Rockfoto: DDB på Ride for cancer

Pizzavulkan (recension)

Ikväll testade jag pizzeria Oxens pizzavulkan. För er som har missat det så startades nyligen en helt ny pizzatrend i Sverige. Alla kvällstidningar for upp till Norrland där en pizzeria hade skapat en revolutionerande ny pizza. Den är helt enkelt slicad i fem delar på insidan av kanterna och sedan viks slice-topparna ut över pizzakanten så att pizzan blir full av trekanter och det blir ett hål i mitten på pizzan. Då blir det fem olika små ytor att faktiskt göra pizza på och där ska det då vara fem olika sorters pizza – hålet i mitten fylls med en pommestallrik och sallad. Norrlänningarna var uppenbarligen nöjda - och idag visade lokaltidningarna upp pizzeria Oxens variant. Under dagen la Pizzapalatsen i Södercentrum upp en bild på deras version, så det här verkar vara nåt som är på gång. Därför, efter en oväntat lång arbetsdag, smet jag in strax före stängningstid och högg en pizzavulkan på Oxen.

Faktiskt väldigt exalterad tog jag hem den här pizzan, som kostade 109 kronor förresten, vilket är mycket för en pizza, och dessutom var jag på svältgränsen, så självklart hade jag höga förväntningar. Jag hade inte riktigt fattat vikningsprocessen och att det således skulle vara ett hål i mitten, så jag fick en liten chock när jag skulle lyfta över den på en tallrik. Men det gick. Och där slutar ungefär den här behagliga upplevelsen och istället övergick den i en deppig totalbesvikelse...

Första förvirringen uppstod när jag skulle hälla på kebabsåsen. Oxen har jättebra pizzor, men kebabsåsen är deras Akilleshäl, deras skamfläck. Förr innehöll den dill och jäkelskap, det är i alla fall borta nu som tur är. Men den är inte mycket bättre nu, det är typ vattnig yoghurt med vitlök, rätt vidrigt. Och med vulkanen fick man en lika stor såsburk som man får till en stor gyrospizza, trots att det bara var uppskattningsvis fem kvadratcentimeter kebabpizza och fem kvadratmeter gyrospizza. Som tur var, om man får säga så, är deras pommes varken tjocka nog att vara goda eller tunna nog att vara krispiga och inte heller salta nog att vara läckra, så jag behövde såsen för att lyckas få i mig dem. Mellanrummet mellan pizzadelarna var i princip bara degklumpar, för det var ingen fyllning under, riktigt osmakligt. Alltihop var bara så tråkigt. Räkdelen smakade typ som lakeräkor som tillagats för länge och blivit sega och torra, caprichiosadelen var bara torr, kebaben och gyrosen var helt okej men jag kunde bara tänka på hur mycket bättre det varit att ta en vanlig kebab- eller gyrospizza. Det slutade med att jag bara åt delarna som var fyllda och det var typ bara halva pizzan, resten var deg med en gnutta tomatsås. Rekommenderas inte alls, inte till någon, jag känner mig bara dum som gick på att det skulle vara något att ha. Nyhetens behag möjligtvis, men om några månader är den bortglömd igen, i alla fall här.

Reboot Robot P-Bot

Den mindre ansvarsfulla sidan av mig, den som är lite lat och egoistisk, tycker om när jag fel-parkerar eller gratis-parkerar där det egentligen kostar pengar. Slipper jag gå hundra meter extra ibland så blir den halvan av mig löjligt tillfredsställd! Längs min blivande sambos kvarter går en lång väg med parkering för studenter, där har jag stått bekvämt och förnöjt ganska frekvent under senaste halvåret, trots att parallellgatan tjugofem meter bort är gratis och öppen för alla. En gång fick jag en parkeringsbot på 200 kronor, men det är allt. Och alla som är vana att betala för sig, oavsett man har en hyrd plats eller betalar i parkeringsautomater, vet att 200 kronor för sex månader är en pangdeal!

Men när jag var i Stockholm var jag med rätta mer försiktig och ville göra rätt för mig. Jag betalade tullavgiften, hittade en väg där jag såg att andra hade parkerat och försäkrade mig om att det inte fanns någon skyltning om att man inte fick stå där, betalade de femhundraåttiosju-miljarder kronor som det kostar för att stå i innerstan – kom tillbaka en halvtimme senare. Där låg böter på 1000 spänn. #Karma?

30-årskalas