt och jävligt när jag skulle någonstans, då hade jag tagit den precis varje gång. Så väl känner jag mig själv. 

I Sverige finns det fyra och en halv miljon aktiva personbilar och ytterligare en miljon som är avställda. Vilken sjuk siffra det är, det är mer än en bil per varannan person, i praktiken en bil per körkortsinnehavare i vårt land. Det är ändå mindre än i exempelvis USA där det finns nästan 280 miljoner bilar på 314 miljoner människor, det är nästan fyra bilar per hushåll. Så illa är det inte i Sverige än i alla fall :) Många måste ha bil naturligtvis, alla som har familjer och som bor utanför tätorter och alla som inte har möjlighet fysiskt att cykla eller gå dit de ska och inte bor vid en bra bussförbindelse - jag är bortskämd på så sätt, jag är fysiskt frisk och bor centralt med nästan löjligt bra kollektivtrafik. Visst, jag gnäller mycket på att de är sena och att det är dyrt, men tack vare min tidsoptimism hade jag förmodligen varit lika sent ute även med bil - och då betalat tusentals kronor mer varje månad och haft en större negativ miljöpåverkan. Jag vet ärligt talat inte hur farligt bilutsläpp är, det är förmodligen bara en liten bråkdel av alla utsläpp som sker i Sverige, ser man det individ för individ så spelar ju naturligtvis en enda bil ingen roll - men om man kunde få folk att sluta småköra, sluta ta bilen varje gång man egentligen inte behöver, så skulle man kunna spara många miljoner bilturer varje dag – det hade gjort skillnad, inte minst i stadskärnor där avgaserna förstör så mycket och där mycket av de onödiga bilturerna sker.  

Det har verkligen varit en prövningens höst för mig som cyklist, det är ungefär precis ett år sedan jag avskaffade bil och aldrig har det varit så kämpigt som november har varit nu, det har regnat och ruskat i princip varje dag, så jag har tagit buss betydligt oftare än jag cyklat. Tyvärr är det inte ekonomiskt att bara cykla ibland i den här staden, för att det ska bli någorlunda billigt att åka kollektivt så måste man åka med bussen varje dag med månadskort. Då kan man komma ner på tjugo kronor om dagen, men åker man varannan dag så kostar det femtio kronor om dagen. Jag tycker det är lustigt att det ska vara dyrt att åka gemensamt i stadens bussar, hur många äldre har exempelvis råd att lägga femtio kronor om dagen på att åka och göra ärenden? Som sagt, det finns fem och en halv miljon personbilar i Sverige – men bara fjortontusen bussar. Så det går ungefär 400 personbilar per varje buss på Sveriges vägar. Det motsvarar inte på något sätt hur transportbehovet ser ut, med billigare kollektivtransport skulle vi istället kunna ha sprängfyllda bussar, medförande mindre utsläpp, mindre trafikanter och således färre olyckor, vi skulle ändå tjäna mer pengar till kommunen och medborgare skulle spara stora pengar. Men nu är man istället dumsnåla på KLT (Kalmar Läns-Trafiken) och höjer priserna varje år – de lever i sin lilla bubbla och ser bara en årsbudget i taget, utan en tanke på långsiktighet eller miljömässighet. Det är så tvärtom mot vad kollektivtrafik står för och borde vara.

Mina föräldrar är väldigt bra förebilder exempelvis. De har båda en kvarts cykeltur till jobbet och de tar aldrig bilen, hur snöigt, slaskigt, mulet, regnigt, eller skållhett det än är ute. De är mer cykellojala än brevbärarna, trots att pappa har flera bilar att välja på. Det tycker jag är väldigt väldigt duktigt, det hade varit så enkelt för dem att köra bil, men de kämpar på sina cyklar i ur och skur. Varför skulle jag vara sämre? Tanken är väl att generationerna ska bli smartare och smartare, eller hur? :)