Fredagsmys: vietnamesiska vårrullar

Evelina hade fått inspirationen till vietnamesiska vårrullar från bloggen Emmas Vintage så vi provade det. Alla ingredienser skulle vara kalla, sånär som på uppkokt vatten till en av såserna och ljummet vatten att blötlägga rispappret i. Rekommenderar receptet i länkad blogg och bjuder på några bilder :)

Konsumenten

Jag har varit definitionen av konsumtionssamhället. Åtminstone verkade det så när jag flyttade ur min lägenhet. Att flytta ihop med en person på samma yta som vi haft vardera tidigare innebär förenklat att antalet prylar och möbler måste halveras. I mitt fall betydligt mer, eftersom jag varit en kombination av samlare och slösare. Alltid tillåtit mig att köpa vad jag velat ha, alltid köpt det nytt. Dyra prenumerationer, prylar jag egentligen inte behövt, märkesgrejer. Aldrig funderat på andrahandsvärdet.

Utan att vilja räkna närmare på siffror skulle jag nog göra en uppskattning av att jag hade grejer för många hundra tusen kronor som jag inte ville behålla till nästa fas i livet. Oundvikligen skulle en del behöva slängas, även fullt fungerande tekniska prylar och annat som var i lika gott skick nu som när de köptes, för det finns inget tillräckligt effektivt forum för att ens skänka sådana ting. Blocket tar betalt oavsett utgång vilket är förödande för småprylar, tradera är för tidskrävande när man har mycket. Second hand kunde ta emot mycket av såna saker som de trodde de kunde sälja och skänka pengarna till välgörande ändamål – och de tog emot väldigt mycket i volym; men i antal bara en bråkdel. Rimligtvis finns det folk som vill läsa böcker jag inte kan ha kvar, som behöver sladdarna jag inte har någon användning för längre, någon kanske letar efter just den skivan jag fick slänga på tippen. Jag hade inte haft någonting emot att ge bort saker gratis, tvärtom, men det finns inget sådant forum i nuläget. 

När allt är klart känns det ändå som att jag gjorde det bästa av situationen. Jag minimerade lassen till sopstationen och mycket av värde har gått till välgörenhet. En del är sparat i källaren trots allt, för man är inte villig att slänga exakt vad som helst som har ett reellt andrahandsvärde. Men det viktiga är att jag har fått ett helt nytt sätt att se på konsumtionsvärlden jag varit en del av, och att jag har fått ett optimerat hem med tjejen jag tänker mig resten av livet med. Bättre än så blir det inte.