Crille som rockfotograf

Bandet på bilderna är DiZEL och deras hemsida hittar ni här!

När musiken dör

"There he was, walking – lurching – up the road. Dead pale, eyes like raisins and bread dough. He's hands was dangling, chin pushed out, he even walked wrong, like an old man.. And I can't tell it as bad at it was; he was dead, Louis. But he was alive too!!" 

Det där var ursprungligen skrivet av Stephen King för att beskriva zombien Timmy Baterman i Jurtjyrkogården från 1983. Men det skulle lika gärna ha kunnat vara en beskrivning av mig för en stund sedan. Du förstår, jag bestämde mig för att springa en halvmaraton ikväll för att bevisa att konditionen fortfarande var intakt. Klockan 22:00 hade jag dragit på mig löpskorna och kläder lämpade att springa i, jag hade laddat batteriet i mobilen och installerat hörlurarna: 

- Det var dags att bege sig ut i natten.

Jag hade bestämt mig för att springa två mil och jag hade en ganska enkel målsättning, att snitta en mil i timmen. Jag svängde vänster efter polishuset och löpte sedan via bron över Södra vägen till Dämmet och därifrån genom Karlsro-rondellen bort till västra Smedby. Första milen på 55 minuter imponerade inte i hastighet direkt men högerfoten har krånglat inomhus hela vintern så jag var nöjd. Men här började kvällens problem. Jag blev helt jäkla vilse i Smedby. Jag hade tidigare cyklat ut till kvarteret där Mathias och Tobbe bor, så jag trodde jag visste hur jag skulle hitta vägen via flygplatsen som jag hade tänkt ta hem. Men tji fick jag, och min envishet nådde nya höjder när jag vägrade öppna kartan i mobilen eftersom "jag kan ju det här". Men efter att ha sprungit runt ett par kilometer oerhört planlöst så öppnade jag kartan och insåg att jag var helt fel ute. Samtidigt som jag följde kartguiden mot flygplatsen såg jag hur batterimätaren sjönk och sjönk, särskilt eftersom både spotify och träningsappen var på samtidigt. Men det var ändå 40-50% kvar, så jag var inte allt för orolig, och fortsatte springa mot flyget. Nu var jag på rätt spår, igen.

Passerade flygplatsen efter 15 kilometer och jag tänkte ta den långa vägen hem via Skälby, då skulle jag lätt komma över 2 mil. Jag var inte ens särskilt trött i kroppen, och sinnet var piggt, jag kände det som att jag inte hade ett problem i världen, motivationen var på topp. 

- Då kom nästa pungspark; när jag sprungit en bit till så slutade min träningsapp att funka, den som sparar data om hur man springer och hur snabbt och sådär. Den bara la av, men musiken fortsatte köras. Jag stannade till en sekund för att reda ut problemet, och i samma sekund som jag kollade på mobilen så dog dess batteri fullständigt. Jag kände hur orken bara säckade ihop. Kroppen stelnade och motivationen dog, alla kroppsdelar bara strejkade. "Utan musik tänker jag inte röra på mig", signalerade kroppen och hjärnan bara höll med. Jag gjorde några stapplande steg att försöka komma igång men jag hade varit stilla för länge. Jag började gå. Skitsur förstås, för det var fortfarande en halvmil hem och klockan började ticka mot midnatt.

Då hittade jag åtminstone en genväg längs motorvägen så att jag skulle slippa ta den långa vägen hem, nu när jag gick och allt. Så jag gick... och gick... och gick. Jag kände inte igen mig någonstans, jag hade aldrig varit här förut, så mycket visste jag, massa företag som jag inte kände igen tills jag till slut passerade materialbutiken Beijer... jag kliade mig så hårt i huvudet att det nästan gick hål, för jag visste mycket väl att Beijer inte ligger på vägen hem. Inte alls, faktiskt. Det ligger halvvägs ut till IKEA, som låg åt andra hållet än det håll jag ville. Jag hade gått helt fel - igen. Men det var bara att gå vidare, nu var jag på den långa vägen jag hade tänkt ta från början. Kroppen var helt förlamad, låren hade kraschat, fötterna värkte sönder, ryggen reagerade också, och skavsåren på ett knä som jag fick på fotbollen igår gjorde sig påminda, jag kunde inte komma på en enda kroppsdel jag inte hade ont i. 

Då lyckades jag få liv i mobilen igen. Jag hurrade för mig själv, nu kanske jag skulle få igång lite musik så att jag skulle palla springa hem, då skulle det bara ta en kvart. Men den gubben gick inte heller... jag fick visserligen på spotify och med Cypress Hills "whats your number" i hörlurarna lyckades jag få benen att rotera lite snabbare än innan men jag såg fortfarande helt jävla handikappad ut, som om jag hade lokalbedövat halva kroppen och brutit resten. Och så stört törstig hade jag hunnit bli, att jag bestämde mig för att ta en liten omväg för att komma till en kran som jag visste fanns vid kolonilotterna. Jag gick omvägen dit bara för att upptäcka att den var avstängd. Jag kissade lite på någons potatisland och vände om för att gå de sista kilometrarna hem. Takten var obefintlig och jag övervägde att lifta, haha, men jag skulle palla det här, det var bara så. När jag kom till bron över E22an orkade jag knappt ta mig över den. 

Iklädd bara t-shirt och joggingbyxor, klockan 00:40 natten till en tisdag i börja på Maj syntes jag alltså kämpa mig över stans minsta bro, och det var där jag slutligen fick slut på mobilbatteriet helt och hållet, genom att lägga den sista energin jag hade på en serie självömkande selfies. Butiken Seven-Eleven var öppen när jag passerade, och jag hade förstås inga pengar med mig, men jag lovar – trots att det bara är fem hundra meter hemifrån så hade jag lätt lagt en femhundring på ett glas vatten där om jag hade haft en med mig, så törstig var jag. Jag genade över den ojämna gräsmatten utanför kupan och upptäckte genast att balanssinnet var lika borta som snön, jag fick verkligen kämpa för att inte snubbla och ramla omkull på någon tuva. Jag visste att jag inte skulle orka ta mig upp igen om jag väl ramlat där. Strax före klockan 01:00, efter nästan 3 timmars motionerande, och efter 22 kilometer i alla möjliga tempon, ramlade jag in i duschen. Men jag lever uppenbarligen fortfarande :) 

Nästa gång springer jag bara runt huset.

Ekologisk mjölkkampanj gav mycket mer än önskad effekt

För en månad sedan satte jag upp den här lappen vid den ekologiska mjölken i butiken där jag jobbar. Jag ville göra någonting för att få fler att gå över till att handla ekologiskt, det är en genomgående agenda i mitt arbete, jag tror inte att min passion för djur och natur har undgått någon som känner mig. Nu har jag ett sådant arbete att jag känner att jag har väldigt spännande förutsättningar för att öka medvetandet hos mina medmänniskor, och det är jag väldigt glad för.

Så jag erbjöd att jag skulle göra denna personliga uppoffring att skänka pengar till en djurrättsorganisation – mot att kunderna skulle lägga de där extra kronorna som samvetsgod mjölk kostar. Således skulle alla tjäna på det; kunden skulle få ett godare samvete, de ekologiska bönderna skulle uppmuntras, och en organisation som kämpar för djurens bästa skulle få en extra slant att kämpa för exempelvis förbud mot djurförsök och uppfödande av djur för pälsproduktion, som borde vara självklarheter. Och jag skulle förvisso bli lite fattigare, men jag visste att det inte skulle röra sig om några hisnande summor.

Succén var lika rolig som oväntad. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli ett sådant gensvar. Först kom idel positiv ryggdunkande feedback från vänner och bekanta genom sociala medier. Snart också från människor jag inte kände, och från massor glada kunder. Sedan njöt jag av den ökade försäljningen. I vanliga fall kanske vi säljer ett par hundra ekologiska mjölkprodukter i veckan – nu hade vi sålt 519 stycken. Det var mer än vi sålt någon annan vecka någonsin, inräknat storhelger, midsommarveckor, julveckor. Jag kunde inte tro det, det var en ökning på 250% från samma vecka året tidigare. Jag bara mös, och inte nog med det, jag kunde i veckorna som följt se att trenden fortsatt, om än med blygsammare procentsatser, jag är mycket nöjd!

Jag fortsatte att kämpa med inspiration, det finns mycket information om ekologi att tillgå i avdelningen som jag leder, alltså mejeriet. Tack vare vår butiks goda inställning till ekologi, och genom en deal som jag förhandlade fram med Arla så kunde vi under påskveckan erbjuda ett rekordpris på ekologisk mjölk. Bara en ynka krona mer än den, så kallade, "vanliga" mjölken. Det var det många som tyckte att det var värt naturligtvis och ordet succé återkommer till mig. Mitt ekologiska säljrekord från fyra veckor tidigare sprängdes fullständigt, över 500% ökning mot en vanlig vecka. Den vecka var det ovanligt många kor som log, och jag var lyrisk. Jag ser verkligen att fler och fler inser fördelarna med ekologisk mat. Jag personligen bryr mig allra mest om hur djuren har det och hur naturen mår, men också är det nyttigare, fräschare och säkrare. Christian nöjd.

McDonalds?

Handikapptoaletten min

Idag blev jag räddad av min handikappinstallation i badrummet :) När jag flyttade in hade en rullstolsbunden man bott här innan och det fanns diverse ramper, larm, handtag och stöd lite överallt. Allt det här avinstallerades och hämtades inom kort – utom ett handtag som sitter vid dörren på insidan av badrummet. Jag har sprungit in i den, fastnat i den, snubblat på den, ramlat över den och slagit tån i den det här senaste året och förbannat den med alla fula ord jag kan. Eller ja, inte alla jag kan, men alla jag säger. Jag kan en del riktigt fula ord som jag väljer att inte använd också :).

Men tidigt, tidigt i morse när jag stod i duschen kom jag att behöva den. När jag tvålade in mig med en väldoftande dubbeldusch råkade jag få lödder i ögonen och började panikartat att fumla efter duschmunstycket som satt på sin vanliga plats. Men jag måttade fel med händerna och slog till den så att den började flyga omkring som en vansinnig, slingrande orm helt utan kontroll i luften och medan jag försökte att i blindo få fast den snubblade mina morgontrötta ben på min bänkdiskmaskin som jag ställt i ett hörn (varför jag ställt en bänkdiskmaskin i ett hörn i mitt duschrum är en helt annan historia förresten). Jag föll handlöst bakåt och var beredd att slå huvudet i golvet – när jag plötsligt bara av ren jäkla tur fick tag i handtaget och lyckades svinga mig upp igen utan att nudda golvet. Är helt plötsligt så jäkla nöjd med mitt handikapputrustade badrum :)

Game of thrones

På sistone har jag intresserat mig mer och mer för nordisk historia. Läst historiska biografier, romaner baserade på historiska personer, hört mängders ljudböcker av historisk lektyr och sett otaliga timmar dokumentärfilm, ofta signerade Herman Lindqvist. Häromveckan var jag på Kalmar läns museums Kronan-utställning bara för att jag var sugen på det och gick omkring en hel eftermiddag. Fascinerande!

Parallellt med mitt nyfunna intresse har jag under någon månads tid plöjt mig igenom den påkostade och svårt hajpade TV-serien "Game of thrones", och det är förstås ingen tillfällighet. Serien, baserad på en bokserie av George RR Martin utspelar sig i en påhittad medeltid, och regissören älskar att säga "men det var ju så det var på den tiden" för att rättfärdiga ständiga våldtäkt-scener, brutala mord på oskyldiga, barn och kvinnor, och slaveri.

Så, kan regissörerna ha rätt när de säger att de bara speglar en tidsanda? Kan våldet och rädslan ha varit så totalt även här? Kan liv ha varit så lite värda? Var kvinnor bara slavar och horor? Var lojaliteten så oändlig och var maktens män så obegripligt egoistiska i sitt styre? Kunde det verkligen vara så det var?

Först och främst; nej. Det speglar inte en tidsanda eftersom de själva har hittat på tiden det utspelar sig i och även världen det utspelar sig i. Det är svårt att gömma sig bakom historisk fakta när man levererar en helt och hållet påhittad historia. Men skulle det vara en skildring av vår medeltid skulle det kanske vara ganska nära sanningen ändå. Naturligtvis väldigt, väldigt överdrivet dramatiserat i denna nämnda TV-serie och våldet estetiskt förskönat för att passa till rutan.

Vi hade ju ändå en kristen lagstiftning som gjorde fredstiderna hyggligt säkra, men visst var det väldigt mycket våld, otroligt mycket rädsla och skrock, rävspel och maktspel i kungahusen, gigantiska klasskillnader, och kvinnan var ju inte värd många korvöre. Och när det väl var krig så plundrades det ordentligt; byar brändes, folk mördades och kvinnor våldtogs. Det var liksom standard. När Karl X Gustaf tog över Polen exempelvis så mördades procentuellt fler polska invånare än under andra världskriget. Det var nog inte så romantiskt.

Väldigt många händelser, ritualer, namn och mytologiska figurer är förmodligen dessutom hämtade rakt av från vår nordiska historia till Game of thrones. Ju mer jag läser om stormaktstiden ju mer känner jag igen från serien. Och samtidigt lär jag mig mycket om vårt land och vår historia – som man definitivt inte bara ska känna stolthet över! Nästan tvärtom faktiskt :)

Brända läppar

Jag och Sverker befann oss i bastun på gymmet efter ett hårt pass, när ett gäng högljudda medelålders män kom in. Vi hade suttit fem minuter i vad vi tyckte var en ganska sund temperatur, men de här fyra stora karlarna blev direkt rörande överens om att det var alldeles - alldeles - för svalt. De turades om att hämta hink efter hink med vatten till stenarna på aggregatet och efter en kort stund hade graderna gått upp till över hundra grader och vi allihopa led fruktansvärt där inne. Sverker och jag mest av alla. Det var sånär att det inte gick att andas överhuvudtaget, ångorna brände som tusen eldar mot huden och läpparna sveddes. Jag såg på Sverker att han mådde om möjligt ännu sämre än jag, och att han lika mycket som jag bara vill springa ut till en iskall dusch. Men utan att det uttalades i ord så visste vi båda två att det här nu hade blivit en tävling, en klassisk barnslig, manlig tävling. Men det kunde inte hjälpas. Vi måste ha suttit där i tio minuter, det kändes som en evighet, flera gånger var jag nära att slänga in handduken – men jag såg att Sverker kämpade minst lika mycket som jag, han var tyst, satt och gungade fram och tillbaka och slog händerna i träpanelen som om han var på väg att resa sig, han våndades. Föreställer dig min lättnad när han äntligen, lava-färgad och flåsandes, försvann ner mot bastudörren. Jag låtsades oberörd av värmen och gjorde elaka kycklingläten medan han flydde mot duschrummet, ty jag kände mig som om jag hade segrat en viktig tävling. Jag väntade några genomskinliga sekunder innan jag tog samma resa och strax därefter trippade alla de bastanta karlarna efter, förmodligen lika förstörda som vi. Kroppen var slö hela dagen därpå och läpparna har fortfarande inte hämtat sig ordentligt, men... det fick det vara värt.

Ger mig in i debatten om fotbollsvåldet

Först och främst, våldsmomentet har förstås i utgångspunkt ingenting med sporten att göra. Men det är en värld med stora grupper av män. Och män i grupp är tyvärr per automatik hjärndöda ungefär, det är tillbaka till kiss- och bajs, kaxiga attityder och runkahumor. Det spelar ingen roll om det är omklädningsrummet i högstadiet eller ett styrelserummet i ett börsnoterat företag, när grupper med bara killar samlas går vi tillbaka till apstadiet i intelligensnivå; tillbaka till stenålder; tillbaka till apstadiet. I supporterkretsar är dessutom alkohol en extremt stor komponent i sättet man utövar umgänge. Och därtill rivalitet som gränsar, eller passerar gränsen, till hat, och testosterontävlan om att överrösta varandra i hatiska och hetsiga ramsor. Lägg till att förmodligen några redan har aggressionsproblem, eller en riskfylld bokstavskombination, eller har druckit för mycket eller har intagit narkotika – och du förstår att det kommer uppstå problem i allt det här, oavsett det sker på läktaren eller på stan i uppladdningen.

Som mindre grabb, under gymnasiet framför allt, brukade jag och mina vänner åka med på bortaresor med Kalmar FF-supportrarna. Det här var mest innan vi blev myndiga, då var vi förstås alltid nyktra och satt för oss själva i supporterbussen medan de äldre killarna berusade sig och skrålade som vore det den stökigaste pubkvällen hela vägen till motståndarnas stad. Jag minns att en uppblåsbar gris agerade maskot på bussen många gånger, andra gånger uppblåsbara kvinnofigurer, det hela var väldigt grabbigt. Många gånger var fyllan total; ledarna var fulla, arrangörerna var fulla, supportrarna var definitivt fulla, busschauffören... ja, han var förmodligen nykter, men ni vet hur roligt det är att prata med chauffören när man är lite på lyset...? Han måste haft ett helvete när han ansträngde sig till tårar för att undvika att flippa ur och köra i diket med avsikt. 

Hur som helst, jag reflekterade inte så värst mycket över hatet och våldet, för Kalmar FF har aldrig haft någon våldsam supporterkultur, vi är de fulla bönderna från landet i de andras ögon och även om vi varken skulle instämma med att vi bor på landet eller att vi arbetar med jordbruk så ligger det något i det. Men när matcherna var igång så var det mycket "HATA" i verserna som sjöngs och mycket tveksamt organiserade sånger med obscena skälls- och könsord som i klacken var lika självklara som att andas och äta korv. Vi sjöng ju med för det var så man gjorde, att stå tyst kändes aldrig som ett alternativ där, man blev liksom berusad och medryckt av den mansgrisiga medeltidshets som rådde utan att reflektera, kalla det naivism eller grupptryck om du vill. Såhär i efterhand tror jag inte att morsan och farsan hade släppt iväg mig på varken bortaresor eller hemmamatcher om de visste hur jargongen var. Definitivt inget som passade ett par identitetssökande tonåringar (vi klarade oss dock bra). Jag förstår att unga osäkra killar som lever i ett stort utanförskap exempelvis söker sig till huliganklubbar där de får känna att de är en del av någonting – kanske kan imponera på äldre killar genom att säga ännu råare könssvordomar eller slänga en glasflaska på en motståndarsupporter. 

Nu var det länge länge sedan jag valde ståplats. När man växte upp sen och började fatta hur sjuk supporterkulturen är på många, många sätt, så blev man så jävla avtänd på att stå i klacken. Sittplats, som man hade kollektivt hånat så mycket från ståplats tidigare, blev nu alltmer lockande. Men väl sittandes fick man klackens kollektiva hat mot sig för att man köpt sittplatsbiljett – som att det vore att inte stötta laget?! – att man ofta la entréavgiften på en bit käk och en bärs på någon av pubarna som sände matchen istället. Där kunde man koncentrera sig på vad som hände på planen... vilket inte, i just Kalmar FFs fall, varit till supportrarnas fördel alla gånger senaste tre-fyra åren :). Men min kärlek för sporten och laget finns kvar! Nu har vi en spännande ung trupp, jag hoppas vi alla kan älska Kalmar FF utan att behöva hata något annat lag. Man kan kaxa lite och skoja lite med rivalerna på ett bra sätt utan att behöva göra det till en hatisk tillställning.

På måndag kväll är jag på sittplats som ett föredöme och visar hur snäll en supporter kan vara :)
Forza Kalmar :)

Slår hål på en myt

Myten om att svenskar är asociala är helt fel. Det är ju allmänt känt att vi drar oss för att prata med varandra vid busshållplatsen, och att utomlands är det tvärtom. I Amerika var det förvisso många som kom fram och pratade vid just busshållplatser – men det handlade oftast om mentalt tveksamma människor och sönderknarkade åsiktsmaskiner. Vanliga människor som du och jag är exakt likadana i amerika. Dessutom är vi inte så jäkla osociala, jag tror det där är en generationsfråga.

På bussen från flygplatsen in till Chicago för några veckor sedan satte sig en medelålders man bredvid mig, jag såg redan på hans blick att han var skvatt galen, och i en nästan tom buss valde han att sätta sig smärtsamt nära mig. Han berättade att han var en amatörfilmare inom zombie-genren och hade precis gått över från VHS till DVD - ett stort steg för honom uppenbarligen, trots att ingen annan människa sett, eller ännu mindre köpt, ett VHS-band på tio år. Han berättade hur han med hjälp av en handkamera och en ilsken katt under en fällsäng lyckats åstadkomma stordåd i sin senaste produktion! Jag fick hans visitkort och kollade upp honom på hans Facebook-sida senare på skoj och såg att han fortfarande sålde sina gamla VHS-band för 200 kronor styck. Enligt honom själv var de alla klassiker. Jag är inte lika säker.

Vid fängelset

En vän till mig tipsade om en internetsajt som förmedlar ospecifierade sista-minuten-hotell. Rum som blivit över slumpas ut och man får inte veta förrän man bokat vad hotellet heter eller hur många stjärnor det fått, det är lite av en chansning. I Orlando hade vi inte bokat något boende och testade den här sajten. Allt vi fick veta i förväg var att det skulle ligga i centrum, ha pool, och vara minst tvåstjärnigt. So far so good. Ett par klick och så var det bokat.

När vi kommit fram och lämnat vår första hyrbil hoppade vi in i en taxi och gav honom adressen. "Vart är det här?" suckade taxichauffören, och vi förklarade att vi bara visste att det var downtown någonstans. Han klickade länge på sin GPS, bara skakade på huvudet och sa att "är det här ens i Orlando?". 

GPS-guiden ledde honom ut på motorvägen som tycktes oändlig. Och sedan in på en mörk industristinkande avfart med övergivna hus runt omkring. "Det här området kör jag aldrig till", konstaterade han, "det här är inget bra område". Christopher och jag kollade skeptiskt på varandra medan taxikillen fortsatte håna vårt val av hotell. "Jag har kört taxi här i trettio år men aldrig åkt hit ut", och "titta, där ligger delstatens största fängelse". I skuggan av detta gigantiska fängelse låg ett sketet motell längst vägen. Chaffisen vek sig av skratt när han släppte av oss. Motellets övriga gäster var familjer som tycktes bo där, tvivelaktiga figurer som hade uppenbara problem att fästa blicken, ett par kvinnor som av klädseln att döma arbetade i omoraliska anrättningar. Vi smet in på vårt rum och låste dörrarna med alla fem lås som satt på insidan. Himmel hjälpe!

Kycklingvingar

I en liten stad längs den amerikanska östkusten, Fort Piers, hade Christopher en vän som vi bodde hos en natt. De tog ut oss på en klassisk amerikansk familjerestaurang med en trubadur som fick så lite uppmärksamhet att han funderade på att gå hem och tv-apparater med amerikansk fotboll, färgglada servitriser och givetvis - massiva portioner. Kycklingen sades vara en specialitet så vi tog en kycklingsallad och varsen bricka med kycklingvingar. Jag vet inte hur de genmanipulerar fåglar i det här landet eller vad de har i marinaden, men... det var inte en måltid, det var en upplevelse. Hade ingen aning om att kycklingvingar kunde vara så JÄVLA goda, för att säga det som det kändes. Kycklingsalladen var också den godaste jag haft men vingarna alltså... Jag kan inte komma över det, jag kommer aldrig kunna se på mat likadant efter det här. Och jag vet inte när det kommer sluta vattnas i munnen på mig. Om nånsin. Det var kanske lika mycket en förbannelse som en välsignelse att ha ätit där :)

Everglades träskmarker

I Miami hyrde vi en flashig bil och påbörjade äntligen vår roadtrip. Alen utsågs till kartläsare och jag till förare och så brände vi iväg på den amerikanska motorvägen. Då och då stannade vi för att äta skräpmat eller för att bunkra beef jerky, torkat kött i olika kryddblandningar som fanns i bisarra storpack. Måste ha konsumerat flera kilo redan :). 

Det är fantastiskt roligt att köra bil i USA, dels för att bilen är grym och dels för att det är såna gigantiska motorvägar. Ibland tio-tolv filer i varje riktning, till och med inne i småstäderna är det typ fyrfilig standard. Ändå lyckas de fylla dessa giganter till vägar med bilar, att gå verkar sällan vara ett alternativ :)

Vi kom ner till den träskiga nationalparken Everglades som sträcker sig många hundra kvadratkilometer mot den mexikanska golf-kusten. Vi hoppade på en fläktdriven träskbåt och åkte ut i det vilda naturlivet för att se en uppsjö av mäktiga fåglar, otroliga sköldpaddor och hungriga alligatorer. Snubben som körde båten hade dock en fetish för växterna i träsket, specifikt var han väldigt, väldigt (väldigt!!) intresserad av vassen. Med outtröttlig entusiasm visade han hur man kunde göra allt från gasbindor till kvällssnacks av dessa långa strån. Men till och med det var faktiskt intressant - och garanterat nyttigare än det torkade köttet vi fyllt bilen med :) 

It wasnt me

Karaoke har blivit en röd tråd när vi varit ute :) Vi försöker bilda jänkarna med en och annan svensk låt, typ Ace of base och sånt som de aldrig hört men som ändå finns med i karaokelistorna :) Vi gjorde en femminuters-freestyle-remix av Shaggys "It wasnt me" häromdagen med en amerikansk flicka på refräng. Den var riktigt vass. USA ligger för våra fötter, helt enkelt :)

Bizarro world

Alen och jag träffade ett gäng Springbreak-firande kanadensiskor på hostellet i Miami beach och de insisterade på att vi skulle hänga med till en känd nattklubb. Det skulle visa sig vara lite annat från vad man är van vid hemma på larmtorget :). Jag har aldrig sett så mycket vakter exempelvis. Det måste ha varit femtio väktare, både inne och ute. De stod uppradade längs yttersidorna av den gigantiska danslokalen, iklädda dyra synkade märkeskläder och blingbling. Klubben hade städare som jobbade i realtid, såtillvida att så fort någon spillde något på dansgolvet så kom städare från flera håll och jobbade bort fläcken på bästa curlingborstar-manér innan de lika snabbt försvann. I baren kostade drinkarna från 20 dollar, och då ingick inte dricks naturligtvis. Inne på toaletten fanns fem artigt påträngande herrar som assisterade med precis allting, ja, utom kanske det mest privata torkningsarbetet... eller de hade säkert gjort det med om man hade velat, men någonstans drar jag gränsen. Men bäde varma och kalla handdukar, parfym, papper, fjorton olika sorters tvålar och handsanitering var några av de alla grejer som erbjöds. Nu tror du att det var gratis, men det är bara för att du är dum - de ville ha fem dollar för besväret. Visserligen valfritt eftersom det var i form av dricks, men där inne ville man hålla sig på god fot med folk tror jag. Vi höll oss varje gång tills blåsorna blivit oroväckande utvidgade. Men det var ett riktigt ballt ställde, ljusuppsättningen och DJn var verkligen något annat! 

I USA när man går ut så är det hiphop och RnB som gäller hela vägen, i alla fall i Miami beach. De spelades de mest obskyra låtarna med så obscena ord och äckligt nedsättande formuleringar att man tappade hakan. Inte för våra nyfunna nordamerikanska vänner dock, trots deras oskyldiga utseenden och trots att de jobbade med hedervärda arbeten såsom småskollärare och djurskötare och sånt, så sjöng de gärna och ljudligt med i de vidrigaste ordkombinationer man tänka sig kan, jag tappade verkligen hakan ibland och undrade hur detta var möjligt :). Det är tydligen bara ännu en av alla de kulturchocker vi sprungit på än så länge :) Kameror var förstås förbjudna så det blir inga bilder inifrån, hoppas jag berättade bildligt nog :)

Kennet Andersson

Igår när vi satt och åt flottiga amerikanska coleslaw-baguetter - som man av någon anledning får en tallrik pommes till - på en restaurang längs strandpromenaden i Miami Beach, gick en amerikansk svart högst förvirrad man förbi oss och skrek ut Kennet Anderssons namn. Ja, Kennet Andersson, den svenska landslagsspelaren som var aktivast i början på nittiotalet. Jag borde inte ha frågat, men jag kunde inte låta bli och då fick jag en lång extremt entusiastisk utläggning om varför "Kennet Andersson is the greatest superstar that the sport of soccer has ever seen". Jag minns inte så mycket av Kennets personlighet eller spelstil, kunde det verkligen stämma? Var han SÅ bra att hysteriska mörka män i södra USA går och spontanhyllar hyllar honom fortfarande? Jag ska fasen hem och googla detta! Förmodligen var det ett sätt att få lite uppmärksamhet i ett turistområde med mycket svenskar, eventuellt i syfte att kunna langa knark. Vi har sett många exempel på såna konstiga öppningafraser som sedan leder till att man får ett kampanjpris på rökherroin. Men ni kan vara lugna, Christopher och jag tackar alltid nej! :) Däremot var vi i stadsdelen Little Havana - en inte så lyckosam stadsdel på fastlandet söder om centrala Miami, där ingen kunde prata annat än spanska och husen såg ut som i trashiga amerikanska filmer - för att äta kubansk mat och delade en efterföljande kubansk cigarr. "When in Rome..." som man säger. Men några halsbloss blev det inte tal om, vi ville bara känna oss lite kubanska för en stund :)

Gymmet på stranden

Hurtiga som vi är, började vi resan i sundhetens tecken! Vi hittade ett utomhusgym i South Beach som passade våra ändamål, och i närheten låg en frukostrestaurang där de hade den här gröten med lättyoghurt och fruktmusli. Sådär - nu kan vi frossa i amerikansk flott och fett resten av dagen med riktigt gott samvete :)

Första dagen

Vaknar till det numera bekanta ljudet av vinter-OS - men det är också den enda likheten. Förutom att det är kommentatorer som pratar engelska, så hörs storstadens brutala morgontrafik från gatan utanför. Jag har ännu inte varit ute och sett Miami i dagsljus, det var kolsvart när planet med slitna skandinaver klämde ut sitt landningsställ. Smålänningar som vi är, eller, i alla fall jag, så hade vi inte köpt den dyra flygplansmaten, och den lilla sketna mackan och den banan jag och Alen delade på var inte mycket att stå sig på under den tio timmar långa flighten. Jag hade startat min resedag 24 timmar tidigare och det kändes verkligen i kroppen. Således var vi utsvultna och dödströtta när vi kom fram till hostellet. 

Av någon anledning, fortfarande lite oklart varför, så tilldelades Christopher och jag en lägenhet med fyra dubbelsängar. Priset var dessutom betydligt högre än avtalat innan, men det var bara att gilla läget. Och rummet var okej på alla sätt utom ett; en extrem stank av marijiana. Helt galet, vi kunde knappt andas och fläkten i rummet låter mer än den verkar kan jag lova! Vi flydde ut i natten för att hitta mat till våra skrikande magar, och vi hamnade på en klassisk amerikansk diner, precis som i filmerna, med bås och servitriser med skrivblock i högsta hugg!

Vi tog varsen stor burgare, och tillhörande pommestallrik. Jag fick i mig hela burgaren, Alen misslyckades med dito, det var helt galna portioner trots vår svultenhet. Vi var helt förstörda så vi betalade bruklig dricks och gick bara hem och däckade. Och nu vaknade vi till curling. Dags att ta sig ut och se vad USA har att säga :) 

Matlådorna från helvetet

Det ligger ett gäng extremt oinspirerade matlådor i min frys. Tidigare i år blev jag tvungen att tömma frysen och istället för att återinfrysa råvarorna som hann tinas medan jag avfrostade, så tänkte jag att jag kunde göra lunchlådor att ha till jobbet och sådär. Det visade sig vara ett dåligt beslut, för halvvägs in i varje spontant komponerad rätt upptäckte jag att det saknades vitala komponenter. Så jag blandade vilt, och - yada yada yada - nu ligger de i alla fall där i frysen. Igår hade jag inget annat - och drog som på lott en av lådorna utan att kolla vilken det var. Det blev en sörja med spenat, kokosmjölk, lax, räkor, och blomkål som nu var ihopfruset till en blek klump - verkligen så långt ifrån ordet matglädje man kan komma. Folk har blivit deprimerade av mindre.

Imorse var jag i samma situation, jag vaknade sent och grabbade tag i första bästa lunchlåda ur frysen på vägen ut. Jag sitter nu på bussen och analyserar innehållet, och jag sjunker djupare och djupare ner i Länstrafikens blåa säten ju fler ingredienser jag lyckas identifiera. Det här är verkligen något i hästväg. Skjut mig :)

Gubbar med klubbor

Eftersom jag har haft ont i ryggen ett par veckor kände jag att det var bäst att rehabilitera och därmed stå över gårdagens innebandy-match med vårt korplag Gubbar med klubbor. Istället så tog jag och filmade matchen, här är ett kort sammandrag :) Videoklippningen blev inte exakt perfekt överallt, den gjordes rätt hastigt och sådär, haha... ha överseende med det. Chipp!

Kommunen gillar att komplicera till det

Kommunen har fått för sig att det är en skitbra idé att dela upp cykelvägar i två filer. I den ena filen ska cyklister cykla i båda riktningarna och i den andra filen ska gångtrafikanterna promenera i båda riktningarna. Det började såvitt jag vet med den nya cykelbron mellan Hansa City och Djurängen. Sedan började man dra dessa linjer lite slumpmässigt på stans cykelvägar. Den mest kluriga är den som går från järnvägspassagen på Esplanaden ända bort till norra Djurängen. Där är typ varannan sträcka målad med dessa nya regler och varannan har de gamla reglerna. Så man får typ byta sida av vägen varje gång man kör över ett övergångsställe. Folk har ju ofta sen tidigare ingen jäkla aning om vilken sida de ska gå eller cykla på, framför allt gångtrafikanterna tror ju ofta att de ska gå till höger. Nu ska de gå till vänster i vänster fil, alternativt alternativt vänster i höger fil, och då riskerar att möta cyklister, som måste cykla höger i vänster fil. Som om det inte var nog, så finns det både vägar som har cykelbanan till höger resp gångtrafik till vänster OCH vägar som har cykelbanan till vänster resp gångtrafik till höger. Det är tydligen lite olika beroende på vem som jobbade den dagen - eller nåt.

De flesta cykelvägar är dessutom inte mer än kanske två och en halv meter. Att två gående personer fixar att mötas inom 1,25 meter köper jag rakt av, vi är ju inte amerikanare, men när det är fullt av cyklister som ska mötas på samma lilla bredd blir det naturligtvis sådant fullkomligt kaos att linjen måste överskridas och förlorar då sin hela mening - vad nu den var?

Om kommunen åtminstone kunde stå för sin nya idiotiska, onödiga regel och konsekvent använda den på samtliga cykelvägar så hade det åtminstone gett intrycket av att det var deras övertygelse att den här grejen var bra. Men nu gäller den lite sporadiskt, här och där, till synes slumpmässigt – och när snön hade lagt sig förut så att man inte kunde se linjerna, blev det fullkomlig anarki och förvirring. Kommunen sammanfattar de nya reglerna på sitt fantastiskt obegripliga vis på sin hemsida:

"I och med att våra gång- och cykelvägar är dubbelriktade och cyklistens yta alltid läggs närmast bilväg, när sådan finns intill, så beror det på vilket håll man färdas om cykeldelen ligger till vänster eller höger. En där man inte har en uppdelning med linje, en där cykeln är till vänster och den sista varianten där cykeln är till höger." 

Så jäkla nöjd!

Schindlers hiss

Det har blivit ett storbråk i mitt hus om vår hiss. Den fungerar bra, det är inte det, utan bråket gäller istället namnet på det företag som ansvarar för hissen. Två gånger den senaste veckan har jag hört folk argumentera vildsint om detta - sent i natt vaknade jag av att flera högljudda grannar i princip stod och skrek på varandra i trapphuset. Nyfiken som jag var så smög jag upp i hallen och gläntade på dörren för att få veta vad i hela världen som stod på.

Kalmarhem anlitar nämligen ett företag som heter "Schindler's hiss". Det är ju såklart väldigt svårt att inte associera till "Schindler's list" - den sanna berättelsen om en man som hjälpte judar från att dödas i Hitlers koncentrationsläger. Tydligen har en av mina grannar tyckt att hissföretagets namn är ett hån mot denna hjälte - och har därför försökt att riva ner klisterlappen med hissföretagets information från hissens interiör. Problemet med detta är att det är samma klisterlapp som också anger vilket nummer man ska ringa om hissen skulle fastna vid exempelvis ett strömavbrott eller något annat nödfall – och ett par andra grannar som är väldigt nervösa för att hissen ska fastna har därför tagit upp kampen. Så, i natt vaknade jag av att jag hörde hur ett par personer stod i hissen i trappuppgången runt två på natten och tjabbade för fullt om det här under en lång stund. Jag tyckte hela situationen var så absurd så jag bara skakade på huvudet och gick tillbaka till sängen. En kvart senare blev det tyst.

Jag kollade för säkerhetens skull upp företaget Schindler's hiss på internet och företaget grundades redan 1874 - alltså 65 år innan andra världskriget bröt ut. Således får man väl säga att företagets namn inte på något sätt är en kommentar till Oskar Schindlers lista. Om jag hör att de bråkar om det igen kanske jag lägger mig i och framför detta :). Alla ni som inte sett filmen, förresten, gör det. Nu.

Bara äta blomkål och kvarg 2014

Dags att avlägga spaltmeter med nyårslöften, om hur man ska ta hand om sig själv bättre, vara mer mot andra såsom man vill att de ska vara mot en själv, och sätta personliga målsättningar för det kommande året, eller ännu bättre, för resten av livet. Det blir ofta lite larvigt när man talar om nyårslöften, för det man ser och hör är folk som "ska börja banta" - och sen säljs det lite mer grönkål och keso ett par veckor och träningslokalerna blir tillfälligtvis fyllda av nya tillsynes ivriga människor som egentligen bara väntar på att få återgå till sina vanliga livsstilar. På det sättet blir det lite larvigt. Men om man tar det lite seriöst, om man känner att man har kommit till det stadiet i sin personliga utveckling att man med ärlig självinsikt kan namnge sina egna brister och fel, då kan man därefter - skriftligen eller ej - kategoriskt formulera hur man ska arbeta för att förbättra sig själv i olika avseenden utifrån sina egna ideal.

Traditionen med nyårslöften som vi känner den, kommer från USA, och det sägs att vetenskapsmannen Benjamin Franklin satte normen. Han sade, eller det har i alla fall blivit ett berömt citat, "var alltid i krig med dina laster, i fred med dina grannar, och låt varje nyår se dig som en bättre människa". Och där har vi den, kampen att alltid försöka bli bättre. Varje människa styr sin egen verklighet och sätter sina egna gränser för vad som är möjligt att uppnå. Är du inte nöjd med ditt jobb, sluta. Känner du dig stor och trött, lägg om din kost och motionera. Misstycker du med delar av hur samhället ser ut, våga ta diskussionen. Är du uttråkad eller ensam, ta alla chanser att bryta det mönstret. Börjar du känna att ditt rökande och drickande påverkar människor i din närhet, fundera över dina vanor och vad du kan göra åt dem, var alltid ditt eget största fan men också din största kritiker! Det finns alltid så mycket du kan göra - och det finns egentligen ingen vettig anledning att vänta till nästkommande nyårsafton att formulera förändringen - men om den här dagen kan få dig att reflektera mer än andra dagar så kör hårt.

Förra året hade jag helt ärligt formulerat sida efter sida, allt som allt hundratals "löften", allt från färdiga målsättningar till fragment av idéer om vart jag ska med mitt liv. I år har jag inte formulerat någonting, men jag är väldigt tillfreds med hur jag lyckats utveckla mig själv sedan förra året och jag fortsätter målmedvetet på samma spår. Ändå har det här året varit något av ett mellanår för mig, jag skulle inte säga att jag ångrar någonting av det, men jag har betydligt högre förväntningar både av mig själv och på året 2014. Så se det som mitt nyårslöfte att jag ska kunna se tillbaka på året även nästa nyår och känna mig minst lika stolt.

'Cause this is the year/ this is the year it all will happen
Its finally here/ I have been waiting for all my life
There'll be no mistakes/ its just gonna be one big departure
This year I will do everything right/ this year is mine
- This is the year, Marit Bergman

Jul hos familjen Williamsson

Inspelad under julen 2013, med min nya Canon XA20.

Kvinnor och fotboll är en utmärkt kombination

Jag tycker verkligen om Zlatan som fotbollsspelare - utan att kunna referera till femtiotalets storstjärnor så anser jag att han är den bästa skandinaviska fotbollsspelare genom tiderna, och jag tror inte att någon under åttio år säger emot. Vunnit i princip alla tunga titlar han tävlat om med alla sina klubblag, vunnit skytteligan i massvis av europeiska ligor, gjort de sjukaste målen, är en extremt driven vinnarskalle, han är bäst vart han än spelar, det går inte att inte vara imponerad av en sådan idrottsman. 

Men det som han säger i media idag är oförsvarligt. Han spottar på hela damfotbollen och säger att de inte är värda ett skit, ungefär, för att de inte spelar lika bra fotboll som herrarna. Ingen förnekar att intresset för damfotboll är mindre och att det således inte finns särskilt mycket pengar i det, och ingen förnekar att herrar har bättre fysiska möjligheter att springa fortare, skjuta hårdare, osv – men Anders Svensson lyckades på samma fråga vara både respektfull och ödmjuk, och säga ungefär att "i en perfekt värld hade det varit jämställt", varför kan inte Zlatan vara lika resonerande? Jag är rätt övertygad om att alla fotbollsspelande tjejer redan insett av sina lönekuvert att de inte gör några stora pengar på att spela, varför ska det dras upp som argument av stenålderstänkande människor? Det vore ju skitkul om damfotboll kunde bli en stor publiksport även i klubbfotboll någon gång i framtiden! 

I egenskap av lagkapten både i svenska landslaget och ett av världens mest framgångsrika fotbollslag är han en oerhörd förebild och måste för fan tänka sig för vad han säger. Det fanns förmodligen miljoner damspelare som såg upp till honom så sent som igår när han gick och la sig, men sen såg han målmedvetet ner på dem och stampade på dem – och visade en kvinnosyn som inte är okej i ett modernt samhälle. Vad han ville uppnå är fullkomligt oförståeligt dessutom, ändå hade han enligt Expressen funderat på det här uttalandet i flera månader. Jag blir så djupt besviken, det är så man får skämmas. Hoppas den ökade debatten gör att intresset blir större, så har det i alla fall kommit något gott ur det här. Alla har samma rätt att spela fotboll, oavsett kön, hudfärg, läggning, ålder, handikapp, och så vidare. Det är det viktigaste att vi kommer ihåg. Hur många som kollar på och hur mycket intäkter det drar in måste komma i andra hand, glädjen att spela måste alla få känna utan att några ska få en käftsmäll innan de ens börjat. All respekt till de tjejer, såsom Pia Sundhage, som helt och hållet revolutionerat sport-Sverige och gjort idrott till en viktig påskyndare i kampen för svensk jämställdhet. Men det finns så många steg kvar att ta. 

Janssons frestelse, dansa runt granen, hylla mobbning - vad vore julen utan traditioner?

Det finns en historia som berättas varje jul, om en pojke som blev mobbad för ett handikapp han haft hela livet. Under hela sin uppväxt hade han varit utfryst från alla aktiviteter och blivit hårt trakasserad av sina jämnåriga, ingen hade tröstat honom när de kallade honom öknamn, ingen hade vågat stå upp för honom trots den terror han fått utstå varje dag, kanske av rädsla att själva bli mobbade. Föräldrarna hade uppenbarligen inte kunnat hjälpa honom, det hade förmodligen gått så långt att han försökt byta skola för att få en ny chans, men där han bodde fanns ingen annan skola, ingen andra chans. Myndigheter och lärare hade misslyckats. De elaka mobbarna bestraffades inte ens, ingen stod till svars, ingen tog ansvar. Den allmänna inställningen att det var den mobbade pojken som det var fel på delades till slut också av honom själv, det hade pågått under en så lång tid att hans självförtroende nått botten. Han kanske hade funderingar på självmord. Han kanske bara ville dö. 

Såhär långt låter det inte som en värst julig historia, eller hur? Men så kommer den "mirakulösa" vändpunkten! Stadens mest populära person hamnar plötsligt i skiten på grund av yttre omständigheter och är nära att förlora både sitt jobb och sin status. Då kommer han att tänka på den här pojken – och kommer på en plan hur han kan utnyttja pojkens handikapp för att ändå lyckas med sina jobbåtaganden. Eftersom pojken nu jobbar för stadens mest hajpade person så vänder naturligtvis alla andra ungdomarna kappan efter vinden och börjar fjäska som fan för honom. Vad underbart, tänker du - de elaka mobbarna förlät pojken för att han var konstig och nu skulle de äntligen låta honom vara deras vän ändå. Slutet gott allting gott (om man är helt jävla störd i huvudet?).

Det var historien om Rudolf med den röda mulen. Den sjungs till glada toner om och om igen varje jul, hurra hurra hurra. Vilken lycka… eller vänta nu… va fan?

Några dundertavlor (inte den sorten man hänger på väggen)

Domartavlorna i världens alla turneringar och ligor haglar verkligen. Hur lite jag än bryr mig om hur det går för FC Basel i Champions League så lider jag så in i bomben med dem för att de åkte ur den ikväll efter den här sinnessjuka domartavlan, när fyra motståndare står tok-offside i deras straffområde under en fast situation, och gör ett mål som sedan felaktigt blir godkänt.

Fotbollsdomare är också professionella och ska ha minst lika höga krav på sig som spelare. Om de inte gör ett godkänt dagsverke så ska de precis som fotbollsspelare kunna stängas av efter att gjort stora avgörande blunders. Som supporter till en idrottsklubb, vilken klubb du än sympatiserar med, så har du säkert varit med om orättvisor både till din fördel och nackdel. Du kanske har åkt ur cupar, degraderats från din serie på grund av det eller tappat viktig mark i en guldstrid. I Allsvenskan är vi så vana så det tänker vi knappt på längre, det är felaktiga offside, märkliga kort, ojämna nivåer, lyckade filmningar och feldömda straffsparkar i precis varje omgång, i majoriteten av matcherna. Och betänk att varje match är viktig och varje beslut får betydelse, en enda målchans kan vara skillnaden mellan divisionerna. I ett läge där två lag har samma poäng är det faktiskt inte i första hand målskillnad som har avgjort vem som ligger på vilken plats, utan vem som haft mest medhåll av domarna under säsongen. De gör SÅ stor skillnad. Jag kan komma på ungefär tusen exempel. "Guds hand" är ju en klassiker när Maradona avgjorde Världsmästerskapen 1986 med handen. Även ni som inte är så insatta i fotboll vet säkert att man inte får röra bollen med handen. Frankrikes Henry slängde i princip in bollen i mål mot Irland i EM-kvalet senast och avgjorde kvalet till Frankrikes favör. Exemplen är för många för att nämnas och de upprepas alltför ofta, även om inte alla är lika tydliga. Men de avgör matcher.

Ändå är det förbjudet att tala om domarinsatser, eller hur? Vinnarlaget nämner aldrig domaren och om det förlorande laget gör det så "är det för att de är dåliga förlorare". Om någon i efterhand säger någonting om domaren riskerar denne avstängning, och när media tar upp det så är det bara för att konstatera vad som gått fel. Ingen tar ansvar, ingen disciplineras, ingen bestraffas, nästan aldrig i alla fall. Allting ska tas internt. Varför? Kolla på hockeyn istället, där målkameror och flera huvuddomare har använts i många decennier. Klart det kan bli fel nångång ändå, men jämfört med fotboll otroligt sällan. Dessutom bestraffas spelare efteråt. I fotboll är mentaliteten att "lite misstag ska kunna hända, det är en del av spelet". Det borde det inte vara. Det borde bli konsekvenser när någon avgör en match genom fusk - oavsett om det är spelare eller domare. Mina sympatier kommer ikväll helhjärtat till den schweiziska staden Basel där Schwarzwald dalar. De hade en bra chans att gå till slutspel i Champions League. Nu blev de blåsta på den chansen av inkompetenta domare. Kommer någon att ta ansvar?


Trots offside med tolv mils marginal gills Tevez mål mot Mexico i senaste VM-slutspelet. Mexico blir naturligtvis vansinniga och när domaren råkar snegla på storbildsskärmen och får se att det inte var ett rättmätigt mål... eh ja, då gör han ingenting, han dömer mål ändå - för domare får ju inte kolla på storbildsskärmen. Undrar hur gott han sov den natten.


Tottenham skulle givetvis ha haft det här målet godkänt mot Manchester United 2005/2006 - men domarteamet var de enda på arenan som inte såg att bollen var tre kilometer inne. United knep sedan andraplatsen i ligan tack vare den poängen de fick med sig och Liverpool som annars skulle kommit tvåa - kom trea, en poäng efter.


Reading gör ett spektakulärt mål mot Watford. "Följ bollen noga med blicken här och se när den går över mållinjen. Du kommer inte att se det. För bollen var aldrig i närheten av linjen", berättar kommentatorn, och han har helt rätt. Målvakten blir rätt förvånad när han ska lägga bollen till utspark men får höra att det varit mål. Ingen har fattat det utom domarna.

Som sagt, det mest klassiska av fuskmål. Diego Maradona slår in bollen i mål, domarna missar det och skandalen är ett faktum. En VM-final avgjordes med handboll. Det är ju inte så ovanligt... i handboll.

Rivaldos klassiska filmning. Han får en lätt boll mot foten. Han faller och tar sig panikartat för ansiktet. Motståndaren blir utvisad för osportsligt betéende. Rivaldo blev aldrig bestraffad. Inte domaren heller. Humor?

Clowner och busschaufförer

Börjar morgonen med att verkligen flippa ur på lokaltrafiken. Skulle ta tjugo-i-åtta-bussen till jobbet, när det plötsligt står att bussen är "inställd på grund av försening". Hmm... Är det inte illa nog att den är försenad, hur blir någonting bättre av att ställa in den? Men men, bussarna går vad tionde minut så jag tänker att det är lugnt och fortsätter att koncentrera mig på att inte förfrysa fötterna. Men tio-bussen är också försenad, ny tid på den är istället fem över åtta, fem minuter efter att åttabussen ska ha avgått, men åttabussen är förstås också försenad. Dock bara med fem minuter. Under tiden som jag står där och funderar ut vad det är för jävla clownklockor KLT går efter så åker det förbi typ fyra bussar i andra riktningen. När bussen väl kommer, vid fem över åtta så kan jag inte låta bli att fråga, vilken buss jag hamnat på, den som är fem minuter sen, den som är en kvart sen, eller den som är tjugofem minuter sen? - Ingen av dem, svarar busschauffören - jag är fem minuter för tidig.

Var det någon som inte redan fattade att det är farligt med mobil när man kör?

Imorgon inleds förbudet mot att SMSa medan man kör bil i Sverige. Alla andra länder har haft den regeln redan i flera år, men i Sverige har man tydligen inte varit heeelt säkra på att det är en säkerhetsrisk att två miljoner människor varje dag fått titta med ett öga på vägen och ett öga på mobilen? Nä, nu går det ju inte riktigt i praktiken att rikta ögonen åt två olika håll samtidigt, om man inte är makabert skelögd, förstås. Enligt vägverket har det skickats i snitt två miljoner SMS från bilförare i Sverige varje dag... nu spekulerar jag, men säg att i snitt det tar tio sekunder att skriva ett SMS om man skriver kortfattat det man vill säga, vilket är hela konceptet. 10sek x 2,000,000mess =20 miljoner sekunder= 5555h =33 veckor... Jag har väl skickat ett och annat SMS medan jag kört bil, helt klart, för jag är ju stensäker :) Men allvarligt, tänk att varje DAG så tittar svenska bilförare tillsammans 33 veckor på mobilen istället för på vägen. Du skulle inte ens fundera på att blunda i tio sekunder, eller hur, för det är en så uppenbar fara, men att kolla på telefonen kan vara precis lika farligt. Hur lång tid tar det för ett barn att springa ut i vägen? Att den här lagen inte har kommit förrän nu säger rätt så mycket om både hur långsamt vårt rättsväsende är när det gäller att uppdatera lagar och hur svårt det sedan ändå är att sätta dit de som brutit mot nya lagar. Och inte blir det mindre komplicerat av att vi har en justitiekansler som säger att man är skyldig även när man blivit friad.




She said she loved me but she had somewhere to go

Bo Sundström kritiserar TV4 - i TV4

Kul att TV4 lät Så mycket bättre-artisterna dissar Idol-konceptet ikväll, underbart att se! Jag hade lätt trott att de skulle klippa bort alla negativa kommentarer om deras paradprogram som faktiskt Idol är, eller till och med hylla det, men de lät Så mycket bättre behålla sin värdighet. Jag har länge varit en stor idolmotståndare, jag kan rabbla argumenten i sömnen, men när Agnes berättade att hon direkt efter idolfinalen, trots att hon inte hade någon röst alls kvar, tvingades snabbproducera en skiva hon inte var nöjd med och åka på en turné med åttio stopp... haha, det var till och med så att jag blev förvånad att man kan utnyttja någon så. Nu klarade hon sig ju bra, till skillnad från de flesta andra som blivit knäckta av att vinna och aldrig återhämtat sig. Kul att Bo Sundström dessutom fick värdefull TV4-tid att kritisera monarkin och kungahuset, han förlorade säkert ett dussin medelålders dinosauriefans på det, men vad gör det? Hurra hurra!

Nolltolerans mot främlingsfientliga åsikter.

Från och med idag kommer jag att ha nolltolerans mot rasism på Facebook - alla som publicerar främlingsfientliga åsikter kommer genast att försvinna från min lista över vänner, jag blir tokig. Idag publicerade en kille jag känner lite den här texten och när jag utövade lite anti-rasism så fick jag snart fem-sex personer emot mig med personliga påhopp och de mest rasistiska åsikter jag hört, och det går ju sällan att diskutera med den typen av människor, jag publicerar diskussionen i sin helhet fram tills skrivande stund för att ge en bättre bild av hur sådana här människor tänker (inte alls?). När deras argument hade tagit slut blev det istället påhopp och jag förväntar mig att som vanligt få utstå vissa hot senare, det är liksom standard när man har att göra med hatiska människor såsom rasister vanligen är. Tänk på en sak inför valet 2014: Sverigedemokraterna är definitivt mer överrepresenterade i brottsregistret än vad invandrare någonsin varit. Och de blir fler och fler och fler.
 Hur skrämmande är inte det? Dela gärna med er!

Som vanligt är de oskyldiga namngivna och de skyldiga skyddade.

• 
  

  XXXX XXXXXX

  för 2 timmar sedan via mobil · 

  • På en flyktingförläggning för ensamkommande flyktingar.. i pajala igår ..slog en ung pojke ihjäl en annan.. hemskt! Det visar ju på att verksamheten har brister! undrar hur skattebetalarna ställer sig till det.. polis o tolk mm som behövs. ..ruesurser som kostar pengar för samhället. . Tyvärr e detta sideffekter.. resurser o pengar man kunde lagt på något annat.
    De problemen får vi bekosta o ta hand om som betalar skatt.
    
    De som kommer har väl också en regering som får ta hand om sitt folk.. varför ska sverige ta hand om allt o alla.. tills vi själva stupar..
    
    Sverige den sjunkande båten om inget förändras.

    1Gilla ·  · Dela · Sluta följa inlägget

    • 3 personer gillar detta.
    • 
      

      XXXX XXXX XXXXX Ingen som vågar säga vad man tycker och säger man vad man tycker blir man väl kallad för rasist m.m.

      för 2 timmar sedan via mobil · Gilla · 1
    • 
      

      XXX XXX XXX  Så sant! Jävla skit att vår regering är så jävla värdelös! Bara rösta på SD som hjälper

      för 2 timmar sedan via mobil · Gilla
    • 

      Christian Williamsson Sverige är då ingen sjunkande båt. Det här känns väldigt märkligt, vi har det så bra i Sverige, modernt, vi får saker betalda åt oss som är helt sjukt om man jämför med resten av världen, vi vältrar oss i lyx egentligen och ingenting fattas oss - men ni tycker det är helt otroligt galet att vi ska ta hand om de här ensamma flyktingarna som flytt från ett land där deras hus förmodligen bombats sönder, de har säkert förlorat otröstligt många vänner och släktingar i det krig de ser varje dag, som är mycket värre än någonting vi någonsin sett på tv. Ta in fler flyktingar istället och ge dem riktiga ställen att bo på, lägg mer pengar på att få in dem i samhället - det är inte direkt så att det är ont om plats i Sverige heller, det finns ställen i Sverige där du kan gå tio timmar utan att se en enda människa, att neka folk att söka skydd här är i mina ögon helt omänskligt. Klart att vi ska försöka hjälpa de här drabbade länderna att hjälpa sig själva, men en del länders problem kan vi inte lösa hur mycket vi än spenderar. Syriens problem verkar just nu ingenting kunna lösa, och som konsekvens barn dör som flugor där, det är så lätt att bara blunda och låtsas som ingenting - vilket jag antar att man gör om man ens funderar på att skicka tillbaka dem. Sverige mår bara bra av att vara världens samvete, vi har resurserna att göra det om folk bara slutar klappa Jimmy Åkesson på axeln.

      för 2 timmar sedan · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXX Du har noll koll.

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla
    • 
      

      XXX XXXXX Du måste ju va riktigt korkad. Du kan ju börja med att donera din lön om du tycker det är så jävla kul. Klart det är synd om dem men tycker du synd om myrorna du trampar ihjäl när du går i skogen eller djur som håller på att bli utrotningshotade eller de är inte samma sak. Ja skulle hällre lägga pengar på det än på att rädda människor. Och man kan inte hjälpa alla. Stoppa gränserna och kasta ut dem så vi kan få lugn och ro i vårt land! Öppna ögonen för fan! Arbetslösheten ökar som fan då kan vi inte ta in fler och varför ska just Sverige ta hand em dem. Lös problemet. Skicka ner 1000soldater och skjut ihjäl idioterna som förstör deras landet!

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla · 1
    • 

      Christian Williamsson Hellre naiv än hjärtlös. Du är den där killen på en livbåt som sparkar bort de som försöker ta sig in för att du och dina vänner har det rätt gött med benutrymme och nödproviant som det är. Jag kan knappt tro det jag hör, att man kan ha din inställning till medmänniskor, om du är allvarlig. Vad tror du att tusen svenska soldater möjligtvis skulle kunna få uträttat i ett krigshärjat land? Och "skjuta ihjäl idioterna", då måste man ju först ta ställning vilka det är som har rätt och fel i deras länder, ska soldaterna avgöra det? Och alltså, om du tänker lite långsiktigt och om du är någorlunda ekonomiskt funktionell så inser du ju att antalet företag och således antalet anställda (människor med arbete) ökar ju fler människor det är i landet. Tror ni att de här immigranterna skulle leva hela sina liv här utan att vilja arbeta och få hederliga liv, gå på bidrag tills dagen de dör? Knappast - men det kommer krävas stora resurser för att få in dem i samhället, om vi bara börjar satsa nu så kommer det löna sig, till att börja med se till att de inte tar livet av varandra när de är barn, det här var en tragedi och ingenting man ska använda till rasistisk propaganda.

      för ungefär en timme sedan · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXX Man kan tycka det är lite märkligt att de inte placeras på söder..i stockholm elller på någon annan rikemans ort? 
      Bara i kalmar för o nämna..
      De i björkenäs va vansinniga för några år sen.. när (tror de va kommunen) ville slå ihop norrliden o björkenäs. . Javisst..då skulle husvärderna sjunka drastistiskt o läget hade inte vatt lika attraktivt bara oå grund av namnet. . Vad ger de för signal? 
      
      En tanke.. Agda 80år är der inte synd om henne eller Göte 88år? Mår inte de dåligt om de inte får den dagliga tillsynen o vården de behöver men som det inte finns resurser till för de ska sparas. . Men sparas för vad?? Allt är en prioteringsfråga i samhället. Tyvärr. Visst är det synd om dessa människor som får uppleva krig o förlora sina anhöriga mm.. 
      
      men till vilket pris får vi betala för o hjälpa dessa människor? Är det sunt?

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXXX I rosengård för o nämna är svenska flickorna tvugna att bära huckle burka. .mm för då går de inte på sina egna.. är det ett sverige vi vill ha? Förneka oss själva?

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla
    • 

      Christian Williamsson Jag håller med dig om att det är snett att inte fördela ut de här människorna bättre. Det är jättemycket som kan bli jättemycket bättre, det är en politisk fråga. Men det läggs så mycket statliga pengar på skit, nu exempelvis vill ju den sittande regeringen att de rika ska betala mindre i skatt, det är precis tvärtom hur det borde vara, det behövs pengar överallt och så låter man de som har pengar betala mindre. Och hundratals miljarder på försvaret, som ändå inte är något bra försvar, i ett land som inte varit i krig på århundraden. Skattebetalarna lägger miljarder på skit, som kungafamiljen, schlagerfestivalen, osv, som du säger, det finns bättre saker att lägga det på. Den andra frågan där, om vilka kläder olika religioner har, det rådet ju religionsfrihet i Sverige, det är en demokratisk rättighet, men när de kommer till Sverige så kommer de ha större möjlighet att påverka sin egen religion, då många religiösa inriktningar har snedvridna kvinnobilder exempelvis som inte är laglig i Sverige, så det är nog bra för de människorna att komma in i vårt samhälle. Jag ser inte hur du förnekar dig själv genom att någon utövar sin religion? Du har väl inget att göra med vad de tror på?

      för ungefär en timme sedan · Gilla
    • 
      

      XXXX XXX XXX Är det inte kvinno förtryck som sker i Sverige då?..d är väl olagligt? Varför görs inget?

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXX Sverige håller på att gå ifrån i land till u land.. förr var Sverige i topp i utveckling men idag börjar vi gå tillbaka så som d va i sverige för ett halvt sekel sen..

      för ungefär en timme sedan via mobil · Gilla
    • 

      Christian Williamsson Jag håller med om att det är mycket fel med Sverige, skillnaden är att jag inte skyller på invandringen. Det finns någon slags sagodröm bland invandringsfientliga människor att om man tar bort all invandring så kommer Sverige bli som en enda lång vacker dröm. Samma dröm byggd på samma argument som en österrikare i Tyskland hade för många år sedan, och den gången slutade det inte så vackert heller. Och nej, i Sverige är det inte lagligt att förtrycka kvinnor varken för svenskar eller invandrare, det finns mycket att göra för att tjejer ska få det bättre i alla kulturer, svenskar är inte särskilt bra på det där heller, om det var dit du försökte komma, men oavsett vad du avsåg så finns det mycket att jobba på, det tycker jag vi ska göra. Jag sitter här i min rätt schysta lägenhet och skriver på min nya macbook, kollar film på min sextio-tummare och äter lyxig mat en ledig dag - och jag är en vanlig knegare inom handels utan någon direkt märkvärdig lön, så jag vet inte riktigt om jag håller med om att vi har en så fruktansvärd utvecklingskurva som du tycker att vi har. De som är arbetslösa har mycket att vara arga över, men det finns ingen anledning att bli hatisk mot invandrare. Tänk på vilken roll ni själva har i samhället istället, er chans att påverka politikerna genom valet nästa år. Att rösta på SD kommer inte ge fler jobb till varken svenska ungdomar eller ge mer pengar till pensionärerna...

      för 57 minuter sedan · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXX Om de nu är så jävla synd om dem så borde de reda upp sin egen skit i sitt land. Ja tycker man skulle satsat mer på de utrotningshotade djuren tex för de är det synd om mer än de syrierna som flyr. Och inte fan hjälper set att ta hit 100000st om de nu är flera miljoner som mår dåligt hade du tänkt mister ?! Använd din hjärna. Hällre hjärtlös än hjärnlös!

      för 52 minuter sedan via mobil · Gilla
    • 

      Christian Williamsson Det känns bara märkligt att en vuxen man vet så lite om ett krig att han tror att befolkningen själva kan "reda upp sin skit, om det är så jävla synd om dem". De vågar ju inte gå utanför dörren i Syrien ens för att bomberna faller från tre håll varje dag, och du sitter här och hånar dem för att du tycker de inte tar sitt ansvar och styr upp problemen själva? Du gör en parodi av den här diskussionen, som är så viktig. Klart att om miljoner människor vill komma hit så får vi ta en funderare, men som det är nu är det ju knappast några orealistiska mängder.

      för 42 minuter sedan · Gilla
    • 
      

      XXX XXX XXX Jo de är orealistiskt för ja tänker fan inte betala.
      Om du tycker så jävla synd om dem så starta en fond och donera din lön och sitt inte här och snacka. Ja tänker fan inte donera en kronejävel. Skulle hällre lägga det på djuren som ja tycker synd om. Religionskrig är de inte synd om en jävel

      för 27 minuter sedan via mobil · Gilla
    • 
      

      XXXX XXXX Rösta på SD stäng gränsen och skicka dem till Afrika i Sahara där kan de bygga en egen stad och inte kriga i. Kolla på nyheterna och efterlyst, kolla på fängelserna vilka jävlar är överrepresenterade där? Retard använd hjärnan

      för 25 minuter sedan via mobil · Gilla
    • 

      Christian Williamsson Men vad är det för konstiga förslag du har? Varför skulle något fattigt land i Afrika ta emot dem och ge dem massa yta i deras land när inte jämförelsevis knösrika svenskar som du vill ge dem ens mörkaste Norrland? Och varför tror du att befolkningen, de barn och kvinnor som söker sig ifrån krigshärjade länder VILL kriga? Det blir ju lätt komiskt att du tycker jag ska använda hjärnan när du själv skriver utan att tänka igenom vad du säger överhuvudettaget. Tja, nu verkar du ju inte donera något till utrotningshotade djur heller, det är mycket du inte är beredd att göra för andra hör jag. Du håller väldigt hårt på vad som är ditt, och det är ju din rätt att göra det, det är din demokratiska rätt att rösta på Sverigedemokraterna om du vill. Jag bara önskar att det finns intelligenta människor som läser det här och ser dig som ett avskräckande exempel. När det gäller brottsligheten så är visserligen invandrare något överrepresenterade, men bara väldigt marginellt, och det faller sig ju rätt naturligt när svenska politiker skiter i dem och slussar in dem i Rosengård och Hässelby liksom, klart att om man sätter många fattiga, arbetslösa människor i fallande förorter och skiter i dem så kommer kriminaliteten vara större där, oavsett om det är svenskar eller invandrare som bor där. Om du tänker lite så förstår du ju också att det inte i deras DNA att vara kriminella utan det är en konsekvens av det utanförsskap som de har blivit satta i. Det är inte så himla synd om dig som du verkar tro. Du har det bra liksom, eller hur? Här är några organisationer du kan donera pengar till om du vill rädda djuren förresten www.peta.org eller www.djurensratt.se
      

      
      

      People for the Ethical Treatment of Animals (PETA): The animal rights organization

      www.peta.org
      

       consumption fishing hunting trapping factory farming circuses bull fighting rodeos and animal experimentation

      för 9 minuter sedan · Gilla · Ta bort förhandsvisning
    • • 
        

        XXXX XXXX Mycke ordbajsande av någon som inte fattar. Det finns fan inte många som verkligen vill ta hit flyktingar för det kostar en jävla massa och vad fan ger staten rätt att ta mina pengar som jag själv jobbat ihop och ge till något som förstör vårt land. Jag vill inte ha hit mer problem till vårt land vi har en arbetslöshet som ökar och fler och fler företag läggs ned för det är ingen lönsamhet och då stiger arbetslösheten mer. Det är tråkigt att höra på någon som inte är insatt i våra samhällsproblem utan sitter i sin jävla lägenhet och tycker synd om alla. 
        Sverige är påväg utför! 
        Vi kommer ha stora problem med ekonomin i framtiden, ju mer skit vi importerar istället för exportera ju sämre ekonomi får vårt land och de viste du säkert inte !

        för 18 minuter sedan via mobil · Gilla
      • 
        

        XXX XXX XXX Sluta tjafsa och starta en fond. Vi som tycker synd om alla fattiga och donera nu dina pengar, du kan åka buss så sälj bilen och donera ! Så jävla blåst ha ha

        för 17 minuter sedan via mobil · Gilla
      • 
        

        XXXX XXXXX Ingen av dessa bryr sig om svenskarna när kritan kommer till verket..

        för 17 minuter sedan via mobil · Gilla
      • 
        

        XXX XXX XXX Det är sånna som du som gör att det kommer gå åt helvete för vårt land. Kolla Danmark och Norge varför tar inte de imot de stakars flyktingarna? De som har så jävla bra ekonomi?????? När du låg och sög napp hade var svenska kronan bättre i kurs än den danska? Hur är det nu och varför??? Man kan inte hjälpa alla!

        för 14 minuter sedan via mobil · Gilla
      • 

        Christian Williamsson Jag känner inte att du är så väldigt insatt i företagsekonomi. Det är knappast för att vi har invandrare som företag läggs ner, det är för att företagsklimatet och skatterna i Sverige är så dåligt att företagen flyttar utomlands och då läggs produktionerna ner i Sverige. Tvärtom, ju fler i Sverige vi har som betalar skatt och konsumerar ju fler företag och producenter kommer det finnas i Sverige och ju mindre behöver vi importera och ju fler nya jobb blir det - men det kommer ta ett tag att vända på den här skutan. Jag förstår inte vad du pratar om för fond, jag ska inte behöva starta en fond, jag betalar typ hundratusen i skatt varje år och förväntar mig att staten gör bra saker med det, men staten lägger det på nya stridsplan vi aldrig kommer använda och på prinsessbröllop, och annat trams istället för att göra Sverige till ett bättre land. Jag donerar pengar och jag har redan gjort mig av med min bil och cyklar istället, vart vill du komma? Och när jag föddes och fram tills för några år sedan var den norska kronan den starkaste valutan i världen, nu är svenska kronan nästan ifatt, danska kronan är också dålig nu, jag vet inte var du får dina valutakurser ifrån men du borde nog byta bank om du ska utomlands, du verkar bli lurad. Du har rätt i att du ordbajsar mycket för att vara okunnig - men det är det som ofta utmärker rasister, att de pratar mer än de har kunskap om, slänger ur sig helt ologiska saker bara för att slippa använda huvudet. Anfall är bästa försvar, eller vad är det man säger? Vi kommer nog inte mycket längre här tyvärr. I grund och botten handlar det om en enda sak, att jag bryr mig om människor och ni bryr er om er själva, och det är er demokratiska rätt att göra det. Men då kan ni ju bara stå för det och säga det och inte försöka hitta på massa konstiga argument om invandrarnas krigssituation utomlands och att de ska bygga nya städer i Sahara och att de sänker kronans värde och allt var det varit nu, helt udda. Ni har all rätt att vara egoistiska, så slöa inte era hjärnceller på att försöka hitta på argument, det går inget vidare för att uttrycka det snällt. Jag har aldrig sagt att det är för vår skull vi ska ta in flyktingar, det är för att hjälpa andra.