Silly season

Eftersom jag egentligen aldrig hållit på något utländskt fotbollslag på riktigt, har jag heller aldrig haft de där häftiga explosiva känslorna när jag sett riktigt bra fotboll. Jag har alltid resonerat som så att det har räckt för mig att se bra fotboll för bra fotbolls skull. Och senaste tio åren har svenska fotbollsspelare lyst med sin frånvaro i de stora ligorna, förutom Zlatan – så jag har haft laget som Zlatan spelar i som favoritlag under många år och sett väldigt många av hans matcher, men franska ligan är i övrigt inte särskilt intressant för mig. Så jag har bestämt mig för att jag ska hitta ett favoritlag! 

Jag läste in mig riktigt ordentligt på alla byten som skett inför säsongerna och jag sållade bort lagen som är för pengakåta. Jag ville ha ett lag med hjärta, som står för bra värderingar, som har förhoppningar istället för förväntningar; en underdog - men inte så mycket underdog att de inte har en realistisk chans på grund av att de spelar för dålig fotboll. Jag ville ha ett lag att hålla på som andra människor i min omgivning också håller på - eller åtminstone känner väl till, så man kan snacka om matcherna. Jag ville vara i en liga där många av mina vänner har favoritlag så att man kan gnabbas lite. Efter månader av tänk, kom jag inför helgens premiär fram till att jag ska gå in extra mycket för att heja på Liverpool FC kommande säsong av engelska Premier League. De är lite halvtipppade att komma topp tre-fyra och de har förlorat några eldsjälar men fått in nytt blod och står för en kul utmaning. Det känns som min stil det. Nu kör vi!!