Ikväll valde jag att kolla på SVTs "Korrespondenterna" om barnslaveri. I ett land fanns det femtio tusen barnprostituerade och de statliga domstolarna hjälper de som driver bordellerna med pappersarbetet. I en stad fanns tiotusentals barn som skickades ut av religiösa skolor att tigga mellan halv fem på morgonen och nio på kvällen, de som inte lyckades håva in tillräckligt med pengar (åt sina lärare) fick spöstraff och blev utslängda och lämnade åt sitt öde på gatan. Och det värsta av allt var att den utnyttjade och förnedrade tiggarpojken
log när han förklarade att hans högsta dröm var att bli en likadan koran-skolelärare som de som utnyttjade honom. Det är det hämndbegäret som sätter stopp för u-ländernas utveckling, och vilka är vi att säga att han ska vara den sista i sitt led att bli utsatt för dessa övergrepp? När Nelson Mandela tog makten i Sydafrika efter hundratals år av rasistiskt förtryck uppmanade han alla svarta i landet att FÖRLÅTA allt de vita som trakasserat dem i tiotals generationer. En tillsynes omöjlig uppgift, men det gick ändå ganska bra. Men Sydafrika är till stora delar ett civiliserat land... Uganda, Haiti, Bangladesh, och Senegal från kvällens inslag är länder där korruptionen är total och absolut ingen bryr sig om barnen ett enda dugg, tvärtom! Deras förlorade barndomar gör alltid någon annan lite rikare.
Och man kan förstås sitta här uppe i Sverige och tänka att om jag skickar ner lite pengar eller skaffar ett fadderbarn så räddar jag ett liv. Det kanske man gör - och det stillar ditt samvete - men på sikt, hur hjälper man samhällen som styrs av människor som inte vill bli hjälpta? Och en analfabetisk befolkning som inte vet någonting annat än den värld de lever i, hur förklarar man för dem att de behöver göra revolution? Tidigare i veckan såg jag inslag om muslimska länder där männen fick ha fyra fruar vardera. Enligt sin tro var det berättigat att ha fyra under förutsättningar att de kunde försörja dem allihopa likvärdigt, men i praktiken var det vanligaste att man samvetslöst övergav en av sina familjer. - Men om kvinnorna ville skiljas fick de hela samhället emot sig, hur sjukt är det? I arabländerna finns det gott om länder där kvinnor inte får vistas utomhus utan manlig ledsagare. I mer än halva världen finns det inget som heter människors lika värde.
I Sverige är inte ens tjejerna feminister längre, inte den generationen som växer upp nu i alla fall, striderna har redan tagits och rättigheterna tas för självklarheter - vilket de visserligen ska göra i varje modernt samhälle. Men att inte stå upp för sina rättigheter bara för att man redan har dem är ett hån mot alla barn och kvinnor i världen som inte har några alls, och som i stort sett inte har någon som tar deras kamp. En hund har det tusen gånger bättre i Sverige än vad något fattigt barn i Bangladesh någonsin har haft det. En miljon kvinnor våldtas varje dag i Afrika. Trettio miljoner barn är slavar utan lön under de värsta omständigheter du kan tänka dig. I långt mer än hälften av världens länder är det tillåtet att slå sina barn och fruar. En tredjedel av världens befolkning svälter.
- Vilket är ditt störta problem? Bensinpriset?
Ta en titt på dig själv och se över hur du lever ditt liv. Det ska jag göra.
"How can you be sitting there, telling me that you care, that you care?
When everytime I look around the people suffer - and they suffer in every way!"
- Bob Marley
Inlägg
