1 juli

It´s not your birthday anymore
There´s no need to be kind to you
And the will to se you smile and belong
has now gone

It´s not your birthday anymore
Did you really think we meant
all of those syrupy, sentimental things
that we said yesterday?

Cykla lugnt

Jag ska inte tjata om min cykel, men... jag kan inte fatta att det är så bra som det faktiskt är!!! Det tog två minuter att cykla bort till Tobbe nyss, det är typ kortare tid än det tar att köra bil, plus att jag slapp betala parkeringsavgiften. Och ändå ser man så mycket mer av stan, man kan variera sina vägval beroende på vad man är på för humör eller på vad klockan är och på vädret. När jag gick i högstadiet kunde jag cykla och läsa tidningen samtidigt hela vägen från där nya polishuset är nu tills järnvägskorsningen efter posten. Än nöjer jag mig med att kolla sporten i mobilen och SMSa medan jag cyklar och det räcker gott nog.

Eftersom jag gärna skämmer ut mig på min blogg ska jag dela med mig av en liten anekdot. Det var just längs vägen mellan köpcentret Giraffen och början av Esplanaden, säkert tio år sedan, och jag hade ett ohyggligt gott självförtroende när det gällde cykeln! Så jag brukade köra den raksträckan och utmana mig själv att blunda medan jag cyklade rakt fram. I början klarade jag bara blinka en halvsekund men efterhand behärskade jag det längre och längre och när jag var i absolut toppform klarade sex-sju sekunder. En fin sommarkväll var jag på väg hem från södra sidan av järnvägen... Det var absolut lugnt ute i trafiken och jag tänkte försöka slå rekordet – genom att räkna till tio sekunder. Det skulle jag inte ha gjort. Innan jag ens hade hunnit räkna till fem hade jag cyklat rätt in i den häck som växer längs vägen. Jag slungades av cykeln och landade på andra sidan häcken. Ett cykelhjul hade kroknat ihop och mitt knä blödde något kopiöst, jag ångrade verkligen min lilla lek just då kan jag säga. Så jag ställde cykeln och gick hem med ett så haltande ben att det bara kan beskrivas såsom Stephen King beskrev en zombie i skräcknovellen "Jurtjyrkogården"; "it was dead... but it was alive too!". Det såret jag fick precis under knät, på det där perfekta stället där inget sår någonsin kan läka eftersom det är i konstant rörelse, det hade jag kvar i ett år. Förmodligen som en påminnelse att jag skulle ha ögonen öppna när jag cyklade i fortsättningen. Att jag vågade ta körkort med såna tvångstankar? :)

Apple bay 1894

Crescent Apple Bay 1894

Att cykeltjuvar härjar i Kalmar är inget nytt. Jag vet ingen som inte fått en cykel stulen, men för mig har de säkert tagit fem-sex cyklar totalt. Jag cyklar inte särskilt mycket, vilket har lett till att jag inte brytt mig särskilt mycket om dem, ställt dem ute i stället istället för att ställa dem i stället i källaren. Det har varit allt från gamla loppisfynd, kärringcyklar med vingliga hjul och familjeklenoder från uthuset i sommarstugan som rullat mer i sidled än i färdriktningen. Och bara med slanglås och billiga hänglås på dem. Så det har inte varit hela världen heller, bara lite snopet. Men idag slog jag till på stort! Jag kände att det var dags att börja hojja lite, så jag kollade med min vän, Viktor, som jobbar på TeamSportia och han MMSade en bild på en klockren cykel i klassisk stil med dugliga växlar, dubbla robusta lås och en spexig cykelkorg på pakethållaren. "Taget!", svarade jag och åkte och köpte den av honom. Så nu jäklar ska det cyklas. Tänkte att om jag cyklar till jobbet varje dag så kan jag stoltisera med att cykla 10 mil i veckan, det är ju rätt schysst både ur miljö- och ekonomisynpunkt. Och inte minst hälsosamt! :)

När jag tog körkort slutade jag i princip cykla. Jag hade ju en fin bil som jag tog till skolan varje dag istället, trots att jag fick parkeringsböter varje månad på grund av att jag ständigt glömde lägga i parkeringstillståndet i framrutan. Det var först sista veckan av trean som jag kom på att jag faktiskt kunde tejpa fast den i rutan - såsom ALLA andra tydligen hade gjort i åratal. Nåja. Nu är den tillbaka - cykeln. Som mitt främsta transportredskap :) Det är ju faktiskt sjukt vad onödigt det är att ha bil när man bor i Kalmar. Ingenting är mer än tio minuter bort med cykel och det går typ alltid snabbare också i och med trafiken.

Lurendrejarna Viktor och Alexander Almquist
lurade listigt på mig en cykel... :)

Fotbollsmatchen igår gjorde mig till ett fullständigt nervvrak förresten, hela dagen gick jag runt och skakade som ett asplöv och ingenting gick rätt. I morse när jag skulle ta bilen till jobbet hittade jag inte nyckeln. Letade som besatt igenom alla ställen jag någonsin varit på! Fick ta bussen och kom givetvis för sent på grund av det. Nu när jag kom hem hittade jag den dock i salladslådan i kylskåpet. Bakom en knippe rädisor. Tur att jag fick dubbla uppsättningar nycklar till cykeln!

Bajs med honungssmak

Till thairestaurangen

Hej Thai-restaurangen på Malmö Central.

"Riktiga thailändska råvaror" är inte till er fördel. Inte när det gäller den s.k. kycklingen.

Inte heller den till synes använda tandpetare som låg bland nudlarna.

Med vänlig hälsning,
Christian Williamsson

3D-glasögon är inte okej

Jag var på bio i tisdags och såg Prometheus. Krisse och Viktor hade styrt upp det medan jag var på jobbet, filmen skulle börja kvart över nio och jag var inte ett dugg säker på att jag skulle hinna. Vid elva minuter över nio stack jag från jobbet och på sekunden rätt kom jag fram till Biostaden,  visserligen flåsandes som en maratonlöpare, men ändå. Helt i onödan förvisso, för trehundraåttio reklamfilmer skulle visas först. De gjorde till och med reklam för filmen vi satt och väntade på att se, hur tänkte de då? Men i alla fall... Någon gubbe rev biljetten och vi gick in. Att jag säger "någon gubbe" förresten är ju för att det kan ha varit i princip vem som helst. Alltså, seriöst, varför har aldrig biljettkontrollanten någon arbetsklädsel? Han ska alltid vara civilklädd, så att man inte har en jäkla aning om ifall det verkligen är han. Jag skulle lika gärna kunna ställa mig och riva folks biljetter, ingen skulle märka något. Nu kommer jag från mitt primära ämne här känner jag. – Det jag skulle komma fram till var att, precis när vi skulle gå in till salongen så klappar den här gubben mig på axeln och säger till mig att jag ska ha glasögon på mig. Först tänkte jag, vadå, hur vet han att jag är närsynt? Och tror han på riktigt att jag inte skulle se den tjugo gånger femton meter stora skärmen? Sen fattar jag att det är 3D-glasögon han menar. Och då blev jag lite ledsen i ögat.

3D-glasögon är det absolut dummaste påhittet sedan talfilmen. Haha, eller det är i alla fall den där jämförelsen med talfilmsövergången som folk försvarar de här glasögonen med. "Jo men alltså för tusen år sedan när de började med talfilm så sa alla såsom du säger nu att fan vad dumt det är med tal på film, men hur dumma var inte dom! Nu är du i samma situation, ska du verkligen kritisera 3D-film?" Nej, jag har aldrig någonsin kritiserat 3D-film, egentligen. Bara brillorna. Kom tillbaka när ni utvecklat en skärm som kan visa 3D-effekter istället, då jäklar ska jag vara först i kön. Men att sitta som en idiot i en salong med hundra andra idioter iklädda färgglada tjocka tonade glasögon är ju verkligen ett skämt. Hela tiden såg jag folk runt omkring mig som tog av sig glasögonen under långa stunder för att de fick ont i ögonen, själva gnällde vi mest på att glasögonen gjorde allting tokmörkt. Men tog man av sig dem så såg allting ut som om man hade halsat en flaska Jägermeister, så det gick ju inte riktigt heller. Sjukt tråkigt, faktiskt, och effekterna gjorde inte brillorna värda heller. Filmen var dock riktigt trevlig.