Sprätta läpp

Jag var inne på vårdcentralen för några veckor sedan för att se över några stygn jag hade haft i min läpp  sedan London, de hade sagt att stygnen skulle försvinna av sig självt. Jag var skeptisk, så jag gick in på vårdcentralen i stan för en koll. Där fick britterna medhåll och jag gick hem i tron om att allt var i sin ordning. Tiden gick men stygnen försvann inte, det stack ut lite trådar här och där medan huden i övrigt hade återhämtat sig och läkt ihop. Jag började ana oråd och gick tillbaka till vårdcentralen, "är det verkligen meningen att jag ska se ut som Frankensteins monster?". Där fick jag mina farhågor bekräftade av en annan läkare: "de här stygnen försvinner inte alls av sig självt", sa han, "vad är det för jävla påhitt?". Jag kan inte ens börja att beskriva smärtan när någon försöker få ut tre stora trådar ur en redan läkt läpp. Hud sprättades, köttslamsor flög som spottloskor åt höger och vänster, extra personal kallades in och ett flertal pincetter nöttes ut och fick slängas under ingreppets gång, det var riktigt kaos. Till slut bedömde läkaren att han äntligen fått ut alla trådar, så jag kunde äntligen andas ut - min sargade läpp och jag fick gå hem. So far so good! Men en vecka senare, hemma under badrumslampan, såg jag ett stygn som satt kvar långt långt in, som de missat att ta bort... nu återstår alltså frågan; ska jag gå dit och sprätta upp den igen, eller ska jag bara låta det va? :) Det lutar åt att låta det vara, det måste jag säga! Tröstade mig med en ny mio-soffa istället. Nice!

Nya Sverige: Skyldig tills motsatsen är bevisad

Hela det svenska rättssystemet står och faller ikväll! Förtroendet för de svenska domstolarna, åklagarna, försvararna och polismyndigheterna når en ny botten, TV4 rapporterade nyss om en SIFO-undersökning där nästan hälften tillfrågade tappat förtroende för såväl polis som domstolar. För i SVT debatt sitter högsta domstolens, i det här fallet högst jäviga, före detta justitiekansler Göran Lambertz och försvarar sig själv genom att säga att de friande domarna på Sture Bergvall är felaktiga. När hela Sverige gör uppror över den rättsskandal där Bergvall, tidigare Thomas Quick, dömdes trots total avsaknad av teknisk bevisning - då sitter Sveriges mest omtalade, numera också mest ökände, företrädare för den högsta domstolen, som en liten barnunge och säger att Sture visst är skyldig - trots att han nu blivit helt friad. Det här är en allvarlig rubbning av hela det svenska domstolsväsendet; ska man börja döma folk på indicier; likvärdigt illa med att som Lambertz; hävda att en man är skyldig trots att han friats som oskyldig. Hur skulle livet se ut för alla åtalade människor, om de automatiskt får stämpeln som skyldiga oavsett rättegångarnas utfall? Vad tjänar det till att ens ha domstolar om man tillåts förtala någon som skyldig även om domen är till den åtalades fördel? Och hur kunde Bergvalls försvarare Claes Borgström överhuvudettaget misslyckas med att få honom frikänd från första början, vems intressen försvarade han egentligen? Sin klient, eller sin bästa vän –Göran Lambertz? Det ser fan inte bra ut någonstans.

Frågan gäller inte längre huruvida Sture Bergvall faktiskt har mördat de människor han suttit inne för – även om Göran Lambertz och slingrande åklagaren Christer van der Kwast gärna vill låta påskynda att så är fallet. Nej, det här handlar om att ha ett säkert och rättvist rättsväsende! Vi trodde – fram tills nu – att vi levde i ett samhälle där det ställs de absolut högsta kraven på bevisning, men här är ett bevisat fall där en man har dömts trots att bevisningen fullkomligt saknats - och där det dessutom tycks självklart att de erkännanden som gjorts är en fabrikation, fabricerad av den svenska rättspsykvården i samarbete med åklagarmyndigheten i de uppenbart ledande förhör som till slut ledde till den enda bevisningen i de här åtta domarna. Där nu de mördade barnens egentliga mördare nu sluppit undan rättvisan – bara det är en tragedi i sig. Och i efterspelet har alla inblandade rättshaverister klarat sig undan genom att hålla varandra om ryggen under många år, och helt åsidosatt de demokratiska rättigheter som finns, för sin egen personliga vinning. Det är absolut ingenting annat än den största rättsskandalen i Sveriges historia. Och det är inte utan att man undrar hur många andra domar som dömts på lika tunn bevisning? Något säger mig att domstolarna kommer ha fullt upp med resningsansökningar ett bra tag framöver. 

Edinburgh vs London 1-0

Sådär ja, nu är jag hemma i Kalmar igen. Det blev fyra dagar i Edinburgh och fyra dagar i London. Edinburgh var verkligen en häftig stad! Alldeles lagom stor, en pågående stadsfestival och en otrolig massa trevliga pubar. Jag visste att nu när jag reste själv skulle jag bli tvungen att vara ännu mer social än vad jag är hemma, och jag skulle bli tvungen att förlita mig på mina språkkunskaper - som jag visste att jag hade i mig men aldrig riktigt kunnat bevisa tidigare. Jag vet inte om det var den internationella atmosfären eller den skotska stadsluften, men jag blev precis den person jag hoppades att jag skulle vara; jag snackade med alla människor jag såg och jag övertygade på engelska. Jag lärde känna så mycket människor bara genom att gå ut och sätta mig på en pub. Någon gick förbi, man sa "hey how you're you doing, where ya from?" och helt plötsligt hade man otroliga konversationer och massor av nya vänner från hela världen. Och jag lärde mig väldigt mycket om mig själv på samma gång. Från Edinburgh har jag uteslutande fantastiska minnen. Tyvärr fick jag senare kameran stulen under min vistelse i London - så jag kommer inte dela med mig av några bilder. Och alla ni som känner mig vet hur mycket jag värdesätter fotografier, så ni förstår vad jag grämer mig över det. Mer om London en annan gång. Just nu är det bara otroligt skönt att vara hemma :)