Den allra sista

När jag var yngre och festerna kom tätare ställde jag mig ofta frågan; hur länge till? Vid vilken ålder är det nog, vart är gränsen? Nu idag, faktiskt, fyller jag tjugosex år och jag känner att min gräns är här. Det har lite med att göra att jag hade en berusning igår som var långt under min värdighet, men samtidigt är det någonting jag funderat på en längre tid. Jag har aldrig varit speciellt bra på att dricka, i den bemärkelsen att jag tål väldigt lite, men har svårt för att inse själv när jag druckit tillräckligt. Jag har inte den här spärren som andra har. Dessutom är jag för gammal nu för att gömma mig bakom att "det skulle vara roligare när man dricker", det tycker jag inte ens, och jag måste börja fråga mig varför jag vill fly verkligheten - när jag borde omfamna den. För mig är att bli full att tappa kontrollen över mig själv och jag vill inte det längre. Jag vill ha koll på mina handlingar och mina känslor hela tiden, varför skulle jag inte vilja det?

Mina föräldrar är nykterister, jag har alltid respekterat det och när jag får barn vill jag att de ska ha samma respekt för mig. Jag vill vara samma klippa. Jag vet att många av mina vänner kommer tycka mitt beslut är tråkigt, för jag får ofta höra att jag är underhållande när jag druckit, men å andra sidan vill jag gärna tro att jag är en kul prick vanligtvis också. Det här betyder på inget sätt att det är slut på mitt sociala liv, jag kommer fortfarande vara med överallt där det är fest och vara mig själv. Mina vänner kommer att respektera att jag behöver ta det här beslutet för min egen skull och för att värna om de jag bryr mig om. Det här är inget moraliserande; alla får dricka precis så mycket de vill oavsett hur gamla de är och jag tycker att det är skitkul med spritfester - det är bara att jag inte klarar av att dricka längre. Rädslan för vad som händer i de svarta luckorna är mäktigare än glädjen på vägen dit - och då är det inte försvarbart. Det här beslutet kommer inte påverka mig i övrigt, ni kan vara lugna, jag kommer fortsätta att vara precis som jag är :)

Medicinforskningen suger

Vi lever på 2010-talet, då vem som helst med mycket stålar kan resa till månen, och man kan hitta instruktioner till att bygga atombomber på youtube. Men har man hittat någon lösning på det mest jäkla irriterande problemet av alla? Då menar jag de ständigt kliande myggbetten. Nej! Det har man inte.

Jag läste i tidningen igår om en brittisk kille som blivit skjuten hundrafemtio gånger av två killar med avsågade hagelgevär - honom kunde man rädda utan problem! Men några futtiga myggbett finns det, trots att människan varit medicinskt kunnig i tusentals år, inte ens i närheten av något botemedel mot! Så jäkla uselt!

You're gonna need someone on your side

Om några veckor ska jag på konsert med Morrissey och därför har jag snöat in fullständigt och fullkomligt på hans senaste tre skivor. Eller ja, det kanske är tvärtom - att jag först snöat in mig på hans senaste skivor och sedan bestämde mig för att gå på konserten när jag fick höra att han kommer till Sverige... I vilket fall som helst, så har jag googlat fram vilka låtar han tänker spela och där finns till min stora fasa inte en enda låt från de senaste tre albumen. Så nu måste jag snabbt som fan lyssna in mig på alla de gamla skivorna istället, för det vore ju förkastligt om jag stod där som ett fån och inte kunde låtarna under konserten :)

Ni som känner till Morrissey vet att hans ofta djupt deprimerande låtar handlar mest om oförmögenhet att känna kärlek, att känna sig betydelselös och underkastad och malplacerad såväl i samhället som i relationer, om asexualitet, och om sitt hat mot köttätare och politiker :). Ni som känner till honom och hans musik vet att det är jobbigt att lyssna på honom. Jobbigt men underbart; för lyssnar man dessutom med ett öppet sinne hittar man den underton av brutal ärlighet och galet mörk sarkastisk humor som gör honom till min hjälte.

Someone kindly told me that you've wasted
eight of nine lives
Oh give yourself a break before you break down
you're gonna need someone on your side
and here I am and here I am
Well you dont need to look so pleased

Sommarpratare

Det här måste vara ett mognadstecken: Jag får samma nervositet i kroppen nu för tiden när de presenterar Sveriges Radio P1s sommarpratare, som förr när de släppte band till Hultsfredsfestivalen. Det finns inget mysigare än att lyssna på intressanta människor prata i radio - det får gärna vara mulet tråkväder också. Ett av mina bästa minnen är från de somrar när jag var liten då jag och brorsan cyklade bort till mormor och morfars radhus i Djurängen. Mormor var alltid glad och trallig och medan hon lagade världens godaste mat dansade jag till signaturmelodin till Sommarpratarna i P1 på köksgolvet. Nu dansar jag sällan till nånting P1 har att erbjuda men fortsätter varje sommar att njuta av det här fantastiska programmet!

Skönsömn

Jessica somnade direkt framför teven igår kväll eftersom sängen var obäddad, så jag tänkte passa på att bädda medan hon sov. Vi hade haft alla sängkläder på tvätt och på vädring. När jag skulle ta fram underlakan hittade jag en uppsättning jag inte sett förut. De var vita, tjocka och lite mönstrade, tyckte de verkade riktigt sköna med. Jag bäddade snyggt och när allt var klart skulle jag försöka väcka Jessica och få henne att släpa sig över dit, men hon gick som vanligt inte att väcka, och hon sov så sött, så jag lät henne ligga där och gick in och la mig i sängen. Då var klockan runt midnatt. Klockan sex på morgonen vaknade jag av att Jessica kommit in till sängen och röt: "VARFÖR HAR DU BÄDDAT MED GARDINERNA?" :)

Hjulen på bussen går runt runt runt

Bloggar lite från något så ovanligt som en klt-buss som håller tiden, det hände just något lite roligt. Jessica och jag satte oss på vars en sida längst fram i bussen, eftersom bussen var typ tom och vi bara ska några hållplatser. Vid andra hållplatsen stiger en äldre dam på bussen så Jessica tänkte hon skulle lämna sin mer handikappanpassade plats åt henne och gick och satte sig längre bak. Jag tänkte gå och sätta mig bredvid henne när den här damen satt sig till ro, men då händer det oväntade; tanten går rakt förbi platsen Jessica gett henne och hon klämmer in sig bredvid Jessica istället. Så nu sitter jag fortfarande längst fram i bussen och Jessica sitter ihoptryckt med en gammal förvirrad dam i en i övrigt tom buss, ser lite roligt ut :)

Sju år senare

Jag sitter på en studentskiva i Nybro och smuttar på alkoholfri champagne och äter lyxig brieost. Emelie har ett mysigt partytält i trädgården som lyckligtvis är regntätt, det skrivs i studentmössor och dricks fiskefjas, och andra studentliga aktiviteter :). Att det är sju år sedan jag tog studenten är inget jag vill tänka på, men jag kommer ihåg känslan över att ha avslutat plugget och aldrig behöva komma tillbaka, det var det häftigaste man varit med om! Total frihet... iallafall för en kväll. Jag tyckte nog mest det var tråkigt att ta studenten eftersom det innebar att jag var tvungen att ta många avsked utan att veta vilka som skulle bli permanenta, vi hade en väldigt härlig klass! Med facit i hand vet jag att det är en liten värld och man kommer springa på nästan alla någongång, och med dagens teknik och Facebook kan man ju själv välja vilka man vill ha kontakt med och vilka man vill slippa :)

Baronens parkering, igen

För ungefär ett halvår sedan, när sommaren höll på att övergå i det som kom att kännas som ett evighetslångt mörker, var jag och handlade på baronen. När jag hade handlat färdigt och skulle ta och köra iväg från parkeringen på andra våningen gick det inte att komma ut från parkeringsfickan, eftersom det stod bilar både framför och bakom min - trots att de bägge andra bilarna stod fullt korrekt parkerade i respektive parkerings-rutor. Jag hade ingen direkt tid att passa men blev, av principskäl, vansinnig och ringde till parkeringsjouren som mellan två oförskämda gäspningar förklarade att han varken kunde eller ville göra någonting åt mitt problem. Jag väntade en halvtimme tills en av de andra förarna kom tillbaka och tog sin bil, for hem och skrev samma kväll ett artigt men irriterat mail till baronens chef, Maria Sampson som inledningsvis skrev att hon skulle ta tag i det här!

Det tog inte mer än en minut innan hon skrev tillbaka en gång till att hon i samröre med nån fastighetsförvaltare hade varit där och inspekterat men inte kunnat se någonting fel med hur parkeringsplatserna var konstruerade. Då blev jag riktigt lack, åkte dit igen och fotograferade rutan ifrån ett perspektiv där man ser exakt hur en pelare täcker den lilla yta som överhuvudettaget finns att försöka ta sig ut genom när parkeringen är full. Den bilden bifogade jag i ännu ett mail - nu lite mindre artigt, lite mer irriterat. Högst befogat, må jag tillägga, då hon avslutade sitt idiotförklarande mail med att jag INTE skulle dra ett likamedtecken mellan Baronens "fantastiska" parkering och idioter som inte kan parkera sina fordon!

Nu var jag där idag igen och det är samma visa fortfarande. En bilist hade råkat ut för exakt samma sak som jag råkade ut för och stod och svor och väste som om han hade arga getingar i brallorna... jag tyckte visserligen att han såg ganska rolig ut. Det här resulterade naturligtvis i ytterligare ett argt mail, då jag kom på att jag inte fått något svar från Baronens chef på mailet med den bifogade bilden. Den här gången hotade jag med att ta med två vänner och ställa upp våra bilar och sedan fotografera läget och skicka till lokalpressen :) Sånt brukar de vara svaga för, jag gissar att det finns en parkeringsruta mindre på baronen inom en vecka - och att Baronen således går misste om tjugo spänn i parkeringsintäkter. Stackars stackars stackars dem :)

Hemma från STHLM

Det är alltid skönt att komma hem ifrån Stockholm. Seinfeld i Globen igår kväll var en väldigt trevlig upplevelse. Han såg ganska gammal ut, men det är ju förstås tjugo år sedan han spelade in avsnitten som fortfarande rullas om och om på TV. På vägen upp stannade vi till vid en bensinmack där en vän till mig jobbar, hon hade ingen aning om vem Jerry Seinfeld är och jag tror det är så bland Jessicas kompisar med. Men när jag och mina vänner växte upp var Seinfeld den stora komediserien på tv och gick på alla kanaler, bokstavligt talat. Och när de inte sändes så hade både jag och Fredrik sjuka mängder inspelade på VHS :)

Så, 1340:- låter förstås väldigt dyrt för att se en komiker stå och prata. Det är vad det kostar att se trehundra band på en musikfestival. Det är förstås otroligt dyrt, inte minst som han bara uppträdde 75 minuter! Men - under alla år som jag sett hans show på tv helt utan att någonsin pynta en enda krona, tycker jag att det här kan ses som den dagen då jag återgäldade mitt tv-snylteri och betalade herrn. Showen i Globen går inte till historien som det absolut största som hänt Sverige, men det var roligt, väldigt trevligt och oerhört stort att nu kunna stoltisera med att ha sett honom! :)

Resan hem var minst sagt seg. Vid tolv inatt satt vi ännu kvar på en pub i stan och väntade in Mladen som var på dejt. Han hade erbjudit sig att köra hela vägen hem, så Viktor passade på att ta några järn men jag tänkte att det var bäst att vara backup som chaufför, vi hade inga marginaler att spela på tidsmässigt, jag skulle jobba nu i gryningen. Och tur var det, Mladen såg ut som han inte sovit på tre veckor när vi träffade honom men han orkade ändå köra drygt halva vägen så att jag fick sova nån timme. Viktor sov sött i baksätet hela vägen hem medan jag slet mitt hår av trötthet vid ratten :) nu kom vi hem och jag ska bara byta byxor och vända till jobbet igen :) perfekt :)

Jerry S

Sitter på en pub vid medborgarplatsen och laddar för att se Jerry Seinfeld om en liten stund. Aftonbladet har inlett en hatkampanj mot honom som fortsatte med en helsida idag på kultursidorna, vi läste den här och det gjorde oss ännu mer pepp. Karln är tydligen galet divig och biljetterna är så dyra att man får gnugga ögonen, våra biljetter kostar tillsammans 5500 kronor, jag, Viktor, Fredrik och hans bröder. Så det här måste bli bra :)

Jag har en lista i min ficka

Jag har en lista i min ficka varje dag, där jag skriver upp sånt jag blir nyfiken på under dagen. Och sedan när jag har tråkigt någon gång kan jag ta fram den här lappen med alla mina funderingar och googla, det är faktiskt skitbra, det råder bot på både tristess och villrådighet. Jag rekommenderar dig att ha en sån här lista också, antingen det är en fysisk lista eller om du har den på din telefon, det är ju saksamma, men såvida du inte vet exakt allting redan så har du säkert saker du går och undrar lite allteftersom, saker du inte har tid att kolla upp just när du står i kön på bolaget eller kör bil. Sen behöver du ju inte "tömma" listan varje kväll, det kan ju gå en vecka ibland, men tänk vad mycket smartare du blir på kuppen! Så här såg min lista ut idag, exempelvis :)

• Vad är det för skillnad på hare och kanin?
• Går igelkottar i ide?
• Vad kostar en segway?
• Hur mycket blod kan en fästing sluka?
• Blev det mycket färre mål efter att man införde offsideregeln?
• Kolla upp ett enkelt recept på bröd
• Hur tillverkar man gelatin?