Ryanair

Då sitter jag på flygplatsen - iklädd strumpor, skor, fyra kalsonger, två shorts och långbyxor, ett linne, tre t-shirts, en tröja, en sweatshirt, en sommarjacka och ett bälte. Det är inte för att här är kallt. Det är för att jag reser med snål-Ryan. Mitt handbagage är mitt enda bagage under resan, och det finns strikta regler för hur ett handbagage får se ut. Min väska klarade vikten med råge men föll enligt väskkontrollanten på två centimeter i bredd. Jag hade väntat mig denna snålhet och gjorde vad varje rutinerad backpacker skulle ha gjort; jag tog på mig hälften av kläderna, pressade ihop väskan och gick igenom kontrollen igen. Crille - Ryan 1-0!

Strepsils

Jag har käkat strepsils som halstabletter ett tag. Det gör susen mot den förkylningshosta som jag har känt varit på gång under någon vecka, och jag har ju velat undvika en utblomning av den här förkylningen inför min resa till Storbritannien imorgon. Så det föll sig naturligt att jag köpte typ fyra paket i torsdags, två tolvpack i varje paket. Att de smakar som de bästa karameller gör ju inte saken sämre. Men igår, när jag kom till Göteborg, såg Katja att jag knaprade strepsils för glatta livet, och påpekade vänligt men bestämt att det faktiskt är medicin - och att man bara får äta typ tre om dagen. Jag var snabb att kolla på förpackningen, och så var det visst. Då var det dock sådags, då hade jag nästan gjort slut på mina fyra paket; och 96 strepsils på två dygn är 16 gånger mer än rekommenderad maxdos. Jag vill inte göra någon orolig men jag tror att jag hade varenda tänkbar bieffekt igår kväll, ögonen snurrade, käkarna krampade, mandlarna svullnade, urinproduktionen nådde en ny maxgräns. Det var spännande! Idag mår jag dock kanoners igen, dagen har precis börjat och jag ska ner och köpa lite Streps... nej, just fan.

Forgot your password?

Jag visste att det skulle sluta såhär. Förr eller senare var det tvunget att hända. Att jag skulle glömma bort alla mina lösenord och koder. För några år sedan var det lugnt, då kunde man ha samma, enkla lösenord till alla internetsidor, och jag hade inte så värst många kort att hålla ordning på... Sen spårade tekniken ur, säkerheten skulle ökas och alla inloggningssidor fick sina egna regler kring hur ett lösenord skulle utformas för maximal säkerhet...

Det började lite lätt med att någon mailklient krävde att man skulle ha med en siffra i lösenordet. Det var väl okej, men plötsligt kom det krav på vilka siffror det skulle vara, man fick exempelvis inte ha siffror som var på något sätt kopplade till personnummer eller årtal - och det hade ju jag haft. På sistone har det dock eskalerat fullständigt. Nu ska man på vissa ställen ha minst en stor bokstav, en del ställer krav på att den stora bokstaven inte ska vara första bokstaven, vilket jag såklart hade haft. I förra veckan höll jag på att sätta morgongröten i halsen när en sida helt plötsligt krävde att jag skulle "förbättra" mitt lösenord – genom att inkludera ett skiljetecken. Vilka jävla nötter! Så, för att sammanfatta... de ville att mitt lösenord skulle vara minst åtta tecken och maximalt 12 tecken, minst två tecken skulle vara siffror, siffror som inte hade någon personlig anknytning till mig, samtidigt som två av bokstäverna skulle vara versaler dock inte den första bokstaven och dessutom skulle jag inkludera ett skiljetecken (alltså typ ett utropstecken/kommatecken). Det ironiska är att mitt ursprungslösenord från början var så perfekt att ingen nånsin hade kunnat komma på det! Och vadå, visst, det finns säkert elaka datorprogram och virus som hade kunnat hacka det – men de kan väl isåfall hacka mitt lösenord även om det är några lustiga tecken i det? Är det något som vi har lärt oss är det väl att kriminella alltid är steget före, det är ju därför man inte tar några extrema risker när man surfar.

Jag har säkert 100 sidor jag loggar in på med jämna mellanrum. Ett par banker, ett par mailklienter, en hel drös spelsidor, flashback och ett par dussin andra forum, några torrentsidor, ett par bloggar, massor av sociala medier, skype och några andra kommunikationsverktyg, mängder av e-handelssidor, e-bay och tradera, flygbolag, ticnet och andra eventföretag, youtube, google, varenda hyfsat onlinebutik som finns, tio olika lösenord inom ICA, inlogg på redaktionen, fotosidor, twitter, apples nya iCloud, typ sexhundrafemtiotusen iphone-appar... det känns som att jag har olika varianter av mitt lösenord på ALLA ställen, hur FAN ska jag lyckas logga in när jag bara får tre usla försök?

Det känns ju som att, när internetföretagen som vill få mig att übersäkra mina lösenord, tvingar mig att skriva ner alla lösenord för att hålla reda på dem, motsäger de sig själv så mycket att det måste vara något slags rekord. Då är det ju bara för hackarna att hacka min oskyddade dator så får de alltihopa istället! Det är ungefär lika motsägelsefullt som att amerikanarna är så rädda för att det finns för mycket vapen i samhället att alla köper sig fem vapen var – för att vara säkra.

Kortföretagen är inte mycket bättre förresten. Inte en chans att man någon gång får välja sin egen pinkod, nej, man ska ha olika koder till alla kort. Och när man uppdaterar sitt kort eller något, så får man självklart en helt ny jäkla kod. Fattas bara att de ändrar så att man har tiosiffriga koder eller något. Sanna mina ord, det är inte långt borta.

Another one bites the dust

Jag tog på mig en ny skjorta på jobbet idag. Skjortor ligger alltid väl emballerade med plast, kartongskivor och snören, jag spenderade säkert fem minuter med förberedelser innan jag kunde ta på den. Under dagen så började den nya skjortan störa mig. Jag fick sår runt halsen och nacken, jag funderade på om det var något jag var allergisk mot, eller om den var för liten – eller vad det kunde vara. Till slut rev den mig så mycket att jag fick gå som en gammal nackskadad krigsveteran, och vända mig med hela överkroppen om jag skulle kolla åt ena hållet, det var helt bisarrt. Vid slutet av arbetsdagen tog jag av den – då upptäckte jag att jag hade glömt ta ut en osynlig, men sylvass plastremsa som suttit kvar inunder kragen. Då hade jag redan ett jämnt märke runtom halsen, det såg ut ungefär som att jag hade försökt att hänga mig. Det har jag alltså inte, om det är någon som tror det. Det är bara ett skjortföretag som försökt ta livet av mig.

Gå till ditt rum

Reflekterar lite över hur man bestraffar sina ungar nuförtiden. Utegångsförbud känns tämligen resultatlöst. "Gå till ditt rum!" är förmodligen inte lika avskräckande nu som på den gamla goda tiden; när jag var liten var "ens rum" ett ganska tråkigt ställe, det fanns en säng och ett skrivbord och i bästa fall lite lego. Idag... oh boy! Varenda unge har ett högteknologiskt center i sitt rum. Smarta telefoner, datorer med höghastighetsinternet, tusen onlinespel och all världens underhållning gratis på internet. Platt-TV med trehundra kanaler och i princip tillgång till alla människor hela tiden. Det här är naturligtvis ingen bestraffning. Det är dit varenda unge vill.

Den enda vettiga bestraffningen idag vore att tvinga ungarna att gå ut. Frisk luft, nyttiga aktiviteter och motion är det absolut värsta de kan tänka sig. Tänk så det kan vända på bara ett par år, inte konstigt den nya generationen är fullkomligt hopplös :). Är det någon som vet mer om det här, säg gärna till mig. Jag är uppriktigt väldigt, väldigt nyfiken på hur det funkar idag.

Vaddå kärnhus?

Det finns inga kärnhus i vanliga conference-päron - här är ett bildbevis eftersom ingen tror mig - och om det finns ett så är det max en kvarts kubikcentimeter. På mitt jobb käkar alla päron som om de vore majskolvar; gnaga lite på skalet runtomkring tills fruktköttet precis börjat synas. Då anser de att de är färdiga, de skulle i princip lika gärna kunnat skala av skalet med en potatisskalare. Sånt slöseri! Sådär, det var dagens uppläxning :) det blev bara en liten idag. Chipp!

Den hårda, tuffa stilen

På väg hem från jobbet ser jag plötsligt en blådåre i backspegeln. Jag hade precis gjort en småtrevlig omkörning av en äldre dam, som vinkat glatt till mig under hela omkörningsprocessen – och när jag ska lägga in mig i det rätta körfältet ser jag att en Volvo håller på att köra om mig på insidan. Jag tutade en gång, som för att säga att "Hej du, killen i Volvon, om du väntar två sekunder så kan du köra om mig på rätt sida. Nu när vi ändå kör i 110 knyck på motorvägen vore det ju bara onödigt att krocka för att du skulle imponera på din tjej. Jag gissar att det inte imponerar så mycket på tjejer att köra ihjäl dem ändå". Han blev helt paff när jag inte ville ha honom på insidan, han tyckte ju att det var en skitbra idé! :) Nu överlevde vi och när han sedan körde om på ett mer propert sätt, även om det fortfarande såg ut som att han aldrig någonsin suttit i en bil förut, passade han på att visa sig riktigt tuff genom att ge mig fingret. Jag ska inte nämna några namn, men sådana nötter förtjänar verkligen att krocka. Fast då helst utan att jag, eller någon annan, råkar illa ut :) Men eftersom vi klarade oss allihopa så tillägnar jag dig och din tjej det här, Kim!

Äggstra äggstra

Varje djurs liv är för det djuret lika viktigt som ditt liv är för dig. Ändå slaktas hundramiljontals djur varje år bara i Sverige. Det är rätt sjukt när man tänker på det. Häromdagen fick jag veta något jag tyckte var riktigt vidrigt. Att för varje äggproducerande höna som föds, föds också en tupp - som inte fyller någon funktion. De gasas eller mals levande, helt enligt livsmedelsverkets regler. Det handlar om tio miljoner fåglar som föds bara för att dö varje år bara i Sverige. 

De som lever vidare som värphöns har dock inte mycket mer att hurra för. De tvingas bo – om de har tur – sju individer per kvadratmeter. Det är om de är frigående alltså. Jag vet inte hur fritt man går om man är sju vuxna hönor på en kvadratmeter, men det heter så i alla fall. Deras kroppar är manipulerade så att de ska producera ägg maximalt effektivt; 100 ägg på ett år är kravet på var och en av dem. Evolutionen har naturligtvis inte bidragit till det här, utan det är ren och skär manipulation, och således är inte hönsen utrustade för att klara av det här. Deras ben och organ slutar fungera allteftersom, så när de har uppnått sina hundra ägg slaktas dem eller slängs. Ett ganska otacksamt jobb, eller hur?

– Allt det här tystas ner. Det är en politisk hemlighet, som skyddas av både myndigheter och företagen. Det handlar om astronomiska summor pengar, om det här uppmärksammades mer skulle det kunna skita sig fullständigt för ägg, mjölk och kött-industrin. Och vanligt folk vill inte veta hur deras kött en gång har varit ett liv med tankar och känslor.

Ja, de här kycklingarna i den gigantiska säcken lever. Åtminstone de som ligger överst, man kan väl anta att de som ligger strax under håller på att kvävas till döds och att de som ligger underst redan har krossats, trängts och kvävts ihjäl. Det här är vardag på ett vanligt svenskt hönseri. 

Efter ett par långa intressanta samtal med en klok vegeterian de senaste dagarna gavs jag idén att jag faktiskt kunde vara med och påverka lite. Jag jobbar ju som mejerist på ICA och har hand om äggen. Först och främst har jag allid sagt nej till burhöns, någon måtta får det vara. Men jag fick ett bra kreativt förslag på hur jag kunde framhäva de ekologiska äggen. Ekologiska ägg produceras av hönor som får springa utomhus, och lever ett helt klart mycket drägligare liv, och det vill man ju verkligen uppmuntra när man hör de här monstruösa siffrorna! Så jag gjorde en tjusig exponering av de ekologiska och KRAV-märkta äggen, och satte upp en skylt som informerade om fördelarna med att handla miljösmart. Redan första dagen slog vi säljrekord på eko-ägg, och jag mår bra. 

Varje människa i Sverige snittar på att äta ungefär 40 kor och 150 grisar under ett liv. I min gymnasieklass var vi typ 28 personer, bara som exempel, vi kommer att ha ätit en bra bit över femtusen stora djur när vi faller av våra pinnar. Vi hade tretton parallellklasser bara på samhällslinjen... det är sextioniotusenetthundrasextio kor och grisar som mördas och äts av bara en årskurs i en gymnasielinje på en skola. Och lägg då till alla andra djur vi äter. Det slaktas nära hundra miljoner kycklingar varje år i Sverige. Alla människor som någon gång haft en relation till ett djur vet att djur kommer till oss i hopp om att bli skyddade och älskade. Vi borde skydda dem, åtminstone så gott det går! Tänk på vad du stoppar i munnen! Jag vet att det kostar några kronor mer, men vad är priset för ditt samvete? 

Christian

Låt honom plugga då

Jag vet inte hur många gånger jag lackar på Aftonbladet på en vecka. Skulle jag få en hjärtinfarkt någon gång i livet så lovar jag att det finns en kvällstidning involverad i upptakten till den, de är så jävla dumma i huvudet. Jag behöver inte ens motivera det, för jag vet att alla håller med mig. Det finns inget vettigt med att läsa Aftonbladet. Man får inte veta mer vad som egentligen händer i världen, man får inga nyheter – man får skvaller och nöje. Och det som faktiskt är av nyhetsvärde förvrängs och klipps och hypas för att sälja fler lösnummer. För någon vecka sedan satt jag och vände blad efter blad i väntan på en stor nyhet jag hade hoppats de hade skrivit om. Ju fler blad jag bläddrade ju löjligare blev artiklarna och till slut insåg jag att de inte hade skrivit någonting alls om den här nyheten, utan istället fick jag se en heljävlasida om att Justin Bieber hade sagt att han var trött på att jämföras med Justin Timberlake. Först och främst, Bieber, om du inte vill jämföras med Timberlake så sluta dansa, sjunga, se ut som och ha samma låtskrivare som honom. Jag vet väldigt lite om det där. Inte för att jag bryr mig, det är det som är hela poängen! Vad är det för jävla journalistik, det var nån snubbe som hade ordbajsat kring ett telegrambyrå-citat, jag lackade ur och spenderade en hel fikapaus på jobbet med att skriva ett upprört mail till honom :) Som om han skulle bry sig. Han fattar nog att han inte är nån jävla Einstein som åkte på att få den artikeln.

Idag kan jag läsa att Aftonbladet gnäller på att Anders Brejvik ska få chansen att plugga i fängelset. Senast jag kollade verkade det fortfarande som att han ska spendera resten av sitt liv inlåst på en anstalt, och sen när är det en nackdel att någon lär sig saker, särskilt någon som varit en komplett idiot i hela sitt liv? Hur ska man annars hantera brottslingar om man inte vill göra dem till bättre människor medan man har dem i förvar? Jag fattar inte vad det gnälls om.
– Får jag förresten påminna om att det var tidningar såsom Aftonbladet och Expressen som gjorde Anders Breivik känd bortom alla gränser i det här landet. Och som belönade honom för de 69 kallblodiga avrättningarna genom att publicera hans sjuka åsikter i sin helhet i sin tidning som om han vore en erkänd tänkare. Sveriedemokraterna hade inte heller varit ett uns av så stora som de är idag om det inte hade varit för Aftonbladet, man kan ju undra var deras lojalitet håller hus. Eller i vilken plånbok. De kör på samma skrämseltaktik som amerikanska politiker använt sig av i årtionden, och som Moderaterna anammat de senaste mandatperioderna; att om man skrämmer upp folk så att folk är rädda för allting hela tiden, så vänder de sig till, och känner trygghet hos, den som från början skrämde upp dem. Det är ett farligt vapen och det kommer förorsaka det här landet i längden om vi inte slutar uppmuntra dem.

Det var dagens aggro.

Jag skriver julklappsrim också.

Budda är iskall...

Någon lustigkurre hade lagt in Budda bland ägg och paprikor i mitt kylskåp igår. Gissa om han frös när jag tog ut honom imorse! Mathias, jag håller dig som skäligen misstänkt!

En kväll ute

Igår blev jag lite förvånad. 

– Först och främst förvånad över att jag gick med ut till stan trots att jag hade tänkt prioritera sömn. Och sedan också förvånad över hur trevligt det blev... Kalmar på sommaren är riktigt härligt alltså. Så fort uteserveringarna blir klimat-dugliga så förändras hela stan! Ett ställe som O'Learys är ett vidrigt ställe på vinterhalvåret förutsatt att man inte får ett hyggligt bord – men det får man inte, det lovar jag. På sommaren är det en helt annan sak. Folk går ut för att bara sitta och ta ett par bärs och snacka, i en trevlig miljö. Och när man fått nog av det så finns det hundra matställen öppna. Jag köpte en gyrostallrik på Café Corner och cyklade ner till stranden där kvällens sällskap beslutat sig för att bada. Satte mig på en kulle och åt, med utsikt över Varvsholmen och Öland. När jag cyklade hem, ackompanjerad av Regina Spektors betydelsefulla "begin to hope"-album, började det duggregna – men jag kände att det gjorde absolut ingenting. För det blir inte mycket bättre än så en lördagskväll. Thanks guys!

den här bilden behöver inte vara i närheten av perfekt