För alltid vrålhungrig

Jag tycker lite synd om alla blodsugande varlser som finns i skogen. Jag gillar ju inte dem som bråkar med mig givetvis, men det finns så oändligt många mygg, knott och fästingar! Om man går ut mitt i skogen en kväll så ser man miljarder av dem och så kommer man hem med två bett... det verkar inte helt rättvist på något sätt. Tänk att leva hela sitt liv hungrig i skogen med en miljard lika hungriga kusiner, för att en dag kanske, kanske mot alla odds se skymten av ett däggdjur. Tänk om man är ett knott, som flyger i irrationella cirklar, och ser den här enda chansen till käk på håll, men inser att det skulle ta tre dagar att ta sig bort dit. Vad otroligt deprimerande. Det är som om jag skulle gå hungrig ett helt liv och alla andra människor på jorden är lika hungriga, och en dag ser man en hamburgare passera i horisonten. Det är nästan så att jag vill låta dem suga mitt blod när jag tänker på det.

Nalle har visserligen fått säkert en miljon fästingar på sig under våra två dagar i sommarstugan redan, han plöjer genom extrema mängder gräs och dungar när han ränner omkring i skogen, men de som ger sig på Nalle får med mig att göra, så de är inte så lyckligt lottade som man skulle kunna tro. De hamnar i avloppet. One by one I'll take you.

Det är förstås lätt att skriva musik

Kände mig riktigt kaxig när jag satte rubrik nu, med tanke på hur många det finns som försöker skriva låtar som blir helt värdelösa – och framför allt med tanke på att jag själv inte har skrivit ner en endaste not på ett papper. Förstås är det inte heller helt sant, men låt mig berätta hur jag tänker.

Tror du att man föds som duktig låtskrivare – eller är det någonting man blir genom att arbeta hårt? Är låtarna en skänk från högre makter eller är de resultatet av att man haft ett växande musikaliskt intresse sedan barnsben och umgåtts i kreativa miljöer? Visserligen påstod Paul McCartney att han bara skrev ner melodin till megahiten "Yesterday" efter att ha hört den i en dröm, men jag tror ändå att vi kan peta undan alla tänkbara gudar från låtskrivnings-ekvationen (annars hade nog inte Marilyn Manson sålt 50miljoner album?). Dessutom sägs det att original-texten som Paul skrev ihop till melodin började "scrambled eggs, oh my baby how I love your legs", det var inte särskilt gudomligt. Nåväl, naturligtvis föds vi inte till låtskrivare, men det kan ju förstås underlätta om man är uppvuxen i en musikalisk familj som gör att man exempelvis lär sig instrument som liten och har många olika influenser att luta sig på.

Nu har jag inte det, och jag kan egentligen inte spela något instrument särskilt väl. Jag köpte två gitarrer senaste året och jag kan helt ärligt fortfarande inte ta ett enda ackord typ. Jag spelade piano som liten, ganska bra för min ålder, men de senaste tio åren har jag bara klinkat lite på en keyboard som en mer musikbegåvad vän glömde hos mig för fler år sedan än jag vill räkna efter. Så varför tror jag att det är lätt att skriva en låt? För att det finns så många kompletta idioter som kan skriva bra musik förstås. Man behöver inte vara smart, uppenbarligen, och framför allt behöver man inte vara en bra person. Karma tycks nämligen jobba på helt andra sätt än med musik. Man behöver inte ens kunna skriva en bra låt för att skriva en bra låt längre, det finns alltid nån producent eller DJ som kan koka soppa på en spik. Jag hörde Anna Ternheims demo till första EPn och jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde bli en skitbra CD av den exempelvis, men det blev det.

Och så det bästa exemplet av dem alla: Broder Daniel. Varken Henrik Berggren eller Håkan Hellström kunde spela ett enda instrument och de var inte särskilt intresserade av musik men tänkte ändå att de skulle starta ett band för att de trodde att det var det bästa sättet att skaffa tjejer på. De kunde verklignen ingenting om musik och ingen av dem hade fått ens ett G- i betyg av en sånglärare. Men de jobbade hårt för att bli dugliga på några instrument och nog fan lyckades Henrik skriva tillräckligt bra musik till Broder Daniel för att sälja en miljon skivor på en tioårsperiod – och Håkan slog ju nyss publikrekord på Ullevi som den största manliga svenska artisten någonsin. Jag älskar båda förstås, men det är svårt att förutspå det när man exempelvis ser den här intervjun med dem från ZTVs storhetstid på 90-talet :)


Och när man ser på melodifestivalen och ser vilka otroligt svaga låtar som kommer med där så tänker man ju att det måste vara tämligen enkelt att, om man är kompis med Christer, skriva en låt på en kväll som sedan sjungs av någon lika usel Fame Factory-"artist". Men jag ska inte försöka, jag lovar.

18 gråhåriga gubbar

Det internationella handbollsförbundet har verkligen skämt ut sig och jag tänker muttra semi-groteska svordomar varje gång handbolls-VM kommer på tal. För er som inte hört om det kan jag snabbt sammanfatta det såhär; Australien vann sitt kval och gladdes åt att få spela handbolls-VM. Samtidigt gjorde Tyskland ett dåligt kval och misslyckades att kvalificera sig till mästerskapet och blev förstås ledsna över det. Då helt plötsligt, dagarna före att VM-grupperna ska lottas, sätter sig 18 gråhåriga gubbar ner i ett rum och när de kommer ut har de infört en ny regel: att de 18 gråhåriga gubbarna ska ha fullständig makt att bestämma vilka lag som ska få vara med i VM. (De tycker alltså att landslagen först ska tävla om vilka lag som får spela VM – och sedan ska de 18 gråhåriga gubbarna ändå få välja vilka lag som de tycker är bra nog att spela där). En minut efter att de infört den här nya, jäkligt osportsliga - men väldigt korrupta - regeln, bestämde de att Australien (som hade kvalificerat sig) skulle helt sonika förlora sin slutspelsplats till Tyskland (som inte hade kvalificerat sig), eftersom de 18 gråhåriga gubbarna tyckte att Australien var för dåliga. Regeln som infördes av dessa 18 gråhåriga gubbar - med den ständigt korruptionsanklagade presidenten Hassan Moustafa i toppen – anger heller inga kriterier för när ett lag är för dåligt, utan det "är en subjektiv bedömning som skall göras av" 18 gråhåriga gubbar. 

Huruvida de 18 gråhåriga gubbarna verkligen är gamla och/eller gråhåriga vet jag förstås inte. Men när det finns lika många kvinnor som spelar landslagshandboll som det finns män som spelar landslagshandboll tycker man kanske att i ett modernt samhälle borde det finnas åtminstone en hel del kvinnor med i beslutsorganet. Därför är de 18 åtminstone till sinnet... grottmänniskor ungefär. Och hela handbollsvärlden borde skämmas och ta avstånd från dem. 

Inner Circle på Roots

Jag äger inga rättigheter till musiken- bla bla bla. Däremot äger jag fullständiga rättigheter till följande bilder från Öland Roots, vilket känns bra :) Det var en grym festival som vanligt, även om jag känner igen färre och färre band på förhand, jag hänger inte med särskilt bra i reggae-världen längre. Men det var superbt ändå :)

Hur mycket tur hade Sverige 1994?

VM är över men jag lägger mig i diskussionen som varit huruvida vi ska ha brons-match i fotbollsmästerskap eller inte. Hollands förbundskapten gick ut och sa att han ville avskaffa bronsmatchen. Sedan bärgade han hem bronsmedaljen dagen därpå mot värdnationen och kunde förmodligen ändå le lite under ceremonin. Men har han inte lite rätt?

Som svensk vill man förstås att det ska finnas guld, silver och brons. Det är tack vare tröstmedaljerna som vi ligger så högt på listan över vilka länder som har flest medaljer, faktum är att det bara är sex länder som tagit fler VM-medaljer än vi och det är stora fotbollsnationer såsom, i ordning, Tyskland, Brasilien, Italien, Argentina, Holland och Frankrike.

Dock så är det ju så att det är bara laget som vinner VM som har vunnit alla sina slutspelsmatcher. Tvåan och trean kan – jag vet att vi som svenskar inte vill höra det här – få sina medaljer tack vare andras resultat och tur. Sverige var förstås jättebra i fotbolls-VM 1994 exempelvis. Antar jag? Jag var åtta år och var säkert inte någon superanalytiker av själva matcherna, men vi utgår ifrån att vi spelade riktigt bra. Vi kryssade visserligen bara mot Kamerun som fick storstryk mot alla andra lagen i vår grupp, särskilt mot Ryssland med hela 6-1. Ryssland tog ju även ledningen i matchen mot Sverige, men Brolin kvitterade på straff och efter ett ryskt rött kort kunde vi vända och vinna. Jag säger inte att vi inte hade vunnit om vi varit lika många på planen förstås, det hade kanske gått ändå. Men lite turligt var det ju. Och sedan en gruppavslutning där ett Brasilien som redan hade gått vidare inte hade något att spela för, och sannolikt vilade några fixstjärnor och då lyckades vi få till oavgjort, det är ju bra. Sverige hade ett bra lag med härliga spelare givetvis men summerar man gruppspelet som en match där vi mötte ett lag vi borde vunnit mot, en match där vi vände underläge med en man mer på planen och ett kryss mot ett lag utan motivation, så är det ju inte, rent objektivt, så att man häpnar.

Sedan var det slutspelsomgången, jag har granskat slutspelsträdet noga nu senaste dagarna eftersom jag alltid har känt att det måste ha varit lite skrällar med när vi fick Saudiarabien, Rumänien och Bulgarien i de matcher vi väljer att minnas som våra främsta framgångar genom tiderna. Givetvis en jäääävla flyt, det får man ju säga. Saudiarabien, rankade så dåligt att de inte borde ha haft något i mästerskapet att göra överhuvudtaget, hade tagit sig vidare genom att med nöd och näppe slå Marocco, som förmodligen inte då heller var något superbra landslag. Sedan får man väl säga att det var en superskräll att Rumänien slog ut Argentina i sin åttondel, med tanke på att Argentina hade tagit två guld och ett silver i de senaste fyra världsmästerskapen medan tagit sig till åttondel för första gången i modern tid. Rumänerna som hade åkt på så mycket pisk mot Schweiz (!!) i gruppspelet. Men Rumänien slog vi ju sedan, om än det krävdes både kvittering på extratid och straffsparkar för att vi skulle klå dem. I semifinalen blev vi totalt utspelade av Brasilien givetvis, lyckades ändå försvara hedersamt men hade i princip inte ett enda skott i hela matchen. Blev givetvis inte bättre av att Jonas Thern tog på sig en stört klumpig utvisning. Men 1-0-förlusten var ju ändå en bra kollektiv insats, det verkar på sammanfattningen jag nyss såg på youtube som att vi förmodligen skulle ha förlorat med 5-0.

Så kommer vi då till bronsmatchen. Bulgarien. Förlåt mig, men oavsett hur Bulgarien tar sig till semifinal i VM så är det en gigantisk skräll. Och så var det ju också, deras kvartsfinal mot regerande världsmästarna Tyskland är att betrakta som en av de största skrällarna i VMs historia. Regerande världsmästarna tillika världsetta i fyra år i rad, med Jörgen Klinsmann, Rudi Völler, Lothar Mathäus, Thomas Hässler och Jörgen Kohler för att nämna några giganter, tappar en 1-0-ledning mot ett lag rankat som fjärdeseedat, tjugonionde lag på världsrankingen. Det händer bara inte! Men Bulgarien hade inte samma flyt i semifinalen och fick möta oss i bronsmatchen, och där vann vi ju som bekant lätt. Med all rätt, de var ju rankade på samma position som Panama är på idag och vi var rankade tia, på samma position som England. England-Panama hade också blivit minst 4-0, vilken dag i veckan som helst.

Hur som helst. Nu har jag gjort det förbjudna - granskat vår heliga 94-insats i sulorna och kommit fram till att vi var ett lag som hade en jäkla massa tur. Men vad gör det? Vem trodde på Costa Rica det här VM-slutspelet? Vem trodde på Sydkorea 2002? Vi älskar ju våra solskenshistorier, och jätten mot Goliat. Därför tycker jag matchen om tredjepris är väldigt charmig, den får små nationer som oss att fortsätta drömma om medalj, även om det inte är en helt rättvis installation. Hade vi kommit lika långt i VM94 om vi istället mött Italien, Spanien, Argentina, Tyskland eller Holland? Tveksamt. Men alla priser räknas! Därför tycker jag att EM borde införa en bronsmatch också! Det vore ju skittrevligt, då har man nåt att se kvällen före finalen också. Kaboom!

Ligger tydligen efter

Jag vet inte hur det hände, men plötsligt består en rätt stor del av de jag umgås med, av personer födda på 90-talet. Det är ju inget dumt med det, jag får en känsla av att jag är fem år yngre och kan personifiera uttrycket att åldern bara är en siffra samtidigt som jag bidrar med extrem visdom och massivt kunnande till dessa mindre belevade varelser :)

Men till poängen; och det här hör jag även från jämngamla kompisar ibland om än inte lika ofta; varje gång det diskuteras film så blir jag idiot-förklarad för att jag inte har sett tillräckligt många tecknade filmer. Och ja det stämmer, jag har inte sett särskilt mycket, ärligt talat så kan jag inte ens komma ihåg när jag såg en tecknad film senast... Jag har absolut ingenting emot tecknade och animerade filmer, det har bara inte blivit så – men nu ska det bli ändring på det. Jag ska hitta barnet inom mig, igen. Listan verkar dock vara ganska lång över filmer som folk säger "har du inte sett den?" samtidigt som de formar ansiktet till en förvånad skrynklig hudmassa och fnyser åt mig. Så jag får väl ta tag i det här nu.

Vad jag vet, så har jag inte sett: Hercules, Mulan, Fantasia 2000, Kejsarens nya stil, Atlantis, Lilo & Stitch, Skattkammarplaneten, Björnbröder, Kogänget, Lilla kycklingen, Vilddjuret, Meet the Robinsons, Bolt, Prinsessan och grodan, Trassel, Wreck-it Ralph, Frost, Nalle Puh och jakten på Christopher Robin, Micke och Molle, A bugs life, Dinosaurier, Monsters Inc, Superhjältarna, Ratatoille, Wall-E, Cars, Tinker Bell, Up, Planes, Draktränaren, Dumma mig, Lego, Det regnar köttbullar, Turbo, Epic, Croodarna, Rio, Alvin och gänget, Asterix, Bee Movie, Horton hears a who, Bortspolad, Mary Poppins, Peter och draken, Happy feet, Hjälp jag är en fisk, Hotel Transylvanien, Kung fu panda, Madagaskar, Rango, Robotar, Sammys äventyr, Shrek, Smurfarna, Småkryp, Stuart Little, Transformers, Yogi Bear, Spirited away, Toystory 2, Mary and Max... där fick jag nog med alla. Någon mer jag borde se som du vet om? Eller vet du att det är några av de här som verkligen suger, kommentera eller säg det till mig, så att jag kan hoppa över dem, men generellt sett så ska det bli trevligt med lite lättare filmunderhållning än vad jag är van vid. Och vill du se nån så passa på att komma över... men säg till först :)