Hallandsåsen

Igår gjorde jag en kraftig överdrivning av en fotskada och bytte kust till västkusten, till Jessica i Halland. Idag när jag vaknade och gnuggade sömnigheten ur ögonen gjorde jag en riktig fiasko-upptäckt: Hallandsåsen är inte alls någon sås! När jag hörde att hon och hennes kollektivkamrater hade utsikt över Hallandsåsen, tänkte jag - förstås, "jag undrar om den passar bäst till fisk eller till kött". Nu behöver jag inte fundera mer på det, för det är ingen sås, det är typ en väldigt lång kulle. 

Att stjäla några rader från Barry White

I've found what the world is searching for

here, right here, my dear, I don't have to look no more

and all my days I hoped and I prayed for someone

just like you to make me feel the way you do (L)

Never, never gonna give you up

I never ever gonna stop

not the way I feel about you

girl, I just can't live without you

I never ever gonna quit

'cause quittin' just ain't my schtick

I'm gonna stay right here with you

and do all the things you want me to

Whatever you want, girl, you got it

And whatever you need, I don't

want to see you without it

Pappa & Glass

Pappa Johnny, som förutom att han är världens snällaste pappa, också är ökänd för sina ovanliga matvanor. Här ser vi en bild från igår kväll när han går mot soffan med två brödskivor beklädda med endast vaniljglass. 

Mysigt att spela kvällsmatch

"Mysigt att spela kvällsmatch", tänkte vi i förväg och såg framför oss hur vi skulle springa omkring med majestätiska kryss-skuggor från strålkastarljuset på konstgräsplanen. Ingen av oss hade tänkt på nackdelarna med kvällsmatchandet; myggen. Det var något slags rekord i myggansamling, till och med killarna i laget med värmlandsblod var chockade. På kläderna satt myggen och fixade kö-bildning för att vara maximalt effektiva. Det ryktades att myggen var uppdelade i två lag, vardera lag hade en hink borta vid omklädningsrummen, och det lag som fått ihop mest människoblod när kvällen var slut skulle vinna en resa till Transylvanien. 

Jag fick nog 20 myggbett. Komiskt, faktiskt, eftersom jag inte fått ett enda myggbett på hela sommaren. Och så nu, när sommaren är slut, så dundrar ketchupeffekten fram som en ångvält styrd av en blogsugare med snabel. Det är ju typiskt!

Matchen slutade inte så roligt heller förresten, 2-2, efter att vi lett hela matchen med 2-0. Själv var jag nöjd när jag "klackade" in vårt första mål upp i krysset efter en klockren hörna från Kocken via en misstänkt guds-hand-touch från Tobbe. 

Frukostbehov

Efter att jag, Gustaf, Calle och Kristofer, deltagit i Viktors filmprojekt hela natten, slog vi oss till ro på hamncaféet i soluppgången sken. Jag var så trött att ögonen nästan ploppade ut, köpte ändå frukost i form av en macka med pannbiff och rödbetssallad. Jag har vanligtvis inget frukostbehov, jag äter sällan frukost och det är ytterst ovanligt att frukost är sådär jättegott. Men imorse var det en helt enastående frukost, en av de godaste någonsin. Ironiskt bara, att jag åt mitt livs bästa frukost innan jag gick och la mig. 

(Dagens ironi 2: Att Big som är 

dyslektiker stavar sitt namn "K-r-i-s-t-o-f-e-r")

Gallringstider

Jag håller på att gallra lite, inför hösten måste all skit bort, jag smygstartade lite igår, när jag kastade ett par gamla sunkiga T-shirts som legat i botten på min byrå i tio år. Sen åkte mina gamla repiga "Absolute Music"-skivor från mitten av nittiotalet i samma soptunna. Idag rivstartade jag med att eliminera två femtedelar av min kontaktlista på msn, men lugn, du tillhör säkert den bättre 3/5! Men det var bara början. 

Slängde ut min billiga listerin-kopia från ÖB genom fönstret så långt att jag fick ett ilsket telefonsamtal från Kairo! Stampade på mina gamla VHS-band så hårt att de blev plattare än en taiwanesisk plattfisk! Jag brände mina gamla tidningar så länge att brandlarmet började spela glassbilsignalen! Alla böcker som inte var sportrelaterade gjorde jag bål av som jag sen drack upp! Nu är det rensning, ansning, gallring, och städning, allt på en och samma sju-dundrande gång!

Pratdag

Pratade lite med ett par representanter från kollektivet Svalan

Uttal

Jag upptäckte att det finns en liten by i inlandet som heter Blåsås, där finns det en liten bäckliknande å som befolkningen kallar Blåsåså. Eller, Blausausau som det heter i folkmun.

Köbildningen med stort K

Det brukar inte vara någon större fara att stå i kö. På McDonalds stör man sig visserligen lite för att man är hungrig och inte är upplagd för tre minuters kö, men det är inte hela världen. Kön in på en krog är lite jobbig om det är dåligt väder, men man vet att det går rätt snabbt när det väl rasslar till, och på Maxi kan man till och med släppa in någon före sig i kön om det är någon som bara ska köpa ett paket tuggummi och man själv har en månadsranson i en vagn. 

Men det finns en kö där man slår sig fram som en Chuck Norris med motorsåg på rökheroin: Frisör-kön. Alla hatar att sitta i väntrummet, även om det bjuds på kaffe och engelsk konfekt. Varje person som kommer före en in till frisören innebär minst en halvtimmes extra väntetid. Därför slåss man för att komma först in i kön. Jag var på väg till frisören igår, jag skulle precis parkera bilen när jag såg en gammal obehaglig kärring färdas i någon slags hjulburen respirator i riktning mot samma frisörsalong. Jag gjorde en kaotisk parkering och kastade mig ur bilen för att hinna före henne in, och hann med nöd och näppe. Jag hade ingen lust att låta en sån där pratsjuk snackkärring sitta och permanenta sig och byta nyans på hjässan medan jag satt och slet mitt hår i väntstolen. Så gamla människor kan gott sitta och vänta lite i en gemytlig väntstol. Gärna för alltid :)

Så funkar det

Ni känner till hur en hajp funkar, den växelgår mellan upphajp och nerhajp och delar folk i två läger. Första personen som ser en film säger "den var jättebra", då får nästa person skyhöga förväntningar och blir istället besviken, och berättar i sin tur för en tredje person hur skitdålig filmen var, och den tredje personen ser filmen i tron att den ska vara ruskigt dålig, blir positivt överraskad och berättar för en fjärde person hur otroligt bra filmen var, och så börjar det om. Det kan förstås gälla annat än film, men det blir mer komplicerat om det gäller, säg, en hamburgare. Då måste man se till att det är samma person som gjort hamburgaren med samma ingridiensproportioner, för att få en rättvis kedjebedömning. Hursomhelst-

Idag var det min tur att få känna på den misslyckade halvan av en hajp. Jag gick på nya Batman-filmen med Johan och John. Johan sover över hos mig, och har praktiserat som det tredje hjulet, borta i soffan, ett par dar när Jessica varit här. När hon åkte hem nu över natten så kokade Johan och John ihop bioplanerna och jag hängde på, jag var nyfiken på den efter all hajp, har läst bloggar och recensioner som sagt att den är CP-bra. När filmen började, och Johns flicklika fnittrande upphörde, var jag på helspänn, tyckte det skulle bli jättespännande.

Upp som en sol, såg jag inget av, men ner som en pannkaka, däremot, ner som en pannkaka med råge! Batman hade skaffat sig whiskeyröst, skådespelare från första filmen var utbytta mot sämre skådespelare i samma roller, mycket flashiga effekter istället för bakgrundstory och dialoger, folk dör och återuppstår utan förklaring. Dessutom var filmen utdragen till bortåt tre timmar och sen slutade den ändå med en panikavslutning. Hur huvudrollen kunde vara helt osynlig i en film som är långt över två timmar övergår mitt förstånd. Klart alla vill vara med att hylla killen som dog innan premiären, det är klart alla vill visa sympati och sådär, men hey hey hey, här blir det VERKLIGEN ingen Oscarstatyett. Vilken besvikelse!

Nu har jag gjort dig en tjänst om du inte sett den, för nu har du så låga förväntningar att du kommer gilla den. 

En liten tår av dilemma

Ticnet gillar att stressa upp folk. När de ändrar från status grön till status gul så tänker man att, nu är det kört, nu måste jag köpa biljetten genast om jag ska få den. Så är det förstås inte, man brukar ändå ha rätt gott om tid på sig. Nu har jag sett att Stevie Wonder-konserten i Globen i höst har varit på gul status (aka "fåtal platser kvar") i tre månader och jag börjar bli skeptisk till att de ens kan fylla globen när den billigaste biljetten kostar 700 spänn. Jag skulle förstås väldigt gärna gå, men med min syn skulle det kännas lite B att langa upp, inklusive resan, flera tusen spänn för att att se en ensam kille på scen från 120 meters avstånd. 

Tv4 vet bäst

TV4 på kvällarna innehåller en massa serier. Min favoritkategori på sistone har varit de sena, fristående deckarserierna. De är inte så dåliga att man stör sig på allt, men inte så bra att det gör något om man inte orkar se hela. För ärligt talat så bryr man sig inte om hur det slutar, man gissar slutet efter tio minuter och då blir det rätt ointressant. Då är det bara att vända sig om och somna. Så ska bra natt-TV vara. Det vet TV4. Jag avskyr när de sänder bra dokumentärer på natten när man börjar bli trött, och man måste ligga och kämpa för att inte somna, men alltid misslyckas och så vaknar man och undrar hur dokumentären artade sig. Och det är ju själva fan.