Livsmedelsförpackningar

Riktigt fina juicer står alltid i kylen i butikerna med fina förpackningar och ordet "nypressade" och "färskpressade" står i varje mening. Sen finns det budgetvarianten i kylarnas mindre attraktiva områden som vågar erkänna att de är "gjorda på koncentrat". På sämsta platsen långtifrån kylen står dock Euroshoppers juice med texten "innehåller inga farliga ämnen". Tacka för det!

Sen undrar jag om det verkligen stämmer, som det står på i Red bulls innehållsförteckning, att den håller 100% av RI (rekommenderat dagligt intag av vitaminer och mineraler). Senast jag kollade innehöll energidrycker bara socker, tillsatser, e-ämnen och koffein - och om man har tur, vatten.

En bragd? Jo tjena.

Det enda som är säkert, varje skid-VM eller vinter-OS eller vilket event som helst som innehåller någon slags skidor, det är att det förr eller senare kommer stå "BRAGD" med stora bokstäver på löpsedlarna. Jag hatar verkligen det ordet, det är ett ord som skidförbundet tagit över för att skididrotten ska låta lite häftigare. För mig är en bragd att göra med små medel någonting väldigt mäktigt, som att lilla Sverige tog VM-brons i fotbolls-VM trots att det fanns tio lag med på pappret femtioelva så bra trupper, eller som jättegamla Henke Larsson när han kom in från bänken utan att någon trodde på honom och avgjorde Champions League. Sånt som man bara inte tror ska kunna gå händer ändå, det är väl vad själva ordet betyder. I ordböcker står det synonymt med ord som "mirakel"! Det säger en hel del.

Jag vet inte huruvida det är ett mirakel att den här svenske Hellner, som alla tycker är BÄST, vinner en tävling? Att en svensk vinner en skidtävling, är det ett MIRAKEL? Det är för jäkelen mer en självklarhet att en svensk ska vinna! Vad är problemet? Under hela mitt liv har skidtävlingarna handlat om ifall det ska vara Sverige eller Norge som vinner, och visst är det säkert roligt varje gång om man tycker det är roligt att se på folk som glider fram på skidor.

Som när Anja Pärsson fick bragdguldet häromåret, jag är inte insatt, hon gjorde säkert någon jättejättebra utförsåkning som ingen trodde hon skulle vinna men så vann hon ändå. Ett MIRAKEL! säkerligen. Men sen året därpå vinner hon bragdguldet igen? Vadå, var det INGEN som kunde ANA att hon skulle vinna den här utförstävlingen igen?? Hon var ju BÄST I VÄRLDEN och REGERANDE MÄSTARE och MÅSTE ha varit FÖRHANDSFAVORIT? Hur är det ett mirakel när världsettan vinner någonting överhuvudettaget? Hallå?

Däremot vore det FIASKO om hon misslyckades, men det står det aldrig, du kommer aldrig se att det står något negativt ord intill svensk skidåkning. Det kan vara "bäste svensk på 93e plats" och det är ändå folk som hurrar, vad är det frågan om? Är skidåkning någon konstig religös hyllnings-sekt? Och är Sverige så sopdåliga på fotboll nuförtiden att vi måste lägga energi på såna här sporter? :) Hehe, nåja okej, det är förstås jättemånga som tycker skidåkning är den bästa sporten någonsin, som ni märker håller jag inte med. Det är en nordlänsk version av att springa, bara att man tagit bort alla roliga kortdistansgrenar. 110 meter häck på långskidåkor, det hade jag kollat på, ja jädrar :)

Tainted love

Ägnade lite dötid hemma åt att redigera ett härligt dansframträdande från Jessicas tidigare klass Musikal-07/10 :) Verkligen grymt duktiga tjejer, varenda en, jag är så stolt över dem :)

Ni är så löjliga

Jag sitter och kollar på Aftonbladets live-sändning från Olof Palme-gruppens presskonferens, det är riktigt underhållande. De två högsta hönsen står framme vid podiet och försöker försvara det här årtusondets praktfiasko. Över en halv miljard kronor har utredningen kostat, alla som hittills varit häktade för mordet är idag döda, 400 nötter har erkänt mordet och man har testat tusen puffror utan att ens vara i närheten av att hitta det som var mordvapnet. Totalt har man tvåhundrafemtio hyllmeter med fulla pärmar angående Palme-utredningen och ändå har man inte kommit fram till någonting. Det här är så löjligt, på måndag skulle egentligen mordet preskriberas men eftersom någon fåne bestämt att man inte längre ska preskribera mord, så kommer de fyra heltidsanställda Olof Palme-utredarna fortsätta sitta och rulla tummarna runt ett skrivbord i Stockholm. När journalisterna grillar utredarna visar det sig snart att det inte finns någonting att gå på och man har inga överhuvudettaget misstänkta.

Samtidigt som den här snordyra, löjliga prestige-jakten på Olof Palmes mördare fortlöper står det i tidningen idag att 1000 personer bara i Kalmar kommer förlora sina sjukpengar och tvingas arbetspröva eller studera även om man är över 60 år gammal. Och när det väl är något aktuellt brott som borde utredas, eller när det inte finns poliser att sätta in för att de är så underbemannade, då kan ni tänka på de här tre poliserna och deras chef som sitter och få fulltidsbetalt för att leta nålar ur höstackar i Stockholm. En nål som förmodligen är död.

Fanatisk miss

Nu när jag har varit ensam hemma några dagar, Jessica är i Oslo med sina vänner nämligen, så jag har kunnat plöja lite Seinfeld igen. Jag köpte på mig den STORA fanatiker-boxen med typ femtio DVD-skivor och hundra timmar extramaterial för något år sedan men det har inte blivit av att jag kollat på den särskilt mycket ändå. Men nu när jag varit själv hemma har jag kunnat se rätt mycket, och hurrijäkelen!! Igår såg jag ett par avsnitt jag inte hade sett förut och jag blev så glad att benen sprätte! Satt framför teven som ett litet barn som ser tomten för första gången, klappade nästan händerna! Det är som när man har ätit en påse godis, och det bara är dumle- och kola-papper kvar som prasslar i botten av påsen - och så precis innan man ska slänga den hittar man en liten liten supergod godisbit där ändå. Då blir man också sådär hejdlöst glad :) Men iallafall:

Nu sitter jag och "skajpar" med Jessica och tjejerna i Oslo, och min älskling är världens finaste så här kommer en liten fin bild på henne som jag smygtog nu :) Nalle och jag saknar henne väldigt mycket här hemma :)

Reinfeldt vs Johan Nensén

Appropå Johan Nenséns flytt till Malaysia skickade jag, eh, jag menar, stadsminister Fredrik Reinfeldt, ett vykort till honom som ett försökt att övertala honom att stanna. Vi får hoppas det funkar, för det vore inte särskilt roligt att inte ha honom hemma nu när fotbollssäsongen börjar snart igen. Men han flyttar visserligen av den enda godkända anledningen - kärleken :)

Mer om vykortet på Johans blogg http://izzzy.se/?p=2423 :)

Styrelsesnack!

Sedan en tid tillbaka (arton timmar, närmare bestämt) sitter jag i styrelsen för bostadsrättföreningen Riksbyggen hus 6 - eller nåt i den stilen. Jäkligt maffigt, tänker du nu, men njäe, det är inte så himla överballt som det låter, riktigt.

Visserligen bjöds det på smörgåstårta och vichyvatten, och visserligen var det någon enstaka punkt på dagordningen jag faktiskt förstod, men när klockan började närma sig halv tio igår kväll och vi hade kommit till punkt tolv av sextiotre, då kände jag att det faktiskt finns roligare saker att göra här i livet än att deltaga i nomineringsprocessen av en eventuell valberedning inför valet av en, i praktiken - men ej formellt - redan vald, vice-sekreterare med nytillträde våren tvåtusentolv.

Det finns faktiskt roligare saker här i livet. Det finns det faktiskt.

And the Oscar goes to...

Toalyx

Jag har just uppdaterat toalettsitsen från plast till trä och det känns förlösande. Jag känner mig så dum som inte upptäckt det här tidigare! Det är som att jag suttit och kollat på SVTs testbild en hel kväll och sen läst dagen efter i tidningen att det var Svamp-Bob Fyrkant-special på Nickelodeon. Eller som att jag tuggat på en gammal förvälld trasa i en vecka när det funnits kalopps i kylen hela tiden... åh! Vad SKÖNT!

Dessutom har jag städat vinden... gudars, det tog hela eftermiddagen, en del av er har haft privilegiet att se hur välstädat det är på vår vind, inte minst Going som skulle ha ett flak och fick bokstavligt talat klättra sig in :) Direkt när man öppnade dörren var det en vägg av prylar och det blev bara värre ju längre in man kom, lite som en farlig djungel fast med bråde istället för anacondor. Nu ser det helt underbart ut, som ett litet rum, med klädhängare och förvaringsmöbler och en lång vacker matta som leder fram till två fåtöljer. Synd att man inte har nån el däruppe annars hade det blivit ett hängrum :)

Föna Nalle

En så himlans fin bild på mina två älsklingar, från häromdagen då vi blev tvugna att bada Nalle sen han gyttjat ner sig i hundhagen :) Han verkligen älskade att bli kallblåst av sin matte med hårfönen :). Jag vet inte varför jag börjat säga fön istället för tork, förresten. Det är nog sen den där tanten i filmen Smala Sussie sa det ett par gånger, det låter sjukt töntigt :) Nu får jag skärpa till mig och återgå till småländskan. Vi tåkade hann å senn vade ente mer me dä!

Fult att vara rik

Ingvar Kamprad gömmer undan 100 miljarder till närmast skattefria konton i Lichtenstein och överallt i Sverige ser man direktörer som avgår med miljonfallskärmar i företag där man tvingas avskeda folk. Och andra företag som faktiskt går med plus flyttar ändå utomlands för att tjäna lite mer och överger städer som är helt beroende av dem. Och det enda man hör är att vi bara är avundsjuka på de som tjänar pengar, att vi tycker att det är fult att vara rik. Det är inte att vara rik som är fult, det är att pissa på de som inte är det - och det gör man genom att sparka folk för att själv bli rikare eller att undvika betala 30 miljarder i skatt. Skatten, som är direkt avgörande för att Sverige ska vara välmående. Visst är det en trend nu att alla vill ha lägre skatt, för man ser till sig själv först och litar på att politikerna ska trolla lite och få det att gå ihop ändå. Sen när det inte gör det, och man måste spara in på sjukvården och skolan, vem skyller vi på? Vem kan senast komma ihåg ett år då man hörde att vården gick runt? Inte jag, men alla gnäller på långa köer, dålig skolmat, dåligt plogade vägar och cancersjuka som tvingas söka jobb. Det är för att vårt nuvarande högerstyre vill att de som redan har pengar ska ha mer pengar. Det skits nämligen fullständigt i om det inte finns pengar i vården "generellt" eftersom de själva ändå har de pengarna som behövs om något skulle hända dem. Det struntas i om det finns pengar för arbetslösa eftersom de redan säkrat sin ekonomiska framtid genom kompisavtal. Hur kan såna människor få styra Sverige?

30 000 000 000 kronor skulle täcka hela Sveriges arbetslöshet under ett år, eller göra fullständigt underverk för ett fattigt land, tänk på det. Istället hamnar de på ett bankkonto i Lichtenstein. Vem tror att 80-plus-gubben Kamprad egentligen bryr sig om han har 100 miljarder eller 70 miljarder på "sitt" konto? Och det enda jag hör är att jag är avundsjuk, att jag tycker det är fult att vara rik. Det är klart att det är fult att vara rik om man inte kan axla ansvaret man får på köpet. Det är svårare för en rik man att komma in i himmelen än för en kamel att komma igenom ett nålsöga, sa Jesus, vi får se vart Kamprad hamnar om inget drastiskt händer med hans samvete. Att dö med åtkomst till hundra miljarder kronor i en värld där miljarder människor svälter, det måste väl tära på en? Eller kan man stirra så mycket på sina sedelbuntar att man glömmer alla andra människor, att man inte kan se helheten i någonting?

A girl named Hasse

Igår kväll när Nalle ivrigt trippade ner för trappen satte han kvällskaffet i halsen - ty där satt en liten rädd kissemiss och såg helt vilsen ut på ett kallt trappsteg. Lite längre ner hade någon ställt en cigarettrök-stinkande väska med en lapp som sa något i stil med "HJÄLP! Jag är en liten kattunge som heter Hasse, katthemmet ville inte ta emot mig så jag har inget hem! Snälla hjälp mig!". En stackars lite kissekatt, skör och smal som en tändsticka, jag och Jessica Olausson som var med, kom fram till att vi inte kunde låtaden ligga kvar alldeles ensam där utan hon tog med den hem till sin farmor - men jäklar vad grymt att bara slänga in en kattunge i ett trapphus sådär. Tänk om den smitit ut genom dörren, den hade snart varit död då. Eller om bara ingen hade tagit den under sina vingar, hade den svultit ihjäl härutanför ensam. Vad är det för fel på folk egentligen? Jag bara tänker på vår hundvalp, om han skulle få ungar - inte bokstavligt talat då förstås eftersom han är en kille - inte tusan skulle man ha hjärta att överge dem... Nu slutar den här historien lyckligt förvisso, men... det var ju bara tur!

Sen finns det en viss humor inblandad här också, i att personen som övergett katten först hade döpt den till Hasse. Det tog ett par titt, men det finns absolut inga tvivel om att det här är en flicka. Det får mig att tänka på den gamla Johnny Cash-låten "A boy named Sue" som handlar om en far som övergett sin son, men innan han överger honom döper han honom till tjejnamnet Sue. Sen handlar resten av låten om hur Sue spenderar sitt liv åt att hitta sin far och hämnas namnet som gett honom ett skämmigt liv. Jag tror dock det blir svårt för Hasse att hitta sin tidigare ägare och hämnas, men man vet ju aldrig. Det är en liten värld :)

Oschlo

På sistone har många av mina och Jessicas kompisar flyttat till Oslo. Jag var där en sväng i somras och Jessica ska dit och hälsa på om några veckor, så det är mycket snack om Oslo just nu. Jag kan inte hjälpa att tänka tillbaka till den tiden då jag och Schäfer tog vårt pick och pack och flyttade dit en sommar för länge sen, då Alen hade fixat en schysst central lägenhet vi kunde flytta in i. Senare anslöt Jonatan och Going också, vi bodde större delen av tiden där utan möblemang. Vi hade min teve, Schäfers gamla (!) soffa och varsen dator. Alen hade väl visserligen en säng men vi andra hade madrasser - jag hade inte ens en madrass, jag hade en centimetertjock bäddmadrass tills att jag efter ett halvår köpte Jysks billigaste säng. Eftersom vi inte hade nycklar till alla så fick vi alltid ha balkongdörren öppen - och den användes som ingång. Grannarna måste ha tyckt det såg lagom lustigt ut när vi hoppade in och ut från balkongen varenda dag, men grannarna var gamla och halvblinda allihopa så det gjorde nog inget. Johan Nensén gjorde dunkvis med vin och tog med sig till oss, vilket senare ledde till att Jonatan fick årets mest otippade fylla; han skulle bara ta ett par glas vin för att fira att han flyttat in- utan att veta att vinet var riktigt lurigt - och gick och la sig i tron om att han var nykterheten själv. Men fyllan slog till bigtime när han somnat och han vaknade packad bortom all rimlighet och gick lös på lägenheten. Åt upp min mango som låg och mognade till perfektion, ordnade en översvämning i badrummet och ett stopp i toaletten. Dessutom länsade han burken med skivade rödbetor och försökte krypa ner under Jockes täcke. Det finns en miljon såna här historier, hinner inte dra alla nu :) Tyvärr finns inte alla goda minnen på film längre sedan ett datorhaveri året därpå men jag har lyckats skrapa ihop lite soft material till en clipshow - hoppas du gillar den :)

Sri Lanka 2011

Jessica och jag har en riktig mysdag i sängen idag, vi ligger och planerar vår Sri Lanka-resa om lite drygt en månad och vi drömmer oss bort dit redan nu, fantiserar om vackra solnedgångar vid långa stränder, lekande vilda elefanter och stekande hetta med svalkande dopp i turkosblåa Indiska Oceanen. Jag drömmer om kryddstarka grytor, nyplockade mangos och perfekt mognade ananaser. Jag ligger här och blir hungrig bara av tanken.

Det finns så mycket att se och göra i det här landet, det känns helt enkelt overkligt att vi ska dit. En helt ny värld, för att citera en gammal arabisk prins, som vi inte har någonting gemensamt med. Total fattigdom och hundra år av krig under en stekande sol, det är många stenkast från vår vardag med fullkornsbaguetter, lördagsgodis och mobiltelefonkameror med HD-kvalité. Vi ska försöka att utnyttja vår tid där så solidariskt som möjligt, vi har fixat boende på ett oglamouröst vandrarhem i ett mindre attraktivt område och vi ska besöka barnhem och fattiga områden och hjälpa till emellanåt, det skulle inte kännas rätt att komma till ett sånthär land och ligga med kalla drinkar vid lyxhotellens poolar, även om jag inte moraliserar - det är ju förstås nödvändigt för Sri Lanka att det finns god turism också. Morgan, programledare i P3-programmet Christer, berättade en gång att han åkt taxi i Indien. Rest långt och dessutom var taxiföraren väldigt trevlig. När de anlänt ville chaffören ha motsvarande åtta kronor. Morgan förklarade att han inte med gott samvete kunde ge den här fattiga killen bara åtta kronor så han tvingade på honom nåt i stil med det dubbla. Den här historien blev jag berörd av för många år sedan och den är en riktlinje för hur jag vill vara som person. Varför skulle vi pruta och snåla bort femkronor bland människor som inte har nog med pengar för ens de billigaste matvarorna i ett av världens valutafattigaste länderna?

Som tur är finns det gott om nöjen också i det här tropiska paradiset som inte är på någon annans bekostnad :). Vi ska besöka elefantdagis, åka på magiska safarin, se otroliga bergslandskap med teodlingar, och se byggnader som i princip skulle kunna platsa bland världens sju underverk. Bilderna vi ligger och kollar på från böcker och internets resesidor får oss att känna oss lyckligt lottade, överallt är det så vackert och färgsprakande. Den kommande månaden av svenskt snöslask och nordliga isande vindar känns inte alls lockande :) Inte ett dugg, faktiskt...

Jag avundas mig själv

Idag när jag satt och kollade runt på piratebay, i färd med att ladda hem filmer, råkade jag hitta en gammal skräckfilm, "the cannibal holocaust". Från åttiotalets början nånstans, skitdålig! Totalt värdelös, faktiskt, se den absolut inte!

Men när jag var en femton och gick på högstadiet, visste man fortfarande inte vad DVD var för nåt, och att ladda hem film var inget man kunde överhuvudettaget föreställa sig. I bästa fall kunde man ladda hem en enstaka låt, men det skulle ta en hel dag isåfall plus att man fick räkna med att någon plötsligt lyfte telefonluren tre rum bort och då fick man börja om från början igen. Man hade bara sin sunkiga VHS-spelare, hookad till en fjortontums tjockteve. På den tiden trånade alla efter den här nämnda filmen på sidor som Ginza.se och... ja, det fanns bara Ginza, egentligen. Den hade rykte om sig att vara den hemskaste skräckfilmen som någonsin gjorts! När någon väl investerade i den, säkert vidrigt dyrt, cirkulerade den i vänskapskretsen i ett år. Tills alla hade upptäckt hur sjukt jäkla dålig den var.

Tja, jag bara kom att tänka på det där när jag såg den på piratebay, hur bortskämd man är idag, det finns tusen filmer på TV varje dag - i och för sig med betydligt mer reklam än det var då - och hade jag fattat då hur mycket lättare det skulle bli hade jag definitivt varit avundsjuk på mig själv. Avundsjuk så in i helsike... :)

Älskling + Körkort = Sant

Imorse tog en av mina älsklingar körkort!

Grattis, älskling! Galet stolt över dig! :)

Att sjunga fult är fint

Jag har en sångröst som låter lite som en överkörd krabba som döende skriker i desperation på hjälp - ändå tycker jag om de tolkningarna jag gör av mina favoritlåtar i duschen så mycket att när jag kommer ut ur duschen har jag tröttnat på originalen. Så från och med nu sjunger jag bara riktigt riktigt dåliga låtar i duschen och lyssnar på bra musik i bilen istället :)

Sanningen om Sigtuna

Det har kommit till min kännedom att juli 2011 kommer innehålla fem fredagar, fem lördagar och fem söndagar. Enligt bekräftade uppgifter ska detta bara hända var 823e år. Sannolikt kommer ingen av er som läser den här bloggen få uppleva nästa gång det händer - eftersom året då är 2833. Det här ger upphov till två viktiga frågeställningar:

1) Hur ska man fira det här? Ska man ens fira det? Och isåfall, ska man fira det den första juli, eller den sista, eller genom hela månaden? Kan det då bli möjligt att förklara juli en enda lång helgdag och således kunna ha en månads legitim non-stopfylla genom obligatorisk ledighet från arbeten och skolor?

2) Hur firade Sveriges dåvarande konung, Knut Eriksson, den här väldigt viktiga händelse år 1188? Enligt säkra källor var Knut i en sån extas att han inte kunde hålla sig från firandet redan året innan - och brände ner hela Sigtuna på fyllan. Den bakfylleångesten var förstås inte nådig, men han lyckades rädda situationen hyffsat genom att skylla på ryssarna.

Det blir svårt att toppa det.

Pimp my blog

Ikväll lät jag min Jessica pimpa upp min blogg litegrann. Hon tyckte den var lite tråkig nämligen och jag kunde först inte bry mig mindre - men nu när hon är färdig tycker jag den blev väldigt fin och hipp :). Och det känns som det är sommar ute varje gång jag ser bakgrundsbilden! :) Så nu drar jag ner persiennerna för ett par månader och låtsas som att det är bakgrunden på min blogg som är världen utanför vår lägenhet. 33 grader och sol, någon?

Grattis Mamma :)

Mamma fyllde år igår.

Jag har lovat att inte avslöja hur mycket,

men, även om hon gärna vill tro det, så

är det inte trettiosju den här gången heller :)

Världens bästa mamma!

Fyra månader med Malm

Jag är så jäkla trött på IKEA-byrån Malm. Inte på själva möbeln förstås, utan på annonsen jag la ut på blocket tidigt i höstas. Jag la ut den här möbeln på blocket tidigt i höstas - ingen svarade. Inte nån. Jag höll på att ge upp, sen ringde ett äldre par och prutade och jag gav mig rätt lätt eftersom jag inte ville ha en gammal byrå ståendes i hallen hur länge som helst.

Men - när jag äntligen blivit av med den så fullkomligt exploderade intresset för den här byrån. ALLA ville ha den. SMS forsade in på telefonen, mailboxen var helt knökafull av människor som desperat ville ha en Malmbyrå, under en period kunde jag förlita mig så hundraprocentigt på att någon skulle ringa och fråga om den att jag inte ens behövde sätta väckarklockan på morgonen. Folk jag kände började kommentera att de sett den på blocket, en gång när jag var i Stockholm kom en man fram till mig på stan och frågade "är inte du han den där killen från blocketannonsen?". Eller nej okej, det sista var lögn, men det hade tamigtusan inte förvånat mig.

Imorgon firar min gamla blocketannons fyramånadersjubileum! Det är då på dagen fyra månader sedan jag satte in den. Funderar på att ta bort den... Kanske! :)

Det som göms i snö...

Som hundägare måste man motvilligt pulsa i snö ett par gånger om dagen och det här är dagens sanning: alla hundägare har någon gång under vintern synkroniserat sluta plocka upp sina hundars bajshögar. Som om vi hade ingått en hemlig pakt! Fast det har vi ju inte. Inte som jag kan avslöja här iallafall :)! Se´n blev det ju inte bättre av att några ungar med fyrverkeripjäser sprängde hundbajslådan härutanför så att det ligger bajspåsar överallt, för det enda som Nalle tycker är roligare än bajs på snön är bajs som man måste ta sönder en svart påse för att komma åt. Vart man än går är det hundbajs, hundbajs, hundbajs. Man kan inte gå längs någon väg i stan utan att Nalle ska nosa på bajs, gräva upp fruset bajs, äta upphittat bajs, bära omkring på bajskorvar, sprätta bajs, leka kurragömma med bajs, dela sönder bitar av bajs, och så vidare. Det här är det roligaste han vet! Jag hade ingen aning om att det var så här innan jag skaffade hund. Men vänta bara tills tövädret kommer och solen ligger på igen. Säg att, fem tusen hundar har bajsat tre gånger om dagen i två månader - det är nästan en miljon gömda djupfrysta hundskitar som väntar på att bli upptinade, bara i Kalmar!

MacGuyver

Imorse ringde någon på dörren hos oss när vi ännu låg och sov. Klockan var visserligen närmre tolv än elva men det är min lediga dag. Nalle är så lat så han orkade inte ens gå upp och ställa sig vid dörren som han alltid gör, han bara lyfte på huvudet och gick och la sig på mattes sida av sängen. Just när jag skulle öppna dörren slog dagens post ner på mina fötter så jag hade precis fattat att det var brevbäraren när jag såg henne. Ett brev som var för tjockt för lådan, sken hon ikapp med solen och sprang hurtigt ner för trappan igen. Jag kan inte förstå hur någon som springer hela dagen upp och ner för trapphus kan se så genuint lycklig ut men det är ju toppen :). Jag vände på brevet och såg avsändaren - Mikael Samuelsson - jag trodde jag skulle dö av skratt!

För fem år sedan jobbade jag på Burger King, de hade just öppnat i Kalmar och vi var ett jäkla gött gäng som jobbade där. Om man jobbade stängning någon utekväll så var det lika naturligt som att andas, att man blandade jägermesiter-milkshake medan man städade ihop så att man enkelt kunde rulla in till stan efteråt, men det är en helt annan historia. Här jobbade också en Mikael Samuelsson, rödtoppig Göteborgare som senare flyttade tillbaka till Göteborg -men innan det hann han låna min MacGuyver DVD-box. På den tiden kostade en sån tio gånger mer än den gör idag, men jag och Joel hade nog sett sönder den, varav jag lånade ut den. Och nästa gång jag kom att tänka på McGuyver hade han redan flyttat och boxen sjunkit till sunkiga 99 kronor på discshop. Nu har det gått ytterligare några år och så händer det här :) det var det jag väntade mig allra minst idag när jag öppnade dörren. Nu har jag fått ett ansikte till ordstävet "bättre sent än aldrig". Kanske blir till att se ett avsnitt nu med mannen som redan i piloten bygger en flygmaskin av ett gammalt tuggummi och några palmblad. Men
först ska jag väcka vår late hund och ta ett par varv i blötsnön. Vete katten om inte det är roligare :)

Nyårsfesten -10

Till alla oss som kanske inte kommer ihåg riktigt hela nyårsfesten:

Här kommer en liten påminnare :)

Euroshopper

Man har alltid sämsta tänkbara förväntningar när man köper någonting ur Euroshoppers sortiment - ändå blir man ändå besviken. Jag är inte snål på något sätt, men i såna här tider när lönen är slut dagen efter löning och kreditkortet måste nyttjas, blir det ändå att man ibland står och tvekar mellan riktiga märken och euroshopper. Ofta tänker man "Toapapper som toapapper! Hur stor skillnad kan det vara?" och slår till på euroshoppers vara eftersom den var halva priset. Men hela deras sortiment visar sig ändå varenda gång vara ren skit. Bomull som inte absorberar, pasta som slemmar, papper som inte går att skriva på, ostar som inte går att hyvla, energidryck som smakar kemikalier, hushållspapper som man behöver tre rullar av för att torka upp en pytteliten vattenfläck, kaffe som funkar som kräkmedel, ja, alltså allting är så uselt att man kan inte fatta det. Men så finns det ett undantag - deras mozarella. Som undantaget som bekräftar regeln, är det den bästa osten som finns att köpa - för fem spänn. Smaskensfillibajs! Bunkra upp, mina vänner, innan direktörerna på Euroshoppers kontor upptäcker att den faktiskt är god och förpestar den med! De har ju sin image att tänka på! :) Gott nytt år!

El classico

Gustaf och jag brukar lira FIFA över internet året runt, så när han är hemma från Odense någon gång ibland blir det riktigt prestigefyllda livematcher hemma framför teven. Jag hävdar alltid att jag är bäst och hänvisar till statistiken men nu hade han en tursam internetseger i ryggen som han var omåttligt stolt över. Därför blev det extra kul att spöa honom. Gustaf är bortförklaringarnas okrönte konung :), redan innan matchen började han lägga fram att det kanske inte skulle gå så bra ikväll eftersom han var lite trött efter en film och gnällde över att han inte var nöjd med upplösningen på skärmen. När jag gjorde första målet, pausade han och började bläddra igenom kameravinklar och ljusinställningar, och när jag hade vunnit över Real Madrid med mitt Barcelona skyllde han bestämt på dåliga handkontroller innan han smet hem :) El classico till mig! :)

Julfesten!

God jul då :)

God jul alla människor och djur. Det är inte mycket till jul än faktiskt. Jessica och jag hade planerat den perfekta julen. Nalle skulle ha en röd fluga på sig och vi skulle åka och äta traditionsenligt julbord med min familj i Nybro och sen träffa Jessicas tjockasläkt i Emmaboda och äta oss fördärvade på mormors julskinka - något i den stilen. Allting skulle vara vitt och mysigt och dofta nejlikor och röda ljus i fönstren och skumtomtar och knäck och Karl-Bertil Jonsson och bjällror och en fuskmandel i tomtegröten. Så skulle det bli iallafall.

Sen kom stormen. Jag körde och hämtade Jessica från nattjobbet vid niotiden. Körde fast två gånger med bilen på den korta sträckan och vindrutan isade igen vart femtonde meter eftersom jag inte lyckats få vindrutetorkarna fixade innan helgen. Jessica, hon var så trött att hon inte kunde gå, så hon försvann ner i sängen direkt när vi kom hem och morfar ringde och vi kom fram till att vi omöjligt kunde ta oss hela vägen till sommarstugan utanför Nybro såsom vägarna var. Sen ändrade vi oss och tänkte att vi skulle försöka ändå, man vill ju verkligen inte missa mammas julmat och julstämningen med familjerna. Men när morfar väl kom hit så körde han fast utanför vårt hus och kunde inte komma loss. Alla grannar var förresten ute på gatan den här förmiddagen, eftersom allas bilar hade fastnat och alla hade vänner och bekanta med sig som hjälp, så det var mer livat än någonsin förut ute på vår lilla gata i snörusket. Ett par tre vänliga killar stannade för att hjälpa oss knuffa, skjuta, salta, sanda och slutligen dra fram morfars bil ur en snöhög. Samtidigt hade riksbyggens vaktmästare roligare än han någonsin haft förut när han körde rally med snöplogen, aldrig sett någon så barnslig gubbe förut, han tjoade och stojjade medan han körde den där traktorn i femtio kilometer i timmen fram och tillbaka på trottoaren. Det var en riktig julsaga - alla hjälpte till och skojade och skrattade, och jag kan inte hjälpa att undra varför folk blir så himla snälla och vänliga runt jul? Det var helt otroligt iallafall :)

Nu tillbaka till verkligheten som består av mig, sittandes i vårt opyntade vardagsrum med tvättlinor tvärs och kors bakom mig, ingen julmat, ingen mamma och pappa eller brorsan, ingen knäck och inga bjällror. Och framförallt ingen röd fluga på Nalle. Jessica sover fortfarande som en stock och lär nog göra det tills det blir mörkt. Men man får inte ge sig :) Det finns gott om julplaner här vettni! Ska bort och köpa lite halvfabrikat-julmat, vi har förresten fått en färdigkokt julskinka av Jessicas mamma och det finns ICA-köttbullar i kylen. Julmusik är ju lätt fixat med spotify och snön gör ju sitt till. Ni ska se att det här blir en bra jul ändå. Bara det finns knäck att köpa på Maxi? :)

Full som en kastrull

Fick en fråga av vår vän Maja som kan ta en stund att förklara: "Hur kommer det sig att du finns på bild i vår nya zeeländske utbytesstudents kamera, liggandes full som en kastrull i en snödriva?".

Jo, såhär var det. Först och främst var jag inte full. Tja, i alla fall inte som en kastrull, men vi hade haft en liten fest hemma hos oss en kväll och Jessica och hennes kompisar ville fortsätta kvällen på Palace medan jag och killarna ville fortsätta till O'learys. Gentleman som man är, lät jag pojkarna åka i förväg till stan så att jag i lugn och ro kunde eskortera min flickvän och hennes ekipage säkert till danspalejet som de skulle betala sig in på, och gick därefter via tullbron mot larmtorget. Det var kallt, snorhalt och snön var uppskottad meterhögt längs gångstigen. Helt plötsligt gör jag en bananskalshalkning på en isfläck och gör en ofrivilligt majestätisk akrobatkullerbytta för att sedan landa på rygg i snön. Mitt i den här kullerbyttan, som för övrigt kändes som att den tog tio minuter, ser jag ett gäng ungdomar stå och filosofera högt vid fängelsemuren, och jag såg att en ung kvinna iakttog mitt spektakulära fall. I samma stund som jag slår i backen hör jag hur gissningsvis just den dära tjejen toktjuter av skratt - men eftersom jag fortfarande låg kvar på stigen gjorde snöhögarna att jag inte kunde se dem. Tänkte förstås att, "fasen, om jag går upp nu kommer jag känna mig som en jubelsnubblande tönt när jag går förbi dem", så jag tänkte att, eftersom jag inte hade ont utan tvärtom hade hamnat i en skön position, så kunde jag gott ligga kvar där tills de passerat och sedan smyga vidare in till stan. Men innan jag vet ordet av står där tjugotolv youtube-inspirerade ynglingar bredvid mig med kameror. Klick klick, klick klick. Jag försökte snacka mig ur situationen, sa nåt om att jag bara är testpilot för Nikes nya sockiplast, men att de inte verkar hålla måttet. Hur som helst, gick jag vidare till stan och vidare med mitt liv.

Det kunde jag ju ge mig på att den här incidenten skulle komma tillbaka och bita mig i arslet, för nu när Maja satt och planlöst bläddrade igenom sin oceanska väns kamera, såg hon en bild på mig liggandes i snön. Måste ha varit en riktig överraskning för henne att hitta mig där på nån skum aliens digitalkamera, jag höll på att skratta mig av från stolen när hon berättade vad hon hade upplevt ikväll. Men det var tur jag lyckades sitta kvar, annars hade väl någon japansk turist smitit in och tagit en bild på mig liggande bekvämt på parketten. Story of my life.

Orange County

Jag och Jessica har plöjt en TV-serie nu i några veckor. Vi började spåna på det där för längre sen, vi tyckte det skulle vara mysigt att ha nånting som vi kunde kolla på som "godnatt-saga", typ, att man kollar på ett avsnitt om dagen innan man somnar, ungefär som när man var liten och det var helt obligatoriskt att familjen skulle sitta varje torsdagskväll och kolla rederiet tillsammans. Ungefär så. Sen var det lite svårt att enas om vilken serie förstås; hon nobbade mina förslag om Sopranos och Seinfeld, jag nobbade hennes förslag om One tree hill och Gossip girl, till slut gjorde vi en deal och det blev serien "The O.C.", Allmänt känd som en tjejserie, men det fanns absolut ingen anledning att gnälla eftersom första säsongen var riktigt bra. Sen såg vi andra säsongen av bara farten, men det är först nu, när vi är inne på tredje säsongen som jag insett hur, även om Jessica förnekar det, den här serien verkligen är skriven för tjejer.

Det hade varit några avsnitt i rad då jag bara suttit och svurit för mig själv över att alla karaktärer är dumma i huvudet, ungefär, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på det. I de första två säsongerna hade det varit lite sådär att några tjejer var dumma och några killar var snälla och några killar var dumma och några tjejer var snälla, det hade balanserats ganska bra, men så helt plötsligt började det komma fler och fler avsnitt där ALLA manliga karaktärerna var tröga, dumma, elaka, lögnaktiga och bedrägliga och där det var vinklat som så att man skulle sitta och sympatisera med alla tjejerna i serien. De manipulerande grymma kvinnorna från säsongerna innan hade nu blivit en skara änglar som bara var godhjärtade och välmenande, och alla killarna i serien som tidigare varit roliga och ikoniskt genomgoda - hade nu blivit ondskefulla stenhjärtade monster. Jag satt och gnällde högt för att markera för min flicka att killar inte alls är så jäkla knäppa som på teve, jag slet mitt hår för varje avsnitt i ren frustration, jag ville slita ner teven från väggfästet och slänga ner den från fönstret - men jag är fast, det går inte att sluta titta på eländet! :) Snart är det iallafall slut på serien, då ska jag dansa segerdansen :)!

Dessutom måste jag ställa mig frågande till den här killen som skrivit serien, hur kan han leva med sig själv? Hur kan han sova om nätterna?

Crilleskämt

Christmas!

Hund vs barn 1-0

Nyblivna föräldrar är inte lätta att umgås med. Det är som när ens kompisar kommer tillbaka från lumpen och de plötsligt har glömt bort alla andra samtalsämnen i hela världen och bara kan prata lump, lump, lump - fast det här är tusen resor värre. Jag tycker om barn, jag tycker absolut om folk som får barn, men man kan bara umgås med en småbarnsförälder i taget, försöker man träffa två småbarnsföräldrar samtidigt är det klippt. Det är som att de kliver in i en bubbla på något sätt, en barnpratarzon. Och har man inte barn själv är man bara välkommen att sitta utanför den här bubblan och kika in litegrand.

För nåt år sedan blev jag och Jessica utbjuden till min ko

mpis Henke på grillkväll och vi var det enda paret där som inte hade några barn. Trots att alla de andra paren individuellt är väldigt härliga och trevliga blev tillställningen outhärdlig, jag hörde småbarnsord så många gånger att jag nästan behövde gå i terapi när vi kom hem, vi hade suttit hela kvällen som fån och lyssnat på historier om blöjbyten, haklappar, bitmärken och gudvetvad, våra öron var helt gråa när vi äntligen lyckades smita därifrån.

Häromkvällens var jag tillbaka med ungefär samma gäng, från gamla jobbet, vi träffades och käkade - och de andra tre hade sammanlagt fem småkultingar hemma. Den här gången var jag dock förberedd - eftersom Jessica och jag köpte hundvalpen i somras. Nu körde jag stenhårt på den här taktiken att försöka vika in lite Nalle-historier bland barnpratandet, och det gick faktiskt riktigt bra, när de andra pratade om overaller och snöbollskrig kunde jag helt elegant förklara att min hund minsann brukar försöka käka frusen kaninbajs och att han, som annars är så vit i pälsen, plötsligt ser gul ut när vi gårute i nyfallen snö. När det pratades om hur hårt bebisar kan bitas så kunde jag stoltisera med ett tandavtryck på högerarmen som min lille hade gjort på mig när vi lekte dragkamp med mattes underkläder häromdagen. Jag smälte faktiskt in riktigt bra! :)

Hund vs Barn 1-0

Svensk vinter

Jag har gnällt ganska mycket på vädret redan. Det var någon bitter morgon då plogbilen hade bestämt sig för att ploga ihop hela gatans överskott av snö och lägga det över min bil. Det gjorde det lätt att hålla sig för skratt den dagen. Och en annan morgon då bilbatteriet dött i kylan, jag fick vänta sjutton år på en KLT-busschaufför som direkt vägrade erkänna att han var försenad. Jag har halkat och ramlat redan tusen gånger och jag fryser arslet av mig trots dubbla långkalsonger och de grovaste sockarna i Småland. Mitt i allt det här har vi en busehund som ska rastas, varje tidig morgon och varje sen kväll och ett antal gånger däremellan. Han är vit som snön och oftast ser man bara en svart nos och en uppsättning blinkande svarta ögon som springer omkring.

När folk snackar om hur skönt det vore att bo i ett land där det alltid är varmt är jag inte sen att haka på. Fast det är bara snack. Egentligen tycker jag mer synd om de människor som aldrig får uppleva snöklädda Sverige när det är som finast. Häromdagen, när jag var på vippen att dratta omkull på en isfläck så fick jag en sån där riktig energiboost, helt out of nowhere, och jag kände igen en känsla från när man var liten och morsan hade klätt på en termokläder och stövlar och man kunde leka ute i backarna hela dan utan att bli blöt. När jag gick ute i skogen med Nalle imorse och hela skogen var sådär sjukt vit och vacker som bara svensk vinter kan vara, det kändes som att jag gick omkring i en sagovärld, jag ville liksom aldrig gå därifrån. Det ville inte Nalle heller, förresten. Ändå kom vi därifrån till slut :).

Nyårsdjur

Inatt drömde jag en väldigt realistisk dröm. Det var nyårsnatt och jag var tvungen att rädda en talande igelkott från en varg förklädd till skokartong. Obs! Eventuellt en sanndröm!

Snövit och de sju hundarna

Nalle har idag, under vår morgonpromenad, för första gången i sitt liv sett snö. Jag kan bara önska att jag kunde bli så genuint toklycklig som honom över att det är en decimeter snö redan i November. Han skulle gräva sig ner i, bita i, busa med, äta på, hoppa runt i, och kravla omkring i. Även om han hade varit en svart hund så hade han blivit precis så snövit som han är, efter bara den tiominutersrastningen. Om han ska vara såhär förtjust i snö varje gång vi är ute så tror jag det kommer bli en lång kall vinter :).

Inredningstipset

Det sägs att Wayne Gretskys alla hockeytroféer ligger i lådor i hans garage sedan han och hans fru flyttat in i en helt vanlig tjugotvårumsvilla. Hans nio Hart Memorial- troféer ligger numera i Dolebanankartonger och rostar.

I min och Jessicas lägenhet är det min älskling som har taktpinnen gällande möblemanget: hon är duktig på det där och tycker det är roligt så jag brukar inte lägga mig i det särskilt mycket. Det byts runt med inredningsprylar, lampor, blommor, ljusstakar, gardiner, möbler och tavlor lika ofta som jag byter underbyxor. Det görs ingen hemlighet av att såna saker som jag tyckte var heliga i min förra lägenhet inte direkt hamnar i fokus i vår nya lägenhet; min stolta signerade Kalmar ff-tröja från guldåret ligger numera innerst i en ikeabyrå och min kära Macintoshdator blev förpassad till golvnivå häromveckan. Nu när Jessica jobbade natt passade jag på - till grannarnas vansinne och förskräckelse - att flytta runt alla möblerna och hamra upp en ny ikeabyrå. Plötsligt hade jag tagit klivet in i möbeldiskussionen! Det här ska bli riktigt spännande! :)

- Jag får se om det här blir mer poppis än den gången jag tyckte att vi skulle ha lite färg på väggarna och satte upp några snygga Beatles-posters. Jag hann inte ens bre mig en macka innan väggarna stod tomma igen, fast - så gör jag rätt avancerade smörgåsar i och för sig! :)

Att göra en Going

För fem år sedan myntades uttrycket "att göra en Going". Det var när man, under en spelkväll, hade förlorat alla dagens matcher i FIFA. Sen dess har mycket hänt; jag äger inte lika hårt längre. Fredde flyttade till Götla, så honom har jag inte chansen att spöa så mycket som jag kan, Gugge flydde land och rike bara för att han inte stod ut med sin förlustsvit i det här magiska fotbollsspelet - och Going har faktiskt blivit en riktigt värdig motståndare - till och med varit bättre än mig periodvis. Det var evigheter sedan vi spelade en FIFA-session utan att endera av oss vann eller förlorade alla kvällens matcher, men ikväll hände det äntligen - jag spöade honom gul och blå över Xbox Live och vann 60 spänn - visserligen ingen summa som tar mig till Negombos stränder.

I den matchen som kom att bli den sista, fick jag in ett Inzaghimål, alltså ett riktigt skitmål, - och jag kunde riktigt föreställa mig hur handkontrollförstöraren Going fick världens utbrott hemma hos sig, och mycket riktigt avbröt han matchen och vägrade spela mer. Kort därefter fick jag ett SMS av denne Tobias Broberg - "Stängde av spelet! Vi får köra nångång när min målvakt inte är dum i huvudet!". Ä g d.

Att värna om ett beroende

Om två timmar och arton minuter börjar en ny livsstil för mig och hundratusentals andra fotbollsintresserade över hela världen. Det är simuleringsspelet Football manager 2011 som släpps och det finns inget knark, ingen sprit som är i närheten av lika beroendeframkallande. Du kan inte förstå det om du inte har spelat det. Och har du spelat det så har du spelat det veckovis, för det finns verkligen inget halvvägs när det gäller den här livsstilen.

Jag tycker inte om datorspel. Jag tycker tvärtemot illa om de flesta datorspel. Jag skulle till och med uttrycka mig som så att alla datorspel i övrigt är fullkomlig skit, men det ska jag inte göra, för då får jag femtioelva läsarkommentarer på CS-språk som jag ändå inte kommer kunna tyda utan nördhjälp. Men Football Manager-serien är rent guld. Man väljer ett lag och sen ska man vinna allt som går att vinna genom att coacha - inte spela - laget i evigheters evighet. Det är så mycket detaljer man kan leka med att oftast tar det en veckas konstant pillande innan man ens får börja med matcherna. Och särskilt efter den här allsvenska säsongen, då KFF inte kommit upp i toppen som förväntat, är jag extra extra extra taggad att sätta tänderna i det här!! :) Folk som inte är intresserade av fotboll tycker att det här låter så tråkigt att öronen och ögonen faller av, men - sen finns det ju intelligenta människor också :).

Jag vet inte än hur Jessica kommer reagera på det här beteendet. Varje minut i November som jag inte kan sitta vid datorn kommer jag gå och tagga och tänka taktik till mitt, högst påhittade, fotbollslag :).

Bara när du inte hör

Det finns en textrad i Kents "utan dina andetag" som bara vi som har flickvän kommer att förstå humorn i till fullo. Det är när Jocke Berg, mitt i den sjudundrande kärleksbaladen, smyger in "Jag skulle ge dig allting du pekar på. Men bara när du inte hör vågar jag säga så". Tjejer kommer aldrig att kunna relatera till den texten hur gärna ni än vill :).

Bermudatriangeln

Bruce Campbell sa en gång, i en tidningsintervju, att hans favorit-skräckfilm, genom alla tider, är Roman Polanskis mörka thriller The Tenant (Hyresgästen) från 1976. En film som jag, efter att ha sett den, upptäckt hade extremt sparsamt med dialoger, och den utspelar sig i stort sett bara i en liten tråkigt lägenhet och har oerhört få skådespelare förutom Roman Polanski själv. Den handlar om att han flyttar in i en hyreslägenhet, som han får väldigt billigt eftersom förre hyresgästen försökt ta livet av sig från köksfönstret. Han inbillar sig nu att grannarna försöker få honom att gå samma väg. Nåja. Nu spelar det inte så stor roll vad filmen handlar om, inte hemma hos oss - jag skulle inte kunna få Jessica att se den med mig hur bra den än är - eftersom den är från 1976. Och i princip svartvit. Såna filmer lockar inte alls :).

Nu kom det sig iallafall som så att Jessicas kompis, Jennie, hade hört att det fanns en ny bra skräckfilm att ladda hem (skvallra inte för myndigheterna!). Den heter Triangle och är från 2009. Den handlar om ett gäng unga vuxna som åker ut på en segeltur. Men nåja, nu spelar det ju inte så stor roll vad den handlar om. Inte hemma hos oss. Jessica skulle vilja se den hur kass den än är - eftersom den är från 2009. Och är en skräckfilm. Såna filmer funkar alla gånger! Till min stora förvåning - jag gör ingen hemlighet av att vi hemma hos oss har väldigt, väldigt olika filmsmaker (kan vara både bra och dåligt :D) - var den här filmen lite av en nyversion, eller åtminstone spann på samma deja vu-tema som filmen Bruce Campbell, världens bästa b-skräck-skådis, rekommenderat i en tidningsartikel för flera år sedan. Här har vi alltså två nerviga psykologiska riktigt grymma rysare, såna filmer som är direkt jobbiga för hjärnan efter filmen, som man inte kan sluta tänka på. Filmer som är extremt noggranna med detaljer, fascinerande välgjorda. Se endera av dem när du får chansen! Båda är toppen på sitt eget sätt.

När jag ändå snackar film - Var hemma hos min kompis Viktor Almquist idag, han och hans flickvän och deras hund har inrett ett filmrum i det rummet där alla vi och alla våra vänner brukade sitta och chilla efter skolan i flera års tid, rummet där jag påbörjade min första berusning. Jag blev mäktigt imponerad och gruvligt avundsjuk. Bättre TV än vad vi har, bättre filmmöjligheter och bättre soffa - allting bättre. Allt det här lämnade mig synisk och bitter, så nu går jag och lägger mig. Hehe. Nädå. Men godnatt!

PS: Om det lät på mig nu som att jag menade att deras hund varit inblandad i inredningen så kan jag förtydliga att jag inte menade det så. Han la bara rören. :DS

Oskarshamn Goodbye

Jag skrev på facebook igår att "jag är inte arbetslös, jag är mellan två jobb!". Så som den ständigt arbetslöse Fredrik Segemyhr brukade förklara sin jobbsituation i den dära gamla serien, men jag är faktiskt mellan två jobb, som tur är, jag hade inte orkat gå arbetslös :) Men en ledig helg mellan jobben var rätt skönt att få. Slutade alltså på ICA Maxi Stormarknad i Oskarshamn i fredags, om det undgått någon, efter två år och ungefär 940 timmars totalt pendlande. Så nu blir det ICA Supermarket i Lindsdal och en bekvämare pendlingstid :).

Sista dagen var en av mina favoritkunder inne. Hon är väl en sj

uttio år någonting, vi har väl pratat två minuter en gång i veckan under två år så vi vet rätt mycket om varandra, hon brukar fråga om hon kan få se en bild på vår hund nångång och sista dagarna hade jag kameran med mig på jobbet, då kunde jag visa henne en bild och hon blev eld och lågor. Hon fick förstås en kram, eftersom det var sista dagen, och sen gick hon och betalade. En bra stund senare kommer hon tillbaka igen, koll

ade på mig med tårar i ögonen och berättade att hon tyckte hemskt mycket om mig och att hon skulle sakna mig, och jag fick en kram till. Sen rodnade hon som ett sensommarkörsbär och kutade ut mot parkeringen igen. - Jag blev så himlans glad att det spratt i benen och samtidigt så ledsen när jag insåg att många av de här människorna som jag träffat så mycket, kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen. Jag vet att jag har en ganska unik relation till kunderna, men att ett tjugotal äldre kvinnor vill ha kramkalas och hundratals handskakningar och ryggdunkar, det var absolut ingenting jag räknade med. Idag är jag ödmjuk och rörd, två saker jag inte brukar vara, hoppas alla sett min insändare i Östran/Nyheterna idag :) Kommer sakna er, Oskarshamnare. Men nu ska jag charma in mig i Lindsdal istället :) Det blir nog också riktigt bra :)

Scooby Snack

Att Scooby Doo är en hund är det väl ingen som kunnat undgå. Fiction, tror du, men jag vill å det bestämdaste hävda att Scoob' är baserad på en riktigt hund. Jag syftar inte på att riktiga hundar kan göra meterhöga smörgåsar eller lösa spöklika försvinnanden - även om hundar förstås är riktigt duktiga på att nosa upp båda personer och föremål. Nej, jag syftar på att Scooby Doo är en riktig jäkla fegis - men att han gång på gång går med på att göra vad som helst, hur skrämmande det än är, för en "Scooby Snack" - ett hundgodis.

Som valpägare är jag helt beroende av att alltid ha tonvis med hundgodis hemma, så jag vet att det här stämmer. Nalle är världens fegpelle, men gång på gång övervinner han oförsvarligt sin höjdskräck och andra obehag om man bara lockar med ens en pytteliten hundgodisbit. Ofta sitter han i soffan, två decimeter upp från golvet, och gnäller för att han inte vågar hoppa ner. Han kan sitta där och gnälla en timme, men står man då ute i köket och ens råkar nudda hundgodispaketet så säger det bara voff och så står han bakom en och tigger som den hund han är.

Men jag ska inte säga nåt - jag är likadan, om någon lockar med kålpudding.

Nalles sympatier

Nalles politiska sympatier har länge varit ett orosmoln hemma hos oss. Det började innan valet, då han rev sönder och eventuellt åt upp flera av vänsterblockets valsedlar som kommit till oss med posten. Och under en promenad dagen före valdagen kom han bärandes på en valsedel tillhörandes Svenskarnas parti. Nu är ju hundrasen samojed en asiatisk ras så jag försökte tala lite vett i honom, men han vägrade släppa den. Kulmen nåddes när han, utanför vallokalen, skällde ut en socialdemokratisk utsände, och dennes, förmodligen också socialdemokratiske, hund.

Men så kom vändningen! Nalle och jag hade en lång politisk konversation igår och han berättade för mig att han kände att han haft fel och att han nu, med facit i hand, inser att han skulle ha röstat annorlunda i valet, att hans hjärta i själva verket pumpar rött och att han aldrig skulle vilja att SD eller Svenskarnas parti sparkade ut varken honom eller hans utländska hundvänner från Sverige. Han ser mycket fram emot den TV-debatt som utlysts mellan Ohly och Åkelund.

Jessicas lila

Imorse var jag inte nådigt trött när jag gick upp vid halv fem och rastade Nalle Puhsson. Sen slängde jag in jycken i vardagsrummet igen, tog vad jag trodde var min hoodtröja och gick till jobbet. Tyckte att tröjan var lite väl tight, muttrade lite bittert att jag måste krymt den i tvätten. Sen hängde jag av tröjan i skåpet och gjorde mitt på jobbet. Vid arbetsdagens slut gick jag till omklädningsrummet för att byta om, och i skåpet hade nån hängt in Jessicas lila huvtröja. Eller ja, så resonerade jag först iallafall, innan jag kom på att jag måste tagit fel tröja från allra första början, redan hemma i hallen tidigt imorse. Det måste sett riktigt dumt ut när jag kom till jobbet i den! Och ännu dummare när jag åkte hem!

Sulan som försvann

Jag var nyss ute med Nalle, och han var ivrig att bajsa,
så vi gick bort till hans lilla avföringsnäste bakom buskarna
längs norra vägen. Han gör sitt och jag tar upp'att.
När jag synade korven - ja alltså det får man lov att göra ibland,
det är inget konstigt med det - så var det några hårda avlånga
grejer ibland bajset. Det var så geggigt att jag inte kunde se
var det var utan stod och kände genom bajspåsen vad det kunde vara.
"det känns ju som såna där metallbitar man har längst ut på skosnören",
tänkte jag men blev genast skeptisk, för såna äter man ju inte!
Men så kollade jag ändå ner mot mina fossingar och mycket riktigt,
alla fyra metallbitar från mina sneakers var avtuggade.

Så jag grävde fram bitarna, tvättade dem och sydde dit dem igen.
Hehe - nä nu skojar jag. Det gjorde jag inte. Men jag får la köpa
nya skosnören imorgon, det är illa nog. Så kommer ni på besök,
ställ alltid skorna på en bra höjd =)

För några veckor sedan var här en tele2-försäljare. Tele2 har orsakat en hel del aggression i vårt hem sedan bredbandet ofta försvinner veckovis, tevekanalerna funkar sällan och telefonen har inte funkat sedan oktober förra året, så jag sa inte till honom att Nalle äter skor. Försäljaren, som var en stockholmsdialekt-blatte med snobbförsäljarskor och bakåtslick,
radade upp sina skor vid dörrmattan och gick, intet ont anande, in till vardagsrummet och satte sig. Kvarten senare skulle han gå igen och plötsligt var skorna borta. Han kliade sig förvånat i huvudet. Då kommer Nalle från köket med ett nöjt léende på läpparna - visst hade han tuggat sönder en sula! Jag låtsades bli upprörd men gav honom i smyg en liten godisbit, och Tele2-killen muttrade när han gick - jag hade dessutom vägrat köpa något av honom.

Nalle - Tele2 1-0

Ett smakprov från videobloggen

Mashmellow

I natt sitter jag nykter på en himla trevlig fest hemma hos kompisar till Jessica. Mörkerfotboll är inne, det har badats och livliga lantliga diskussioner om allt från jakthundar till analsex. Men det mest intressanta var när mashmellow-påsen började ta slut och en av Jessicas kompisar bjöd de sista till mig och festens enda muslim. Jag reagerade blixtsnabbt, skyndade mig in på Wikipedia för att se om det är grisindigriensen gelatin i det. Och det var det. Då hade han redan svalt en mashmellow och var på väg mot ännu en. Jag tordes inte säga det till honom så istället attackerade jag och tömde påsen på de sista fem. Han trodde nog jag var sjukt sniken - men det var ju bara för att han skulle få komma till himmelen eller vart de nu kommer. Dagens goda gärning alltså. Weeee. Ps: Jessica och Josse tycker de är bäst :) och det är de ju.

25

I lördags var det födelsedagsfest hos oss. Eftersom det var första festen i min och Jessicas lägenhet kan man säga att det även var inflyttningsfest. Vi började med att hänga på volleybollgrejen på Långviken, sinnessjukt bra väder men istället för bad och volleybollspel åkte vi hem och kablade fram VM-matchen mellan Argentina och Tyskland. Så fort ryktet spred sig att det visades fotboll strömmade folk in och snart var det knökat. Thomas hade peppat å Argentinas vägnar i flera dagar redan och blev måttligt imponerad av matchen när han kom lagom till Tyskarnas 2-0-mål. Men fotbollen blev till grillning och grillandet uppmuntrade till kröka och genast blev alla tokigt socialt kompetenta och minglade järnet.

I present från killarna fick jag en jädrans massa goa skämtartiklar som nu ingen går fri ifrån. Den vattensprutande tändaren och den vidriga coca cola-imitationen var några jag hann irritera folk med innan kvällen var över. Sen hände nåt magiskt roligt - Going och Thomas var inne på muggen, gud vet varför, det förtäljer inte historien, och resten av folket hade mobiliserat sig i hallen för att stämma upp i vacker födelsedagssång i tron om att det var jag och Martin som var där inne. Jag och Martin var istället uppe på vinden och hämtade mer god dricka när Going/Thomas öppnade toalettdörren och istället för att, som de hoppats, ingen skulle se att de varit på toaletten tillsammans, så stod en armé av överraskningssångare där. De hade redan börjat sjunga när de sett att dörren var på väg upp och sången sattes ganska snart i halsen när det upptäcktes att det var icke födelsedagsbarn som vinglade ut. Innan de visste ordet av så hade jag och Martin studsat ner från vinden och de fick på nytt stämma upp i skön skön sång! Dessutom fyllde Martins tjej Angelica år i samma veva och fick också ta emot folket jubel.

Idag sitter jag på min gamla dator tillfälligtvis eftersom det dagen efter visat sig att någon spillt en gyllene dos jägermeister/redbullkopia över mitt tangentbord och gjort det odugligt. Men lite spill får man räkna med! Nu ska vi inte ha fest på ett tag, så grannarna hinner svalka sina nerver! :)

Lisebergsbestyr

GeoTagged, [N57.69571, W11.99359]

Hej där! Jag står just nu på Liseberg med ett dilemma. Det är nämligen så att Jessica och jag har haft sån sjuk tur på chokladhjulen här på området, vi har vunnit på precis varje grej vi spelat på; en storvinst-mjölkchoklad, två stora chokladkakor, två feta chipspåsar och en go paradisask. Nu står jag här utanför lisebergsbanan dit de andra gått in för ett sista åk och så har jag det här dilemmat -ska jag dra med godiset eller inte? Jag skulle med enkelhet hinna bort till parkeringshuset innan de hunnit ta upp jakten. Men det skulle nog bli så dålig stämning imorgon när jag hämtar dem på stationen... Finns ingen riktigt bra ursäkt för ett sånt beteende - inte än iallafall. Vi får se vad det blir.

Fastighetsägare

Idag... om några minuter går jag till banken och skriver på det sista mecket, sen är lägenheten vår! Så himla gött! Får nyckeln och pappren på att den är min och sen är det bara att börja ombyggnaden och inflyttningen :) Lite nytt golv och nya färger bara, kommer bli sweet! Studsar runt på blåa fluffiga moln just nu! Yeehaa!

Angelina

"Angelina Jolie är förkrossad", börjar en artikel i en skvallerblaska som ligger uppslagen på bordet hemma hos Jessica och Annie. Jag skulle inte tro att någon av dem lagt ut de 29,90 som den kostade, men man vet ju aldrig. Hur som helst, artikeln fortskrider: "Hennes högst privata och hemliga dagbok har försvunnit. Nu är hon livrädd för att de ska hamna i någon utpressares händer. Eller ännu värre - att Brad Pitt tagit dem i beslag för att få reda på sanningen!". Otroligt spännande. Sedan följer en helsida med spekulationer om vad som kunde stå i dessa försvunna, hemliga handskrivna böcker. Dessutom en punktlista med tio saker som absolut måste finnas med, och infällda bilder på kändisar som de tycker känns aktuella. Givetvis har de en expert som hela tiden fäller in sanningsenliga kommentarer. Som bildtexten till bilden på mannen i coola solbrillor: "Angelina har fortfarande mycket starka känslor för exmaken Billy Bob Thornton och har skrivit ner jämförelser mellan hur han och Brad är i sängen". Det här vet skribenten med säkerhet.

Vänder man på bladet ser man att Britney Spears är ensam. De har till och med fått ett citat från henne: "Jag är så ensam!". Det har hon förmodligen sagt till skribent Alexandra Jansdotter på Glaze. Inte! Hehe men den här artikeln börjar på samma nivå ungefär: "Britney Spears känner sig som den ensammaste kvinnan i världen. Hennes orolige far övertalade exet Jason att dejta henne igen. Han gick med på det men vill även träffa andra".

För varje ny sida är det en ny helt och hållet påhittad text om en känd Hollywoodkändis med anonyma experter som säger hur respektive kändis känner sig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur såna här tidningar kan sälja en enda kopia, det kan ju inte finnas någon som tror på ett enda ord? Men så ser jag på framsidan att man fick ett gratis rött läppglans på köpet med tidningen. Jäklar! Vilken deal :)

Toktant

Häromdagen hände nåt sjukt skumt. Jessica hade ett försökringspapper på en födelsedagspresent och en dag hade vi råkat slänga den. Tyckte inte det var hela världen, så jag tänkte inte mer på det. Sen en kväll, i elfte timmen, jag öppnade i nåt pajamas/mjukis-igt, kollade i titthålet eftersom det var så sent och såg en tunn kvinna. Fick direkt associationer till den äckliga systern i Jurtjyrkogården, men riktigt så illa var det inte när jag ändå öppnade dörren. Där stod tanten som jag brukar se i sophuset, hon som en gång sa till mig att man kan spara mycket pengar på att gå igenom tidningsinsamlingen eftersom folk till slut ändå slänger alla tidningar- hur bra de än är. Jag fick lov att instämma den gängen, det var ingen människa jag ville hamna i en dispyt med. Nu hade hon iallafall gått igenom mina förseglade sopor och hittat försäkringsintyget och hon kom för att lämna det till mig tillsammans med några kloka råd om hur man hanterar värdepapper så att inte fel personer får tag i det. Hon försäkrade att hon inte ville ha någon hittelön, något jag aldrig i livet hade fått för mig att erbjuda henne. Det räcker med vetskapen om att hon läser mina gamla illustrerad vetenskap. Där sparar hon in femtioåtta kronor i månaden - DET är vad jag kallar hittelön.

Isabella

GeoTagged, [N56.74984, W15.26924]

Idag har Påsen och jag bilat över till Skånes västkust för att träffa våra sötnosar... Fick köpa en såndär XL-redbull för att inte somna bakom ratten när solen envisades med att ligga precis i ögonhöjd heela vägen. Nu är jag iallafall med Jessicas klass och dom övar slutscenerna på sin musikal, den fick jag ju inte se :) Här är lite smygreklam för musikalen ---> www.musikalenisabella.tk

Kung Crille in reverse

Den första april borde vara årets bästa dag för mig. Men nej. Det började med att jag fick syn schemat i måndags att jag skulle vara ledig idag. Blev förstås förtvivlad över att de aprilskämt jag planerat för Maxis kunder nu inte skulle bli av. Jag hade bland annat tänkt ha smakprov på citroner men skriva gul grapefrukt på skylten. Idag har jag därför inte orkat ta mig för att skoja med en enda själ! Sen nu ikväll har jag själv blivit narrad. Skulle gå bort till verkstan och hämta min bil som blivit lagad. Tänkte, "det är ju på tok för långt dit, nästan ända bort till Lindsdal ju", så jag tog bussen. När jag gått de tio minutrarna från hållplatsen till verkstaden så börjar hagelstormen av aprilskämt mot mig; bilen är inte där! Tror jag iallafall och ringer Eniro och ber dom koppla mig till ägaren. Blir naturligt lurad även av Eniro, felkopplad till en intet ont anande stockholmsblatte. Andra gången kom jag rätt och fick höra att meckarn "kanske" kunde ställa ut den imorgon. Ringde macken och frågade om han kunde hålla den billiga hyrbilen åt mig och det kunde han. I bitterhet gick jag tillbaka till busshållplatsen igen där KLT-chaffisen åkte rätt förbi mig och jag kollade på internet att nästa buss skulle komma först om en halvtimme, så jag fick helt enkelt bita ihop och gå. Gifvetvis skulle KLT ha fler skojess i rockärmen, två gånger när jag vandrade mittimellan två hållplatser kom det likförbannat bussar, sökningen på KLTa hemsida måste haft ett aprilskämtfilter aktiverat. När jag kommer fram till macken tror jag förstås att snubben bakom disken skojar när han ler och säger att bilen jag skulle fått låna inte finns kvar längre, men han höll konsekvent på sitt skämt och jag fick ta den dyra bilen. Nu pallar jag inte att bli aprilskämtad mer utan kapitulerar i sömn. Hehe men se upp ni där ute! De andra 364 dagarna det här året är mina! Hihi. :)

Födelsedagsfest 20.35

GeoTagged, [N56.74322, W15.92784]

Jessica har precis öppnat sina presenter och speciellt fastnat för ett par röda converse som hennes mamma köpt. Hon har också hunnit bli kär i en massa inslagspapper i svart glitter som hon vill spara :) men det ändrar hon sig nog om snart, hihi. Snart hem till oss igen där festen börjar på allvar :)

Födelsedagsfest 19.10

Jessica bjöd mina föräldrar på hennes födelsedagskalas och såhär stiliga hade de gjort sig! :) Snart vankas det toasts och alkoholfri dryck. Har även förhoppningar om tårta, jag har inte frågat men vad vore en födelsedagsfest utan tårta? :)

Elva spänn

Aftonbladet har gått från tio till elva kronor... En krona mer eller mindre, egentligen men det var ju så förbaskat smidigt att bara trolla fram en tia ur bottenskramlet i fickan, en tia har man alltid typ, men nu ska man hitta två separata mynt, eller ännu värre, spräcka en tjuga! Nja nu tror jag minsann det får bli nättidningen ibland istället. Tur att jag har gratis internet nu i två månader sen tele2 strulade som kompensation. :)

Liftaren

Idag tog jag upp en liftare. Det gör jag så ofta jag kan, iallafall när det är någon det är uppenbart synd om. Det här var fortfarande i gryningen, halv sex på morgonen och den här stackars tonårspojken hasade fram med bakfulla klumpsteg. Blött och kallt ute dessutom och det såg ruggigt kallt ut att gå längs E22an utan jacka. Det visade sig att han haft en gammal hederlig sjöfylla och tappat sin mobil, sin plånbok och sitt lokalsinne. Just då var jag riktigt nöjd över ännu en vit helg :)

Flygande hönor

Sitter och läser morgontidningen på jobbet om hönsbur-debatten. Motståndare Linda Björklund på Djurens rätt uttalar sig såhär: "Enligt lagen ska djuren kunna bete sig naturligt. Men de har lika lite utrymme som förut, en yta motsvarande ett A4-papper per höna. I burarna kan inte hönorna sträcka på sig, krafsa i marken och flyga." En skarp analys kan en del mindre intelligenta läsare tycka. Hönor är ju inte direkt kända för att ha förmågan att flyga. Jag har ännu inte sett en höna flyga söderut på hösten, tacka för det. Med alla sveriges miljoner hönsdjur i luften skulle man kunna köpa bajstätade paraplyer i varenda kiosk och det skulle medfölja en biltvätt med varje köpt bil. Det är nog bäst vi har dom jäklarna i bur ändå :)...

Second hand

Inne i en second hand-butik idag och jag förstår inte grejen. Men trettio hysteriskt imponerade kvinnor därinne yttrade öppet sin kärlek för de här trånga rummen fulla med kläder så fula att tidigare ägare mått dåligt av att ha dem kvar hemma. Bland lukten av gammal fuktig källare kan man även hitta smått rostiga smycken, utslitet porslin och gamla lakan. Det är och förblir för mig en gåta hur kvinnor och i viss mån gamla ensamma skröppliga gubbar kan tycka att det här är en så otroligt spännande värld. Nu år 2010 säljer man ju kläder på Blocket och tradera, så i all rimlighet är det bara den skitigaste skiten som hamnar i second handbutikens hyllor. :)

Varför man gör lilla på E22an

Varje gång jag åker hem från jobbet så blir jag antingen nödig eller sjukt trött. Antingen eller. Varje gång. Det slår aldrig fel! Och oavsett vilket av det som jag drabbas av så eskalerar problemet hela vägen tills jag till slut når kulmen precis innan jag kommer in på norra vägen. Då bara försvinner problemet av sig självt. Jag får slå mig själv med en tegelsten, sträcka ut huvudet genom rutan, ha högsta volymen i stereon och sånt för att hålla mig vaken i 46 minuter men när jag svänger av min avfart så blir jag plötsligt sjukt pigg, som om någon doserat mig med tidsinställt koffein varje dag bara för att jävlas. Ännu värre är det när det gäller nödighet. Vi säger som exempel att det handlar om kissnödighet, för att hålla dagens inlägg någorlunda rumsrent, så blir jag kissnödig som från en klarblå himmel, som om jag hade bongat hundratjugo Heineken. Sitter som på nålar i 48 minuter, kämpar med livet som insats för att slippa behovet av en extratvätt när jag kommer hem, tills jag springer in genom yttre porten till huset. Då försvinner det, rakt av, kan inte ens kissa om jag försöker. Det är då själva fan så tokig man blir! Nån däruppe som skojar med mig? Så ser ni en metallblå Mitsubishi Space Wagon stilla längs vägen, räds då inte, ty det är förmodligen bara jag som gör ett av livets behov - intill motorvägen.

Olé

Den största skillnaden på att vara barn och vuxen är hur man reagerar på post. Som barn ÄLSKAR man förstås post för det kan bara vara balla kataloger, födelsedagskort med pengar, brev från folk som man tycker är häftiga och sådär. Som vuxen vet man att allt som kommer i brevlådan är skit. Idag kom inga brev till mig på domaregatan, således inga räkningar, så jag kostar på mig ett léende idag! Olé!

Comeback!

Precis som alla kända bloggare så har jag tagit en paus för att
nu göra en storslagen comeback. Jag kände att den här dokumentationen
av ett mycket nöjt practical joke måste exponeras! Haha. Igår var det
ett gäng kackl... eh, ett gäng tjejer, på förfest här, och jag passade på att
byta ut tequila-saltet mot socker! Det tyckte jag var otroligt roligt,
jag skrattade så jag nästan dog! :)

Besök i Ryssland

Nu kan jag äntligen stryka "Dricka vodka i Ryssland" från min "Saker jag måste göra innan jag dör"-lista.

högstadiefylla

Igår var det något av en högstadiefest. Mladen ringde mig på eftermiddagen och förklarade att vi skulle grilla, Micke skulle ta med korv och själv hade han ordnat med ketchup, eftersom Going bara hade tretton kronor på kontot och de andra killarna hade bara en femtiolapp var eller så, och ingen hade de sprit, men Mladen hade nallat lite vodka från sina föräldrars barskåp, hittat en flarre vin nånstans och Going hade en påse öl, så allt skulle ordna sig.

Nu blev det inte så tattigt som det lät. Vi åkte faktiskt och köpte korvgrejer och engångsgrillar, jag hade en spritflaska och vi köpte finspä till, och sen kom Mladen över en flaska whiskey som Micke svepte i vanlig ordning. Kvällen artade sig väl och till sist satt vi längst in på en öde pub och diskuterade invandrarintegrationspolitik. Så kan det gå. Riktigt gött.

iSight på iMac på iFylla

Snålaste erbjudandet hittills

Preem har äntligen upptäckt att jag inte använder deras kortservice längre och hade tydligen bestämt sig för att locka tillbaka mig. Hur? Jo det ska jag säga dig - med en marabou choklad, 100gram. Schysst! Det kan ju vara gött att få sig en bit choklad om man ändå ska tanka. Men vänta nu... Här står det ju att jag måste tanka full tank åtta gånger. Enkel huvudräkning (eller ja, okej, enkel fuskräkning genom windowskalkylatorn), åtta tankar om femtio liter bensin á 11,70kr= 5280 kronor. Inköpspriset på en marabouchoklad är ungefär sex spänn, sånt har jag koll på eftersom jag sitter på maxis intranät hela dagarna =). Hur bra blir då egentligen det här erbjudandet? Jo ungefär så att jag får 0,0008% rabatt på bensin men istället för rabatt i pengar får jag rabatt i en choklabit. Känner jag mig sjukt lockad? Nej.

The Curse of the Norweigan Money

Jag tror att det vilar en förbannelse över de norska pengarna. För sedan jag fick tillbaka det här femsiffriga beloppet har jag blivit av med ett annat femsiffrigt belopp; Min pissdyra, oförsäkrade macbook gick i backen förra veckan och sluta' med ens fungera, sen betalade jag tusen spänn överpris på en grej, sen betalade jag tvåtusen spänn i förskott på en auktionsvinst till nån lurendrejare och nu senast åkte jag på feta böter för nån skitförteelse. Jag var ute och körde i all fredlighet, jag hade lånat min pappas GPS, som jag har en liten hat-kärlek till. Kärleken för att den har en funktionell karta, hatet för att den alltid sätter mig i klistret - och idag var inget undantag. Kör in här, sa GPSen och jag körde in där. Då hör jag farbror Blå tuta febrilt bakom mig. Ett här får du inte köra senare hade jag en olovlig körning-bot på ännu ett fyrsiffrigt belopp. Nu har jag snart gått plus minus noll. Det är ju typiskt.

Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!! 

Blev kallad nörd

Idag köpte jag en signerad Liverpool-tröja. Med hela fjolårslagets autografer, för lite ganska väldigt mycket pengar och blev kallad nörd av min älskling Jessica. Får se om den matchar min signerade Kalmar FF-tröja från 2007 hemma på väggen eller om jag säljer vidare den i vinstintresse senare i år :) 

Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)