Varför man gör lilla på E22an

Varje gång jag åker hem från jobbet så blir jag antingen nödig eller sjukt trött. Antingen eller. Varje gång. Det slår aldrig fel! Och oavsett vilket av det som jag drabbas av så eskalerar problemet hela vägen tills jag till slut når kulmen precis innan jag kommer in på norra vägen. Då bara försvinner problemet av sig självt. Jag får slå mig själv med en tegelsten, sträcka ut huvudet genom rutan, ha högsta volymen i stereon och sånt för att hålla mig vaken i 46 minuter men när jag svänger av min avfart så blir jag plötsligt sjukt pigg, som om någon doserat mig med tidsinställt koffein varje dag bara för att jävlas. Ännu värre är det när det gäller nödighet. Vi säger som exempel att det handlar om kissnödighet, för att hålla dagens inlägg någorlunda rumsrent, så blir jag kissnödig som från en klarblå himmel, som om jag hade bongat hundratjugo Heineken. Sitter som på nålar i 48 minuter, kämpar med livet som insats för att slippa behovet av en extratvätt när jag kommer hem, tills jag springer in genom yttre porten till huset. Då försvinner det, rakt av, kan inte ens kissa om jag försöker. Det är då själva fan så tokig man blir! Nån däruppe som skojar med mig? Så ser ni en metallblå Mitsubishi Space Wagon stilla längs vägen, räds då inte, ty det är förmodligen bara jag som gör ett av livets behov - intill motorvägen.

Olé

Den största skillnaden på att vara barn och vuxen är hur man reagerar på post. Som barn ÄLSKAR man förstås post för det kan bara vara balla kataloger, födelsedagskort med pengar, brev från folk som man tycker är häftiga och sådär. Som vuxen vet man att allt som kommer i brevlådan är skit. Idag kom inga brev till mig på domaregatan, således inga räkningar, så jag kostar på mig ett léende idag! Olé!

Comeback!

Precis som alla kända bloggare så har jag tagit en paus för att
nu göra en storslagen comeback. Jag kände att den här dokumentationen
av ett mycket nöjt practical joke måste exponeras! Haha. Igår var det
ett gäng kackl... eh, ett gäng tjejer, på förfest här, och jag passade på att
byta ut tequila-saltet mot socker! Det tyckte jag var otroligt roligt,
jag skrattade så jag nästan dog! :)

Besök i Ryssland

Nu kan jag äntligen stryka "Dricka vodka i Ryssland" från min "Saker jag måste göra innan jag dör"-lista.

högstadiefylla

Igår var det något av en högstadiefest. Mladen ringde mig på eftermiddagen och förklarade att vi skulle grilla, Micke skulle ta med korv och själv hade han ordnat med ketchup, eftersom Going bara hade tretton kronor på kontot och de andra killarna hade bara en femtiolapp var eller så, och ingen hade de sprit, men Mladen hade nallat lite vodka från sina föräldrars barskåp, hittat en flarre vin nånstans och Going hade en påse öl, så allt skulle ordna sig.

Nu blev det inte så tattigt som det lät. Vi åkte faktiskt och köpte korvgrejer och engångsgrillar, jag hade en spritflaska och vi köpte finspä till, och sen kom Mladen över en flaska whiskey som Micke svepte i vanlig ordning. Kvällen artade sig väl och till sist satt vi längst in på en öde pub och diskuterade invandrarintegrationspolitik. Så kan det gå. Riktigt gött.

iSight på iMac på iFylla

Snålaste erbjudandet hittills

Preem har äntligen upptäckt att jag inte använder deras kortservice längre och hade tydligen bestämt sig för att locka tillbaka mig. Hur? Jo det ska jag säga dig - med en marabou choklad, 100gram. Schysst! Det kan ju vara gött att få sig en bit choklad om man ändå ska tanka. Men vänta nu... Här står det ju att jag måste tanka full tank åtta gånger. Enkel huvudräkning (eller ja, okej, enkel fuskräkning genom windowskalkylatorn), åtta tankar om femtio liter bensin á 11,70kr= 5280 kronor. Inköpspriset på en marabouchoklad är ungefär sex spänn, sånt har jag koll på eftersom jag sitter på maxis intranät hela dagarna =). Hur bra blir då egentligen det här erbjudandet? Jo ungefär så att jag får 0,0008% rabatt på bensin men istället för rabatt i pengar får jag rabatt i en choklabit. Känner jag mig sjukt lockad? Nej.

The Curse of the Norweigan Money

Jag tror att det vilar en förbannelse över de norska pengarna. För sedan jag fick tillbaka det här femsiffriga beloppet har jag blivit av med ett annat femsiffrigt belopp; Min pissdyra, oförsäkrade macbook gick i backen förra veckan och sluta' med ens fungera, sen betalade jag tusen spänn överpris på en grej, sen betalade jag tvåtusen spänn i förskott på en auktionsvinst till nån lurendrejare och nu senast åkte jag på feta böter för nån skitförteelse. Jag var ute och körde i all fredlighet, jag hade lånat min pappas GPS, som jag har en liten hat-kärlek till. Kärleken för att den har en funktionell karta, hatet för att den alltid sätter mig i klistret - och idag var inget undantag. Kör in här, sa GPSen och jag körde in där. Då hör jag farbror Blå tuta febrilt bakom mig. Ett här får du inte köra senare hade jag en olovlig körning-bot på ännu ett fyrsiffrigt belopp. Nu har jag snart gått plus minus noll. Det är ju typiskt.

Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!! 

Blev kallad nörd

Idag köpte jag en signerad Liverpool-tröja. Med hela fjolårslagets autografer, för lite ganska väldigt mycket pengar och blev kallad nörd av min älskling Jessica. Får se om den matchar min signerade Kalmar FF-tröja från 2007 hemma på väggen eller om jag säljer vidare den i vinstintresse senare i år :) 

Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)

Lyckan

Särskolan Lyckan är laget som aldrig tappar taget och tappar dom taget så kommer dom iallafall inte sist utan bara näst sist i ligan! Igår spelade vi innebandysäsongens sista match. Säsongen inleddes med typ fem raka förluster, sen några oavgjorda matcher, och som vanligt när det gäller Lyckan så kommer vi igång lagom till säsongen är slut. Att ha tre vinster, en oavgjord och jämnt spel med serieledarna på de fem sista matcherna är trots allt riktigt bra. I tisdags gjorde jag för första gången mål i en vinstmatch, i början tror jag att jag gjorde mål i fem raka förlustmatcher, då blir man ju lite lé påatt. Nu jefflar ska vi ta tag i fotbollssäsongen :)

Att arrangera fotbolls-EM

Sverige och Norge vill arrangera herrarnas fotbolls-EM år 2016 och Sveriges fotbollsbas har hittat det vinnande argumentet:
- Ingen av oss kan arrangera slutspel ensam, det går inte längre för det har blivit så mycket större. Då är det naturligt att Sverige och Norge söker samarbete. Vi har arrangerat stora evenemang tillsammans förut, som EM för damer 1997.
Ja, då är det ju nästan spikat att vi får det. De andra kandidaterna, Italien och Frankrike, har visserligen arrangerat två EM-slutspel och ett världsmästerskap vardera, men vi hade ju Dam-EM för tolv år sedan. Den gången spelades semifinalen på Borås idag tredje största idrottsplats, Ryavallen, inför 180 betalande. Det är meriterna det hänger på, det här tar vi, inget snack om saken - EM till Sverige! 

Kalla fötter

Just nu har jag ordentligt kalla fötter. Jag har nämligen en auktion ute på tradera.se på en DVD-box... en väldigt bra serie som heter Brisco County Jrs äventyr, rufft översatt, jag köpte den på import för flera år sedan för säkert tusen spänn, eftersom jag och Joel har varit lite Bruce Campbellfanatiska. Men av olika skäl blev det inte så att vi såg färdigt den där serien ändå, och i ett ögonblick då jag hade tråkigt och återfick mitt traderakonto, kom jag på att jag kunde sälja av lite skit jag inte använder, och började med den här fina boxen... Åtta diskar, tre avsnitt på varje, riktig kvalité, en nia på IMDB gör den till en av de tio bästa serierna genom tiderna, om man ska lita på deras undersökning, och nu sitter jag här med boxen framför mig, den snygga kartongen, de åtta diskarna snyggt uppradade i kronologisk ordning, det följsamma häftet med tre sidor information och kuriosa till varje avsnitt, det är maffigt... och så får jag såhär kalla fötter. Tio minuter kvar till klubban når bordet och jag vill bara hålla i den här fina boxen, sätta in den i hyllan igen och bara ha den där trots att den inte fyller någon funktion. Åtta minuter kvar och budet ligger fortfarande på 300 spänn... Tuggar ner mina naglar till hela fingrarna bara är stumpar. Herregud. Jag får ett nervöst sammanbrott. Men så blir jag ändå ganska lugn när jag ser att hela serien finns i samma kvalité att ladda hem helt gratis från Piratebay. Oh gud vad jag är samvetslös :)

Musiklektion på skånska!

Svarta lådan

Varför tillverkar dom bara inte hela planet i samma

material som dom tillverkar den svarta lådan? - Pajasar!

Kålpudding

Jag brukar inte följa upp tidigare blogginlägg men nu måste jag bara ta och skriva, på tal om att jag nämnde förut att jag aldrig hade gjort kåldolmar, att idag har jag ta mej tusan stått och lagat klassisk svensk kålpudding! Två timmar tog det, och när jag var färdig såg det förstås rent förjävligt ut, såg ut lite som när naturfilmare fotograferar fåglar som förgiftats av oljeutsläpp, så såg det ut. Men det spelar väl ingen roll, hur det ser ut? Och ja- jag använde vitkål, det kan du skriva upp i din lilla notisbok! :)

Jag har aldrig sagt att det här är en matblogg, tvärtom så vill jag understryka att det inte är det och jag lovar att aldrig mer skriva om mat, utom möjligen god mat eller mat jag tycker är rolig eller som är med i något komiskt sammanhang, men jag måste ta tillfället i akt att berätta om min köttfärsgryta jag gjorde! Jag började nämligen med tankegången att jag skulle göra en riktigt maffig köttfärssås, så först och främst köpte jag nötfärs, och jag ville inte ha litegrann utan jag köpte ett storpack med ett och ett halvt kilo, vilket är jaevligt mycket köttfärs. Sen ville jag ha en vitlök förstås, den fräste jag i, och eftersom gullök är ett måste i alla köttfärsrätter så brände jag på med en sån också. Storhetsvansinnet hade redan börjat när jag köpte ett trepack rejäla ekologiska paprikor på Maxi. "För färgens skull", tänkte jag för mig själv för att vägra inse att jag tappat fästet helt. Champinjoner köpte jag också alldeles för mycket av men jag vräkte i allting ändå. Och ett halvkilo morötter rev jag och hade i också. Jag kallsvettades när jag insåg att grytan jag valt, som är den största vi har, är på tok för liten för det här projektet, men jag fortlöpte och hade i ett par rödpeppar som jag köpt på mig också. Och så lite buljongvatten för att få lite extra köttig smak, och en halvliter grädde på det. Jag hade köpt tre stora tomater som jag skivade omsorgsfullt och hade i också, men jag tycker ju om tomater, så jag plöjde i en halvliter krossade tomater, resterna av ett paket tomatsås och en hysterisk mängd ketchup. Kryddade med en färsk oreganoplanta som jag köpt på kruka på ica, och oregano på burk som vi hade hemma, svartpeppar, vitpeppar, salt, en touch av grillkrydda och lite timjan. Jag hade vräkt på allting i en sån fart att jag inte hann reflektera över att hela spisen var som en swimmingpool, mat för en femton personer eller nåt. Det blev många lunchlådor det. Tack vare att jag fick storhetsvansinne!! 

Ett visst ansvar...

George Costanza och jag, vi är inte så olika, iallafall inte när det kommer till att låtsas kunna en massa saker som man egentligen inte kan på jobbet. Nu när jag jobbar på frukt och grönt så förväntar sig nämligen kunderna att jag ska veta allting om allting och hur det tillagas och hur man kan variera sig eller förnya sig och det ena och det andra. Ibland uppstår helt bisarra situationer faktiskt, när någon sån där riktig mormors-tant som man tror ska veta allting frågar mig om vilket kål som passar bra till hennes kåldolmar. Okej, visst, jag jobbar på en grön avdelning och jag har gått lite kurser och jag har till och med snappat upp rätt mycket information, men ser det ut som att jag - Christian Williamsson, en lönnskäggad långhårig 23-åring - skulle någonsin ha gjort egna kåldolmar? Jag funderade faktiskt på det en ledig dag för några veckor sedan men läste att det skulle ta ungefär lika lång tid som en ledig dag är, så jag skippade det. Men det jag inte redan kan, kompenserar jag genom att låtsas att jag kan. Helt plötsligt står jag där och tipsar om vad hon ska ha till kåldolmarna och vilken buljong hon ska ha till såsen och vilket som är bäst av brysselkål och blomkål till gräddsås och hur hon ska förvälla spetskålen alternativt välja mellan vitkål och savoykål, savoykål som är lite mildare i smaken och passar barnen bäst, säger jag eftersom jag hört att savoykål inte smakar någonting alls, och vilken sorts potatis hon borde välja om hon vill få ut mest smak om hon ska ugnsbaka dom... När konversationen är slut har jag lagt upp en hel lördagsmeny åt damen helt baserat på kvalificerat skitsnack. Men jag tror fan det blev riktigt gott. Åh nu blev jag sugen på kåldolmar! Och på att ha Seinfeld-kväll med Fredrik =)

10000 Mil.

I måndags när jag åkte hem från Skåne insåg jag ganska tidigt i körningen att tiden var inne för mätarställningen att passera 10.000 mil. Jag räknade på hur många kilometer det var kvar till den skulle slå om och hur många kilometer jag hade hem och jag kom fram till att det skulle bli ett gränsfall, en kamp mot klockan om jag skulle få se den här magiska sekvensen den här kvällen eller vara tvungen att vänta tills morgonen därpå. Jag ville ju helst inte vänta eftersom jag ibland är lite som en zombie på morgnarna och jag skulle helt säkert glömma bort det och gå miste om det här gyllene ögonblicket. När jag kom till Kalmar var det fyra kilometer kvar, jag körde runt ett kvarter extra för att det skulle hinna slå om och ett par stenkast hemifrån stod mätaren på 99999 och jag tog fram kameran och gjorde mig beredd att filma detta trollbindande tillfälle. Nu efteråt är jag förstås väldigt belåten, bilen stod stolt och nytvättad på parkeringen på jämna 100.000 kilometer när jag somnade den kvällen. 

Då kom jag att tänka på den där fulla dåren som precis hade missat när hans bilmätare slagit om till 10.000 mil och kom på den smarta idén att han kunde backa hundra meter så att han skulle kunna göra om det, och så backade han rätt in i en polisbil och fick sitta i fängelse för rattfylleri istället. Den bluffen kör jag på tanterna på jobbet nu förresten, eftersom chefen delat ut stegmätare, jag säger till tanterna att dom inte ska backa när dom kör sina vagnar ute i butiken eftersom när man backar så blir det minussteg.

Men den dummaste bildåren är min gamla Guldfågelnkollega som hade uppkörning och kom fram till en rondell. "Sväng till vänster i rondellen" sa besiktningsmannen och killen blir helt ställd, "Vadå, ska jag köra till vänster? I rondellen?" och besiktningsmannen bara nickade jakande. "Okej" tänkte min österländska vän och - körde vänster i rondellen. Blev förstås kuggad på direkten. 

Dubbeldusch

Jag kom över en ny sorts dubbeldusch nyligen, den grå/silvriga och jag har gått och funderat på vad det är den luktar, och under gårdagskvällens sena dusch var mitt luktsinne extra taggat - och då kom jag på det; den luktar som en gammal gräsklippare efter att man har klippt fuktigt gräs, och man öppnar behållaren och där ligger en hög med blött ihoppressat gräs. Precis så luktar det. Så den kan jag varmt rekommendera - Inte. Man undrar ju hur de tänkte när de valde ut den lukten, förmodligen nån gammal bonde som saknade lukten av höstack. Hans nästa projekt är tydligen en munskölj som smakar mocka. Smarrigt.

Och när jag ändå berättar om duschen så kan jag berätta att jag råkade stå och sjunga på den där Jet-låten "what have you done" och varje gång jag skulle komma vidare från refrängen kom jag istället in på Beatleslåten "Sexy Sadie". Den vet du förstås inte vilken det är, det är nån B-sida som hamnade på den vita skivan, som nu Jet har stulit till sin refräng och efter vad jag vet har de kommit undan med det helt, ungefär som när Alcazar toppade listorna med This is the world we live in och snodde hela Land of confusion-refrängen utan det stod ett enda ord om Genesis på skivan. Och nya Coldplaylåten är nog värst, har ni sett det där youtubeklippet där dom spelar upp Viva la vida samtidigt som Joe Satrianis If I could fly och det är exakt samma låt i typ två minuter? De har iallafall blivit påkomna nu och lär få pröjsa miljoner i skadestånd. Älska musikalisk rättvisa - ska det vara så jeffla svårt att skriva en egen världshit? Hehe. Ja förmodligen. Men ändå.

Äckliga frukter

På Maxis fruktavdelning finns det två frukter som ingen någonsin köper. Eller ja, vi har en hel radda med skumma frukter som mest är där för syns skull, eller utifall att det kommer in någon kräsen asiat med hemlängtan. Men det finns två som verkligen ingen någonsin köper. Och nej, det beror inte på att folk "inte har fått upp ögonen för dem ännu", utan för att dom är sjukt osmakligt gräsligt äckliga och tokdyra.

2. Rambutan är som en liten hårig valnöt. En tredjedel av frukten består av hår. En tredjedel består av ett unket skal. Sen är det en stor kärna. Och så pyttelite fruktkött ungefär lika mycket som ett russin. Kostar 129 kronor kilot. Som hittat!

1. Men den märkligaste frukten, som asiaterna säger är världens godaste frukt, heter Mangostan. Den kanske är god i en annan värld, eller man kanske tycker den är god om man är en snigel, men officiellt beror det på att den blir äcklig för att den inte pallar transporten till Sverige. Detta hindrar dock inte priset från att ligga runt 25 kronor styck. Frukten är mörkbrun och ungefär stort som ett plommon. Varav skalet är ungefär 95%. När man lyckats skära sig in till fruktköttet, eller ja, fruktkött och fruktkött, man får skrapa lite på kärnan så får man fram en gulgrå förhårdnad sörja som är ungefär lika stor som en halv clementinklyfta. Det är alltså det man äter. Och det smakar absolut ingenting. För skojs skull vägde jag fruktköttet till 4 gram. För 1000 spänn får du alltså ungefär ett och ett halvt hekto grå smaklös sörja. Välkommen in!