Jul hos familjen Williamsson

Inspelad under julen 2013, med min nya Canon XA20.

Kvinnor och fotboll är en utmärkt kombination

Jag tycker verkligen om Zlatan som fotbollsspelare - utan att kunna referera till femtiotalets storstjärnor så anser jag att han är den bästa skandinaviska fotbollsspelare genom tiderna, och jag tror inte att någon under åttio år säger emot. Vunnit i princip alla tunga titlar han tävlat om med alla sina klubblag, vunnit skytteligan i massvis av europeiska ligor, gjort de sjukaste målen, är en extremt driven vinnarskalle, han är bäst vart han än spelar, det går inte att inte vara imponerad av en sådan idrottsman. 

Men det som han säger i media idag är oförsvarligt. Han spottar på hela damfotbollen och säger att de inte är värda ett skit, ungefär, för att de inte spelar lika bra fotboll som herrarna. Ingen förnekar att intresset för damfotboll är mindre och att det således inte finns särskilt mycket pengar i det, och ingen förnekar att herrar har bättre fysiska möjligheter att springa fortare, skjuta hårdare, osv – men Anders Svensson lyckades på samma fråga vara både respektfull och ödmjuk, och säga ungefär att "i en perfekt värld hade det varit jämställt", varför kan inte Zlatan vara lika resonerande? Jag är rätt övertygad om att alla fotbollsspelande tjejer redan insett av sina lönekuvert att de inte gör några stora pengar på att spela, varför ska det dras upp som argument av stenålderstänkande människor? Det vore ju skitkul om damfotboll kunde bli en stor publiksport även i klubbfotboll någon gång i framtiden! 

I egenskap av lagkapten både i svenska landslaget och ett av världens mest framgångsrika fotbollslag är han en oerhörd förebild och måste för fan tänka sig för vad han säger. Det fanns förmodligen miljoner damspelare som såg upp till honom så sent som igår när han gick och la sig, men sen såg han målmedvetet ner på dem och stampade på dem – och visade en kvinnosyn som inte är okej i ett modernt samhälle. Vad han ville uppnå är fullkomligt oförståeligt dessutom, ändå hade han enligt Expressen funderat på det här uttalandet i flera månader. Jag blir så djupt besviken, det är så man får skämmas. Hoppas den ökade debatten gör att intresset blir större, så har det i alla fall kommit något gott ur det här. Alla har samma rätt att spela fotboll, oavsett kön, hudfärg, läggning, ålder, handikapp, och så vidare. Det är det viktigaste att vi kommer ihåg. Hur många som kollar på och hur mycket intäkter det drar in måste komma i andra hand, glädjen att spela måste alla få känna utan att några ska få en käftsmäll innan de ens börjat. All respekt till de tjejer, såsom Pia Sundhage, som helt och hållet revolutionerat sport-Sverige och gjort idrott till en viktig påskyndare i kampen för svensk jämställdhet. Men det finns så många steg kvar att ta. 

Janssons frestelse, dansa runt granen, hylla mobbning - vad vore julen utan traditioner?

Det finns en historia som berättas varje jul, om en pojke som blev mobbad för ett handikapp han haft hela livet. Under hela sin uppväxt hade han varit utfryst från alla aktiviteter och blivit hårt trakasserad av sina jämnåriga, ingen hade tröstat honom när de kallade honom öknamn, ingen hade vågat stå upp för honom trots den terror han fått utstå varje dag, kanske av rädsla att själva bli mobbade. Föräldrarna hade uppenbarligen inte kunnat hjälpa honom, det hade förmodligen gått så långt att han försökt byta skola för att få en ny chans, men där han bodde fanns ingen annan skola, ingen andra chans. Myndigheter och lärare hade misslyckats. De elaka mobbarna bestraffades inte ens, ingen stod till svars, ingen tog ansvar. Den allmänna inställningen att det var den mobbade pojken som det var fel på delades till slut också av honom själv, det hade pågått under en så lång tid att hans självförtroende nått botten. Han kanske hade funderingar på självmord. Han kanske bara ville dö. 

Såhär långt låter det inte som en värst julig historia, eller hur? Men så kommer den "mirakulösa" vändpunkten! Stadens mest populära person hamnar plötsligt i skiten på grund av yttre omständigheter och är nära att förlora både sitt jobb och sin status. Då kommer han att tänka på den här pojken – och kommer på en plan hur han kan utnyttja pojkens handikapp för att ändå lyckas med sina jobbåtaganden. Eftersom pojken nu jobbar för stadens mest hajpade person så vänder naturligtvis alla andra ungdomarna kappan efter vinden och börjar fjäska som fan för honom. Vad underbart, tänker du - de elaka mobbarna förlät pojken för att han var konstig och nu skulle de äntligen låta honom vara deras vän ändå. Slutet gott allting gott (om man är helt jävla störd i huvudet?).

Det var historien om Rudolf med den röda mulen. Den sjungs till glada toner om och om igen varje jul, hurra hurra hurra. Vilken lycka… eller vänta nu… va fan?

Några dundertavlor (inte den sorten man hänger på väggen)

Domartavlorna i världens alla turneringar och ligor haglar verkligen. Hur lite jag än bryr mig om hur det går för FC Basel i Champions League så lider jag så in i bomben med dem för att de åkte ur den ikväll efter den här sinnessjuka domartavlan, när fyra motståndare står tok-offside i deras straffområde under en fast situation, och gör ett mål som sedan felaktigt blir godkänt.

Fotbollsdomare är också professionella och ska ha minst lika höga krav på sig som spelare. Om de inte gör ett godkänt dagsverke så ska de precis som fotbollsspelare kunna stängas av efter att gjort stora avgörande blunders. Som supporter till en idrottsklubb, vilken klubb du än sympatiserar med, så har du säkert varit med om orättvisor både till din fördel och nackdel. Du kanske har åkt ur cupar, degraderats från din serie på grund av det eller tappat viktig mark i en guldstrid. I Allsvenskan är vi så vana så det tänker vi knappt på längre, det är felaktiga offside, märkliga kort, ojämna nivåer, lyckade filmningar och feldömda straffsparkar i precis varje omgång, i majoriteten av matcherna. Och betänk att varje match är viktig och varje beslut får betydelse, en enda målchans kan vara skillnaden mellan divisionerna. I ett läge där två lag har samma poäng är det faktiskt inte i första hand målskillnad som har avgjort vem som ligger på vilken plats, utan vem som haft mest medhåll av domarna under säsongen. De gör SÅ stor skillnad. Jag kan komma på ungefär tusen exempel. "Guds hand" är ju en klassiker när Maradona avgjorde Världsmästerskapen 1986 med handen. Även ni som inte är så insatta i fotboll vet säkert att man inte får röra bollen med handen. Frankrikes Henry slängde i princip in bollen i mål mot Irland i EM-kvalet senast och avgjorde kvalet till Frankrikes favör. Exemplen är för många för att nämnas och de upprepas alltför ofta, även om inte alla är lika tydliga. Men de avgör matcher.

Ändå är det förbjudet att tala om domarinsatser, eller hur? Vinnarlaget nämner aldrig domaren och om det förlorande laget gör det så "är det för att de är dåliga förlorare". Om någon i efterhand säger någonting om domaren riskerar denne avstängning, och när media tar upp det så är det bara för att konstatera vad som gått fel. Ingen tar ansvar, ingen disciplineras, ingen bestraffas, nästan aldrig i alla fall. Allting ska tas internt. Varför? Kolla på hockeyn istället, där målkameror och flera huvuddomare har använts i många decennier. Klart det kan bli fel nångång ändå, men jämfört med fotboll otroligt sällan. Dessutom bestraffas spelare efteråt. I fotboll är mentaliteten att "lite misstag ska kunna hända, det är en del av spelet". Det borde det inte vara. Det borde bli konsekvenser när någon avgör en match genom fusk - oavsett om det är spelare eller domare. Mina sympatier kommer ikväll helhjärtat till den schweiziska staden Basel där Schwarzwald dalar. De hade en bra chans att gå till slutspel i Champions League. Nu blev de blåsta på den chansen av inkompetenta domare. Kommer någon att ta ansvar?


Trots offside med tolv mils marginal gills Tevez mål mot Mexico i senaste VM-slutspelet. Mexico blir naturligtvis vansinniga och när domaren råkar snegla på storbildsskärmen och får se att det inte var ett rättmätigt mål... eh ja, då gör han ingenting, han dömer mål ändå - för domare får ju inte kolla på storbildsskärmen. Undrar hur gott han sov den natten.


Tottenham skulle givetvis ha haft det här målet godkänt mot Manchester United 2005/2006 - men domarteamet var de enda på arenan som inte såg att bollen var tre kilometer inne. United knep sedan andraplatsen i ligan tack vare den poängen de fick med sig och Liverpool som annars skulle kommit tvåa - kom trea, en poäng efter.


Reading gör ett spektakulärt mål mot Watford. "Följ bollen noga med blicken här och se när den går över mållinjen. Du kommer inte att se det. För bollen var aldrig i närheten av linjen", berättar kommentatorn, och han har helt rätt. Målvakten blir rätt förvånad när han ska lägga bollen till utspark men får höra att det varit mål. Ingen har fattat det utom domarna.

Som sagt, det mest klassiska av fuskmål. Diego Maradona slår in bollen i mål, domarna missar det och skandalen är ett faktum. En VM-final avgjordes med handboll. Det är ju inte så ovanligt... i handboll.

Rivaldos klassiska filmning. Han får en lätt boll mot foten. Han faller och tar sig panikartat för ansiktet. Motståndaren blir utvisad för osportsligt betéende. Rivaldo blev aldrig bestraffad. Inte domaren heller. Humor?

Clowner och busschaufförer

Börjar morgonen med att verkligen flippa ur på lokaltrafiken. Skulle ta tjugo-i-åtta-bussen till jobbet, när det plötsligt står att bussen är "inställd på grund av försening". Hmm... Är det inte illa nog att den är försenad, hur blir någonting bättre av att ställa in den? Men men, bussarna går vad tionde minut så jag tänker att det är lugnt och fortsätter att koncentrera mig på att inte förfrysa fötterna. Men tio-bussen är också försenad, ny tid på den är istället fem över åtta, fem minuter efter att åttabussen ska ha avgått, men åttabussen är förstås också försenad. Dock bara med fem minuter. Under tiden som jag står där och funderar ut vad det är för jävla clownklockor KLT går efter så åker det förbi typ fyra bussar i andra riktningen. När bussen väl kommer, vid fem över åtta så kan jag inte låta bli att fråga, vilken buss jag hamnat på, den som är fem minuter sen, den som är en kvart sen, eller den som är tjugofem minuter sen? - Ingen av dem, svarar busschauffören - jag är fem minuter för tidig.