Fastighetsägare

Idag... om några minuter går jag till banken och skriver på det sista mecket, sen är lägenheten vår! Så himla gött! Får nyckeln och pappren på att den är min och sen är det bara att börja ombyggnaden och inflyttningen :) Lite nytt golv och nya färger bara, kommer bli sweet! Studsar runt på blåa fluffiga moln just nu! Yeehaa!

Angelina

"Angelina Jolie är förkrossad", börjar en artikel i en skvallerblaska som ligger uppslagen på bordet hemma hos Jessica och Annie. Jag skulle inte tro att någon av dem lagt ut de 29,90 som den kostade, men man vet ju aldrig. Hur som helst, artikeln fortskrider: "Hennes högst privata och hemliga dagbok har försvunnit. Nu är hon livrädd för att de ska hamna i någon utpressares händer. Eller ännu värre - att Brad Pitt tagit dem i beslag för att få reda på sanningen!". Otroligt spännande. Sedan följer en helsida med spekulationer om vad som kunde stå i dessa försvunna, hemliga handskrivna böcker. Dessutom en punktlista med tio saker som absolut måste finnas med, och infällda bilder på kändisar som de tycker känns aktuella. Givetvis har de en expert som hela tiden fäller in sanningsenliga kommentarer. Som bildtexten till bilden på mannen i coola solbrillor: "Angelina har fortfarande mycket starka känslor för exmaken Billy Bob Thornton och har skrivit ner jämförelser mellan hur han och Brad är i sängen". Det här vet skribenten med säkerhet.

Vänder man på bladet ser man att Britney Spears är ensam. De har till och med fått ett citat från henne: "Jag är så ensam!". Det har hon förmodligen sagt till skribent Alexandra Jansdotter på Glaze. Inte! Hehe men den här artikeln börjar på samma nivå ungefär: "Britney Spears känner sig som den ensammaste kvinnan i världen. Hennes orolige far övertalade exet Jason att dejta henne igen. Han gick med på det men vill även träffa andra".

För varje ny sida är det en ny helt och hållet påhittad text om en känd Hollywoodkändis med anonyma experter som säger hur respektive kändis känner sig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur såna här tidningar kan sälja en enda kopia, det kan ju inte finnas någon som tror på ett enda ord? Men så ser jag på framsidan att man fick ett gratis rött läppglans på köpet med tidningen. Jäklar! Vilken deal :)

Toktant

Häromdagen hände nåt sjukt skumt. Jessica hade ett försökringspapper på en födelsedagspresent och en dag hade vi råkat slänga den. Tyckte inte det var hela världen, så jag tänkte inte mer på det. Sen en kväll, i elfte timmen, jag öppnade i nåt pajamas/mjukis-igt, kollade i titthålet eftersom det var så sent och såg en tunn kvinna. Fick direkt associationer till den äckliga systern i Jurtjyrkogården, men riktigt så illa var det inte när jag ändå öppnade dörren. Där stod tanten som jag brukar se i sophuset, hon som en gång sa till mig att man kan spara mycket pengar på att gå igenom tidningsinsamlingen eftersom folk till slut ändå slänger alla tidningar- hur bra de än är. Jag fick lov att instämma den gängen, det var ingen människa jag ville hamna i en dispyt med. Nu hade hon iallafall gått igenom mina förseglade sopor och hittat försäkringsintyget och hon kom för att lämna det till mig tillsammans med några kloka råd om hur man hanterar värdepapper så att inte fel personer får tag i det. Hon försäkrade att hon inte ville ha någon hittelön, något jag aldrig i livet hade fått för mig att erbjuda henne. Det räcker med vetskapen om att hon läser mina gamla illustrerad vetenskap. Där sparar hon in femtioåtta kronor i månaden - DET är vad jag kallar hittelön.

Isabella

GeoTagged, [N56.74984, W15.26924]

Idag har Påsen och jag bilat över till Skånes västkust för att träffa våra sötnosar... Fick köpa en såndär XL-redbull för att inte somna bakom ratten när solen envisades med att ligga precis i ögonhöjd heela vägen. Nu är jag iallafall med Jessicas klass och dom övar slutscenerna på sin musikal, den fick jag ju inte se :) Här är lite smygreklam för musikalen ---> www.musikalenisabella.tk

Kung Crille in reverse

Den första april borde vara årets bästa dag för mig. Men nej. Det började med att jag fick syn schemat i måndags att jag skulle vara ledig idag. Blev förstås förtvivlad över att de aprilskämt jag planerat för Maxis kunder nu inte skulle bli av. Jag hade bland annat tänkt ha smakprov på citroner men skriva gul grapefrukt på skylten. Idag har jag därför inte orkat ta mig för att skoja med en enda själ! Sen nu ikväll har jag själv blivit narrad. Skulle gå bort till verkstan och hämta min bil som blivit lagad. Tänkte, "det är ju på tok för långt dit, nästan ända bort till Lindsdal ju", så jag tog bussen. När jag gått de tio minutrarna från hållplatsen till verkstaden så börjar hagelstormen av aprilskämt mot mig; bilen är inte där! Tror jag iallafall och ringer Eniro och ber dom koppla mig till ägaren. Blir naturligt lurad även av Eniro, felkopplad till en intet ont anande stockholmsblatte. Andra gången kom jag rätt och fick höra att meckarn "kanske" kunde ställa ut den imorgon. Ringde macken och frågade om han kunde hålla den billiga hyrbilen åt mig och det kunde han. I bitterhet gick jag tillbaka till busshållplatsen igen där KLT-chaffisen åkte rätt förbi mig och jag kollade på internet att nästa buss skulle komma först om en halvtimme, så jag fick helt enkelt bita ihop och gå. Gifvetvis skulle KLT ha fler skojess i rockärmen, två gånger när jag vandrade mittimellan två hållplatser kom det likförbannat bussar, sökningen på KLTa hemsida måste haft ett aprilskämtfilter aktiverat. När jag kommer fram till macken tror jag förstås att snubben bakom disken skojar när han ler och säger att bilen jag skulle fått låna inte finns kvar längre, men han höll konsekvent på sitt skämt och jag fick ta den dyra bilen. Nu pallar jag inte att bli aprilskämtad mer utan kapitulerar i sömn. Hehe men se upp ni där ute! De andra 364 dagarna det här året är mina! Hihi. :)

Födelsedagsfest 20.35

GeoTagged, [N56.74322, W15.92784]

Jessica har precis öppnat sina presenter och speciellt fastnat för ett par röda converse som hennes mamma köpt. Hon har också hunnit bli kär i en massa inslagspapper i svart glitter som hon vill spara :) men det ändrar hon sig nog om snart, hihi. Snart hem till oss igen där festen börjar på allvar :)

Födelsedagsfest 19.10

Jessica bjöd mina föräldrar på hennes födelsedagskalas och såhär stiliga hade de gjort sig! :) Snart vankas det toasts och alkoholfri dryck. Har även förhoppningar om tårta, jag har inte frågat men vad vore en födelsedagsfest utan tårta? :)

Elva spänn

Aftonbladet har gått från tio till elva kronor... En krona mer eller mindre, egentligen men det var ju så förbaskat smidigt att bara trolla fram en tia ur bottenskramlet i fickan, en tia har man alltid typ, men nu ska man hitta två separata mynt, eller ännu värre, spräcka en tjuga! Nja nu tror jag minsann det får bli nättidningen ibland istället. Tur att jag har gratis internet nu i två månader sen tele2 strulade som kompensation. :)

Liftaren

Idag tog jag upp en liftare. Det gör jag så ofta jag kan, iallafall när det är någon det är uppenbart synd om. Det här var fortfarande i gryningen, halv sex på morgonen och den här stackars tonårspojken hasade fram med bakfulla klumpsteg. Blött och kallt ute dessutom och det såg ruggigt kallt ut att gå längs E22an utan jacka. Det visade sig att han haft en gammal hederlig sjöfylla och tappat sin mobil, sin plånbok och sitt lokalsinne. Just då var jag riktigt nöjd över ännu en vit helg :)

Flygande hönor

Sitter och läser morgontidningen på jobbet om hönsbur-debatten. Motståndare Linda Björklund på Djurens rätt uttalar sig såhär: "Enligt lagen ska djuren kunna bete sig naturligt. Men de har lika lite utrymme som förut, en yta motsvarande ett A4-papper per höna. I burarna kan inte hönorna sträcka på sig, krafsa i marken och flyga." En skarp analys kan en del mindre intelligenta läsare tycka. Hönor är ju inte direkt kända för att ha förmågan att flyga. Jag har ännu inte sett en höna flyga söderut på hösten, tacka för det. Med alla sveriges miljoner hönsdjur i luften skulle man kunna köpa bajstätade paraplyer i varenda kiosk och det skulle medfölja en biltvätt med varje köpt bil. Det är nog bäst vi har dom jäklarna i bur ändå :)...

Second hand

Inne i en second hand-butik idag och jag förstår inte grejen. Men trettio hysteriskt imponerade kvinnor därinne yttrade öppet sin kärlek för de här trånga rummen fulla med kläder så fula att tidigare ägare mått dåligt av att ha dem kvar hemma. Bland lukten av gammal fuktig källare kan man även hitta smått rostiga smycken, utslitet porslin och gamla lakan. Det är och förblir för mig en gåta hur kvinnor och i viss mån gamla ensamma skröppliga gubbar kan tycka att det här är en så otroligt spännande värld. Nu år 2010 säljer man ju kläder på Blocket och tradera, så i all rimlighet är det bara den skitigaste skiten som hamnar i second handbutikens hyllor. :)

Varför man gör lilla på E22an

Varje gång jag åker hem från jobbet så blir jag antingen nödig eller sjukt trött. Antingen eller. Varje gång. Det slår aldrig fel! Och oavsett vilket av det som jag drabbas av så eskalerar problemet hela vägen tills jag till slut når kulmen precis innan jag kommer in på norra vägen. Då bara försvinner problemet av sig självt. Jag får slå mig själv med en tegelsten, sträcka ut huvudet genom rutan, ha högsta volymen i stereon och sånt för att hålla mig vaken i 46 minuter men när jag svänger av min avfart så blir jag plötsligt sjukt pigg, som om någon doserat mig med tidsinställt koffein varje dag bara för att jävlas. Ännu värre är det när det gäller nödighet. Vi säger som exempel att det handlar om kissnödighet, för att hålla dagens inlägg någorlunda rumsrent, så blir jag kissnödig som från en klarblå himmel, som om jag hade bongat hundratjugo Heineken. Sitter som på nålar i 48 minuter, kämpar med livet som insats för att slippa behovet av en extratvätt när jag kommer hem, tills jag springer in genom yttre porten till huset. Då försvinner det, rakt av, kan inte ens kissa om jag försöker. Det är då själva fan så tokig man blir! Nån däruppe som skojar med mig? Så ser ni en metallblå Mitsubishi Space Wagon stilla längs vägen, räds då inte, ty det är förmodligen bara jag som gör ett av livets behov - intill motorvägen.

Olé

Den största skillnaden på att vara barn och vuxen är hur man reagerar på post. Som barn ÄLSKAR man förstås post för det kan bara vara balla kataloger, födelsedagskort med pengar, brev från folk som man tycker är häftiga och sådär. Som vuxen vet man att allt som kommer i brevlådan är skit. Idag kom inga brev till mig på domaregatan, således inga räkningar, så jag kostar på mig ett léende idag! Olé!

Comeback!

Precis som alla kända bloggare så har jag tagit en paus för att
nu göra en storslagen comeback. Jag kände att den här dokumentationen
av ett mycket nöjt practical joke måste exponeras! Haha. Igår var det
ett gäng kackl... eh, ett gäng tjejer, på förfest här, och jag passade på att
byta ut tequila-saltet mot socker! Det tyckte jag var otroligt roligt,
jag skrattade så jag nästan dog! :)

Besök i Ryssland

Nu kan jag äntligen stryka "Dricka vodka i Ryssland" från min "Saker jag måste göra innan jag dör"-lista.

högstadiefylla

Igår var det något av en högstadiefest. Mladen ringde mig på eftermiddagen och förklarade att vi skulle grilla, Micke skulle ta med korv och själv hade han ordnat med ketchup, eftersom Going bara hade tretton kronor på kontot och de andra killarna hade bara en femtiolapp var eller så, och ingen hade de sprit, men Mladen hade nallat lite vodka från sina föräldrars barskåp, hittat en flarre vin nånstans och Going hade en påse öl, så allt skulle ordna sig.

Nu blev det inte så tattigt som det lät. Vi åkte faktiskt och köpte korvgrejer och engångsgrillar, jag hade en spritflaska och vi köpte finspä till, och sen kom Mladen över en flaska whiskey som Micke svepte i vanlig ordning. Kvällen artade sig väl och till sist satt vi längst in på en öde pub och diskuterade invandrarintegrationspolitik. Så kan det gå. Riktigt gött.

iSight på iMac på iFylla

Snålaste erbjudandet hittills

Preem har äntligen upptäckt att jag inte använder deras kortservice längre och hade tydligen bestämt sig för att locka tillbaka mig. Hur? Jo det ska jag säga dig - med en marabou choklad, 100gram. Schysst! Det kan ju vara gött att få sig en bit choklad om man ändå ska tanka. Men vänta nu... Här står det ju att jag måste tanka full tank åtta gånger. Enkel huvudräkning (eller ja, okej, enkel fuskräkning genom windowskalkylatorn), åtta tankar om femtio liter bensin á 11,70kr= 5280 kronor. Inköpspriset på en marabouchoklad är ungefär sex spänn, sånt har jag koll på eftersom jag sitter på maxis intranät hela dagarna =). Hur bra blir då egentligen det här erbjudandet? Jo ungefär så att jag får 0,0008% rabatt på bensin men istället för rabatt i pengar får jag rabatt i en choklabit. Känner jag mig sjukt lockad? Nej.

The Curse of the Norweigan Money

Jag tror att det vilar en förbannelse över de norska pengarna. För sedan jag fick tillbaka det här femsiffriga beloppet har jag blivit av med ett annat femsiffrigt belopp; Min pissdyra, oförsäkrade macbook gick i backen förra veckan och sluta' med ens fungera, sen betalade jag tusen spänn överpris på en grej, sen betalade jag tvåtusen spänn i förskott på en auktionsvinst till nån lurendrejare och nu senast åkte jag på feta böter för nån skitförteelse. Jag var ute och körde i all fredlighet, jag hade lånat min pappas GPS, som jag har en liten hat-kärlek till. Kärleken för att den har en funktionell karta, hatet för att den alltid sätter mig i klistret - och idag var inget undantag. Kör in här, sa GPSen och jag körde in där. Då hör jag farbror Blå tuta febrilt bakom mig. Ett här får du inte köra senare hade jag en olovlig körning-bot på ännu ett fyrsiffrigt belopp. Nu har jag snart gått plus minus noll. Det är ju typiskt.

Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!! 

Blev kallad nörd

Idag köpte jag en signerad Liverpool-tröja. Med hela fjolårslagets autografer, för lite ganska väldigt mycket pengar och blev kallad nörd av min älskling Jessica. Får se om den matchar min signerade Kalmar FF-tröja från 2007 hemma på väggen eller om jag säljer vidare den i vinstintresse senare i år :) 

Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)

Lyckan

Särskolan Lyckan är laget som aldrig tappar taget och tappar dom taget så kommer dom iallafall inte sist utan bara näst sist i ligan! Igår spelade vi innebandysäsongens sista match. Säsongen inleddes med typ fem raka förluster, sen några oavgjorda matcher, och som vanligt när det gäller Lyckan så kommer vi igång lagom till säsongen är slut. Att ha tre vinster, en oavgjord och jämnt spel med serieledarna på de fem sista matcherna är trots allt riktigt bra. I tisdags gjorde jag för första gången mål i en vinstmatch, i början tror jag att jag gjorde mål i fem raka förlustmatcher, då blir man ju lite lé påatt. Nu jefflar ska vi ta tag i fotbollssäsongen :)

Att arrangera fotbolls-EM

Sverige och Norge vill arrangera herrarnas fotbolls-EM år 2016 och Sveriges fotbollsbas har hittat det vinnande argumentet:
- Ingen av oss kan arrangera slutspel ensam, det går inte längre för det har blivit så mycket större. Då är det naturligt att Sverige och Norge söker samarbete. Vi har arrangerat stora evenemang tillsammans förut, som EM för damer 1997.
Ja, då är det ju nästan spikat att vi får det. De andra kandidaterna, Italien och Frankrike, har visserligen arrangerat två EM-slutspel och ett världsmästerskap vardera, men vi hade ju Dam-EM för tolv år sedan. Den gången spelades semifinalen på Borås idag tredje största idrottsplats, Ryavallen, inför 180 betalande. Det är meriterna det hänger på, det här tar vi, inget snack om saken - EM till Sverige! 

Kalla fötter

Just nu har jag ordentligt kalla fötter. Jag har nämligen en auktion ute på tradera.se på en DVD-box... en väldigt bra serie som heter Brisco County Jrs äventyr, rufft översatt, jag köpte den på import för flera år sedan för säkert tusen spänn, eftersom jag och Joel har varit lite Bruce Campbellfanatiska. Men av olika skäl blev det inte så att vi såg färdigt den där serien ändå, och i ett ögonblick då jag hade tråkigt och återfick mitt traderakonto, kom jag på att jag kunde sälja av lite skit jag inte använder, och började med den här fina boxen... Åtta diskar, tre avsnitt på varje, riktig kvalité, en nia på IMDB gör den till en av de tio bästa serierna genom tiderna, om man ska lita på deras undersökning, och nu sitter jag här med boxen framför mig, den snygga kartongen, de åtta diskarna snyggt uppradade i kronologisk ordning, det följsamma häftet med tre sidor information och kuriosa till varje avsnitt, det är maffigt... och så får jag såhär kalla fötter. Tio minuter kvar till klubban når bordet och jag vill bara hålla i den här fina boxen, sätta in den i hyllan igen och bara ha den där trots att den inte fyller någon funktion. Åtta minuter kvar och budet ligger fortfarande på 300 spänn... Tuggar ner mina naglar till hela fingrarna bara är stumpar. Herregud. Jag får ett nervöst sammanbrott. Men så blir jag ändå ganska lugn när jag ser att hela serien finns i samma kvalité att ladda hem helt gratis från Piratebay. Oh gud vad jag är samvetslös :)

Musiklektion på skånska!

Svarta lådan

Varför tillverkar dom bara inte hela planet i samma

material som dom tillverkar den svarta lådan? - Pajasar!

Kålpudding

Jag brukar inte följa upp tidigare blogginlägg men nu måste jag bara ta och skriva, på tal om att jag nämnde förut att jag aldrig hade gjort kåldolmar, att idag har jag ta mej tusan stått och lagat klassisk svensk kålpudding! Två timmar tog det, och när jag var färdig såg det förstås rent förjävligt ut, såg ut lite som när naturfilmare fotograferar fåglar som förgiftats av oljeutsläpp, så såg det ut. Men det spelar väl ingen roll, hur det ser ut? Och ja- jag använde vitkål, det kan du skriva upp i din lilla notisbok! :)

Jag har aldrig sagt att det här är en matblogg, tvärtom så vill jag understryka att det inte är det och jag lovar att aldrig mer skriva om mat, utom möjligen god mat eller mat jag tycker är rolig eller som är med i något komiskt sammanhang, men jag måste ta tillfället i akt att berätta om min köttfärsgryta jag gjorde! Jag började nämligen med tankegången att jag skulle göra en riktigt maffig köttfärssås, så först och främst köpte jag nötfärs, och jag ville inte ha litegrann utan jag köpte ett storpack med ett och ett halvt kilo, vilket är jaevligt mycket köttfärs. Sen ville jag ha en vitlök förstås, den fräste jag i, och eftersom gullök är ett måste i alla köttfärsrätter så brände jag på med en sån också. Storhetsvansinnet hade redan börjat när jag köpte ett trepack rejäla ekologiska paprikor på Maxi. "För färgens skull", tänkte jag för mig själv för att vägra inse att jag tappat fästet helt. Champinjoner köpte jag också alldeles för mycket av men jag vräkte i allting ändå. Och ett halvkilo morötter rev jag och hade i också. Jag kallsvettades när jag insåg att grytan jag valt, som är den största vi har, är på tok för liten för det här projektet, men jag fortlöpte och hade i ett par rödpeppar som jag köpt på mig också. Och så lite buljongvatten för att få lite extra köttig smak, och en halvliter grädde på det. Jag hade köpt tre stora tomater som jag skivade omsorgsfullt och hade i också, men jag tycker ju om tomater, så jag plöjde i en halvliter krossade tomater, resterna av ett paket tomatsås och en hysterisk mängd ketchup. Kryddade med en färsk oreganoplanta som jag köpt på kruka på ica, och oregano på burk som vi hade hemma, svartpeppar, vitpeppar, salt, en touch av grillkrydda och lite timjan. Jag hade vräkt på allting i en sån fart att jag inte hann reflektera över att hela spisen var som en swimmingpool, mat för en femton personer eller nåt. Det blev många lunchlådor det. Tack vare att jag fick storhetsvansinne!! 

Ett visst ansvar...

George Costanza och jag, vi är inte så olika, iallafall inte när det kommer till att låtsas kunna en massa saker som man egentligen inte kan på jobbet. Nu när jag jobbar på frukt och grönt så förväntar sig nämligen kunderna att jag ska veta allting om allting och hur det tillagas och hur man kan variera sig eller förnya sig och det ena och det andra. Ibland uppstår helt bisarra situationer faktiskt, när någon sån där riktig mormors-tant som man tror ska veta allting frågar mig om vilket kål som passar bra till hennes kåldolmar. Okej, visst, jag jobbar på en grön avdelning och jag har gått lite kurser och jag har till och med snappat upp rätt mycket information, men ser det ut som att jag - Christian Williamsson, en lönnskäggad långhårig 23-åring - skulle någonsin ha gjort egna kåldolmar? Jag funderade faktiskt på det en ledig dag för några veckor sedan men läste att det skulle ta ungefär lika lång tid som en ledig dag är, så jag skippade det. Men det jag inte redan kan, kompenserar jag genom att låtsas att jag kan. Helt plötsligt står jag där och tipsar om vad hon ska ha till kåldolmarna och vilken buljong hon ska ha till såsen och vilket som är bäst av brysselkål och blomkål till gräddsås och hur hon ska förvälla spetskålen alternativt välja mellan vitkål och savoykål, savoykål som är lite mildare i smaken och passar barnen bäst, säger jag eftersom jag hört att savoykål inte smakar någonting alls, och vilken sorts potatis hon borde välja om hon vill få ut mest smak om hon ska ugnsbaka dom... När konversationen är slut har jag lagt upp en hel lördagsmeny åt damen helt baserat på kvalificerat skitsnack. Men jag tror fan det blev riktigt gott. Åh nu blev jag sugen på kåldolmar! Och på att ha Seinfeld-kväll med Fredrik =)

10000 Mil.

I måndags när jag åkte hem från Skåne insåg jag ganska tidigt i körningen att tiden var inne för mätarställningen att passera 10.000 mil. Jag räknade på hur många kilometer det var kvar till den skulle slå om och hur många kilometer jag hade hem och jag kom fram till att det skulle bli ett gränsfall, en kamp mot klockan om jag skulle få se den här magiska sekvensen den här kvällen eller vara tvungen att vänta tills morgonen därpå. Jag ville ju helst inte vänta eftersom jag ibland är lite som en zombie på morgnarna och jag skulle helt säkert glömma bort det och gå miste om det här gyllene ögonblicket. När jag kom till Kalmar var det fyra kilometer kvar, jag körde runt ett kvarter extra för att det skulle hinna slå om och ett par stenkast hemifrån stod mätaren på 99999 och jag tog fram kameran och gjorde mig beredd att filma detta trollbindande tillfälle. Nu efteråt är jag förstås väldigt belåten, bilen stod stolt och nytvättad på parkeringen på jämna 100.000 kilometer när jag somnade den kvällen. 

Då kom jag att tänka på den där fulla dåren som precis hade missat när hans bilmätare slagit om till 10.000 mil och kom på den smarta idén att han kunde backa hundra meter så att han skulle kunna göra om det, och så backade han rätt in i en polisbil och fick sitta i fängelse för rattfylleri istället. Den bluffen kör jag på tanterna på jobbet nu förresten, eftersom chefen delat ut stegmätare, jag säger till tanterna att dom inte ska backa när dom kör sina vagnar ute i butiken eftersom när man backar så blir det minussteg.

Men den dummaste bildåren är min gamla Guldfågelnkollega som hade uppkörning och kom fram till en rondell. "Sväng till vänster i rondellen" sa besiktningsmannen och killen blir helt ställd, "Vadå, ska jag köra till vänster? I rondellen?" och besiktningsmannen bara nickade jakande. "Okej" tänkte min österländska vän och - körde vänster i rondellen. Blev förstås kuggad på direkten. 

Dubbeldusch

Jag kom över en ny sorts dubbeldusch nyligen, den grå/silvriga och jag har gått och funderat på vad det är den luktar, och under gårdagskvällens sena dusch var mitt luktsinne extra taggat - och då kom jag på det; den luktar som en gammal gräsklippare efter att man har klippt fuktigt gräs, och man öppnar behållaren och där ligger en hög med blött ihoppressat gräs. Precis så luktar det. Så den kan jag varmt rekommendera - Inte. Man undrar ju hur de tänkte när de valde ut den lukten, förmodligen nån gammal bonde som saknade lukten av höstack. Hans nästa projekt är tydligen en munskölj som smakar mocka. Smarrigt.

Och när jag ändå berättar om duschen så kan jag berätta att jag råkade stå och sjunga på den där Jet-låten "what have you done" och varje gång jag skulle komma vidare från refrängen kom jag istället in på Beatleslåten "Sexy Sadie". Den vet du förstås inte vilken det är, det är nån B-sida som hamnade på den vita skivan, som nu Jet har stulit till sin refräng och efter vad jag vet har de kommit undan med det helt, ungefär som när Alcazar toppade listorna med This is the world we live in och snodde hela Land of confusion-refrängen utan det stod ett enda ord om Genesis på skivan. Och nya Coldplaylåten är nog värst, har ni sett det där youtubeklippet där dom spelar upp Viva la vida samtidigt som Joe Satrianis If I could fly och det är exakt samma låt i typ två minuter? De har iallafall blivit påkomna nu och lär få pröjsa miljoner i skadestånd. Älska musikalisk rättvisa - ska det vara så jeffla svårt att skriva en egen världshit? Hehe. Ja förmodligen. Men ändå.

Äckliga frukter

På Maxis fruktavdelning finns det två frukter som ingen någonsin köper. Eller ja, vi har en hel radda med skumma frukter som mest är där för syns skull, eller utifall att det kommer in någon kräsen asiat med hemlängtan. Men det finns två som verkligen ingen någonsin köper. Och nej, det beror inte på att folk "inte har fått upp ögonen för dem ännu", utan för att dom är sjukt osmakligt gräsligt äckliga och tokdyra.

2. Rambutan är som en liten hårig valnöt. En tredjedel av frukten består av hår. En tredjedel består av ett unket skal. Sen är det en stor kärna. Och så pyttelite fruktkött ungefär lika mycket som ett russin. Kostar 129 kronor kilot. Som hittat!

1. Men den märkligaste frukten, som asiaterna säger är världens godaste frukt, heter Mangostan. Den kanske är god i en annan värld, eller man kanske tycker den är god om man är en snigel, men officiellt beror det på att den blir äcklig för att den inte pallar transporten till Sverige. Detta hindrar dock inte priset från att ligga runt 25 kronor styck. Frukten är mörkbrun och ungefär stort som ett plommon. Varav skalet är ungefär 95%. När man lyckats skära sig in till fruktköttet, eller ja, fruktkött och fruktkött, man får skrapa lite på kärnan så får man fram en gulgrå förhårdnad sörja som är ungefär lika stor som en halv clementinklyfta. Det är alltså det man äter. Och det smakar absolut ingenting. För skojs skull vägde jag fruktköttet till 4 gram. För 1000 spänn får du alltså ungefär ett och ett halvt hekto grå smaklös sörja. Välkommen in!

Milkshake

Okej, jag har lite ångest över att jag inte bloggar så ofta. Det får bli ett av mina nyårslöften :) Men som kompensation för uteblivet lidande så kommer här mitt recept på en riktig sockerbomb.

Storstadsliv

Det jobbar en tjej på min fruktavdelning som inte är särskilt klipsk. Hon är visserligen tio år äldre än mig, och anledningen till att hon inte är så smart är att hon har något mentalt handikapp, hon kommer in några timmar om dagen och tjänar inga pengar, det är mer som ett socialt experiment. Hon är iallafall en mästare på att dra ut historier i oändlighet. När första snön kom förklarade hon på tre timmar att hon inte gillar snö. När bussen var sen en morgon berättade hon i tre timmar att bussen varit tre minuter sen. Det är en berättartimme per försenad minut. Tänk dig att någon kan berätta vad som hänt under en minut - på en timme. Det är faktiskt väldigt imponerande, det är en berättarminut per sekund. Kan du på en minut beskriva för mig vad som hänt i en sekund? Näe, det kan du fan inte. Så hon kanske inte är så jeffla dum ändå. Hon kanske är ett geni. Fast ja, jag orkar ju inte lyssna, förstås.

Förra veckan kom första följetongsberättelsen. Eftersom tre minuter tar tre timmar att berätta om, förstår du säkert att det tar avsevärt längre tid för henne att avhandla när hon var hos tandläkaren i Kalmar i måndags. Jajjamen. Det började måndagen veckan innan det, då började hon berätta om att hon skulle till tandläkaren i Kalmar. Det tog tre timmar. Sen berättade hon att hon skulle åka färdtjänst till tandläkaren i Kalmar. Det tog också tre timmar. Sen berättade hon att hon var orolig att det skulle vara kallt när hon ska åka bil till Kalmar för att gå till tandläkaren. Tre timmar. Tandläkarkostnaden, tre timmar. Och sen på fredagen var jag ledig, men jag hörde att hon hade pratat om köldrädslan i tre timmar igen.

Nu så har hon ju varit hos tandläkaren. Gissa om jag kommer få höra henne prata om tandläkaren i Kalmar mycket de närmaste veckorna! Här kommer därför en lista på tio bra saker att stoppa i öronen för att inte höra, om man är riktigt jävla desperat men inte har tillgång till hörlurar eller öronproppar:

1. Sockervadd.
2. Jordnötsmör
3. Mangopuré
4. En blötlagd tupsocka
5. Torktumlarludd
6. Stelfrusen rotmos
7. En ihoprullad langos
8. En dammvippa
9. Pasta hjul
10. Norsk fiskpudding

The Kalmar Christmas Calendar Massacre

Jag slaktade nyss en julkalender. Ja, verkligen slaktade! Kom över en reklam-julkalender ikväll och jag har aldrig haft en julkalender i mitt vuxna liv, så jag tänkte jag skulle göra det jag aldrig vågade göra när jag var liten, nämligen - öppna luckorna i förväg. Jag började försiktigt, första luckan öppnade jag omsorgsfullt, sedan lite aggressivare på andra luckan och när jag var färdig med julkalendern såg den ut som ett slagfält i miniatyr. Jag brydde mig inte ens om att kolla vad som fanns under luckorna, det var totalt oväsentligt i sammanhanget.
- Nu har jag gjort det. Nu kan jag gå vidare med mitt liv.

Se ut som skit men vara god ändå

Tre bakfulla sömntutor upptar hela min 200/180-säng och jag är förpassad till soffan. Då är det läge att reflektera lite över svensk matkultur. Eller okej, jag tänkte inte på mat som är specifikt svensk. Och ja, den är inte så kulturell heller när jag tänker efter, jag tänkte på min egen version av fiskpinnar med mos. Jag brukar göra nämligen göra mat som ser helt åt helvete äcklig ut, och mina fiskpinnar är inget undantag. Men det är ändå jäkligt gott, se'rru! Så, den här bilden får representera tankesättet "Det ska ändå blandas i magen" idag, den 23/11/08.

Quick

Nu har tydligen gamle pedofilmördaren Quick tagit tillbaka alla erkännanden om 30 mord på barn och kvinnor, efter att preskribationstiden för brotten har gått ut, alltså den gränsen varefter man lägger ner alla utredningar om brottet, efter 25 år. Jag satt och filosoferade lite på hur det kommer sig att det finns en preskribationstid överhuvudet taget. Det är lite kurragömma, efter 25 år kan en mördare kliva fram och säga "Ha ha! Jag gjorde det, men nu är det för sent för er att sätta dit mig!!". Den enda logiska tanken till att man tog fram en sån tidsgräns är ju att det skulle finnas en bonus för brottslingarna också; "är du riktigt bra på att vara kriminell? ja här har du belöningen. passa gärna på att kaxa lite när du erkänner det tjugosjätte året". Tycker det är lite synd att Krister Pettersson inte får chansen nu att kaxa lite om några år. Det hade han varit värd. 

När jag ändå nämner Quick, man kan inte nämna honom utan att göra en snabb parallell till det gamla skämtet;

Thomas Quick och en liten flicka gick hand i hand in i skogen, det var kallt och efter skymning och flickan frös så hon hackade tänder. Mörkret skrämde henne lite också. "Måste vi gå in i skogen", frågade flickan, "jag är så mörkrädd". "Men tänk på mig då", sa Quick, "som måste gå tillbaka ensam".

Snåland

Jag jobbar ju som bekant på Maxi. Där är medelkunden tillräckligt snål för att klaga på minsta lilla pris men inte tillräckligt snål för att övervinna rädslan för förortsbutikerna Lidl och Netto. Så vid minst ett par gyllene tillfällen varje dag får man klagomål från äldre människor som fått betala sextio öre för mycket. Ibland kommer kunder tillbaka en timme efter att dom handlat för att dom upptäckt att kaffet kostade två spänn mer än vad de hade trott. Då undrar man ju hur det kan löna sig att ta sig tid att köra till maxi och ägna en hel timme åt att priskriga sig till en femma. Men så bor jag ju och arbetar i Småland, där snålheten är ett lika stort varumärke som Ikea och Kalmar FF, jag borde inte bli förvånad, men när en människa från äldre stenåldern kommer in och säger att hon minsann har vägt nötterna i en påse och upptäckt att det bara var 95 gram istället för 100g som det stod på påsen, då kan man inte annat än att le ändå. Vad skönt att ha så mycket tid över, tänker jag, att man kan ta sig tid till såna projekt. Fatta vad världen skulle kunna bli en så mycket bättre plats om såna människor kunde använda den tiden till någonting kreativt istället, än att räkna russin i en solroslimpa.

Grattis Pappa

Jag trodde det skulle räcka att gratulera farsan två gånger i år, men han lyckades klämma in en dag mellan födelsedagen och farsdag; han har nämligen gått och fyllt "20.000 dagar" idag. Tårtor och gratulationer i mängder, farsan har koll på siffror han. Själv är jag inte mer än runt 8.500 dagar gammal. 

Subjektiva ord och Objektiva ord.

Jag skrev just till en kompis att jag är lite dödstrött efter en dag på jobbet. Sen fick jag ångest, fällde en tår över min bristande grammatik och övergick i fosterställning, tröst-hivade i mig kopiösa mängder med högkalori-glass, fick kallsvettningar, gick till en psykolog, förnekade men  blev diagnosticerad som skvatt galen och nu ligger jag med en tvångströja på mentalvården och försöker sprätta upp grammatikdelen i min ordbok för att få veta svaret på frågan som gör att jag inte kan sova om nätterna:

- Kan man verkligen vara LITE dödstrött?

Åka bil

Jag åker bil en och en halv timme varje dag. Det låter jäkligt jobbigt. Men jag ser till fördelarna. Möjligheterna är oändliga. Jag har alltid gnällt på att jag inte hinner lyssna in mig på all musik jag vill lyssna in mig på, och jag har en hemlig förkärlek för lokalradion på P4. Och sen har jag all tid i världen att lyssna på talböcker och hemladdade radioprogram, håller på att beta av senaste årens program av Sommar i P1 just nu, en del är så jäkla bra, det kan jag tipsa er alla om att ni ska ladda hem från iTunes gratis. Och Hej Domstol-avsnitten förstås. Förstås blir det mycket hemmagjorda spellistor på ipoden så att man kan öva på att sjunga falskt. Och så kan man prata i telefon massor också, och studera folks körtekniker. Idag hade jag feber när jag åkte hem från jobbet och jag satt och torterade mig själv med att ha ömsom iskall ömsom stekhet luft från fläkten. Iskallt - stekhett - iskallt - stekhett, så höll jag på. När jag kom hem var jag helt vimmelkantig och var totalt apatisk gentemot den kyliga kvällsluften. qJa, I bilen kan man få saker gjorda!

DdaAgGeEnNs SsaAnnNNiInNgG

Hårt att jobba

Hujedanamej, vilken dag. Tog morgonduschen vid kvart över fyra imorse och stack till jobbet. Inte gjort något annat än att vara på jobbet idag och kom hem nu vid halv elva på kvällen. Arton och en halv-timmesdagar på jobbet är inte världens roligaste idag heller och nu blir det en powernap innan jag ska upp vid halv fem imorgon för att jobba en 11-timmarsdag. Sen har jag ivarjefall min endaste lediga dag den här veckan på fredag. Får se om jag överlever helgen. Dessutom är jag pankare än jag någonsin varit, eller egentligen inte, jag skulle fått mina Norge-pengar för typ en månad sen, men Alen har varit utomlands lite och nu hade han bankproblem, så jag har fått låna enorma summor av mamma istället. Tror hon skulle kunna säga upp sig från sitt jobb nu och leva bara på räntan :)! 

Listerin vs Flux

Jag var hos tandläkaren för ett tag sedan och fick mitt livs chock. Har du lite koll på min blogg så vet du att jag är en flitig förespråkare av Listerin. När jag gjort en rutincheck hos tandläkaren frågade hon om jag brukade använda munskölj av något slag och jag svarade stolt att jag använder Listerin dagligen. Och det stämmer ju förstås, jag brukar till och med sjunga med i radioreklamen. There's no deeper clean than listerin. Min min tandläkare såg bitter ut och sa att det var bättre att jag bytte till munsköljet "Flux". "FLUX?! Skojar hon eller?" tänkte jag och funderade seriöst på att lappa till henne. Men så kan man ju inte göra. Inte slå sin tandläkare, upprepade jag tyst för mig själv tio gånger, sen tog jag min jacka och gick. Eller gicka och jack. Nu är hela min världsbild osäker. Om jag hade fel om listerin, vad mer kan jag ha haft fel om? Eller är det här en konspiration?

Älgsafari

I tisdags när jag åkte till jobbet satt jag och lyssnade på radion, och trafiknyheterna meddelade dem att det var en älg som sprang på E22an norr om Mönsterås. Jag blev förstås skitglad, jag hade aldrig sett en vild älg förr, så jag byggde upp förväntningarna om att jag skulle få en skymt av den här älgen. Jag förberedde kameran, så att jag skulle kunna föreviga ögonblicket. Vid tiden då jag nådde Påskallavik satt jag och rullade fram i 50 kilometer i timmen med kameran redo i handen och känslan av att jag var som en överspänd asiatisk paparazzi-turist på älgsafari i Norrland. Och precis som på en riktig älgsafari kom det förstås ingen älg. Gjorde en besviken min åt migsjälv i backspegeln och åkte vidare.

En ny kötträtt

En gammal idé jag brukar trolla fram på fyllan är att jag ska marknadsföra en helt ny köttprodukt. Lika enkelt som genialt. Jag ska kalla den för Fläskast. För att förstå namnvalet är det inte svårare än att kolla adjektivdelen i ordboken. Snabb, snabbare, snabbast. Mörk, mörkare, mörkast. Blå, blåare, blåast. Ful, fulare, fulast. 

Och så, fläsk, fläskkarré, fläskast. Det ultimata köttet. 

Om att glorifiera sigsjälv

Haha, jag måste bara citera en halvt ödmjuk kille från sin egen blygsamma hemsida. Nämligen Michael Jackson, vars hemsida är en hyllning till honom själv, och han gillar att framställa sig själv som bäst i världen, ungefär som Hussein och Stalin gjorde. Missförstå mig rätt, jag diggar snubben, han har visserligen inte gjort mer än ett tre/fyra-tal bra skivor, men av dom är å andra sidan minst två skivor bland de bästa som någonsin gjorts. Hursomhelst, Michael har haft en omröstning på sin site där fans fått välja vilka låtar de vill ska vara med på hans nya best off-skiva. Michael Jackson är förstås för ödmjuk för att själv välja ut vilka som är hans bästa låtar. 

Visserligen släppte han dubbel-samlingsskivan HIStory redan 2001 och sedan dess har han bara gjort ett album, som ingen tyckte särskilt mycket om, så man tycker kanske att det skulle räcka med den samlingsskivan? Nä, inte när det gäller Michael Jackson. 2002 släppte han en renodlad "Greatest hits"-skiva. 2003 kom skivan "Number One's" med alla hans listettor samlade. 2004 gav han ut "The One", med sina bästa låtar och en bonuslåt. 2004 släpptes också samlingsskivan "Maximum Michael Jackson" som följdes upp 2005 med "More Maximum Michael Jackson". Och i slutet på 2005 släppte han "Essential Michael Jackson", som han själv tyckte blev en sån succe att han lät trycka upp en "Essential Michael Jackson 2" kort därefter. Ja, och 2006 kom trippelskivan "Collectors box" med hans bästa låtar från fyra album utvalda på tre skivor. Jag tror det var en låt som inte fick plats. Så han blev tvungen att skrapa fram ett samlingsalbum till, året därpå, 2007, "Colour collection" där resten fick plats. Och året efter det, gissa vad han kände för då? Jo, precis, han kände att han behövde en ny samlingsskiva med alla sina bästa låtar igen. Den fick heta "Gold". Nämnde jag förresten att Michael Jackson släppt 8 DVDer på 2000-talet med sina bästa musikvideos och liveklipp? Visserligen samma videos på alla skivorna, men ändå.

Så nu när Michael fyllt 50 kände han att det var någonting som saknades. Någonting han ännu inte givit ut?! En samlingsskiva! Jag kan riktigt se mig honom framför mig när han kom på snilleblixten, vad nöjd han måste ha varit. Och så kom han på att han skulle låta en omröstning göras, vilka låtar som var bäst. Det mest komiska är iallafall uttalandet på hans hemsida i samband med utgivningen av den här nya samlingsskivan, hans tionde samlings-CD på åtta år:

"Återigen har Michael Jackson varit en pionjär i att låta sina fans medverka i processen, att hylla det största musikaliska geniet som någonsin funnits"

Jobb å sånt

Just det ja, jag har ju helt glömt berätta om mitt nya jobb som jag haft i två veckor. Eftersom jag tröttnade ganska snabbt på att vara arbetslös i Kalmar, sökte jag lite överallt och gick på ett par tre intervjuer, yada-yada-yada och sen en dag för några veckor sedan ringde ägaren av Maxi Stormarknad i Oskarshamn och erbjöd mig chansen att ta ansvaret över deras frukt och grönt-avdelning, och det lät ju rätt gött. Det passade rätt bra i mina dietplaner, hehe. När jag jobbade på guldfågeln åt jag kyckling varje dag, när jag jobbade på Scan åt jag kotletter varje dag, på Burger king åt jag hamburgare varje dag, på Ica i Oslo åt jag oxfilé varje dag och på Narvesen åt jag korv varje dag. Dittills var mina yrkesval alltså inte så hälsosamma. Men nu när jag jobbar på frukt & grönt, då blir det förstås helt andra vanor. Igår åt jag exempelvis ett halvkilo ekologiska solrosskott. Det var sjukt gott. Fast ja. Kött är ju gott, också. 

Men än så länge är jag mest omkringhunsad på olika kurser. Förra veckan var det kurs och nästa vecka skeppas jag till Norrland exempelvis. Det är en bit att åka. Jag får förstås höra reaktioner varje dag på att jag pendlar från Kalmar, folk tycker jag är dum i huvudet, ungefär, jag har lagt in en del halvsanningar, osanningar och vinkade sanningar för att få det att låta bättre. Men det är väl i och för sig sant att det är en jävligt dum idé. Fast det är ett riktigt kul ställe, jag trivs som fisken i vattnet.

Att bygga en måltid runt brysselkål

Jag har varit sugen på brysselkål hela veckan. Säkert i två veckor till och med, jag vet inte riktigt varför, det är någonting jag bara äter ytterst sällan, och jag har aldrig gått och suktat efter det förut. Idag så nådde suget kulmen och jag bestämde mig för att ta saken i egna händer. Brysselkål och brunsås är ju det bästa, tänkte jag och kokade lite brunsås på blomkålsvattnet. När jag överblickade min stundande måltid, tio små brysselkål i brunsås, kändes det förstås ganska tunt, och jag bestämde mig för att koka lite pulvermos, det är ju gott till brunsås. Men när jag hade gjort potatismoset färdigt såg det fortfarande så ynkligt ut, det värsta jag vet är måltider utan kött, så jag ställde mig och gjorde lite köttbullar från scratch, det tog ju en halvtimme. Till slut stod iallafall maten färdig på bordet; brysselkål, potatismos, köttbullar och brunsås. Mjaah, tänkte jag, och ställde in potatismoset, brunsåsen och köttbullarna i kylen, det var ju faktiskt inte dom jag var sugen på. Så jag la mig framför teven, åt upp brysselkålen som jag formerat i en 4-3-3-uppställning på magen, och somnade. Snipp snapp snut, så var kålen slut - men min köttbullsmåltid, som jag är sugen på tills imorgon, den ligger där och väntar på mig. Mmm! Snacka om att slå två flugor i en smäll.

"Det är döden"

Jag måste bara få berätta om när jag mötte min gamla jobbarpolare från HSB idag, där jag jobbade sommaren -05. Eller, jobbade och jobbade, jag käkade glass och sov mest för där fanns inget att göra. Jag mötte iallafall gubben som jag vikarierade för, i spelkön utanför Maxi ikväll och han ser fortfarande ut precis som en sliten gammal hund. Han har gett uttrycket "påsar under ögonen" en helt ny dimension, eller ja, påsar kan man nog inte säga, det är snarare säckar. Stora, mörka sopsäckar tyngda med tegelstenar på bottnen av ett dunkelt & spöklikt hav. Jag frågade honom om han fortfarande var kvar som fastighetsskötare och hur läget var. Han svarade, med blicken som vanligt ner i backen, "jag kommer nog aldrig från den där skiten" och så suckade han så djupt att det blev tvärdrag inne i butiken, och fortsatte, "såhär års när det börjar bli höst... då är det så jävla risigt, man vill bara skita i allt för det är så jävla tråkigt, men det kan man ju inte heller". Och så kollade han upp på mig en sekund innan han sänkte blicken i backen igen och muttrade, "det är döden.". 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta en sådan konversation, satt och hoppades på att kärringen bakom disken skulle jobba snabbare så att vi kom därifrån nångång, men eftersom jag inte pallade med den pinsamma tystnaden, men å andra sidan inte prata mer med honom heller eftersom hans depressiva mentalitet smittade så att man ville ta livet av sig efter att ha pratat med honom i tre minuter. Så jag tänkte jag skulle muntra upp honom med något som han säkert gillade att prata om; sina travkuponger. "Nu är du här och spelar iallafall?", mumlade jag och han lös upp så mycket som han kunde (vilket inte var särskilt mycket, det kan jag lova), "det är det jag lever för nu". Hans ton var mindre begravningsliknande nu så jag följde upp med att fråga, "Vinner du något då?". Då föll hans blick i marken igen.

"Inte ett skit"

Komplikationer igen

Nu har jag blivit uppmärksammad på ytterligare ett dilemma. Det här med ordstäv som slingrar ihop sig och säger emot varandra, de håller mig förstås sömnlös varje natt. 

Tiden går fort när man har roligt. Det håller nog alla med om. 

Men -

Ett gott skratt förlänger livet. 

Hur kan det vara så? 

Jag blir så förvirrad.

Stucken

Hallåhallå! I lördags hade Erik inflyttningsfest i sin nya lägenhet i Malmö, den var väldigt fin och det var så högt i taket att om man kastade en boll rakt upp så var det inte säkert att den kom tillbaka ner igen. Och det var väldigt trevligt hela kvällen, en vakt kastade ut oss från McDonald's, under väldigt ovanliga omständigheter. Själv var jag för en gångs skull den nyktraste i sällskapet och hade därmed mått bäst av alla morgonen efter, om det inte varit för en jävla insekt.

Jag vaknade nämligen vid åtta på morgonen av att någon insekt bitit eller stuckit mig i nacken. Jag var yrvaken och hann inte reagera förrän insekten hunnit försvinna, jag visste inte vad det var för något. Tänkte att det förmodligen var en geting och jag är ju inte allergisk så det var bara att somna om. Icke sa nicke, så lätt skulle det förstås inte gå. Istället domnade fötterna bort. Jag låg där och tänkte att jag förmodligen fått en släng av hypokondri. Eller var det den där Svarta änkan och det här var slutet på mitt liv? Snart började händerna skaka, bli kokheta, och svullna, och det började klia över hela kroppen, jag slet nästan mitt hår när jag kliade mig tokig i huvudet, och benen blev blodiga efter en stund. Jag började ana oråd och gick in och väckte läkarstudent-Gugge i rummet intill, där han och Viktor tävlade i vem som kunde vara bakfullast. Gugge synade mig noga och la en diagnos, att det var ett getingstick och att jag fått min första allergiska reaktion. Som tur var hade han antihistamin-tabletter och kortison-sprutor i sin magiska väska. Efter ett par timmar försvann kliandet, yrseln, svulnaderna och således skriken, svordomarna och klösandet på Eriks nya väggar.










En geting är förresten gul. Gult är fult. Bara så du vet. Jäkla geting.
Nu ska jag inte köpa Expressen på resten av året.

Arena-överklagan

Jaha, då var det förstås någon som överklagat arenabygget igen, det var väntat, men jag läste precis motiveringen till varför Stefan Siverud vill överklaga: Han tycker att Kalmar kommun lägger pengar på för mycket skit. I intervjun med honom säger han såhär; 

- "Överklaganden har hittills inte stoppat andra prestigebyggen och kommer säkert inte göra det den här gången heller, men det kommer fördyra projektet"

Den här killen - som man förresten förväntar sig skulle vara en gammal grinig gubbe men som istället är yngre än mig - säger med andra ord att han inte tycker att kommunen ska lägga pengar på ett arenabygge, men om man ändå lägger pengar på ett arenabygge ska det åtminstone kosta ännu mer pengar och ta ännu längre tid. Där hade han tänkt till. Eh?

Finnmarkgata 46

Det var ett tag sedan jag lämnade Oslo bakom mig nu, men då och då tänker jag tillbaka och ler. Idag var det dags för de kvarstående medlemmarna av Kollekthivet att lämna lägenheten som Alen, Schäfer och jag skaffade förra sommaren. Medlemmar i kronologisk ordning; Alen, jag, Schäfer, Jonatan, Going, Johan, Nicklas, Frida P. Nu känner jag att det är dags att göra en topplista över saker från Finnmarkgata 46.

10. Eftersom vi bara fick två nycklar när vi flyttade in blev vi tvungna att hitta en alternativ lösning, eftersom vi var tre. Först kom jag och Schäfer på snilleblixten att vi skulle duplicera nyckeln illegalt när vi var hemma på besök. Men när vi kom tillbaka till Oslo med den nygjorda nyckeln insåg vi att vi glömt att kopiera nyckeln till porten också, så att kopian blev meningslös. Istället kom vi på att eftersom vi bodde på markplan, kunde vi använda balkongen som alternativ ingång. Det krävdes lite klättring, men det var ganska lätt att komma in. Det här resulterade i att balkongdörren stod olåst jämt, och grannarna måste ha tyckt det sett konstigt ut när vi klättrade in och ut genom balkongen dagarna i ända. Inte minst sen när vi blev fem med Jojje och Going.

9. Goings pizzor är ett klassiskt finnmarkskt recept: Ta en mozarellapizza, ta bort mozarellan och grädda i ugn tills pizzan är så bränd att den måste ätas som en skorpa. Den här pizzan åt Going två gånger om dagen i tre månader.

8. Jag måste säga att vårt största kollektiva regelbundna fiasko var tvättstugan. Vi tvättade alla samtidigt eftersom husets snålregler gjorde det till enda möjligheten. Typ i snitt, fyra av fem gånger när vi gick ner och skulle tvätta så hade vi satt upp oss på fel dag, och fick helt sonika skriva upp oss på en ny tid och invänta den. Det kunde ta flera veckor, det fanns aldrig lediga tider snart, man fick en efter två-tre veckor ibland. Andra kända tvättincidenter är när Going glömde en bläckpenna i byxfickorna, när jag krympte Alens svindyra myströja, och när Schäfer/Alen glömde alla mina kläder i tvättstugan, jag hittade dem där tre dagar senare när jag började undra vartfan alla mina kläder tagit vägen som jag lagt i tvätten. Vi var helt sagt förjäkla dåliga på det där med detaljer. 

7. Väldigt ofta när man var själv hemma, om de andra åkt till Sverige eller vad som helst, så gick man omkring naken hemma, precis som man gör om man bor själv. Laga mat naken var min favorit. Och varje gång kom jag på mig själv, när jag stod där i köket, naken vid spisen, med att vi faktiskt bodde på markplan, med köksfönstret med perfekt insyn från gångvägen utanför. Det här hände väl 20 gånger. Jag brydde mig inte så mycket efter ett tag. 

6. Världens bästa uppköp av säng gjorde jag i december förra året. Då hade jag sovit på endast en 3 cm tunn bäddmadrass varje natt i fyra månader och min rygg borde varit krökt som en banan. Då kom jag på att jag skulle köpa en bäddsoffa. Och det gjorde jag! Det blev min räddning. Resten av nätterna var det jag som sov som en prins i kollekthivets största och skönaste säng. Eller ja, kanske Alens var lite mjukare. Whatever :)

5. Gitarrspelandet var det största problemet i kollektivet runt årsskiftet. Jocke hade suttit och klinkat på sin gitarr redan i många månader, när man kom hem från jobbet satt alltid Jocke hemma och spelade och sjöng glatt. Men efter nyår när Going kom och bodde med oss exploderad gitarranvändningen. Eftersom Going var precis så usel på att söka jobb som vi gissat, spenderade han dagarna hemma istället med Alens gitarr. Så nu, varje dag när man kom hem satt Going och Jocke och spelade och sjöng glatt. Det var illa nog. Sen eskalerade det in i absurdum, Going hade inget liv annat än med gitarren, han satt och nötte samma ackord om och om och om igen i tre månader. Jag var så nära ett nervsammanbrott att jag började se stjärnor. Som tur var kom vi på, jag kommer inte ihåg om det var jag under en fylla eller om det var Alens genidrag, att vi kunde gömma Goings gitarr. Så det gjorde vi. Och därefter gick det att bo i kollektivet igen. Trumhinnorna hämtade

 sig efter doktorordinerad vila i tre veckor.

4. Going skulle börja jobba på ett ställe en morgon vid elva. Han gick hemifrån i god tid på morgonen - trodde han. Men istället så får jag ett telefonsamtal klockan halv tolv från Going, som gått vilse och inte hittar adressen dit varhan skulle infinna sig klockan elva. Det här resulterade i att arbetsgivaren ringde och sa att han fick sparken, och så kom han hem igen och fortsatte vara arbetslös.

3. Ekonomiskt kaos! Ja det var väl egentligen bara förnamnet. Hälften av månaderna vi bodde där hade vi inga pengar till hyra samma dag som den skulle betalas. Schäfer jobbade ju bara några timmar om dagen och tjänade minst av oss samtidigt som han redan från början var skyldig oss andra pengar, Going spelade bort alla sina pengar på poker, och på att köpa glasflask-cola för 100 norska kronor om dagen. Och Jojje bytte ut sina kontanter mot något negrerna borta vid bron hade att erbjuda på nätterna. Alen är sen alltid känd för sin oförmåga att spara pengar, man blev sällan förvånad om han kom hem och hade lagt sina sista tusen spänn på en ny tröja. Så i slutet av månaden hade kanske nån några tusen för mycket och några någon tusenlapp för lite så oftast jämnade det ut sig om man lånade lite. Var nog bara en gång hyresvärden var upprörd när vi inte svarade på hans samtal två veckor efter tiden :)

2. Köksanarki rådde under hela tiden vi bodde där. Man köpte någonting och ställde i kylen tills nästa dag så var det förstås borta. Köpte man ägg eller mjölk var man bara rent dum, det försvann i princip innan man hunnit stänga kylskåpsdörren. Se'n diskmaskinen slutade funka var det ingen som ville diska heller, och snart blev det högvis med disk, och mögel och fruktflugor och det enda och det andra. Soporna blev säckvis, ingen ville gå ut med dom, "jag gjorde det ju förra gången" och "ska vi spela kort om det" och "vänta tills två till blir fulla så slipper vi gå flera gånger". Hygienen i badrummet var också undermålig. Jockes avfällda långa svarta hårstrån låg så utspridda på golvet att man fick känslan av att gå på en halmmatta och smuts och skit överallt. Ja, man kan nog fördöma hygienen i hela lägenheten nu när jag tänker efter. Underligt att man inte blev sjuk av ett dussin olika åkommor. Tur, kanske.

1) Städfest var ett begrepp vi uppfann. Man städade hela dagen, så att alla var riktigt übernöjda, det var ren

t precis överallt och man fick gott samvete. Tillräckligt gott samvete för att unna sig ett par supar och rätt var det var vaknade man upp i sin säng efter en hård natt och lägenheten såg exakt lika stökig ut som innan man städat överhuvudettaget. Här är en bild från när vi lagt ner allt skräp och burkar och skit i 4 överfulla sopsäckar och arton soppåsar. Det var lite mer än lagom, egentligen. :)

Demokrati

En ensam person lägger in sitt veto mot ett

majoritetsbeslut taget av hela Kalmars utvalda

kommunmedlemmar. Och lyckas.

Vänta nu, var det inte majoritet jag skrev att

det här inlägget skulle handla om? Jo just det ja.

En hel stad lägger upp en generell hotbild mot en man

som lagt in ett korkat veto, och övertalar honom att ta tillbaka det.

Så, ja. D-e-m-o-k-r-a-t-i.

Hur firar man ett SM-guld?

Jag började spela fotboll när jag var åtta-nio år, i Kalmar FFs knattelag. Kalmar FF var idolerna, de låg i division två, och var inte speciellt framgångsrika. Rent av dåliga antar jag, oftast var det väl ingen publik, ibland blev det plattmatcher mot lag som var så dåliga att ögonen trillade ut. På den tiden var det aldrig någon som ens pratade om att Kalmar skulle kunna gå upp i Allsvenskan, än mindre att det skulle kunna gå bra. De enda meriterna Kalmar hade var några segrar i Svenska Cupen för länge sedan och en massa gubbar som tyckte det var bättre förr. 

Nu ser det onekligen annorlunda ut. Kalmar spelar ut de traditionellt stora svenska fotbollslagen, spelar stundtals bländande fotboll, har några av Sveriges bästa fotbollsspelare, gör fler mål per match än vad världens bästa lag gör, leder Allsvenskan med sju poäng och leder även både skytteligan och assistligan, och är ett av de mest kapitalstarka lagen i Allsvenkan. Och utöver det så är vi i final i Svenska Cupen för andra året i rad, och vi är en ynka omgång från att komma med i slutspelet i UEFA-cupen som enda svenska lag.

Det är förstås en jäkla omställning för mig. Jag har alltid hejat på ett gäng medelmåttor, och nu har medelmåttorna blivit bäst. Inom två månader kommer de kanske ha bärgat SM-guldet. Jag har INGEN ANING om hur man tacklar en sån framgång. Hur firar man ett SM-guld? Hur firar man?! Är man full och glad en kväll och sen är firandet slut? Tar man det lugnt och njuter fullt ut med gott käk och sitta och kolla på Best Off-DVDn dygnet runt, sju dagar i veckan, hela vintern? Jag är rädd att glädjefnattet kommer bli så stort att jag inte kommer veta vart jag ska ta vägen och få panik och lägga mig under ett täcke i fosterställning och bara skaka. 

 

Hur firar man ett SM-guld?

Fysikens lagar

Det har blivit lite strul med reglerna. 

De fysiska lagarna säger emot sig själva och

nu är det upp till mig att hitta en lösning. Snabbt!

Tappar man en smörgås landar den alltid med

smör&pålägg-sidan neråt. Eller hur?

Släpper man en katt upp- och ner, landar

den ändå alltid på fötterna. Eller hur?

En fasttejpad macka på en kattrygg - 

då blir det genast ett jädra dilemma...?

På hal is

Ibland händer det att en individ eller en grupp människor förändrar ett uttrycks innebörd genom en specifik händelse. Igår var det ett gäng tjejer från Bulgarien som gav uttrycket "förlorare" en hejdundrande ny innebörd. Närmare bestämt deras landslag i ishockey. Jag bryr mig inte så mycket om hockey, jag ler visserligen lite när HV71 då och då vinner över Färjestad i Elitserien, och jag har deltagit i mången debatt om att internationell hockeyorganisation är pajas-artad, men i grund och botten skiter jag å det fullständigaste i vem som vinner var, vem som spelar här och där och vilka tävlingar som är hur, var och när. Jag brukar tänka att, hockeysäsongen är ju ändå samtidigt som fotbollssäsongerna håller på som bäst ute i Europa, så jag behöver inte engagera mig i hockey för att hålla mig sysselsatt.

Däremot lockar hockey ofta till skratt. Skadeglädjen är den sanna glädjen, så när tränare får sparken brukar jag le lite åt kvällstidningarnas hånfulla kommentarer. Och när Mats Sundin lite titt som tätt skjuter en puck trettio meter för högt och träffar en tjock kanadensare i nyllet så att hans näsben splittras i femton bitar, då blir smilgroparna också rätt djupa. Men den här storyn kvällstidningarna spred ikväll fick mig nästan att ramla ur stolen:

"Bulgariens målvakt Liubomira Shosheva
hade en minst sagt tung afton. Och 18.35
in på tredje perioden, vid ställning 79–0
till Slovakien, fick hon nog.
Men ersättaren Kamelia Drazheva visade
knappast att hon är värd att få vakta
kassen i framtiden. På matchens
avslutande 85 sekunder hann hon släppa
in tre mål, det första redan efter nio sekunder."