Ett visst ansvar...

George Costanza och jag, vi är inte så olika, iallafall inte när det kommer till att låtsas kunna en massa saker som man egentligen inte kan på jobbet. Nu när jag jobbar på frukt och grönt så förväntar sig nämligen kunderna att jag ska veta allting om allting och hur det tillagas och hur man kan variera sig eller förnya sig och det ena och det andra. Ibland uppstår helt bisarra situationer faktiskt, när någon sån där riktig mormors-tant som man tror ska veta allting frågar mig om vilket kål som passar bra till hennes kåldolmar. Okej, visst, jag jobbar på en grön avdelning och jag har gått lite kurser och jag har till och med snappat upp rätt mycket information, men ser det ut som att jag - Christian Williamsson, en lönnskäggad långhårig 23-åring - skulle någonsin ha gjort egna kåldolmar? Jag funderade faktiskt på det en ledig dag för några veckor sedan men läste att det skulle ta ungefär lika lång tid som en ledig dag är, så jag skippade det. Men det jag inte redan kan, kompenserar jag genom att låtsas att jag kan. Helt plötsligt står jag där och tipsar om vad hon ska ha till kåldolmarna och vilken buljong hon ska ha till såsen och vilket som är bäst av brysselkål och blomkål till gräddsås och hur hon ska förvälla spetskålen alternativt välja mellan vitkål och savoykål, savoykål som är lite mildare i smaken och passar barnen bäst, säger jag eftersom jag hört att savoykål inte smakar någonting alls, och vilken sorts potatis hon borde välja om hon vill få ut mest smak om hon ska ugnsbaka dom... När konversationen är slut har jag lagt upp en hel lördagsmeny åt damen helt baserat på kvalificerat skitsnack. Men jag tror fan det blev riktigt gott. Åh nu blev jag sugen på kåldolmar! Och på att ha Seinfeld-kväll med Fredrik =)

10000 Mil.

I måndags när jag åkte hem från Skåne insåg jag ganska tidigt i körningen att tiden var inne för mätarställningen att passera 10.000 mil. Jag räknade på hur många kilometer det var kvar till den skulle slå om och hur många kilometer jag hade hem och jag kom fram till att det skulle bli ett gränsfall, en kamp mot klockan om jag skulle få se den här magiska sekvensen den här kvällen eller vara tvungen att vänta tills morgonen därpå. Jag ville ju helst inte vänta eftersom jag ibland är lite som en zombie på morgnarna och jag skulle helt säkert glömma bort det och gå miste om det här gyllene ögonblicket. När jag kom till Kalmar var det fyra kilometer kvar, jag körde runt ett kvarter extra för att det skulle hinna slå om och ett par stenkast hemifrån stod mätaren på 99999 och jag tog fram kameran och gjorde mig beredd att filma detta trollbindande tillfälle. Nu efteråt är jag förstås väldigt belåten, bilen stod stolt och nytvättad på parkeringen på jämna 100.000 kilometer när jag somnade den kvällen. 

Då kom jag att tänka på den där fulla dåren som precis hade missat när hans bilmätare slagit om till 10.000 mil och kom på den smarta idén att han kunde backa hundra meter så att han skulle kunna göra om det, och så backade han rätt in i en polisbil och fick sitta i fängelse för rattfylleri istället. Den bluffen kör jag på tanterna på jobbet nu förresten, eftersom chefen delat ut stegmätare, jag säger till tanterna att dom inte ska backa när dom kör sina vagnar ute i butiken eftersom när man backar så blir det minussteg.

Men den dummaste bildåren är min gamla Guldfågelnkollega som hade uppkörning och kom fram till en rondell. "Sväng till vänster i rondellen" sa besiktningsmannen och killen blir helt ställd, "Vadå, ska jag köra till vänster? I rondellen?" och besiktningsmannen bara nickade jakande. "Okej" tänkte min österländska vän och - körde vänster i rondellen. Blev förstås kuggad på direkten. 

Dubbeldusch

Jag kom över en ny sorts dubbeldusch nyligen, den grå/silvriga och jag har gått och funderat på vad det är den luktar, och under gårdagskvällens sena dusch var mitt luktsinne extra taggat - och då kom jag på det; den luktar som en gammal gräsklippare efter att man har klippt fuktigt gräs, och man öppnar behållaren och där ligger en hög med blött ihoppressat gräs. Precis så luktar det. Så den kan jag varmt rekommendera - Inte. Man undrar ju hur de tänkte när de valde ut den lukten, förmodligen nån gammal bonde som saknade lukten av höstack. Hans nästa projekt är tydligen en munskölj som smakar mocka. Smarrigt.

Och när jag ändå berättar om duschen så kan jag berätta att jag råkade stå och sjunga på den där Jet-låten "what have you done" och varje gång jag skulle komma vidare från refrängen kom jag istället in på Beatleslåten "Sexy Sadie". Den vet du förstås inte vilken det är, det är nån B-sida som hamnade på den vita skivan, som nu Jet har stulit till sin refräng och efter vad jag vet har de kommit undan med det helt, ungefär som när Alcazar toppade listorna med This is the world we live in och snodde hela Land of confusion-refrängen utan det stod ett enda ord om Genesis på skivan. Och nya Coldplaylåten är nog värst, har ni sett det där youtubeklippet där dom spelar upp Viva la vida samtidigt som Joe Satrianis If I could fly och det är exakt samma låt i typ två minuter? De har iallafall blivit påkomna nu och lär få pröjsa miljoner i skadestånd. Älska musikalisk rättvisa - ska det vara så jeffla svårt att skriva en egen världshit? Hehe. Ja förmodligen. Men ändå.

Äckliga frukter

På Maxis fruktavdelning finns det två frukter som ingen någonsin köper. Eller ja, vi har en hel radda med skumma frukter som mest är där för syns skull, eller utifall att det kommer in någon kräsen asiat med hemlängtan. Men det finns två som verkligen ingen någonsin köper. Och nej, det beror inte på att folk "inte har fått upp ögonen för dem ännu", utan för att dom är sjukt osmakligt gräsligt äckliga och tokdyra.

2. Rambutan är som en liten hårig valnöt. En tredjedel av frukten består av hår. En tredjedel består av ett unket skal. Sen är det en stor kärna. Och så pyttelite fruktkött ungefär lika mycket som ett russin. Kostar 129 kronor kilot. Som hittat!

1. Men den märkligaste frukten, som asiaterna säger är världens godaste frukt, heter Mangostan. Den kanske är god i en annan värld, eller man kanske tycker den är god om man är en snigel, men officiellt beror det på att den blir äcklig för att den inte pallar transporten till Sverige. Detta hindrar dock inte priset från att ligga runt 25 kronor styck. Frukten är mörkbrun och ungefär stort som ett plommon. Varav skalet är ungefär 95%. När man lyckats skära sig in till fruktköttet, eller ja, fruktkött och fruktkött, man får skrapa lite på kärnan så får man fram en gulgrå förhårdnad sörja som är ungefär lika stor som en halv clementinklyfta. Det är alltså det man äter. Och det smakar absolut ingenting. För skojs skull vägde jag fruktköttet till 4 gram. För 1000 spänn får du alltså ungefär ett och ett halvt hekto grå smaklös sörja. Välkommen in!