Euroshopper

Man har alltid sämsta tänkbara förväntningar när man köper någonting ur Euroshoppers sortiment - ändå blir man ändå besviken. Jag är inte snål på något sätt, men i såna här tider när lönen är slut dagen efter löning och kreditkortet måste nyttjas, blir det ändå att man ibland står och tvekar mellan riktiga märken och euroshopper. Ofta tänker man "Toapapper som toapapper! Hur stor skillnad kan det vara?" och slår till på euroshoppers vara eftersom den var halva priset. Men hela deras sortiment visar sig ändå varenda gång vara ren skit. Bomull som inte absorberar, pasta som slemmar, papper som inte går att skriva på, ostar som inte går att hyvla, energidryck som smakar kemikalier, hushållspapper som man behöver tre rullar av för att torka upp en pytteliten vattenfläck, kaffe som funkar som kräkmedel, ja, alltså allting är så uselt att man kan inte fatta det. Men så finns det ett undantag - deras mozarella. Som undantaget som bekräftar regeln, är det den bästa osten som finns att köpa - för fem spänn. Smaskensfillibajs! Bunkra upp, mina vänner, innan direktörerna på Euroshoppers kontor upptäcker att den faktiskt är god och förpestar den med! De har ju sin image att tänka på! :) Gott nytt år!

El classico

Gustaf och jag brukar lira FIFA över internet året runt, så när han är hemma från Odense någon gång ibland blir det riktigt prestigefyllda livematcher hemma framför teven. Jag hävdar alltid att jag är bäst och hänvisar till statistiken men nu hade han en tursam internetseger i ryggen som han var omåttligt stolt över. Därför blev det extra kul att spöa honom. Gustaf är bortförklaringarnas okrönte konung :), redan innan matchen började han lägga fram att det kanske inte skulle gå så bra ikväll eftersom han var lite trött efter en film och gnällde över att han inte var nöjd med upplösningen på skärmen. När jag gjorde första målet, pausade han och började bläddra igenom kameravinklar och ljusinställningar, och när jag hade vunnit över Real Madrid med mitt Barcelona skyllde han bestämt på dåliga handkontroller innan han smet hem :) El classico till mig! :)

Julfesten!

God jul då :)

God jul alla människor och djur. Det är inte mycket till jul än faktiskt. Jessica och jag hade planerat den perfekta julen. Nalle skulle ha en röd fluga på sig och vi skulle åka och äta traditionsenligt julbord med min familj i Nybro och sen träffa Jessicas tjockasläkt i Emmaboda och äta oss fördärvade på mormors julskinka - något i den stilen. Allting skulle vara vitt och mysigt och dofta nejlikor och röda ljus i fönstren och skumtomtar och knäck och Karl-Bertil Jonsson och bjällror och en fuskmandel i tomtegröten. Så skulle det bli iallafall.

Sen kom stormen. Jag körde och hämtade Jessica från nattjobbet vid niotiden. Körde fast två gånger med bilen på den korta sträckan och vindrutan isade igen vart femtonde meter eftersom jag inte lyckats få vindrutetorkarna fixade innan helgen. Jessica, hon var så trött att hon inte kunde gå, så hon försvann ner i sängen direkt när vi kom hem och morfar ringde och vi kom fram till att vi omöjligt kunde ta oss hela vägen till sommarstugan utanför Nybro såsom vägarna var. Sen ändrade vi oss och tänkte att vi skulle försöka ändå, man vill ju verkligen inte missa mammas julmat och julstämningen med familjerna. Men när morfar väl kom hit så körde han fast utanför vårt hus och kunde inte komma loss. Alla grannar var förresten ute på gatan den här förmiddagen, eftersom allas bilar hade fastnat och alla hade vänner och bekanta med sig som hjälp, så det var mer livat än någonsin förut ute på vår lilla gata i snörusket. Ett par tre vänliga killar stannade för att hjälpa oss knuffa, skjuta, salta, sanda och slutligen dra fram morfars bil ur en snöhög. Samtidigt hade riksbyggens vaktmästare roligare än han någonsin haft förut när han körde rally med snöplogen, aldrig sett någon så barnslig gubbe förut, han tjoade och stojjade medan han körde den där traktorn i femtio kilometer i timmen fram och tillbaka på trottoaren. Det var en riktig julsaga - alla hjälpte till och skojade och skrattade, och jag kan inte hjälpa att undra varför folk blir så himla snälla och vänliga runt jul? Det var helt otroligt iallafall :)

Nu tillbaka till verkligheten som består av mig, sittandes i vårt opyntade vardagsrum med tvättlinor tvärs och kors bakom mig, ingen julmat, ingen mamma och pappa eller brorsan, ingen knäck och inga bjällror. Och framförallt ingen röd fluga på Nalle. Jessica sover fortfarande som en stock och lär nog göra det tills det blir mörkt. Men man får inte ge sig :) Det finns gott om julplaner här vettni! Ska bort och köpa lite halvfabrikat-julmat, vi har förresten fått en färdigkokt julskinka av Jessicas mamma och det finns ICA-köttbullar i kylen. Julmusik är ju lätt fixat med spotify och snön gör ju sitt till. Ni ska se att det här blir en bra jul ändå. Bara det finns knäck att köpa på Maxi? :)

Full som en kastrull

Fick en fråga av vår vän Maja som kan ta en stund att förklara: "Hur kommer det sig att du finns på bild i vår nya zeeländske utbytesstudents kamera, liggandes full som en kastrull i en snödriva?".

Jo, såhär var det. Först och främst var jag inte full. Tja, i alla fall inte som en kastrull, men vi hade haft en liten fest hemma hos oss en kväll och Jessica och hennes kompisar ville fortsätta kvällen på Palace medan jag och killarna ville fortsätta till O'learys. Gentleman som man är, lät jag pojkarna åka i förväg till stan så att jag i lugn och ro kunde eskortera min flickvän och hennes ekipage säkert till danspalejet som de skulle betala sig in på, och gick därefter via tullbron mot larmtorget. Det var kallt, snorhalt och snön var uppskottad meterhögt längs gångstigen. Helt plötsligt gör jag en bananskalshalkning på en isfläck och gör en ofrivilligt majestätisk akrobatkullerbytta för att sedan landa på rygg i snön. Mitt i den här kullerbyttan, som för övrigt kändes som att den tog tio minuter, ser jag ett gäng ungdomar stå och filosofera högt vid fängelsemuren, och jag såg att en ung kvinna iakttog mitt spektakulära fall. I samma stund som jag slår i backen hör jag hur gissningsvis just den dära tjejen toktjuter av skratt - men eftersom jag fortfarande låg kvar på stigen gjorde snöhögarna att jag inte kunde se dem. Tänkte förstås att, "fasen, om jag går upp nu kommer jag känna mig som en jubelsnubblande tönt när jag går förbi dem", så jag tänkte att, eftersom jag inte hade ont utan tvärtom hade hamnat i en skön position, så kunde jag gott ligga kvar där tills de passerat och sedan smyga vidare in till stan. Men innan jag vet ordet av står där tjugotolv youtube-inspirerade ynglingar bredvid mig med kameror. Klick klick, klick klick. Jag försökte snacka mig ur situationen, sa nåt om att jag bara är testpilot för Nikes nya sockiplast, men att de inte verkar hålla måttet. Hur som helst, gick jag vidare till stan och vidare med mitt liv.

Det kunde jag ju ge mig på att den här incidenten skulle komma tillbaka och bita mig i arslet, för nu när Maja satt och planlöst bläddrade igenom sin oceanska väns kamera, såg hon en bild på mig liggandes i snön. Måste ha varit en riktig överraskning för henne att hitta mig där på nån skum aliens digitalkamera, jag höll på att skratta mig av från stolen när hon berättade vad hon hade upplevt ikväll. Men det var tur jag lyckades sitta kvar, annars hade väl någon japansk turist smitit in och tagit en bild på mig liggande bekvämt på parketten. Story of my life.

Orange County

Jag och Jessica har plöjt en TV-serie nu i några veckor. Vi började spåna på det där för längre sen, vi tyckte det skulle vara mysigt att ha nånting som vi kunde kolla på som "godnatt-saga", typ, att man kollar på ett avsnitt om dagen innan man somnar, ungefär som när man var liten och det var helt obligatoriskt att familjen skulle sitta varje torsdagskväll och kolla rederiet tillsammans. Ungefär så. Sen var det lite svårt att enas om vilken serie förstås; hon nobbade mina förslag om Sopranos och Seinfeld, jag nobbade hennes förslag om One tree hill och Gossip girl, till slut gjorde vi en deal och det blev serien "The O.C.", Allmänt känd som en tjejserie, men det fanns absolut ingen anledning att gnälla eftersom första säsongen var riktigt bra. Sen såg vi andra säsongen av bara farten, men det är först nu, när vi är inne på tredje säsongen som jag insett hur, även om Jessica förnekar det, den här serien verkligen är skriven för tjejer.

Det hade varit några avsnitt i rad då jag bara suttit och svurit för mig själv över att alla karaktärer är dumma i huvudet, ungefär, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på det. I de första två säsongerna hade det varit lite sådär att några tjejer var dumma och några killar var snälla och några killar var dumma och några tjejer var snälla, det hade balanserats ganska bra, men så helt plötsligt började det komma fler och fler avsnitt där ALLA manliga karaktärerna var tröga, dumma, elaka, lögnaktiga och bedrägliga och där det var vinklat som så att man skulle sitta och sympatisera med alla tjejerna i serien. De manipulerande grymma kvinnorna från säsongerna innan hade nu blivit en skara änglar som bara var godhjärtade och välmenande, och alla killarna i serien som tidigare varit roliga och ikoniskt genomgoda - hade nu blivit ondskefulla stenhjärtade monster. Jag satt och gnällde högt för att markera för min flicka att killar inte alls är så jäkla knäppa som på teve, jag slet mitt hår för varje avsnitt i ren frustration, jag ville slita ner teven från väggfästet och slänga ner den från fönstret - men jag är fast, det går inte att sluta titta på eländet! :) Snart är det iallafall slut på serien, då ska jag dansa segerdansen :)!

Dessutom måste jag ställa mig frågande till den här killen som skrivit serien, hur kan han leva med sig själv? Hur kan han sova om nätterna?

Crilleskämt

Christmas!

Hund vs barn 1-0

Nyblivna föräldrar är inte lätta att umgås med. Det är som när ens kompisar kommer tillbaka från lumpen och de plötsligt har glömt bort alla andra samtalsämnen i hela världen och bara kan prata lump, lump, lump - fast det här är tusen resor värre. Jag tycker om barn, jag tycker absolut om folk som får barn, men man kan bara umgås med en småbarnsförälder i taget, försöker man träffa två småbarnsföräldrar samtidigt är det klippt. Det är som att de kliver in i en bubbla på något sätt, en barnpratarzon. Och har man inte barn själv är man bara välkommen att sitta utanför den här bubblan och kika in litegrand.

För nåt år sedan blev jag och Jessica utbjuden till min ko

mpis Henke på grillkväll och vi var det enda paret där som inte hade några barn. Trots att alla de andra paren individuellt är väldigt härliga och trevliga blev tillställningen outhärdlig, jag hörde småbarnsord så många gånger att jag nästan behövde gå i terapi när vi kom hem, vi hade suttit hela kvällen som fån och lyssnat på historier om blöjbyten, haklappar, bitmärken och gudvetvad, våra öron var helt gråa när vi äntligen lyckades smita därifrån.

Häromkvällens var jag tillbaka med ungefär samma gäng, från gamla jobbet, vi träffades och käkade - och de andra tre hade sammanlagt fem småkultingar hemma. Den här gången var jag dock förberedd - eftersom Jessica och jag köpte hundvalpen i somras. Nu körde jag stenhårt på den här taktiken att försöka vika in lite Nalle-historier bland barnpratandet, och det gick faktiskt riktigt bra, när de andra pratade om overaller och snöbollskrig kunde jag helt elegant förklara att min hund minsann brukar försöka käka frusen kaninbajs och att han, som annars är så vit i pälsen, plötsligt ser gul ut när vi gårute i nyfallen snö. När det pratades om hur hårt bebisar kan bitas så kunde jag stoltisera med ett tandavtryck på högerarmen som min lille hade gjort på mig när vi lekte dragkamp med mattes underkläder häromdagen. Jag smälte faktiskt in riktigt bra! :)

Hund vs Barn 1-0

Svensk vinter

Jag har gnällt ganska mycket på vädret redan. Det var någon bitter morgon då plogbilen hade bestämt sig för att ploga ihop hela gatans överskott av snö och lägga det över min bil. Det gjorde det lätt att hålla sig för skratt den dagen. Och en annan morgon då bilbatteriet dött i kylan, jag fick vänta sjutton år på en KLT-busschaufför som direkt vägrade erkänna att han var försenad. Jag har halkat och ramlat redan tusen gånger och jag fryser arslet av mig trots dubbla långkalsonger och de grovaste sockarna i Småland. Mitt i allt det här har vi en busehund som ska rastas, varje tidig morgon och varje sen kväll och ett antal gånger däremellan. Han är vit som snön och oftast ser man bara en svart nos och en uppsättning blinkande svarta ögon som springer omkring.

När folk snackar om hur skönt det vore att bo i ett land där det alltid är varmt är jag inte sen att haka på. Fast det är bara snack. Egentligen tycker jag mer synd om de människor som aldrig får uppleva snöklädda Sverige när det är som finast. Häromdagen, när jag var på vippen att dratta omkull på en isfläck så fick jag en sån där riktig energiboost, helt out of nowhere, och jag kände igen en känsla från när man var liten och morsan hade klätt på en termokläder och stövlar och man kunde leka ute i backarna hela dan utan att bli blöt. När jag gick ute i skogen med Nalle imorse och hela skogen var sådär sjukt vit och vacker som bara svensk vinter kan vara, det kändes som att jag gick omkring i en sagovärld, jag ville liksom aldrig gå därifrån. Det ville inte Nalle heller, förresten. Ändå kom vi därifrån till slut :).

Nyårsdjur

Inatt drömde jag en väldigt realistisk dröm. Det var nyårsnatt och jag var tvungen att rädda en talande igelkott från en varg förklädd till skokartong. Obs! Eventuellt en sanndröm!

Snövit och de sju hundarna

Nalle har idag, under vår morgonpromenad, för första gången i sitt liv sett snö. Jag kan bara önska att jag kunde bli så genuint toklycklig som honom över att det är en decimeter snö redan i November. Han skulle gräva sig ner i, bita i, busa med, äta på, hoppa runt i, och kravla omkring i. Även om han hade varit en svart hund så hade han blivit precis så snövit som han är, efter bara den tiominutersrastningen. Om han ska vara såhär förtjust i snö varje gång vi är ute så tror jag det kommer bli en lång kall vinter :).

Inredningstipset

Det sägs att Wayne Gretskys alla hockeytroféer ligger i lådor i hans garage sedan han och hans fru flyttat in i en helt vanlig tjugotvårumsvilla. Hans nio Hart Memorial- troféer ligger numera i Dolebanankartonger och rostar.

I min och Jessicas lägenhet är det min älskling som har taktpinnen gällande möblemanget: hon är duktig på det där och tycker det är roligt så jag brukar inte lägga mig i det särskilt mycket. Det byts runt med inredningsprylar, lampor, blommor, ljusstakar, gardiner, möbler och tavlor lika ofta som jag byter underbyxor. Det görs ingen hemlighet av att såna saker som jag tyckte var heliga i min förra lägenhet inte direkt hamnar i fokus i vår nya lägenhet; min stolta signerade Kalmar ff-tröja från guldåret ligger numera innerst i en ikeabyrå och min kära Macintoshdator blev förpassad till golvnivå häromveckan. Nu när Jessica jobbade natt passade jag på - till grannarnas vansinne och förskräckelse - att flytta runt alla möblerna och hamra upp en ny ikeabyrå. Plötsligt hade jag tagit klivet in i möbeldiskussionen! Det här ska bli riktigt spännande! :)

- Jag får se om det här blir mer poppis än den gången jag tyckte att vi skulle ha lite färg på väggarna och satte upp några snygga Beatles-posters. Jag hann inte ens bre mig en macka innan väggarna stod tomma igen, fast - så gör jag rätt avancerade smörgåsar i och för sig! :)

Att göra en Going

För fem år sedan myntades uttrycket "att göra en Going". Det var när man, under en spelkväll, hade förlorat alla dagens matcher i FIFA. Sen dess har mycket hänt; jag äger inte lika hårt längre. Fredde flyttade till Götla, så honom har jag inte chansen att spöa så mycket som jag kan, Gugge flydde land och rike bara för att han inte stod ut med sin förlustsvit i det här magiska fotbollsspelet - och Going har faktiskt blivit en riktigt värdig motståndare - till och med varit bättre än mig periodvis. Det var evigheter sedan vi spelade en FIFA-session utan att endera av oss vann eller förlorade alla kvällens matcher, men ikväll hände det äntligen - jag spöade honom gul och blå över Xbox Live och vann 60 spänn - visserligen ingen summa som tar mig till Negombos stränder.

I den matchen som kom att bli den sista, fick jag in ett Inzaghimål, alltså ett riktigt skitmål, - och jag kunde riktigt föreställa mig hur handkontrollförstöraren Going fick världens utbrott hemma hos sig, och mycket riktigt avbröt han matchen och vägrade spela mer. Kort därefter fick jag ett SMS av denne Tobias Broberg - "Stängde av spelet! Vi får köra nångång när min målvakt inte är dum i huvudet!". Ä g d.

Att värna om ett beroende

Om två timmar och arton minuter börjar en ny livsstil för mig och hundratusentals andra fotbollsintresserade över hela världen. Det är simuleringsspelet Football manager 2011 som släpps och det finns inget knark, ingen sprit som är i närheten av lika beroendeframkallande. Du kan inte förstå det om du inte har spelat det. Och har du spelat det så har du spelat det veckovis, för det finns verkligen inget halvvägs när det gäller den här livsstilen.

Jag tycker inte om datorspel. Jag tycker tvärtemot illa om de flesta datorspel. Jag skulle till och med uttrycka mig som så att alla datorspel i övrigt är fullkomlig skit, men det ska jag inte göra, för då får jag femtioelva läsarkommentarer på CS-språk som jag ändå inte kommer kunna tyda utan nördhjälp. Men Football Manager-serien är rent guld. Man väljer ett lag och sen ska man vinna allt som går att vinna genom att coacha - inte spela - laget i evigheters evighet. Det är så mycket detaljer man kan leka med att oftast tar det en veckas konstant pillande innan man ens får börja med matcherna. Och särskilt efter den här allsvenska säsongen, då KFF inte kommit upp i toppen som förväntat, är jag extra extra extra taggad att sätta tänderna i det här!! :) Folk som inte är intresserade av fotboll tycker att det här låter så tråkigt att öronen och ögonen faller av, men - sen finns det ju intelligenta människor också :).

Jag vet inte än hur Jessica kommer reagera på det här beteendet. Varje minut i November som jag inte kan sitta vid datorn kommer jag gå och tagga och tänka taktik till mitt, högst påhittade, fotbollslag :).

Bara när du inte hör

Det finns en textrad i Kents "utan dina andetag" som bara vi som har flickvän kommer att förstå humorn i till fullo. Det är när Jocke Berg, mitt i den sjudundrande kärleksbaladen, smyger in "Jag skulle ge dig allting du pekar på. Men bara när du inte hör vågar jag säga så". Tjejer kommer aldrig att kunna relatera till den texten hur gärna ni än vill :).

Bermudatriangeln

Bruce Campbell sa en gång, i en tidningsintervju, att hans favorit-skräckfilm, genom alla tider, är Roman Polanskis mörka thriller The Tenant (Hyresgästen) från 1976. En film som jag, efter att ha sett den, upptäckt hade extremt sparsamt med dialoger, och den utspelar sig i stort sett bara i en liten tråkigt lägenhet och har oerhört få skådespelare förutom Roman Polanski själv. Den handlar om att han flyttar in i en hyreslägenhet, som han får väldigt billigt eftersom förre hyresgästen försökt ta livet av sig från köksfönstret. Han inbillar sig nu att grannarna försöker få honom att gå samma väg. Nåja. Nu spelar det inte så stor roll vad filmen handlar om, inte hemma hos oss - jag skulle inte kunna få Jessica att se den med mig hur bra den än är - eftersom den är från 1976. Och i princip svartvit. Såna filmer lockar inte alls :).

Nu kom det sig iallafall som så att Jessicas kompis, Jennie, hade hört att det fanns en ny bra skräckfilm att ladda hem (skvallra inte för myndigheterna!). Den heter Triangle och är från 2009. Den handlar om ett gäng unga vuxna som åker ut på en segeltur. Men nåja, nu spelar det ju inte så stor roll vad den handlar om. Inte hemma hos oss. Jessica skulle vilja se den hur kass den än är - eftersom den är från 2009. Och är en skräckfilm. Såna filmer funkar alla gånger! Till min stora förvåning - jag gör ingen hemlighet av att vi hemma hos oss har väldigt, väldigt olika filmsmaker (kan vara både bra och dåligt :D) - var den här filmen lite av en nyversion, eller åtminstone spann på samma deja vu-tema som filmen Bruce Campbell, världens bästa b-skräck-skådis, rekommenderat i en tidningsartikel för flera år sedan. Här har vi alltså två nerviga psykologiska riktigt grymma rysare, såna filmer som är direkt jobbiga för hjärnan efter filmen, som man inte kan sluta tänka på. Filmer som är extremt noggranna med detaljer, fascinerande välgjorda. Se endera av dem när du får chansen! Båda är toppen på sitt eget sätt.

När jag ändå snackar film - Var hemma hos min kompis Viktor Almquist idag, han och hans flickvän och deras hund har inrett ett filmrum i det rummet där alla vi och alla våra vänner brukade sitta och chilla efter skolan i flera års tid, rummet där jag påbörjade min första berusning. Jag blev mäktigt imponerad och gruvligt avundsjuk. Bättre TV än vad vi har, bättre filmmöjligheter och bättre soffa - allting bättre. Allt det här lämnade mig synisk och bitter, så nu går jag och lägger mig. Hehe. Nädå. Men godnatt!

PS: Om det lät på mig nu som att jag menade att deras hund varit inblandad i inredningen så kan jag förtydliga att jag inte menade det så. Han la bara rören. :DS

Oskarshamn Goodbye

Jag skrev på facebook igår att "jag är inte arbetslös, jag är mellan två jobb!". Så som den ständigt arbetslöse Fredrik Segemyhr brukade förklara sin jobbsituation i den dära gamla serien, men jag är faktiskt mellan två jobb, som tur är, jag hade inte orkat gå arbetslös :) Men en ledig helg mellan jobben var rätt skönt att få. Slutade alltså på ICA Maxi Stormarknad i Oskarshamn i fredags, om det undgått någon, efter två år och ungefär 940 timmars totalt pendlande. Så nu blir det ICA Supermarket i Lindsdal och en bekvämare pendlingstid :).

Sista dagen var en av mina favoritkunder inne. Hon är väl en sj

uttio år någonting, vi har väl pratat två minuter en gång i veckan under två år så vi vet rätt mycket om varandra, hon brukar fråga om hon kan få se en bild på vår hund nångång och sista dagarna hade jag kameran med mig på jobbet, då kunde jag visa henne en bild och hon blev eld och lågor. Hon fick förstås en kram, eftersom det var sista dagen, och sen gick hon och betalade. En bra stund senare kommer hon tillbaka igen, koll

ade på mig med tårar i ögonen och berättade att hon tyckte hemskt mycket om mig och att hon skulle sakna mig, och jag fick en kram till. Sen rodnade hon som ett sensommarkörsbär och kutade ut mot parkeringen igen. - Jag blev så himlans glad att det spratt i benen och samtidigt så ledsen när jag insåg att många av de här människorna som jag träffat så mycket, kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen. Jag vet att jag har en ganska unik relation till kunderna, men att ett tjugotal äldre kvinnor vill ha kramkalas och hundratals handskakningar och ryggdunkar, det var absolut ingenting jag räknade med. Idag är jag ödmjuk och rörd, två saker jag inte brukar vara, hoppas alla sett min insändare i Östran/Nyheterna idag :) Kommer sakna er, Oskarshamnare. Men nu ska jag charma in mig i Lindsdal istället :) Det blir nog också riktigt bra :)

Scooby Snack

Att Scooby Doo är en hund är det väl ingen som kunnat undgå. Fiction, tror du, men jag vill å det bestämdaste hävda att Scoob' är baserad på en riktigt hund. Jag syftar inte på att riktiga hundar kan göra meterhöga smörgåsar eller lösa spöklika försvinnanden - även om hundar förstås är riktigt duktiga på att nosa upp båda personer och föremål. Nej, jag syftar på att Scooby Doo är en riktig jäkla fegis - men att han gång på gång går med på att göra vad som helst, hur skrämmande det än är, för en "Scooby Snack" - ett hundgodis.

Som valpägare är jag helt beroende av att alltid ha tonvis med hundgodis hemma, så jag vet att det här stämmer. Nalle är världens fegpelle, men gång på gång övervinner han oförsvarligt sin höjdskräck och andra obehag om man bara lockar med ens en pytteliten hundgodisbit. Ofta sitter han i soffan, två decimeter upp från golvet, och gnäller för att han inte vågar hoppa ner. Han kan sitta där och gnälla en timme, men står man då ute i köket och ens råkar nudda hundgodispaketet så säger det bara voff och så står han bakom en och tigger som den hund han är.

Men jag ska inte säga nåt - jag är likadan, om någon lockar med kålpudding.

Nalles sympatier

Nalles politiska sympatier har länge varit ett orosmoln hemma hos oss. Det började innan valet, då han rev sönder och eventuellt åt upp flera av vänsterblockets valsedlar som kommit till oss med posten. Och under en promenad dagen före valdagen kom han bärandes på en valsedel tillhörandes Svenskarnas parti. Nu är ju hundrasen samojed en asiatisk ras så jag försökte tala lite vett i honom, men han vägrade släppa den. Kulmen nåddes när han, utanför vallokalen, skällde ut en socialdemokratisk utsände, och dennes, förmodligen också socialdemokratiske, hund.

Men så kom vändningen! Nalle och jag hade en lång politisk konversation igår och han berättade för mig att han kände att han haft fel och att han nu, med facit i hand, inser att han skulle ha röstat annorlunda i valet, att hans hjärta i själva verket pumpar rött och att han aldrig skulle vilja att SD eller Svenskarnas parti sparkade ut varken honom eller hans utländska hundvänner från Sverige. Han ser mycket fram emot den TV-debatt som utlysts mellan Ohly och Åkelund.

Jessicas lila

Imorse var jag inte nådigt trött när jag gick upp vid halv fem och rastade Nalle Puhsson. Sen slängde jag in jycken i vardagsrummet igen, tog vad jag trodde var min hoodtröja och gick till jobbet. Tyckte att tröjan var lite väl tight, muttrade lite bittert att jag måste krymt den i tvätten. Sen hängde jag av tröjan i skåpet och gjorde mitt på jobbet. Vid arbetsdagens slut gick jag till omklädningsrummet för att byta om, och i skåpet hade nån hängt in Jessicas lila huvtröja. Eller ja, så resonerade jag först iallafall, innan jag kom på att jag måste tagit fel tröja från allra första början, redan hemma i hallen tidigt imorse. Det måste sett riktigt dumt ut när jag kom till jobbet i den! Och ännu dummare när jag åkte hem!

Sulan som försvann

Jag var nyss ute med Nalle, och han var ivrig att bajsa,
så vi gick bort till hans lilla avföringsnäste bakom buskarna
längs norra vägen. Han gör sitt och jag tar upp'att.
När jag synade korven - ja alltså det får man lov att göra ibland,
det är inget konstigt med det - så var det några hårda avlånga
grejer ibland bajset. Det var så geggigt att jag inte kunde se
var det var utan stod och kände genom bajspåsen vad det kunde vara.
"det känns ju som såna där metallbitar man har längst ut på skosnören",
tänkte jag men blev genast skeptisk, för såna äter man ju inte!
Men så kollade jag ändå ner mot mina fossingar och mycket riktigt,
alla fyra metallbitar från mina sneakers var avtuggade.

Så jag grävde fram bitarna, tvättade dem och sydde dit dem igen.
Hehe - nä nu skojar jag. Det gjorde jag inte. Men jag får la köpa
nya skosnören imorgon, det är illa nog. Så kommer ni på besök,
ställ alltid skorna på en bra höjd =)

För några veckor sedan var här en tele2-försäljare. Tele2 har orsakat en hel del aggression i vårt hem sedan bredbandet ofta försvinner veckovis, tevekanalerna funkar sällan och telefonen har inte funkat sedan oktober förra året, så jag sa inte till honom att Nalle äter skor. Försäljaren, som var en stockholmsdialekt-blatte med snobbförsäljarskor och bakåtslick,
radade upp sina skor vid dörrmattan och gick, intet ont anande, in till vardagsrummet och satte sig. Kvarten senare skulle han gå igen och plötsligt var skorna borta. Han kliade sig förvånat i huvudet. Då kommer Nalle från köket med ett nöjt léende på läpparna - visst hade han tuggat sönder en sula! Jag låtsades bli upprörd men gav honom i smyg en liten godisbit, och Tele2-killen muttrade när han gick - jag hade dessutom vägrat köpa något av honom.

Nalle - Tele2 1-0

Ett smakprov från videobloggen

Mashmellow

I natt sitter jag nykter på en himla trevlig fest hemma hos kompisar till Jessica. Mörkerfotboll är inne, det har badats och livliga lantliga diskussioner om allt från jakthundar till analsex. Men det mest intressanta var när mashmellow-påsen började ta slut och en av Jessicas kompisar bjöd de sista till mig och festens enda muslim. Jag reagerade blixtsnabbt, skyndade mig in på Wikipedia för att se om det är grisindigriensen gelatin i det. Och det var det. Då hade han redan svalt en mashmellow och var på väg mot ännu en. Jag tordes inte säga det till honom så istället attackerade jag och tömde påsen på de sista fem. Han trodde nog jag var sjukt sniken - men det var ju bara för att han skulle få komma till himmelen eller vart de nu kommer. Dagens goda gärning alltså. Weeee. Ps: Jessica och Josse tycker de är bäst :) och det är de ju.

25

I lördags var det födelsedagsfest hos oss. Eftersom det var första festen i min och Jessicas lägenhet kan man säga att det även var inflyttningsfest. Vi började med att hänga på volleybollgrejen på Långviken, sinnessjukt bra väder men istället för bad och volleybollspel åkte vi hem och kablade fram VM-matchen mellan Argentina och Tyskland. Så fort ryktet spred sig att det visades fotboll strömmade folk in och snart var det knökat. Thomas hade peppat å Argentinas vägnar i flera dagar redan och blev måttligt imponerad av matchen när han kom lagom till Tyskarnas 2-0-mål. Men fotbollen blev till grillning och grillandet uppmuntrade till kröka och genast blev alla tokigt socialt kompetenta och minglade järnet.

I present från killarna fick jag en jädrans massa goa skämtartiklar som nu ingen går fri ifrån. Den vattensprutande tändaren och den vidriga coca cola-imitationen var några jag hann irritera folk med innan kvällen var över. Sen hände nåt magiskt roligt - Going och Thomas var inne på muggen, gud vet varför, det förtäljer inte historien, och resten av folket hade mobiliserat sig i hallen för att stämma upp i vacker födelsedagssång i tron om att det var jag och Martin som var där inne. Jag och Martin var istället uppe på vinden och hämtade mer god dricka när Going/Thomas öppnade toalettdörren och istället för att, som de hoppats, ingen skulle se att de varit på toaletten tillsammans, så stod en armé av överraskningssångare där. De hade redan börjat sjunga när de sett att dörren var på väg upp och sången sattes ganska snart i halsen när det upptäcktes att det var icke födelsedagsbarn som vinglade ut. Innan de visste ordet av så hade jag och Martin studsat ner från vinden och de fick på nytt stämma upp i skön skön sång! Dessutom fyllde Martins tjej Angelica år i samma veva och fick också ta emot folket jubel.

Idag sitter jag på min gamla dator tillfälligtvis eftersom det dagen efter visat sig att någon spillt en gyllene dos jägermeister/redbullkopia över mitt tangentbord och gjort det odugligt. Men lite spill får man räkna med! Nu ska vi inte ha fest på ett tag, så grannarna hinner svalka sina nerver! :)

Lisebergsbestyr

GeoTagged, [N57.69571, W11.99359]

Hej där! Jag står just nu på Liseberg med ett dilemma. Det är nämligen så att Jessica och jag har haft sån sjuk tur på chokladhjulen här på området, vi har vunnit på precis varje grej vi spelat på; en storvinst-mjölkchoklad, två stora chokladkakor, två feta chipspåsar och en go paradisask. Nu står jag här utanför lisebergsbanan dit de andra gått in för ett sista åk och så har jag det här dilemmat -ska jag dra med godiset eller inte? Jag skulle med enkelhet hinna bort till parkeringshuset innan de hunnit ta upp jakten. Men det skulle nog bli så dålig stämning imorgon när jag hämtar dem på stationen... Finns ingen riktigt bra ursäkt för ett sånt beteende - inte än iallafall. Vi får se vad det blir.

Fastighetsägare

Idag... om några minuter går jag till banken och skriver på det sista mecket, sen är lägenheten vår! Så himla gött! Får nyckeln och pappren på att den är min och sen är det bara att börja ombyggnaden och inflyttningen :) Lite nytt golv och nya färger bara, kommer bli sweet! Studsar runt på blåa fluffiga moln just nu! Yeehaa!

Angelina

"Angelina Jolie är förkrossad", börjar en artikel i en skvallerblaska som ligger uppslagen på bordet hemma hos Jessica och Annie. Jag skulle inte tro att någon av dem lagt ut de 29,90 som den kostade, men man vet ju aldrig. Hur som helst, artikeln fortskrider: "Hennes högst privata och hemliga dagbok har försvunnit. Nu är hon livrädd för att de ska hamna i någon utpressares händer. Eller ännu värre - att Brad Pitt tagit dem i beslag för att få reda på sanningen!". Otroligt spännande. Sedan följer en helsida med spekulationer om vad som kunde stå i dessa försvunna, hemliga handskrivna böcker. Dessutom en punktlista med tio saker som absolut måste finnas med, och infällda bilder på kändisar som de tycker känns aktuella. Givetvis har de en expert som hela tiden fäller in sanningsenliga kommentarer. Som bildtexten till bilden på mannen i coola solbrillor: "Angelina har fortfarande mycket starka känslor för exmaken Billy Bob Thornton och har skrivit ner jämförelser mellan hur han och Brad är i sängen". Det här vet skribenten med säkerhet.

Vänder man på bladet ser man att Britney Spears är ensam. De har till och med fått ett citat från henne: "Jag är så ensam!". Det har hon förmodligen sagt till skribent Alexandra Jansdotter på Glaze. Inte! Hehe men den här artikeln börjar på samma nivå ungefär: "Britney Spears känner sig som den ensammaste kvinnan i världen. Hennes orolige far övertalade exet Jason att dejta henne igen. Han gick med på det men vill även träffa andra".

För varje ny sida är det en ny helt och hållet påhittad text om en känd Hollywoodkändis med anonyma experter som säger hur respektive kändis känner sig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur såna här tidningar kan sälja en enda kopia, det kan ju inte finnas någon som tror på ett enda ord? Men så ser jag på framsidan att man fick ett gratis rött läppglans på köpet med tidningen. Jäklar! Vilken deal :)

Toktant

Häromdagen hände nåt sjukt skumt. Jessica hade ett försökringspapper på en födelsedagspresent och en dag hade vi råkat slänga den. Tyckte inte det var hela världen, så jag tänkte inte mer på det. Sen en kväll, i elfte timmen, jag öppnade i nåt pajamas/mjukis-igt, kollade i titthålet eftersom det var så sent och såg en tunn kvinna. Fick direkt associationer till den äckliga systern i Jurtjyrkogården, men riktigt så illa var det inte när jag ändå öppnade dörren. Där stod tanten som jag brukar se i sophuset, hon som en gång sa till mig att man kan spara mycket pengar på att gå igenom tidningsinsamlingen eftersom folk till slut ändå slänger alla tidningar- hur bra de än är. Jag fick lov att instämma den gängen, det var ingen människa jag ville hamna i en dispyt med. Nu hade hon iallafall gått igenom mina förseglade sopor och hittat försäkringsintyget och hon kom för att lämna det till mig tillsammans med några kloka råd om hur man hanterar värdepapper så att inte fel personer får tag i det. Hon försäkrade att hon inte ville ha någon hittelön, något jag aldrig i livet hade fått för mig att erbjuda henne. Det räcker med vetskapen om att hon läser mina gamla illustrerad vetenskap. Där sparar hon in femtioåtta kronor i månaden - DET är vad jag kallar hittelön.

Isabella

GeoTagged, [N56.74984, W15.26924]

Idag har Påsen och jag bilat över till Skånes västkust för att träffa våra sötnosar... Fick köpa en såndär XL-redbull för att inte somna bakom ratten när solen envisades med att ligga precis i ögonhöjd heela vägen. Nu är jag iallafall med Jessicas klass och dom övar slutscenerna på sin musikal, den fick jag ju inte se :) Här är lite smygreklam för musikalen ---> www.musikalenisabella.tk

Kung Crille in reverse

Den första april borde vara årets bästa dag för mig. Men nej. Det började med att jag fick syn schemat i måndags att jag skulle vara ledig idag. Blev förstås förtvivlad över att de aprilskämt jag planerat för Maxis kunder nu inte skulle bli av. Jag hade bland annat tänkt ha smakprov på citroner men skriva gul grapefrukt på skylten. Idag har jag därför inte orkat ta mig för att skoja med en enda själ! Sen nu ikväll har jag själv blivit narrad. Skulle gå bort till verkstan och hämta min bil som blivit lagad. Tänkte, "det är ju på tok för långt dit, nästan ända bort till Lindsdal ju", så jag tog bussen. När jag gått de tio minutrarna från hållplatsen till verkstaden så börjar hagelstormen av aprilskämt mot mig; bilen är inte där! Tror jag iallafall och ringer Eniro och ber dom koppla mig till ägaren. Blir naturligt lurad även av Eniro, felkopplad till en intet ont anande stockholmsblatte. Andra gången kom jag rätt och fick höra att meckarn "kanske" kunde ställa ut den imorgon. Ringde macken och frågade om han kunde hålla den billiga hyrbilen åt mig och det kunde han. I bitterhet gick jag tillbaka till busshållplatsen igen där KLT-chaffisen åkte rätt förbi mig och jag kollade på internet att nästa buss skulle komma först om en halvtimme, så jag fick helt enkelt bita ihop och gå. Gifvetvis skulle KLT ha fler skojess i rockärmen, två gånger när jag vandrade mittimellan två hållplatser kom det likförbannat bussar, sökningen på KLTa hemsida måste haft ett aprilskämtfilter aktiverat. När jag kommer fram till macken tror jag förstås att snubben bakom disken skojar när han ler och säger att bilen jag skulle fått låna inte finns kvar längre, men han höll konsekvent på sitt skämt och jag fick ta den dyra bilen. Nu pallar jag inte att bli aprilskämtad mer utan kapitulerar i sömn. Hehe men se upp ni där ute! De andra 364 dagarna det här året är mina! Hihi. :)

Födelsedagsfest 20.35

GeoTagged, [N56.74322, W15.92784]

Jessica har precis öppnat sina presenter och speciellt fastnat för ett par röda converse som hennes mamma köpt. Hon har också hunnit bli kär i en massa inslagspapper i svart glitter som hon vill spara :) men det ändrar hon sig nog om snart, hihi. Snart hem till oss igen där festen börjar på allvar :)

Födelsedagsfest 19.10

Jessica bjöd mina föräldrar på hennes födelsedagskalas och såhär stiliga hade de gjort sig! :) Snart vankas det toasts och alkoholfri dryck. Har även förhoppningar om tårta, jag har inte frågat men vad vore en födelsedagsfest utan tårta? :)

Elva spänn

Aftonbladet har gått från tio till elva kronor... En krona mer eller mindre, egentligen men det var ju så förbaskat smidigt att bara trolla fram en tia ur bottenskramlet i fickan, en tia har man alltid typ, men nu ska man hitta två separata mynt, eller ännu värre, spräcka en tjuga! Nja nu tror jag minsann det får bli nättidningen ibland istället. Tur att jag har gratis internet nu i två månader sen tele2 strulade som kompensation. :)

Liftaren

Idag tog jag upp en liftare. Det gör jag så ofta jag kan, iallafall när det är någon det är uppenbart synd om. Det här var fortfarande i gryningen, halv sex på morgonen och den här stackars tonårspojken hasade fram med bakfulla klumpsteg. Blött och kallt ute dessutom och det såg ruggigt kallt ut att gå längs E22an utan jacka. Det visade sig att han haft en gammal hederlig sjöfylla och tappat sin mobil, sin plånbok och sitt lokalsinne. Just då var jag riktigt nöjd över ännu en vit helg :)

Flygande hönor

Sitter och läser morgontidningen på jobbet om hönsbur-debatten. Motståndare Linda Björklund på Djurens rätt uttalar sig såhär: "Enligt lagen ska djuren kunna bete sig naturligt. Men de har lika lite utrymme som förut, en yta motsvarande ett A4-papper per höna. I burarna kan inte hönorna sträcka på sig, krafsa i marken och flyga." En skarp analys kan en del mindre intelligenta läsare tycka. Hönor är ju inte direkt kända för att ha förmågan att flyga. Jag har ännu inte sett en höna flyga söderut på hösten, tacka för det. Med alla sveriges miljoner hönsdjur i luften skulle man kunna köpa bajstätade paraplyer i varenda kiosk och det skulle medfölja en biltvätt med varje köpt bil. Det är nog bäst vi har dom jäklarna i bur ändå :)...

Second hand

Inne i en second hand-butik idag och jag förstår inte grejen. Men trettio hysteriskt imponerade kvinnor därinne yttrade öppet sin kärlek för de här trånga rummen fulla med kläder så fula att tidigare ägare mått dåligt av att ha dem kvar hemma. Bland lukten av gammal fuktig källare kan man även hitta smått rostiga smycken, utslitet porslin och gamla lakan. Det är och förblir för mig en gåta hur kvinnor och i viss mån gamla ensamma skröppliga gubbar kan tycka att det här är en så otroligt spännande värld. Nu år 2010 säljer man ju kläder på Blocket och tradera, så i all rimlighet är det bara den skitigaste skiten som hamnar i second handbutikens hyllor. :)

Varför man gör lilla på E22an

Varje gång jag åker hem från jobbet så blir jag antingen nödig eller sjukt trött. Antingen eller. Varje gång. Det slår aldrig fel! Och oavsett vilket av det som jag drabbas av så eskalerar problemet hela vägen tills jag till slut når kulmen precis innan jag kommer in på norra vägen. Då bara försvinner problemet av sig självt. Jag får slå mig själv med en tegelsten, sträcka ut huvudet genom rutan, ha högsta volymen i stereon och sånt för att hålla mig vaken i 46 minuter men när jag svänger av min avfart så blir jag plötsligt sjukt pigg, som om någon doserat mig med tidsinställt koffein varje dag bara för att jävlas. Ännu värre är det när det gäller nödighet. Vi säger som exempel att det handlar om kissnödighet, för att hålla dagens inlägg någorlunda rumsrent, så blir jag kissnödig som från en klarblå himmel, som om jag hade bongat hundratjugo Heineken. Sitter som på nålar i 48 minuter, kämpar med livet som insats för att slippa behovet av en extratvätt när jag kommer hem, tills jag springer in genom yttre porten till huset. Då försvinner det, rakt av, kan inte ens kissa om jag försöker. Det är då själva fan så tokig man blir! Nån däruppe som skojar med mig? Så ser ni en metallblå Mitsubishi Space Wagon stilla längs vägen, räds då inte, ty det är förmodligen bara jag som gör ett av livets behov - intill motorvägen.

Olé

Den största skillnaden på att vara barn och vuxen är hur man reagerar på post. Som barn ÄLSKAR man förstås post för det kan bara vara balla kataloger, födelsedagskort med pengar, brev från folk som man tycker är häftiga och sådär. Som vuxen vet man att allt som kommer i brevlådan är skit. Idag kom inga brev till mig på domaregatan, således inga räkningar, så jag kostar på mig ett léende idag! Olé!

Comeback!

Precis som alla kända bloggare så har jag tagit en paus för att
nu göra en storslagen comeback. Jag kände att den här dokumentationen
av ett mycket nöjt practical joke måste exponeras! Haha. Igår var det
ett gäng kackl... eh, ett gäng tjejer, på förfest här, och jag passade på att
byta ut tequila-saltet mot socker! Det tyckte jag var otroligt roligt,
jag skrattade så jag nästan dog! :)

Besök i Ryssland

Nu kan jag äntligen stryka "Dricka vodka i Ryssland" från min "Saker jag måste göra innan jag dör"-lista.

högstadiefylla

Igår var det något av en högstadiefest. Mladen ringde mig på eftermiddagen och förklarade att vi skulle grilla, Micke skulle ta med korv och själv hade han ordnat med ketchup, eftersom Going bara hade tretton kronor på kontot och de andra killarna hade bara en femtiolapp var eller så, och ingen hade de sprit, men Mladen hade nallat lite vodka från sina föräldrars barskåp, hittat en flarre vin nånstans och Going hade en påse öl, så allt skulle ordna sig.

Nu blev det inte så tattigt som det lät. Vi åkte faktiskt och köpte korvgrejer och engångsgrillar, jag hade en spritflaska och vi köpte finspä till, och sen kom Mladen över en flaska whiskey som Micke svepte i vanlig ordning. Kvällen artade sig väl och till sist satt vi längst in på en öde pub och diskuterade invandrarintegrationspolitik. Så kan det gå. Riktigt gött.

iSight på iMac på iFylla

Snålaste erbjudandet hittills

Preem har äntligen upptäckt att jag inte använder deras kortservice längre och hade tydligen bestämt sig för att locka tillbaka mig. Hur? Jo det ska jag säga dig - med en marabou choklad, 100gram. Schysst! Det kan ju vara gött att få sig en bit choklad om man ändå ska tanka. Men vänta nu... Här står det ju att jag måste tanka full tank åtta gånger. Enkel huvudräkning (eller ja, okej, enkel fuskräkning genom windowskalkylatorn), åtta tankar om femtio liter bensin á 11,70kr= 5280 kronor. Inköpspriset på en marabouchoklad är ungefär sex spänn, sånt har jag koll på eftersom jag sitter på maxis intranät hela dagarna =). Hur bra blir då egentligen det här erbjudandet? Jo ungefär så att jag får 0,0008% rabatt på bensin men istället för rabatt i pengar får jag rabatt i en choklabit. Känner jag mig sjukt lockad? Nej.

The Curse of the Norweigan Money

Jag tror att det vilar en förbannelse över de norska pengarna. För sedan jag fick tillbaka det här femsiffriga beloppet har jag blivit av med ett annat femsiffrigt belopp; Min pissdyra, oförsäkrade macbook gick i backen förra veckan och sluta' med ens fungera, sen betalade jag tusen spänn överpris på en grej, sen betalade jag tvåtusen spänn i förskott på en auktionsvinst till nån lurendrejare och nu senast åkte jag på feta böter för nån skitförteelse. Jag var ute och körde i all fredlighet, jag hade lånat min pappas GPS, som jag har en liten hat-kärlek till. Kärleken för att den har en funktionell karta, hatet för att den alltid sätter mig i klistret - och idag var inget undantag. Kör in här, sa GPSen och jag körde in där. Då hör jag farbror Blå tuta febrilt bakom mig. Ett här får du inte köra senare hade jag en olovlig körning-bot på ännu ett fyrsiffrigt belopp. Nu har jag snart gått plus minus noll. Det är ju typiskt.

Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!! 

Blev kallad nörd

Idag köpte jag en signerad Liverpool-tröja. Med hela fjolårslagets autografer, för lite ganska väldigt mycket pengar och blev kallad nörd av min älskling Jessica. Får se om den matchar min signerade Kalmar FF-tröja från 2007 hemma på väggen eller om jag säljer vidare den i vinstintresse senare i år :) 

Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)

Lyckan

Särskolan Lyckan är laget som aldrig tappar taget och tappar dom taget så kommer dom iallafall inte sist utan bara näst sist i ligan! Igår spelade vi innebandysäsongens sista match. Säsongen inleddes med typ fem raka förluster, sen några oavgjorda matcher, och som vanligt när det gäller Lyckan så kommer vi igång lagom till säsongen är slut. Att ha tre vinster, en oavgjord och jämnt spel med serieledarna på de fem sista matcherna är trots allt riktigt bra. I tisdags gjorde jag för första gången mål i en vinstmatch, i början tror jag att jag gjorde mål i fem raka förlustmatcher, då blir man ju lite lé påatt. Nu jefflar ska vi ta tag i fotbollssäsongen :)

Att arrangera fotbolls-EM

Sverige och Norge vill arrangera herrarnas fotbolls-EM år 2016 och Sveriges fotbollsbas har hittat det vinnande argumentet:
- Ingen av oss kan arrangera slutspel ensam, det går inte längre för det har blivit så mycket större. Då är det naturligt att Sverige och Norge söker samarbete. Vi har arrangerat stora evenemang tillsammans förut, som EM för damer 1997.
Ja, då är det ju nästan spikat att vi får det. De andra kandidaterna, Italien och Frankrike, har visserligen arrangerat två EM-slutspel och ett världsmästerskap vardera, men vi hade ju Dam-EM för tolv år sedan. Den gången spelades semifinalen på Borås idag tredje största idrottsplats, Ryavallen, inför 180 betalande. Det är meriterna det hänger på, det här tar vi, inget snack om saken - EM till Sverige! 

Kalla fötter

Just nu har jag ordentligt kalla fötter. Jag har nämligen en auktion ute på tradera.se på en DVD-box... en väldigt bra serie som heter Brisco County Jrs äventyr, rufft översatt, jag köpte den på import för flera år sedan för säkert tusen spänn, eftersom jag och Joel har varit lite Bruce Campbellfanatiska. Men av olika skäl blev det inte så att vi såg färdigt den där serien ändå, och i ett ögonblick då jag hade tråkigt och återfick mitt traderakonto, kom jag på att jag kunde sälja av lite skit jag inte använder, och började med den här fina boxen... Åtta diskar, tre avsnitt på varje, riktig kvalité, en nia på IMDB gör den till en av de tio bästa serierna genom tiderna, om man ska lita på deras undersökning, och nu sitter jag här med boxen framför mig, den snygga kartongen, de åtta diskarna snyggt uppradade i kronologisk ordning, det följsamma häftet med tre sidor information och kuriosa till varje avsnitt, det är maffigt... och så får jag såhär kalla fötter. Tio minuter kvar till klubban når bordet och jag vill bara hålla i den här fina boxen, sätta in den i hyllan igen och bara ha den där trots att den inte fyller någon funktion. Åtta minuter kvar och budet ligger fortfarande på 300 spänn... Tuggar ner mina naglar till hela fingrarna bara är stumpar. Herregud. Jag får ett nervöst sammanbrott. Men så blir jag ändå ganska lugn när jag ser att hela serien finns i samma kvalité att ladda hem helt gratis från Piratebay. Oh gud vad jag är samvetslös :)

Musiklektion på skånska!

Svarta lådan

Varför tillverkar dom bara inte hela planet i samma

material som dom tillverkar den svarta lådan? - Pajasar!

Kålpudding

Jag brukar inte följa upp tidigare blogginlägg men nu måste jag bara ta och skriva, på tal om att jag nämnde förut att jag aldrig hade gjort kåldolmar, att idag har jag ta mej tusan stått och lagat klassisk svensk kålpudding! Två timmar tog det, och när jag var färdig såg det förstås rent förjävligt ut, såg ut lite som när naturfilmare fotograferar fåglar som förgiftats av oljeutsläpp, så såg det ut. Men det spelar väl ingen roll, hur det ser ut? Och ja- jag använde vitkål, det kan du skriva upp i din lilla notisbok! :)

Jag har aldrig sagt att det här är en matblogg, tvärtom så vill jag understryka att det inte är det och jag lovar att aldrig mer skriva om mat, utom möjligen god mat eller mat jag tycker är rolig eller som är med i något komiskt sammanhang, men jag måste ta tillfället i akt att berätta om min köttfärsgryta jag gjorde! Jag började nämligen med tankegången att jag skulle göra en riktigt maffig köttfärssås, så först och främst köpte jag nötfärs, och jag ville inte ha litegrann utan jag köpte ett storpack med ett och ett halvt kilo, vilket är jaevligt mycket köttfärs. Sen ville jag ha en vitlök förstås, den fräste jag i, och eftersom gullök är ett måste i alla köttfärsrätter så brände jag på med en sån också. Storhetsvansinnet hade redan börjat när jag köpte ett trepack rejäla ekologiska paprikor på Maxi. "För färgens skull", tänkte jag för mig själv för att vägra inse att jag tappat fästet helt. Champinjoner köpte jag också alldeles för mycket av men jag vräkte i allting ändå. Och ett halvkilo morötter rev jag och hade i också. Jag kallsvettades när jag insåg att grytan jag valt, som är den största vi har, är på tok för liten för det här projektet, men jag fortlöpte och hade i ett par rödpeppar som jag köpt på mig också. Och så lite buljongvatten för att få lite extra köttig smak, och en halvliter grädde på det. Jag hade köpt tre stora tomater som jag skivade omsorgsfullt och hade i också, men jag tycker ju om tomater, så jag plöjde i en halvliter krossade tomater, resterna av ett paket tomatsås och en hysterisk mängd ketchup. Kryddade med en färsk oreganoplanta som jag köpt på kruka på ica, och oregano på burk som vi hade hemma, svartpeppar, vitpeppar, salt, en touch av grillkrydda och lite timjan. Jag hade vräkt på allting i en sån fart att jag inte hann reflektera över att hela spisen var som en swimmingpool, mat för en femton personer eller nåt. Det blev många lunchlådor det. Tack vare att jag fick storhetsvansinne!! 

Ett visst ansvar...

George Costanza och jag, vi är inte så olika, iallafall inte när det kommer till att låtsas kunna en massa saker som man egentligen inte kan på jobbet. Nu när jag jobbar på frukt och grönt så förväntar sig nämligen kunderna att jag ska veta allting om allting och hur det tillagas och hur man kan variera sig eller förnya sig och det ena och det andra. Ibland uppstår helt bisarra situationer faktiskt, när någon sån där riktig mormors-tant som man tror ska veta allting frågar mig om vilket kål som passar bra till hennes kåldolmar. Okej, visst, jag jobbar på en grön avdelning och jag har gått lite kurser och jag har till och med snappat upp rätt mycket information, men ser det ut som att jag - Christian Williamsson, en lönnskäggad långhårig 23-åring - skulle någonsin ha gjort egna kåldolmar? Jag funderade faktiskt på det en ledig dag för några veckor sedan men läste att det skulle ta ungefär lika lång tid som en ledig dag är, så jag skippade det. Men det jag inte redan kan, kompenserar jag genom att låtsas att jag kan. Helt plötsligt står jag där och tipsar om vad hon ska ha till kåldolmarna och vilken buljong hon ska ha till såsen och vilket som är bäst av brysselkål och blomkål till gräddsås och hur hon ska förvälla spetskålen alternativt välja mellan vitkål och savoykål, savoykål som är lite mildare i smaken och passar barnen bäst, säger jag eftersom jag hört att savoykål inte smakar någonting alls, och vilken sorts potatis hon borde välja om hon vill få ut mest smak om hon ska ugnsbaka dom... När konversationen är slut har jag lagt upp en hel lördagsmeny åt damen helt baserat på kvalificerat skitsnack. Men jag tror fan det blev riktigt gott. Åh nu blev jag sugen på kåldolmar! Och på att ha Seinfeld-kväll med Fredrik =)

10000 Mil.

I måndags när jag åkte hem från Skåne insåg jag ganska tidigt i körningen att tiden var inne för mätarställningen att passera 10.000 mil. Jag räknade på hur många kilometer det var kvar till den skulle slå om och hur många kilometer jag hade hem och jag kom fram till att det skulle bli ett gränsfall, en kamp mot klockan om jag skulle få se den här magiska sekvensen den här kvällen eller vara tvungen att vänta tills morgonen därpå. Jag ville ju helst inte vänta eftersom jag ibland är lite som en zombie på morgnarna och jag skulle helt säkert glömma bort det och gå miste om det här gyllene ögonblicket. När jag kom till Kalmar var det fyra kilometer kvar, jag körde runt ett kvarter extra för att det skulle hinna slå om och ett par stenkast hemifrån stod mätaren på 99999 och jag tog fram kameran och gjorde mig beredd att filma detta trollbindande tillfälle. Nu efteråt är jag förstås väldigt belåten, bilen stod stolt och nytvättad på parkeringen på jämna 100.000 kilometer när jag somnade den kvällen. 

Då kom jag att tänka på den där fulla dåren som precis hade missat när hans bilmätare slagit om till 10.000 mil och kom på den smarta idén att han kunde backa hundra meter så att han skulle kunna göra om det, och så backade han rätt in i en polisbil och fick sitta i fängelse för rattfylleri istället. Den bluffen kör jag på tanterna på jobbet nu förresten, eftersom chefen delat ut stegmätare, jag säger till tanterna att dom inte ska backa när dom kör sina vagnar ute i butiken eftersom när man backar så blir det minussteg.

Men den dummaste bildåren är min gamla Guldfågelnkollega som hade uppkörning och kom fram till en rondell. "Sväng till vänster i rondellen" sa besiktningsmannen och killen blir helt ställd, "Vadå, ska jag köra till vänster? I rondellen?" och besiktningsmannen bara nickade jakande. "Okej" tänkte min österländska vän och - körde vänster i rondellen. Blev förstås kuggad på direkten. 

Dubbeldusch

Jag kom över en ny sorts dubbeldusch nyligen, den grå/silvriga och jag har gått och funderat på vad det är den luktar, och under gårdagskvällens sena dusch var mitt luktsinne extra taggat - och då kom jag på det; den luktar som en gammal gräsklippare efter att man har klippt fuktigt gräs, och man öppnar behållaren och där ligger en hög med blött ihoppressat gräs. Precis så luktar det. Så den kan jag varmt rekommendera - Inte. Man undrar ju hur de tänkte när de valde ut den lukten, förmodligen nån gammal bonde som saknade lukten av höstack. Hans nästa projekt är tydligen en munskölj som smakar mocka. Smarrigt.

Och när jag ändå berättar om duschen så kan jag berätta att jag råkade stå och sjunga på den där Jet-låten "what have you done" och varje gång jag skulle komma vidare från refrängen kom jag istället in på Beatleslåten "Sexy Sadie". Den vet du förstås inte vilken det är, det är nån B-sida som hamnade på den vita skivan, som nu Jet har stulit till sin refräng och efter vad jag vet har de kommit undan med det helt, ungefär som när Alcazar toppade listorna med This is the world we live in och snodde hela Land of confusion-refrängen utan det stod ett enda ord om Genesis på skivan. Och nya Coldplaylåten är nog värst, har ni sett det där youtubeklippet där dom spelar upp Viva la vida samtidigt som Joe Satrianis If I could fly och det är exakt samma låt i typ två minuter? De har iallafall blivit påkomna nu och lär få pröjsa miljoner i skadestånd. Älska musikalisk rättvisa - ska det vara så jeffla svårt att skriva en egen världshit? Hehe. Ja förmodligen. Men ändå.

Äckliga frukter

På Maxis fruktavdelning finns det två frukter som ingen någonsin köper. Eller ja, vi har en hel radda med skumma frukter som mest är där för syns skull, eller utifall att det kommer in någon kräsen asiat med hemlängtan. Men det finns två som verkligen ingen någonsin köper. Och nej, det beror inte på att folk "inte har fått upp ögonen för dem ännu", utan för att dom är sjukt osmakligt gräsligt äckliga och tokdyra.

2. Rambutan är som en liten hårig valnöt. En tredjedel av frukten består av hår. En tredjedel består av ett unket skal. Sen är det en stor kärna. Och så pyttelite fruktkött ungefär lika mycket som ett russin. Kostar 129 kronor kilot. Som hittat!

1. Men den märkligaste frukten, som asiaterna säger är världens godaste frukt, heter Mangostan. Den kanske är god i en annan värld, eller man kanske tycker den är god om man är en snigel, men officiellt beror det på att den blir äcklig för att den inte pallar transporten till Sverige. Detta hindrar dock inte priset från att ligga runt 25 kronor styck. Frukten är mörkbrun och ungefär stort som ett plommon. Varav skalet är ungefär 95%. När man lyckats skära sig in till fruktköttet, eller ja, fruktkött och fruktkött, man får skrapa lite på kärnan så får man fram en gulgrå förhårdnad sörja som är ungefär lika stor som en halv clementinklyfta. Det är alltså det man äter. Och det smakar absolut ingenting. För skojs skull vägde jag fruktköttet till 4 gram. För 1000 spänn får du alltså ungefär ett och ett halvt hekto grå smaklös sörja. Välkommen in!

Milkshake

Okej, jag har lite ångest över att jag inte bloggar så ofta. Det får bli ett av mina nyårslöften :) Men som kompensation för uteblivet lidande så kommer här mitt recept på en riktig sockerbomb.

Storstadsliv

Det jobbar en tjej på min fruktavdelning som inte är särskilt klipsk. Hon är visserligen tio år äldre än mig, och anledningen till att hon inte är så smart är att hon har något mentalt handikapp, hon kommer in några timmar om dagen och tjänar inga pengar, det är mer som ett socialt experiment. Hon är iallafall en mästare på att dra ut historier i oändlighet. När första snön kom förklarade hon på tre timmar att hon inte gillar snö. När bussen var sen en morgon berättade hon i tre timmar att bussen varit tre minuter sen. Det är en berättartimme per försenad minut. Tänk dig att någon kan berätta vad som hänt under en minut - på en timme. Det är faktiskt väldigt imponerande, det är en berättarminut per sekund. Kan du på en minut beskriva för mig vad som hänt i en sekund? Näe, det kan du fan inte. Så hon kanske inte är så jeffla dum ändå. Hon kanske är ett geni. Fast ja, jag orkar ju inte lyssna, förstås.

Förra veckan kom första följetongsberättelsen. Eftersom tre minuter tar tre timmar att berätta om, förstår du säkert att det tar avsevärt längre tid för henne att avhandla när hon var hos tandläkaren i Kalmar i måndags. Jajjamen. Det började måndagen veckan innan det, då började hon berätta om att hon skulle till tandläkaren i Kalmar. Det tog tre timmar. Sen berättade hon att hon skulle åka färdtjänst till tandläkaren i Kalmar. Det tog också tre timmar. Sen berättade hon att hon var orolig att det skulle vara kallt när hon ska åka bil till Kalmar för att gå till tandläkaren. Tre timmar. Tandläkarkostnaden, tre timmar. Och sen på fredagen var jag ledig, men jag hörde att hon hade pratat om köldrädslan i tre timmar igen.

Nu så har hon ju varit hos tandläkaren. Gissa om jag kommer få höra henne prata om tandläkaren i Kalmar mycket de närmaste veckorna! Här kommer därför en lista på tio bra saker att stoppa i öronen för att inte höra, om man är riktigt jävla desperat men inte har tillgång till hörlurar eller öronproppar:

1. Sockervadd.
2. Jordnötsmör
3. Mangopuré
4. En blötlagd tupsocka
5. Torktumlarludd
6. Stelfrusen rotmos
7. En ihoprullad langos
8. En dammvippa
9. Pasta hjul
10. Norsk fiskpudding

The Kalmar Christmas Calendar Massacre

Jag slaktade nyss en julkalender. Ja, verkligen slaktade! Kom över en reklam-julkalender ikväll och jag har aldrig haft en julkalender i mitt vuxna liv, så jag tänkte jag skulle göra det jag aldrig vågade göra när jag var liten, nämligen - öppna luckorna i förväg. Jag började försiktigt, första luckan öppnade jag omsorgsfullt, sedan lite aggressivare på andra luckan och när jag var färdig med julkalendern såg den ut som ett slagfält i miniatyr. Jag brydde mig inte ens om att kolla vad som fanns under luckorna, det var totalt oväsentligt i sammanhanget.
- Nu har jag gjort det. Nu kan jag gå vidare med mitt liv.

Se ut som skit men vara god ändå

Tre bakfulla sömntutor upptar hela min 200/180-säng och jag är förpassad till soffan. Då är det läge att reflektera lite över svensk matkultur. Eller okej, jag tänkte inte på mat som är specifikt svensk. Och ja, den är inte så kulturell heller när jag tänker efter, jag tänkte på min egen version av fiskpinnar med mos. Jag brukar göra nämligen göra mat som ser helt åt helvete äcklig ut, och mina fiskpinnar är inget undantag. Men det är ändå jäkligt gott, se'rru! Så, den här bilden får representera tankesättet "Det ska ändå blandas i magen" idag, den 23/11/08.

Quick

Nu har tydligen gamle pedofilmördaren Quick tagit tillbaka alla erkännanden om 30 mord på barn och kvinnor, efter att preskribationstiden för brotten har gått ut, alltså den gränsen varefter man lägger ner alla utredningar om brottet, efter 25 år. Jag satt och filosoferade lite på hur det kommer sig att det finns en preskribationstid överhuvudet taget. Det är lite kurragömma, efter 25 år kan en mördare kliva fram och säga "Ha ha! Jag gjorde det, men nu är det för sent för er att sätta dit mig!!". Den enda logiska tanken till att man tog fram en sån tidsgräns är ju att det skulle finnas en bonus för brottslingarna också; "är du riktigt bra på att vara kriminell? ja här har du belöningen. passa gärna på att kaxa lite när du erkänner det tjugosjätte året". Tycker det är lite synd att Krister Pettersson inte får chansen nu att kaxa lite om några år. Det hade han varit värd. 

När jag ändå nämner Quick, man kan inte nämna honom utan att göra en snabb parallell till det gamla skämtet;

Thomas Quick och en liten flicka gick hand i hand in i skogen, det var kallt och efter skymning och flickan frös så hon hackade tänder. Mörkret skrämde henne lite också. "Måste vi gå in i skogen", frågade flickan, "jag är så mörkrädd". "Men tänk på mig då", sa Quick, "som måste gå tillbaka ensam".

Snåland

Jag jobbar ju som bekant på Maxi. Där är medelkunden tillräckligt snål för att klaga på minsta lilla pris men inte tillräckligt snål för att övervinna rädslan för förortsbutikerna Lidl och Netto. Så vid minst ett par gyllene tillfällen varje dag får man klagomål från äldre människor som fått betala sextio öre för mycket. Ibland kommer kunder tillbaka en timme efter att dom handlat för att dom upptäckt att kaffet kostade två spänn mer än vad de hade trott. Då undrar man ju hur det kan löna sig att ta sig tid att köra till maxi och ägna en hel timme åt att priskriga sig till en femma. Men så bor jag ju och arbetar i Småland, där snålheten är ett lika stort varumärke som Ikea och Kalmar FF, jag borde inte bli förvånad, men när en människa från äldre stenåldern kommer in och säger att hon minsann har vägt nötterna i en påse och upptäckt att det bara var 95 gram istället för 100g som det stod på påsen, då kan man inte annat än att le ändå. Vad skönt att ha så mycket tid över, tänker jag, att man kan ta sig tid till såna projekt. Fatta vad världen skulle kunna bli en så mycket bättre plats om såna människor kunde använda den tiden till någonting kreativt istället, än att räkna russin i en solroslimpa.

Grattis Pappa

Jag trodde det skulle räcka att gratulera farsan två gånger i år, men han lyckades klämma in en dag mellan födelsedagen och farsdag; han har nämligen gått och fyllt "20.000 dagar" idag. Tårtor och gratulationer i mängder, farsan har koll på siffror han. Själv är jag inte mer än runt 8.500 dagar gammal. 

Subjektiva ord och Objektiva ord.

Jag skrev just till en kompis att jag är lite dödstrött efter en dag på jobbet. Sen fick jag ångest, fällde en tår över min bristande grammatik och övergick i fosterställning, tröst-hivade i mig kopiösa mängder med högkalori-glass, fick kallsvettningar, gick till en psykolog, förnekade men  blev diagnosticerad som skvatt galen och nu ligger jag med en tvångströja på mentalvården och försöker sprätta upp grammatikdelen i min ordbok för att få veta svaret på frågan som gör att jag inte kan sova om nätterna:

- Kan man verkligen vara LITE dödstrött?

Åka bil

Jag åker bil en och en halv timme varje dag. Det låter jäkligt jobbigt. Men jag ser till fördelarna. Möjligheterna är oändliga. Jag har alltid gnällt på att jag inte hinner lyssna in mig på all musik jag vill lyssna in mig på, och jag har en hemlig förkärlek för lokalradion på P4. Och sen har jag all tid i världen att lyssna på talböcker och hemladdade radioprogram, håller på att beta av senaste årens program av Sommar i P1 just nu, en del är så jäkla bra, det kan jag tipsa er alla om att ni ska ladda hem från iTunes gratis. Och Hej Domstol-avsnitten förstås. Förstås blir det mycket hemmagjorda spellistor på ipoden så att man kan öva på att sjunga falskt. Och så kan man prata i telefon massor också, och studera folks körtekniker. Idag hade jag feber när jag åkte hem från jobbet och jag satt och torterade mig själv med att ha ömsom iskall ömsom stekhet luft från fläkten. Iskallt - stekhett - iskallt - stekhett, så höll jag på. När jag kom hem var jag helt vimmelkantig och var totalt apatisk gentemot den kyliga kvällsluften. qJa, I bilen kan man få saker gjorda!

DdaAgGeEnNs SsaAnnNNiInNgG

Hårt att jobba

Hujedanamej, vilken dag. Tog morgonduschen vid kvart över fyra imorse och stack till jobbet. Inte gjort något annat än att vara på jobbet idag och kom hem nu vid halv elva på kvällen. Arton och en halv-timmesdagar på jobbet är inte världens roligaste idag heller och nu blir det en powernap innan jag ska upp vid halv fem imorgon för att jobba en 11-timmarsdag. Sen har jag ivarjefall min endaste lediga dag den här veckan på fredag. Får se om jag överlever helgen. Dessutom är jag pankare än jag någonsin varit, eller egentligen inte, jag skulle fått mina Norge-pengar för typ en månad sen, men Alen har varit utomlands lite och nu hade han bankproblem, så jag har fått låna enorma summor av mamma istället. Tror hon skulle kunna säga upp sig från sitt jobb nu och leva bara på räntan :)! 

Listerin vs Flux

Jag var hos tandläkaren för ett tag sedan och fick mitt livs chock. Har du lite koll på min blogg så vet du att jag är en flitig förespråkare av Listerin. När jag gjort en rutincheck hos tandläkaren frågade hon om jag brukade använda munskölj av något slag och jag svarade stolt att jag använder Listerin dagligen. Och det stämmer ju förstås, jag brukar till och med sjunga med i radioreklamen. There's no deeper clean than listerin. Min min tandläkare såg bitter ut och sa att det var bättre att jag bytte till munsköljet "Flux". "FLUX?! Skojar hon eller?" tänkte jag och funderade seriöst på att lappa till henne. Men så kan man ju inte göra. Inte slå sin tandläkare, upprepade jag tyst för mig själv tio gånger, sen tog jag min jacka och gick. Eller gicka och jack. Nu är hela min världsbild osäker. Om jag hade fel om listerin, vad mer kan jag ha haft fel om? Eller är det här en konspiration?

Älgsafari

I tisdags när jag åkte till jobbet satt jag och lyssnade på radion, och trafiknyheterna meddelade dem att det var en älg som sprang på E22an norr om Mönsterås. Jag blev förstås skitglad, jag hade aldrig sett en vild älg förr, så jag byggde upp förväntningarna om att jag skulle få en skymt av den här älgen. Jag förberedde kameran, så att jag skulle kunna föreviga ögonblicket. Vid tiden då jag nådde Påskallavik satt jag och rullade fram i 50 kilometer i timmen med kameran redo i handen och känslan av att jag var som en överspänd asiatisk paparazzi-turist på älgsafari i Norrland. Och precis som på en riktig älgsafari kom det förstås ingen älg. Gjorde en besviken min åt migsjälv i backspegeln och åkte vidare.

En ny kötträtt

En gammal idé jag brukar trolla fram på fyllan är att jag ska marknadsföra en helt ny köttprodukt. Lika enkelt som genialt. Jag ska kalla den för Fläskast. För att förstå namnvalet är det inte svårare än att kolla adjektivdelen i ordboken. Snabb, snabbare, snabbast. Mörk, mörkare, mörkast. Blå, blåare, blåast. Ful, fulare, fulast. 

Och så, fläsk, fläskkarré, fläskast. Det ultimata köttet. 

Om att glorifiera sigsjälv

Haha, jag måste bara citera en halvt ödmjuk kille från sin egen blygsamma hemsida. Nämligen Michael Jackson, vars hemsida är en hyllning till honom själv, och han gillar att framställa sig själv som bäst i världen, ungefär som Hussein och Stalin gjorde. Missförstå mig rätt, jag diggar snubben, han har visserligen inte gjort mer än ett tre/fyra-tal bra skivor, men av dom är å andra sidan minst två skivor bland de bästa som någonsin gjorts. Hursomhelst, Michael har haft en omröstning på sin site där fans fått välja vilka låtar de vill ska vara med på hans nya best off-skiva. Michael Jackson är förstås för ödmjuk för att själv välja ut vilka som är hans bästa låtar. 

Visserligen släppte han dubbel-samlingsskivan HIStory redan 2001 och sedan dess har han bara gjort ett album, som ingen tyckte särskilt mycket om, så man tycker kanske att det skulle räcka med den samlingsskivan? Nä, inte när det gäller Michael Jackson. 2002 släppte han en renodlad "Greatest hits"-skiva. 2003 kom skivan "Number One's" med alla hans listettor samlade. 2004 gav han ut "The One", med sina bästa låtar och en bonuslåt. 2004 släpptes också samlingsskivan "Maximum Michael Jackson" som följdes upp 2005 med "More Maximum Michael Jackson". Och i slutet på 2005 släppte han "Essential Michael Jackson", som han själv tyckte blev en sån succe att han lät trycka upp en "Essential Michael Jackson 2" kort därefter. Ja, och 2006 kom trippelskivan "Collectors box" med hans bästa låtar från fyra album utvalda på tre skivor. Jag tror det var en låt som inte fick plats. Så han blev tvungen att skrapa fram ett samlingsalbum till, året därpå, 2007, "Colour collection" där resten fick plats. Och året efter det, gissa vad han kände för då? Jo, precis, han kände att han behövde en ny samlingsskiva med alla sina bästa låtar igen. Den fick heta "Gold". Nämnde jag förresten att Michael Jackson släppt 8 DVDer på 2000-talet med sina bästa musikvideos och liveklipp? Visserligen samma videos på alla skivorna, men ändå.

Så nu när Michael fyllt 50 kände han att det var någonting som saknades. Någonting han ännu inte givit ut?! En samlingsskiva! Jag kan riktigt se mig honom framför mig när han kom på snilleblixten, vad nöjd han måste ha varit. Och så kom han på att han skulle låta en omröstning göras, vilka låtar som var bäst. Det mest komiska är iallafall uttalandet på hans hemsida i samband med utgivningen av den här nya samlingsskivan, hans tionde samlings-CD på åtta år:

"Återigen har Michael Jackson varit en pionjär i att låta sina fans medverka i processen, att hylla det största musikaliska geniet som någonsin funnits"