Sport på duken

Igår kväll visades The Fighter på tv, en film baserad på den verklig historien om boxaren Mickie Ward och hans missbrukande halvbror. Jag tycker att boxning är en extremt tråkig sport att kolla på, på verkligen alla sätt, men jag kan räkna upp tio spelfilmer om boxning som får mig att hoppa upp och ner i soffan som om det var min favoritsport i hela världen. Ett par av Stallones filmer om Rocky Balboa håller världsklass, James Marshall och Cuba Gooding Jr i Gladiator, Hilary Swank i Million dollar baby, Will Smith i Ali, Russell Crowe i Cinderella man, Robert DeNiro i Raging Bull, MMA-filmen Warrior, och så den här filmen med Mark Wahlberg och Christian Bale, för att nämna några. Lika tråkig sport tycker jag Amerikans fotboll är, av vilken sport det finns ännu fler utomordentligt bra filmer. Och baseboll har jag aldrig fattat, och golf går mig helt förbi men det finns tjugo bra golf- och rugbyfilmer som jag blir så uppspelt av att jag måste lägga in mig för hjärtklappning i flera dagar efteråt. Det finns underbara biljardfilmer, en sport jag sällan lägger tid på heller. Men när det gäller sjukt bra, vanliga sporter såsom fotboll och hockey och tennis, där finns det ta mej tusan nästan inte en enda vettig film! Jag finner detta extremt orättvist!! Och ofattbart! Att ingen gjort en vettig hockeyfilm sedan Mighty Ducks, som förmodligen är mer uttänkt som en barnfilm, och fotbollstrilogin Goal innehöll visserligen hyfsad förstadel men de sista två kraschade och brann så hårt att jag kunde gråta. Varför görs det bara skitbra filmer om skitointressanta sporter? Bevisa mig gärna fel om ni vet som nåt inte jag vet!