Frågefeud

I fredags jobbade jag hela dagen, i princip från halv sju på morgonen till elva på kvällen. På rasterna stressade jag omkring med hunden och när jag till slut kom hem var jag så sliten att jag slängde mig på sängen :) äntligen skulle jag få lite sömn tänkte jag, men först var jag ju tvungen att kolla till facebook och twitter och sånt där, så jag inte gått miste om några skandaler. Då ser jag att en god vän tipsat mig om ett nytt mobilspel, ett frågesportspel i multiplayerformat och jag tänkte, "jag kan väl testa"... Tre timmar senare ligger jag fortfarande och spelar skiten, helt beroende, men lyckades ta mig samman och sova lite till slut. Så jag ber nu er allihopa att sluta tipsa mig om roliga spel :) Jag vill helt enkelt inget veta :) Let me be the last one to know.

Klippt mig kort

Frisörskan jag har haft i en massa år har alltid velat klippa mig kort. Varje gång jag har klippt mig har hon förberett en lista med argument över varför. Jag brukar alltid säga att jag inte vill ha det särskilt kort, och så brukar hon klippa något mindre än vad jag säger, och så brukar hon tycka att hon vunnit och jag betalar och går hem. Men den här gången behövdes ingen övertalning. Jag är uppriktigt less på mitt hår, och att jag aldrig vågat göra något nytt med det, så jag gick in i salongen med vit flagg. "Hår är en konst och jag är din konstnär", sade frisörskan och slog upp en bild i en tidning, "såhär ska du se ut!". Det var en bild på någon sminkad hårmodell med femton lager vax i håret, snett-inåt-bakåt-kammad med trendiga glasögon utan styrka. Jag suckade lite men lät henne hållas. I bakhuvudet hörde jag min mamma hurra och tjoa, hon har aldrig varit något stort fan av att jag oftast varit långhårig, och varje gång jag klippt mig har hon sagt "åh så fin du är i KORT HÅR!" :). Nu vet jag inte hur snyggt det här blev, jag tyckte det såg rätt bra ut när det var klart, men sedan jag kom hem har jag stirrat mig blind på min hjässa. Det där med att stirra länge på något är ungefär som att upprepa ett helt vanligt ord tusen gånger. Det spelar ingen roll vilket ord det är, det låter ändå konstigt när du sagt det många gånger och funderat över det. Den känslan har jag när jag ser mitt hår nu. Men jag måste säga att det är sjukt skönt, rent funktionellt :)

Kortklippt!

Visning 6

Jag hade i helgen visning på min lägenhet. Den har legat ute på hemnet i ungefär tre månader och jag har haft fem visningar tidigare. Jag är egentligen bara sugen på att flytta om jag tjänar lite på det samt hittar en ännu finare lägenhet - och det är inte särskilt troligt. Mäklaren är dock sjukt pepp och trots att det bara inkommit skambud ville hon försöka nu en sista gång. För min del är det bra i en annan aspekt; jag har hållit bättre ordning på min lägenhet än någonsin förut. Att alltid ha en liten röst som säger "ha det snyggt för när som helst kan mäklaren ringa och vilja visa den för någon spekulant" :) Igår städade jag så noggrant att jag inte vågade röra någonting, sängen var sådär perfekt bäddad att jag fick dåligt samvete och gick och la mig på soffan istället. Det känns lite som mitt hem är ett museum. "Kom och titta, här bodde Christian Williamsson. Här satt han och åt och där är hans toalett där han uträttade sina behov." Nu får vi se om den förfaller när visningarna upphör :)

Killen i dödskallejackan

Polisen har det inte lätt med sina prioriteringar. Istället för att sätta dit skurkar och banditer sitter de inne på kontoret och blåser i sina egna alkoholmätare för att det ska se ut som att de testat många förare och förlöjligar samtidigt den viktiga statistiken över antalet livsfarliga rattfyllon som egentligen finns ute på vägarna. Som om det inte är illa nog att de bara är ute och gör riktiga alkoholtester på tidpunkter då det är extremt osannolikt att de ska hitta någon som druckit, istället för att ta dem där de vet att de finns. Det finns väl inte tid och pengar att sätta dit folk för riktiga saker längre. Varje dag står det i tidningen om folk som fått leta upp sina egna bevis och lämna in eftersom polisen lagt ner utredningarna utan att lyfta ett finger. Jag har själv fått de mest solklara fallen nedlagda på grund av bristande bevisning. Vid en händelse för något år sedan där min bil fick en smäll av en annan bil hade jag en hel drös med vittnen, polisen visste precis vilka det var och fick ett erkännande. Ändå fick jag höra några dagar senare att det lagts ner. Förklaringen jag fick när jag ringde ansvarig polisman var som hämtad ur en Kalle Anka-tidning. WTF? 

Men när jag läser på Aftonbladet idag att det är "så synd" om motorcyklisten som blev jagad av två hånflinande poliser så till den milda grad att han körde in i en vägg i 250 knyck blir jag ändå lite lack. Den här motorcyklisten iklädd dödskalle-jacka kör i 250 kilometer i timmen genom Stockholm utan nummerplåt, kör mot rött gång på gång inne i Stockholms innerstad och beter sig som en idiot, spexar till det och kör med en hand på styret för att han tycker att han behöver den andra till att ge polisen fingret... allt det här med en 17-årig tjej som passagerare utan någon som helst säkerhet. Man ska inte säga att någon förtjänar att dö, men är man så jävla dum i huvudet så kanske man åtminstone inte skulle finnas i frihet. Bra att snuten tog den striden, även om den nu slutade väldigt tragiskt. Och jag tycker inte heller att snuten borde tycka att jakten är rolig, men jag har sett polisvideon som läckt ut på youtube och de verkar översiktligt vara seriösa. Jag har också blivit av med körkortet en gång och jag förtjänade det. Det dör tillräckligt många även utan en massa nötter ute i trafiken, se till att få bort framförallt rattfyllona. Det är pinsamt att någon måste dö för att det ska uppmärksammas. Jag känner ingen som dött av ett rattfyllo, inte än i alla fall, och jag vill inte göra det heller. 

Ett glas mjölk till överpris, tack

Under ett antal nyktra utekvällar under senaste tiden har jag inspekterat det alkoholfria utbudet på Kalmars krogar och kommit fram till att det finns ett tvångsmässigt beteende att ta överpriser. Det började med att jag en kväll skulle köpa en ginger ale på stadshotellet, och den visade sig kosta trettiofem kronor. Det var en vanlig tjugofemcentiliters backläsk, som man köper exempelvis på ICA Magneten för [tre kronor plus sextio öre pant], vilket innebär att stadshotellet förmodligen betalat två kronor för den. Jag orkade förstås inte tjabba mer än lovligt länge med barntendern utan betalade och försökte inbilla mig själv att den faktiskt var värd femton kronor klunken. Det var den absolut inte. Ginger ale är sketaäckligt!

Igår styrde Fredrik upp så att vi träffades några gamla vänner på O´learys. Jag kom direkt från jobbet, grinig efter att ha fått veta hur det gick i fotbollen och var definitivt inte sugen på att dricka bärs, så jag tog en red bull. Den kostade fyrtio kronor - men det kan jag ändå acceptera, eftersom en red bull är dyr i vanliga fall med, var man än köper den. Sen gick vi vidare till Krögers och jag köpte ett glas mjölk för att framstå som lite nyttig i sällskapet. Fick ett litet sketet glas, som ett litet IKEA-mjölkglas, knappt fyllt till trekvarten, och jag väntade mig att det skulle kosta en spottstyver. Tur att jag var lika delar trött och apatisk, annars hade jag gått i taket när bartendern försökte få fyrtio spänn av mig. Metodiskt studerade jag först kvittot innan jag tog upp kontanterna, noterade att han slagit in priset för en stor kaffe och påpekade det här för honom. Det var sent på kvällen och han var märkbart trött och ville bara gå hem, och det utnyttjade jag till att tjabba ner priset med en tjuga. Tyckte fortfarande det var dyrt med tjugofem spänn för några klunkar mjölk och jag tyckte inte det blev mindre tråkigt när jag upptäckte att det var såndär vidrig tysk kaffemjölk som håller i tre år och smakar gammal tågkupé.

Vatten är i alla fall gratis. Eller?

Soko till Rassle

Jag har inte bestämt mig om jag är för gammal för festivaler nu när jag fyller tjugosju i sommar, men när Emmabodafestivalen bokar en såhär charmig psykotisk fransk tjej blir det svårt att motstå ett besök.