Idag stod Jonatan i ett hörn och mumlade lite om en idé han hade kläckt: Att skaffa katt. En sjukt bra idé, då vi har trettiofem meter sladd i varje rum, och alla är panka, och dessutom flyttar förmodligen alla hem innan sommaren, alltså inom fyra månader. Så om fyra månader, du känner att du får dåligt samvete av att en katt dränks nånstans för att den inte har någon som vill ta hand om den, hör av dig, det kanske inte är försent.
Jag kan förresten ta upp det här med fattigdomen redan nu. Jonatan, kan vi säga har rett upp sin ekonomi föredömligt, fått inkomst och snart kommer första utbetalningen, det skall säkert firas. Devillsäga om han får behålla jobbet efter firmafesten de ska ha på lördag, han är lite skakis :) Jockes ekonomi är väl så att han ska försöka betala tillbaka sina skulder med resten av det han tjänar såvitt jag förstår och Alen, som är erkänd för sin oförmåga att hålla i pengar, har just kommit tillbaka från Asien och är arbetlös mest för att han är lat. Going däremot är riktigt lat, han får Knasen att symbolisera ambition, de enda jobb han sökt hittills, har jag sökt åt honom och han spenderar alla sina pengar på pizza. Pengarna är förresten slut nu sen han satte sina sista pengar på poker. Får se hur det här slutar :) Själv är jag i ganska god form. Sitter säkert, för att tala i dokusåpa-termer.
Femton dagar i streck, så länge ska jag jobba nu. Det ger lite iallafall. Lite mer än ingenting. Men Going är å andra sidan en stabil mittback :)
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
måndag 30 juni 2008
Going får majs
I onsdags tog vi en liten onsdagssup. Jag hade en gäst på besök, en söt flicka, som inte riktigt nådde upp till Oslos usla åldersgränser, så någon kom på snilleblixten att vi skulle ta en pilgrimsfärd upp i en kyrka. Vi kravlade under staket och klättrade på containers, sen tusen lodräta renovationstrappor och snart var vi uppe på toppen. Utsikten hade säkerligen varit i en klass för sig... om det inte varit för en presenning som täckte varenda millimeter av potentiell utsikt.
När vi sedan letade fyllemat på vägen hem, fick Going sin tredjegångengillt-förhoppning förstörd; han har nämligen bett om en "plain" hamburgare tre fyllor i rad, men ändå alltid råkat på både majs och dressing och sallad och gurkor och tomater och allt annat konstigt som norrmännen äter. Inte undra på han blev ledsen...
När vi sedan letade fyllemat på vägen hem, fick Going sin tredjegångengillt-förhoppning förstörd; han har nämligen bett om en "plain" hamburgare tre fyllor i rad, men ändå alltid råkat på både majs och dressing och sallad och gurkor och tomater och allt annat konstigt som norrmännen äter. Inte undra på han blev ledsen...
Örebro
Igår var jag på resande fot. SJ sjabblade förstås alltihopa. Och då menar jag inte besvikelsen över att röda mattan uteblev, utan att tågen blev inställda, ersättningsbussarna försenade och anslutningarna missades, jag fann mig själv ståendes på perrongen i Örebro, utan att riktigt ha kopplat hur jag kom dit. Men Sverige är fint, tänkte jag, det kan inte bli fel, så jag gick och tog en sällan så välförtjänt söndagsgrogg på ett otippat fint O'learys och kollade på spansk hawaiifotboll. Sen tänkte jag att när jag ändå satt vägg i vägg med en biograf kunde jag lika gärna göra min gåsjälvpåbio-debut. Det blev mer bokstavligt än jag hade anat, jag var verkligen helt själv i världens största biosalong. Tänkte att jag borde se Arn-filmen, har ju inte lyckats hitta nånstans att ladda ner den, och jag var ju ändå där, så... Jag hade ställt in mig på att se skådespelare av Rederiet-klass och kulisser med Salve-standard, så jag blev jäkligt positivt överraskad. När jag satt och väntade på nattbussen blev jag ofrivilligt ackompanjerad av en alkis som var påstridig om att han inte alls var uteliggare, utan hade både jobb och lägenhet, men gillade att hänga på stationen och samla pantflaskor en söndagsnatt, för motionen och den friska luften, som man - citat- inte får av att ligga hemma på soffan. Jag bjöd honom på en grogg, tyckte att jag gjorde en insats, sen kom Swebus och räddade mig och jag var snart hemma igen.
Homsekollektivet Lyckan?
Kommer hem. Inte en bil på vägarna. Inte ett ljus tänt i hela huset. Kommer in, och ser att pojkarna faktiskt varit duktiga och städat i helgen, så rent att jag nästan skulle kunna tänka mig att äta från golvet. Alla sover, utom Jocklas, som smitit iväg till jobbet när jag kom. Going sover som vanligt med ögonen halvt öppna, Alen ser ut som en turban när han ligger inrullad som en kebabrulle i alla sina lakan, och Jojjes madrasshörna påminner mig om mina första månader här. På storteven har de satt upp ett plakat som i flådiga versaler utgör "HOMSE-KOLLEKTIVET LYCKAN" med illustrationen av en eregerad penis som bindestreck. Jag somnar gott.
Vaknar och har en liten genomgång med Alen vad jag missat under helgen, det verkar inte vara mycket, jag får veta att det är jag som ska diska halva veckan eftersom jag missat städningen, och Jonatan är inte helt förnöjd med att tvingas vakna vid elva för att gå till jobbet, men håller skenet uppe. Hyran betalas, fyra dagar sent, ja, i och för sig så blir den sju dagar sen nu när banken tar tre dagar på sig att sätta över pengarna också. Going lever på gränsen till fattigdom och har nu suttit i fyra timmar och funderat över om han ska våga sätta in alla sina sista pengar på ett pokerbord. Han resonerar somsåhär, att trots att han är lika dålig som vi andra i kollektivet på poker, så tycker han att det är en sjukt bra idé eftersom han utarbetat ett resonemang som går ut på att han inte kan förlora. Och att gambla med sina sista pengar, när man inte har råd att betala hyran, tycker han är riktigt soft. Jag ska snart till jobbet, och jag förväntar mig att jag kommer hem till världens fattigaste kollektiv. Going kommer ha spelat bort sina pengar, Alen och jag har lagt våra sista pengar på hyran, Jojje har lånat till sig hyrespengar eftersom hans första löneutbetalning inte varit ännu, och Jocke har skulder till mig och Alen uppöver öronen. Det kan nog bli en jäkligt spännande månad.
Dessutom skrev jag världens smörigaste arbetsansökning åt Alen precis, rekord i rövslickeri, jag skulle rekommendera Going att sätta sina pengar på att Alen fått jobbet inom 24 timmar. Fast dom oddsen är väl typ 1,01 nu, hehe.
Vaknar och har en liten genomgång med Alen vad jag missat under helgen, det verkar inte vara mycket, jag får veta att det är jag som ska diska halva veckan eftersom jag missat städningen, och Jonatan är inte helt förnöjd med att tvingas vakna vid elva för att gå till jobbet, men håller skenet uppe. Hyran betalas, fyra dagar sent, ja, i och för sig så blir den sju dagar sen nu när banken tar tre dagar på sig att sätta över pengarna också. Going lever på gränsen till fattigdom och har nu suttit i fyra timmar och funderat över om han ska våga sätta in alla sina sista pengar på ett pokerbord. Han resonerar somsåhär, att trots att han är lika dålig som vi andra i kollektivet på poker, så tycker han att det är en sjukt bra idé eftersom han utarbetat ett resonemang som går ut på att han inte kan förlora. Och att gambla med sina sista pengar, när man inte har råd att betala hyran, tycker han är riktigt soft. Jag ska snart till jobbet, och jag förväntar mig att jag kommer hem till världens fattigaste kollektiv. Going kommer ha spelat bort sina pengar, Alen och jag har lagt våra sista pengar på hyran, Jojje har lånat till sig hyrespengar eftersom hans första löneutbetalning inte varit ännu, och Jocke har skulder till mig och Alen uppöver öronen. Det kan nog bli en jäkligt spännande månad.
Dessutom skrev jag världens smörigaste arbetsansökning åt Alen precis, rekord i rövslickeri, jag skulle rekommendera Going att sätta sina pengar på att Alen fått jobbet inom 24 timmar. Fast dom oddsen är väl typ 1,01 nu, hehe.
Morgontrött
Imorse var det den morgontrötte versionen av mig som struntade i att snöra skorna när han lämnade lägenheten. Eftersom ångesten igårkväll av att jag inte visste när jag började jobbet idag var överhängande och inte lät mig sova, var jag tröttare än jag nånsin varit förut, ungefär. Jag visste att jag antingen började vid sex eller halv åtta, ja eller det trodde jag i alla fall helt säkert, så tillslut kom jag på den perfekta planen; jag satte klockan på halv sju. På så sätt skulle jag komma ur situationen hyffsat välbehållen, antingen så glider jag in 45 minuter sen och pratar bort dethela med en snygg "måndagsmorgon-du vet hur det är"-inramning, eller så verkar jag ambitiös som kommer till jobbet med trekvart tillgodo och imponerar på alla.
Jag ska vara helt ärlig; planen gick inte helt perfekt. Jag bokstavligt talat snubblar in i T-banan vid fem över sju istället, lite efter min beräknade plan, sätter mig ner på en ledig sittplats och modifierar min morgonplan lite. Batteriet i iPoden vacklar och jag känner ett bakfyllegasrelaterat behov, men kan inte få utlopp för det då det sitter tre parfymerade damer runt mig och jag vill inte vara oartig. När tuben fem minuter senare är framme vid mitt jobb är behovet dock försvunnet. Morgontrötte jag, fortfarande utan full kontroll över mina ben, ragglar in på arbetsplatsen kvart över sju, förhoppningsvis ändå med kvarten kvar, får en blick av en kollega som jag inte kan tyda eftersom jag fortfarande har morgonsynen och måste kisa för att se överhuvudettaget. Jag började inte vid halv åtta, det var de dåliga nyheterna. Men inte heller vid sex. Nixpixobelix, jag fick istället höra en flora av skratt i ett dussin olika tonarter när det visade sig att jag börjar åtta timmar senare. Jag tänker naturligtvis först och främst på att jag kan gå hem och sova och blir inte så missnöjd ändå, och går tillbaka till T-banan för att ta tåget hem. Sa jag att jag var lite morgontrött? Det var mer än lovligt underdrivet, jag snubblar återigen in i vagnen och sätter mig ner och är på vippen till att somna - när jag upptäcker att jag sitter på fel tub, åt helt fel håll. Vid första bästa hållplats hoppar jag av och missar precis tåget tillbaka. Står och väntar, halvt sovande och irriterad, fem minuter tills nästa kommer. Somnar till efter ungefär en minut, och vaknar av herr biljettkontrollant. Jag har ingen biljett och han ser generellt inte särskilt munter ut. Jag låtsas leta efter min biljett, och till min stora förvåning har jag faktiskt en biljett i fickan, från början av månaden, som han av någon anledning godkänner och jag blir nöjd. Då dör iPoden, jag blir irriterad förstås och råkar ägna de minuterna jag borde kolla efter min station åt att lägga diverse förbannelser över podden. Så jag missar min hållplats och reagerar snart på att jag är långt åt helvete borta hemifrån. Lägger av en riktig rökridå innan jag lämnar den knökfulla vagnen, och går hem trots att jag inte vet alls var jag är. Frågar tusen personer om vägen, ingen har en aning om vart jag ska, så jag bara irrar omkring lite, lite som man gör när man är full, planlöst med en plan. Och lyckas, faktiskt. Kommer hem, har inga nycklar och ingen reagerar när jag ringer på dörren, jag bor ju med världens sju-sovare. En granne släpper in mig genom porten, inte helt utan att ge mig onda blickar för min minst sagt nonchalanta hälsning, och här sitter jag nu, och ska satsa på att sova ända fram till jobbet börjar - igen.
Jag ska vara helt ärlig; planen gick inte helt perfekt. Jag bokstavligt talat snubblar in i T-banan vid fem över sju istället, lite efter min beräknade plan, sätter mig ner på en ledig sittplats och modifierar min morgonplan lite. Batteriet i iPoden vacklar och jag känner ett bakfyllegasrelaterat behov, men kan inte få utlopp för det då det sitter tre parfymerade damer runt mig och jag vill inte vara oartig. När tuben fem minuter senare är framme vid mitt jobb är behovet dock försvunnet. Morgontrötte jag, fortfarande utan full kontroll över mina ben, ragglar in på arbetsplatsen kvart över sju, förhoppningsvis ändå med kvarten kvar, får en blick av en kollega som jag inte kan tyda eftersom jag fortfarande har morgonsynen och måste kisa för att se överhuvudettaget. Jag började inte vid halv åtta, det var de dåliga nyheterna. Men inte heller vid sex. Nixpixobelix, jag fick istället höra en flora av skratt i ett dussin olika tonarter när det visade sig att jag börjar åtta timmar senare. Jag tänker naturligtvis först och främst på att jag kan gå hem och sova och blir inte så missnöjd ändå, och går tillbaka till T-banan för att ta tåget hem. Sa jag att jag var lite morgontrött? Det var mer än lovligt underdrivet, jag snubblar återigen in i vagnen och sätter mig ner och är på vippen till att somna - när jag upptäcker att jag sitter på fel tub, åt helt fel håll. Vid första bästa hållplats hoppar jag av och missar precis tåget tillbaka. Står och väntar, halvt sovande och irriterad, fem minuter tills nästa kommer. Somnar till efter ungefär en minut, och vaknar av herr biljettkontrollant. Jag har ingen biljett och han ser generellt inte särskilt munter ut. Jag låtsas leta efter min biljett, och till min stora förvåning har jag faktiskt en biljett i fickan, från början av månaden, som han av någon anledning godkänner och jag blir nöjd. Då dör iPoden, jag blir irriterad förstås och råkar ägna de minuterna jag borde kolla efter min station åt att lägga diverse förbannelser över podden. Så jag missar min hållplats och reagerar snart på att jag är långt åt helvete borta hemifrån. Lägger av en riktig rökridå innan jag lämnar den knökfulla vagnen, och går hem trots att jag inte vet alls var jag är. Frågar tusen personer om vägen, ingen har en aning om vart jag ska, så jag bara irrar omkring lite, lite som man gör när man är full, planlöst med en plan. Och lyckas, faktiskt. Kommer hem, har inga nycklar och ingen reagerar när jag ringer på dörren, jag bor ju med världens sju-sovare. En granne släpper in mig genom porten, inte helt utan att ge mig onda blickar för min minst sagt nonchalanta hälsning, och här sitter jag nu, och ska satsa på att sova ända fram till jobbet börjar - igen.
Nu har jag sett det
Sedan några veckor jobbar jag på norska motsvarigheten till Pressbyrån, och nu har jag sett alla typer av eventuellt pinsamma kunder. Jag har sett tjocka ryssar komma in och köpa seniorporr, jag har sett småpojkar komma och generat fråga efter kondomer, uteliggare som tjatar sig till sedelväxel på sina uteliggarbörsmynt. Det jobbiga i sammanhanget är att killen med tänder snedare än alla torn i Italien, kommer in och växlar till sig femhundralappar vartannan timme. Nu har han dessutom köpt sig ett par vinterpjuks som är sjukt mycket bättre än mina gamla lodardojjor.
Badrumsstrejk
Jag har länge misstänkt det, men nu börjar jag bli alltmer säker;
Jag är den enda som duschar i det här kollektivet. Jag såg iochförsig
Jonatan med en handduk för några dagar sedan, men bevisningen är
tung: Det enda schampot i badrummet, min dubbeldusch som nu är
slut, som höll så länge att det är helt uteslutet att fyra andra skulle ha
kunnat snylta på den. Alternativet att de andra har vars en schampo-gömma
ger jag inte heller mycket för. Räkna istället med att Pesten kommer med
hem till Sverige med pojkarna. Du är väl vaccinerad?
Jag är den enda som duschar i det här kollektivet. Jag såg iochförsig
Jonatan med en handduk för några dagar sedan, men bevisningen är
tung: Det enda schampot i badrummet, min dubbeldusch som nu är
slut, som höll så länge att det är helt uteslutet att fyra andra skulle ha
kunnat snylta på den. Alternativet att de andra har vars en schampo-gömma
ger jag inte heller mycket för. Räkna istället med att Pesten kommer med
hem till Sverige med pojkarna. Du är väl vaccinerad?
Hollywoodstrejk
Det har varit massa rabalder om den här hollywoodstrejken i norska tidningarna senaste veckorna, förmodligen för att det aldrig händer någonting eget i Norge. Och idag läste jag om det i gårdagens Aftonbladet på svenska, och då verkade det verkligen vara KRIS. Som exempel på hur den här krisen skulle ta fysisk form, ta er i akt nu och sitt ner om ni har emotionellt känsliga knän; TV-serien LOST (säsong trehundrasju) skulle läggas på is. TV-serien Heroes (säsong ensäsongmeränvadduskulleklaraavhurmångaduänsägerattduskulleklaraav) skulle läggas på is. Och TV-serien 24 kanske till och med läggs ned för gott.
Stå på er, snåla elaka hollywoodföretag, för guds skull stå på er. Släpp inte igenom mer sån här skit. Ingen blir gladare än jag om ni ersätter dessa program med alla avsnitt av Alf under tiden.
Stå på er, snåla elaka hollywoodföretag, för guds skull stå på er. Släpp inte igenom mer sån här skit. Ingen blir gladare än jag om ni ersätter dessa program med alla avsnitt av Alf under tiden.
Köksanarki
I julas gick vår diskmaskin sönder. Innan dess fungerade köksordningen relativt bra. Då och då kanske folk började fylla diskmaskinen innan någon hunnit tömma den så att samma disk blev diskad sju gånger - och visst, man vill ju inte äta från FÖR rena tallrikar heller, men just nu är det raka motsatsen; ingenting blir diskat. Senaste dagarna har vi börjar dricka ur karaffer, glasflaskor, petflaskor, kaffekannor, xkålzf - you name it. Idag tog officiellt alla urdrickbara rena saker slut. Going och Jonatan har löst situationen smidigt, de ser till att bara dricka Coca Cola och äta pizza. Imorgon ska jag eventuellt, eller förmodligen inte - men jag har sagt det, panta de flaskor som finns i köket. Då kanske det finns plats att diska sen... vi får se.
Vänj dig vid tanken på att jag inte kommer hålla dig uppdaterad hur det går.
Vänj dig vid tanken på att jag inte kommer hålla dig uppdaterad hur det går.
Going
Igår flyttade Going in hos oss, så jag tyckte vi skulle fira mitt beslut om en vit vinter med en riktig praktfylla. Vi pendlade mellan Café Sör, där Going fick en chans att visa sina raggarskills, och The Scottsman, där det visade sig att knäppa med fingrarna på dansgolvet inte är lika populärt i Norge som man skulle kunna tro. Inte heller med handklappningsinvolverade dansarter fick vi vårt genombrott, så vi gissade att det där inte var det inneställe vi trott.
Istället fick Going se Norges baksida; snabbmaten. Jag sa till Going redan när han först kom att, Going, att bo i Oslo innebär att man ger upp en av sina mänskliga rättigheter; att få en schysst kebab när man är full. Eller ja, överhuvudet taget.
Istället fick Going se Norges baksida; snabbmaten. Jag sa till Going redan när han först kom att, Going, att bo i Oslo innebär att man ger upp en av sina mänskliga rättigheter; att få en schysst kebab när man är full. Eller ja, överhuvudet taget.
Kaffe och ciggaretter
Där jag jobbar nu, har de ett fantastiskt bra kaffeerbjudande - med norska mått. Ett stämpelkort för kaffe, efter nio stämplar får man den tionde helt gratis. Låter ju schysst, förutom att de man måste betala för kostar 3o norska kronor styck. Översättningsvis; är man dum nog att bränna fyrahundra spänn på kaffe får man tre deciliter sketen pulverkaffe - helt gratis. Hallelujah.
In other news, har jag överlagt med min lever i ett par svettiga timmar inatt och tillslut enats om att ta en hel drös med vita helger. Som kompensation får jag dricka så mycket vatten jag bara orkar. Hallelujah 2.
Norsk film, som av någon anledning går under titeln "Svensk Filmindustri: Norge", sannolikt vill de bespara sig själva skammen över vilka skitfilmer de producerar, har faktiskt chockat mig så sent som i natt. En norsk skräckfilm från i fjol som slog massa försäljningsrekord häroppe, var faktiskt så pass mycket bättre än den bästa svenska skräckfilm jag sett, att jag nästan kände mig provocerad. Å andra sidan säger det inte sådär väldigt mycket, senaste gången en svensk skräckis blev hajpad var Johannes Brost spöke, det är också rätt provocerande.
In other news, har jag överlagt med min lever i ett par svettiga timmar inatt och tillslut enats om att ta en hel drös med vita helger. Som kompensation får jag dricka så mycket vatten jag bara orkar. Hallelujah 2.
Norsk film, som av någon anledning går under titeln "Svensk Filmindustri: Norge", sannolikt vill de bespara sig själva skammen över vilka skitfilmer de producerar, har faktiskt chockat mig så sent som i natt. En norsk skräckfilm från i fjol som slog massa försäljningsrekord häroppe, var faktiskt så pass mycket bättre än den bästa svenska skräckfilm jag sett, att jag nästan kände mig provocerad. Å andra sidan säger det inte sådär väldigt mycket, senaste gången en svensk skräckis blev hajpad var Johannes Brost spöke, det är också rätt provocerande.
Kameralös
Min kamera, Casio EX-F1KaZZ, är numera reklamerad och
jag står kameralös tills nästa kamera kommer. Det känns lite
bortkastat att lägga ner pengar på att supa när jag inte kan
dokumentera vad som hänt. Hur ska jag nu veta vad som
hänt kvällen innan? Gissa?
jag står kameralös tills nästa kamera kommer. Det känns lite
bortkastat att lägga ner pengar på att supa när jag inte kan
dokumentera vad som hänt. Hur ska jag nu veta vad som
hänt kvällen innan? Gissa?
2007
Jag vill också vara en av alla årskrönikörer! Likabra jag kör igång direkt. Man kan säga att året inte fick den bästa starten. Mellie gjorde slut efter två år, sju månader och fem dagar. Jag visste att det låg i luften sedan länge, men det gick ändå inte att förbereda sig emotionellt, så det blev en ganska deppig period där innan jag kunde vända det till någonting positivt. Vi tävlade om vem som kunde må sämst och tillslut vann hon. Ångestfyllor avlöste varandra. Sen försvann snön, och solen började titta fram lite, allt blev mycket bättre, så på våren vände det. En jägershot i ögat, fina vårmatcher på Loverslund, och bra förfester var nyckeln. Särskolan Lyckan hade sin första match i April och Jakob satte standard direkt när han skruvade in en hörna direkt i mål, sen bara flöt det på, i slutet på maj åkte jag med Påse och Martin till Tyskland för att inhandla sommarens förnödenheter och Påsen visade Sydsvensk bevattning sydsvensk bevattning, sen blev det studentfirande och ett dussin festivaler. Kocken blev officiellt vansinnigförklarad och Martin gav en gratislektion i hur man dricker Fiskarman. Rasslefestivalen var naturligtvis sommarens höjdpunkt, helt planenligt, det är där alla lyckas koncentrera årets fem bästa fyllor till fem dagar. Där blev Martin nästan uppäten av en häst. Sen tog sommaren slut och jag skuttade iväg till tattarlandet i väst, Norge, men spenderade mest tiden i Karlstad, där jag hade gamla såväl som nyfunna vänner. Kocken hittade en tjej som såg ut som en blandning mellan Muminmamma och Pantertanter. Kalmar FF gjorde succé och kom tvåa och tog cuppen, Lyckan föll på målsnöret efter att en kines orsakat poängavdrag. Men med en stark vårsäsong kommer Lyckan att ta revenge i sommar. Coach ska bli spelande coach och då löser sig nog allt. Nu måste jag lägga mig, klockan är typ tre och Jojje korkade nyss upp en vinare. Imorgon kommer Året i Bilder- inlägget, det kan jag lova att du ska se fram emot. Ha det!
Confession
Jag har ett bekännande. Jag skyller på att jag var ung och dum. Jag var väl tretton-fjorton och hade tråkigt. Så jag följde "Days of our lives" en sommar. Visst, det är obehagligt att erkänna. Det gick alltid vid typ elva på sommarlovsdagarna när man precis vaknat och det var det och TV-shop att välja på. Jag vet. Jag borde ha valt TV-shop.
Nu, nästan ett decennium senare, är jag i en liknande situation. Jag har varit hooked på Heroes hela veckan. Nästan som besatt, jag sätter på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt. Sett tjugotvå nu och mitt beteende kan inte beskrivas som någonting annat än tvångsmässigt. Är det världens sämsta serie? Har du sett den?
Karaktärer som byter sida i varje scen, värdelösa skådespelare, ohållbar bakgrundsstory. Handlingen överlag byter riktning vart femte minut och manuset är förmodligen skrivet av en tioåring, eller av en tjock retarderad gubbe som bor i sin morsas källare. Listan över vad som är fel med den här serien skulle få telefonkatalogen att blekna i jämförelse. Ändå sitter jag här nu och hatar mig själv för att jag kommer sätta på avsnitt 22. Har hört att det finns rehabiliteringshem, men nu har jag ändå bara två avsnitt kvar. Då kan jag lika gärna genomlida skiten och gå vidare med mitt liv sen.
Skönt det ska bli.
Nu, nästan ett decennium senare, är jag i en liknande situation. Jag har varit hooked på Heroes hela veckan. Nästan som besatt, jag sätter på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt. Sett tjugotvå nu och mitt beteende kan inte beskrivas som någonting annat än tvångsmässigt. Är det världens sämsta serie? Har du sett den?
Karaktärer som byter sida i varje scen, värdelösa skådespelare, ohållbar bakgrundsstory. Handlingen överlag byter riktning vart femte minut och manuset är förmodligen skrivet av en tioåring, eller av en tjock retarderad gubbe som bor i sin morsas källare. Listan över vad som är fel med den här serien skulle få telefonkatalogen att blekna i jämförelse. Ändå sitter jag här nu och hatar mig själv för att jag kommer sätta på avsnitt 22. Har hört att det finns rehabiliteringshem, men nu har jag ändå bara två avsnitt kvar. Då kan jag lika gärna genomlida skiten och gå vidare med mitt liv sen.
Skönt det ska bli.
Norsk vodka är vatten
Ja, norsk vodka är lite som norskt vatten; det är grumligt, har en skev nyans åt gul och smakar piss. Och efteråt undrar man bara vad tusan som hände egentligen. Igår "gick jag och la mig" tidigt, efter en sjuttis och en kokos-bulle. Påsens och mitt resonemang om att vi skulle turas om att shotta ner den sista decimetern i mjölkglas är det sista jag minns, lustigt nog. När jag vaknade blev jag iallafall misstänksam eftersom jag mådde sjukt bra och kände mig rastlös, tog trikken hem och lummade igenom massa avsnitt av en soft serie och åt upp min matlåda med oxfilé som jag förberett igår kväll. Så, ja, vodka är som vatten, fast man somnar.
Norsk vodka är vatten
Ja, norsk vodka är lite som norskt vatten; det är grumligt, har en skev nyans åt gul och smakar piss. Och efteråt undrar man bara vad tusan som hände egentligen. Igår "gick jag och la mig" tidigt, efter en sjuttis och en kokos-bulle. Påsens och mitt resonemang om att vi skulle turas om att shotta ner den sista decimetern i mjölkglas är det sista jag minns, lustigt nog. När jag vaknade blev jag iallafall misstänksam eftersom jag mådde sjukt bra och kände mig rastlös, tog trikken hem och lummade igenom massa avsnitt av en soft serie och åt upp min matlåda med oxfilé som jag förberett igår kväll. Så, ja, vodka är som vatten, fast man somnar.
Silly Season
Vintern är Silly Season. Nu tänker jag inte bara på fotboll, även om jag alltid blir sjukt peppad av alla orealistiska övergångsrykten, sjukt mycket hajp runt kassa provspelare, pisstråkiga träningsmatcher i Loverslund och Rydström/Carlsson-bloggandet! Men nu är det inte det jag menar. Nu är jag inne på festivalernas Silly Season. Vilka band kommer vart och vad kommer jag orka lyssna in mig på och vem släpper nytt och är det bra och finns det chans att dom kommer och vilka festivaler har jag råd med och hur mycket sprit behöver jag och när ska jag hinna åka till Tyskland och vilka låtar kommer dom spela om dom kommer och vilken på vilken scen och har dom med sig nån gästartist och hur blir vädret och hur blir det med den där nya volymlagen och när ska jag börja göra min årliga packningslista och vem ska jag dela vagn med vart och var köper jag tält och när. Många saker där som ännu är osäkrade.
Två saker som är stensäkra:
• Jag blir pepp av att se Babyshambles lira på Glastonburyklippen på youtube och veta att jag kommer se dom i sommar eftersom Hultsfred redan bokat dit dom!
• Jag blir pepp av att se att Radiohead kommer till åtminstone Roskilde och jag tycker deras nya skiva är jäkligt trevlig!
Två saker som är stensäkra:
• Jag blir pepp av att se Babyshambles lira på Glastonburyklippen på youtube och veta att jag kommer se dom i sommar eftersom Hultsfred redan bokat dit dom!
• Jag blir pepp av att se att Radiohead kommer till åtminstone Roskilde och jag tycker deras nya skiva är jäkligt trevlig!
Sensationellt, nytt och fräscht
Idag köpte jag ett tuggummipaket. Inget chockerande med det, jag glömde min tandborste i Kalmar, jag har slut på mitt tidigare så välfyllda förråd av listerin och ännu är jag inte tillräckligt desperat för att hugga på någon annans kvarglömda tandborste. Så jag köpte ett paket tuggummi. Föga visste jag, att jag skulle få en såndär terapeutisk upplevelse. För grejen var den, att tuggummit smakade precis som min tandkräm. Det här ger naturligtvis upphov till ett av vår tids största i-landsproblem: Vem vill käka tandkräm?
Varje gång jag svalde fick jag nämligen precis samma känsla som om jag hade svalt tandkräm. Och det är ju lite underligt koncept på en tuggmoj; tänk dig att du borstat tänderna, och du har precis sköljt munnen med vatten - inte blir du väl sådär supersugen på att svälja? Nej, vesst, du spottar ut det i handfatet (eller från balkongen, i gräset, på duschgolvet, under kudden - var du nu är, det vet du bäst själv). Så varför görs alla tuggummi i bisarra smaker? Vad hände med det traditionella godis-tugget, ska man behöva huka sig vid en sån där bebis-size-tuggummiautomat utanför biograferna, för att få ett tuggummi med socker? Då får man både ryggskott och diabetes samtidigt. Snart får du kisspåse och måste amputera ett ben, då får du bara hoppas att dom inte kapar benet med påsen, för då lär det skvätta som tusan. Då är tandkrämsdoft det minsta problemet du har, det kan jag lova.
Förresten - varför känner jag inte igen mig i tandkrämsreklamen, när alla leende människor lyckas få tandborsten att smeka tänderna? När jag borstar är det minsann inget smek, det är en kamp, en fight, på liv och död. Slutar antingen med blod, svett och tårar eller med en bruten tandborstnacke. Vad är det om?
Varje gång jag svalde fick jag nämligen precis samma känsla som om jag hade svalt tandkräm. Och det är ju lite underligt koncept på en tuggmoj; tänk dig att du borstat tänderna, och du har precis sköljt munnen med vatten - inte blir du väl sådär supersugen på att svälja? Nej, vesst, du spottar ut det i handfatet (eller från balkongen, i gräset, på duschgolvet, under kudden - var du nu är, det vet du bäst själv). Så varför görs alla tuggummi i bisarra smaker? Vad hände med det traditionella godis-tugget, ska man behöva huka sig vid en sån där bebis-size-tuggummiautomat utanför biograferna, för att få ett tuggummi med socker? Då får man både ryggskott och diabetes samtidigt. Snart får du kisspåse och måste amputera ett ben, då får du bara hoppas att dom inte kapar benet med påsen, för då lär det skvätta som tusan. Då är tandkrämsdoft det minsta problemet du har, det kan jag lova.
Förresten - varför känner jag inte igen mig i tandkrämsreklamen, när alla leende människor lyckas få tandborsten att smeka tänderna? När jag borstar är det minsann inget smek, det är en kamp, en fight, på liv och död. Slutar antingen med blod, svett och tårar eller med en bruten tandborstnacke. Vad är det om?
Sverige Sverige
En timme tills min ride till Sverige avgår från Centralstationen. Jag är lite stressad, särskilt som jag måste planka på T-banan av pengabrist, och inte har packat ner datorn än. Men, men!
Däremot hann jag med, mitt i stressandet, att bråka lite med morsan på msn! Precis som i Verkligheten var sylar i vädret inte helt vanligt förekommande, och konversationerna gick i cirklar precis som i Verkligheten. Skillnaden var att jag kunde packa samtidigt.
Det var i alla fall smidigt.
Däremot hann jag med, mitt i stressandet, att bråka lite med morsan på msn! Precis som i Verkligheten var sylar i vädret inte helt vanligt förekommande, och konversationerna gick i cirklar precis som i Verkligheten. Skillnaden var att jag kunde packa samtidigt.
Det var i alla fall smidigt.
Jultomten
Satt och tänkte lite på jultomten på vägen hem från jobbet idag.
Han kommer ju undan med rätt mycket, bara för att han är jultomten;
han får ha en sjukt ful trattformad, säckig mössa. Skägg ner till
knäna. I USA får han till och med göra inbrott hos folk och springer
omkring med en obefogat stor, alternativt orimligt liten, säck med
julklappar som han delar ut till varenda kotte som bor i rätt del av
världen. Hur väljer han vilka som ska få klappar egentligen? Om han
är så jäkla snäll, varför ger han mobiltelefoner och playstations till
brat-ungar, och ingenting alls till såna där fattiga barn i Afrika som
man ser på TV? Sånt har jag aldrig sett liksom, vad är det om? Försöker
han fjäska in sig hos västvärlden, så att han ska få uppehållstillstånd
eller nåt? Jag vill inte ha honom som granne. Vem vet hur han är privat?
Han kommer vara den där grannen du har, som du hör flåsa i
trappuppgången för att han är så tjock att det är ansträngande att gå ner för
fyrastegs-trappan. Som måste hålla sig i båda räckena samtidigt när han
ska upp, så att du alltid måste stanna till en kvart på varje trappsteg, om
du råkar komma efter honom in genom porten och inte hinner, fast du
försöker, springa runt honom, för att han är så tjock. Kedjerökande äckel,
ligger i soffan hela dagen, går på socialbidrag och får sjukförsäkring från
försäkringskassan. På somrarna hänger han med Gula Gubben och grillar på
en innegård i nåt mellanklassområde, dricker sig packad på en torsdag.
- Hur spännande är det?
Han kommer ju undan med rätt mycket, bara för att han är jultomten;
han får ha en sjukt ful trattformad, säckig mössa. Skägg ner till
knäna. I USA får han till och med göra inbrott hos folk och springer
omkring med en obefogat stor, alternativt orimligt liten, säck med
julklappar som han delar ut till varenda kotte som bor i rätt del av
världen. Hur väljer han vilka som ska få klappar egentligen? Om han
är så jäkla snäll, varför ger han mobiltelefoner och playstations till
brat-ungar, och ingenting alls till såna där fattiga barn i Afrika som
man ser på TV? Sånt har jag aldrig sett liksom, vad är det om? Försöker
han fjäska in sig hos västvärlden, så att han ska få uppehållstillstånd
eller nåt? Jag vill inte ha honom som granne. Vem vet hur han är privat?
Han kommer vara den där grannen du har, som du hör flåsa i
trappuppgången för att han är så tjock att det är ansträngande att gå ner för
fyrastegs-trappan. Som måste hålla sig i båda räckena samtidigt när han
ska upp, så att du alltid måste stanna till en kvart på varje trappsteg, om
du råkar komma efter honom in genom porten och inte hinner, fast du
försöker, springa runt honom, för att han är så tjock. Kedjerökande äckel,
ligger i soffan hela dagen, går på socialbidrag och får sjukförsäkring från
försäkringskassan. På somrarna hänger han med Gula Gubben och grillar på
en innegård i nåt mellanklassområde, dricker sig packad på en torsdag.
- Hur spännande är det?
Väck inte den björn som snoozar
Ikväll tog jag ett jättesteg i mitt tekniska liv.
- Jag återupptäckte väckarklockan.
För seriöst, inte har du en väckarklocka? Kom igen, du kan erkänna det; du använder din mobiltelefon som du tappat i golvet alldeles för många gånger för att du ska kunna lita på den. Du kan inte komma ihåg senast du hade en väckarklocka med pendel, digitala siffror eller AA-batteri. Men nu, serru, nu blir det på tapeten igen. För jag har återupptäckt den, inatt.
Jag fick en fin väckarklocka av morfar i julklapp, riktigt schysst med alla funktioner du kan tänka dig, och en miljon knappar. Ungefär lika lång tid som jag satt och förbannade mig över att instruktionsboken var på alla språk utom svenska och engelska, tog det för mig att tröttna och inte orka ens försöka ställa in den. Sen glömde jag bort den ett tag, den hamnade på ett fönsterbläck, kände sig lite utanför, kanske till och med hamnade i en IKEA-hylla, innan jag flyttade till Oslo. Sen kom morsan och farsan och hälsade på för några veckor sedan och jag bad dem ta med min bortglömda pryl. Sen blev den förstås liggande i karantän i vårt skafferi ett par veckor innan jag nu äntligen tröttnat på att min mobiltelefon alltid sviker mig. Den verkligen hånar mig, varje gång jag vaknar, och upptäcker att jag är sen, ligger den där på golvet bredvid mig och garvar åt mig när jag panikartat snubblar ur sängen för att rusa till jobbet. Nu är det slut på det. För bara fem minuter sedan gick jag ut i köket, dammade av - eller ska man säga, grävde fram? - väckarklockan och pluggade in den, och tänkte "nu jävlar, nu SKA jag få den att funka!". Gjorde ungefär såhär:
Satte i sladden.
Tryckte på knappen för att ställa in tid.
Tryckte på knappen för att ställa in alarmtid.
Och så var det klart. Kunde jag inte lista ut det för ett år sedan? Hur dum var jag d... eh jag menar, hur smart har jag blivit det senaste året? Om jag fortsätter den här spikrakt uppåtgående intelligenskurvan... oj, det vågar jag inte ens tänka på. Hujedanamej vad smart jag ska bli! :)
- Jag återupptäckte väckarklockan.
För seriöst, inte har du en väckarklocka? Kom igen, du kan erkänna det; du använder din mobiltelefon som du tappat i golvet alldeles för många gånger för att du ska kunna lita på den. Du kan inte komma ihåg senast du hade en väckarklocka med pendel, digitala siffror eller AA-batteri. Men nu, serru, nu blir det på tapeten igen. För jag har återupptäckt den, inatt.
Jag fick en fin väckarklocka av morfar i julklapp, riktigt schysst med alla funktioner du kan tänka dig, och en miljon knappar. Ungefär lika lång tid som jag satt och förbannade mig över att instruktionsboken var på alla språk utom svenska och engelska, tog det för mig att tröttna och inte orka ens försöka ställa in den. Sen glömde jag bort den ett tag, den hamnade på ett fönsterbläck, kände sig lite utanför, kanske till och med hamnade i en IKEA-hylla, innan jag flyttade till Oslo. Sen kom morsan och farsan och hälsade på för några veckor sedan och jag bad dem ta med min bortglömda pryl. Sen blev den förstås liggande i karantän i vårt skafferi ett par veckor innan jag nu äntligen tröttnat på att min mobiltelefon alltid sviker mig. Den verkligen hånar mig, varje gång jag vaknar, och upptäcker att jag är sen, ligger den där på golvet bredvid mig och garvar åt mig när jag panikartat snubblar ur sängen för att rusa till jobbet. Nu är det slut på det. För bara fem minuter sedan gick jag ut i köket, dammade av - eller ska man säga, grävde fram? - väckarklockan och pluggade in den, och tänkte "nu jävlar, nu SKA jag få den att funka!". Gjorde ungefär såhär:
Satte i sladden.
Tryckte på knappen för att ställa in tid.
Tryckte på knappen för att ställa in alarmtid.
Och så var det klart. Kunde jag inte lista ut det för ett år sedan? Hur dum var jag d... eh jag menar, hur smart har jag blivit det senaste året? Om jag fortsätter den här spikrakt uppåtgående intelligenskurvan... oj, det vågar jag inte ens tänka på. Hujedanamej vad smart jag ska bli! :)
Mashmallows och ritpapper
Idag upptäckte jag en underlig grej.
Inatt klockan halv fyra skrev jag ett SMS till mig själv.
Det stod, kort och gott: Marshall och ritpapper
Vad e de om liksom?
Inatt klockan halv fyra skrev jag ett SMS till mig själv.
Det stod, kort och gott: Marshall och ritpapper
Vad e de om liksom?
Gamla tanter stanna för gult
Igårkväll var jag på väg hem, det var ännu ljust, och jag skulle över en gata. Det var rött ljus, men inte en bil syntes till, i en märklig norskpatenterad enkelriktad korsning - som för övrigt är en sjukt dum idé. Så jag tänkte, jag ser ju att det inte är en bil på 300 meter, jag hinner lätt gå över den här fyra meter breda vägen. Jag börjar gå. Det känns bra första metern, andra börjar det komma en märklig känsla av att jag är bevakad. När jag passerar halvvägs över vägen känner jag hur någons blick bränner hål genom mitt huvud, så jag kollar upp. Där står hon; En gammal tant igen, en gammal norsk tant, som ser mycket irriterad ut, blodsprängda ögon stirrar på mig, hur kan han, hur kan han gå när det är rött, hur kan han? Hon nöjer sig givetvis inte med att bara stirra ondskefullt en sekund, utan envisas med att följa mig med blicken hela vägen över, jag har hörlurarna på, men precis när jag passerar henne ser jag att hon flaxar med armarna så menande att jag bara kan gissa att hon vill säga någonting. Jag spelar dum. Tar av mig lurarna, men tar på mig mitt oförstående ansiktsuttryck som jag sparat till en speciell situation. Hon muttrar tydligt, som bara nordmän kan; Du gikk... men de var ikke lov! (du gick, fast det är inte tillåtet!).
Jag klädde på mig mitt hånfullaste leende; Ja, sa jag, och försökte få smilgroparna så djupa att jag kunde få plats med en elefant i varje, jag gick!
Sen gick jag hem och åt en pizza. Med skinka och salami och champinjoner. Jag tog bort några champinjoner innan jag stoppade in den i micron... Bara så du vet. Tjo!
Jag klädde på mig mitt hånfullaste leende; Ja, sa jag, och försökte få smilgroparna så djupa att jag kunde få plats med en elefant i varje, jag gick!
Sen gick jag hem och åt en pizza. Med skinka och salami och champinjoner. Jag tog bort några champinjoner innan jag stoppade in den i micron... Bara så du vet. Tjo!
Mitt nya liv
Idag börjar mitt nya liv. Macintosh-livet. Innan jag hämtade nya dotan hos Erik i Karlstad i morse, var jag en annan människa. Sjabblade med tvätten imorse, efter en drös missförstånd i nyvaket tillstånd, sen var jag bitter på bussen till Karlstad för att jag fick nöja mig med en plats i främre delen av bussen och ipoden shufflade inte alls som jag ville.
Sen kom jag fram, hälsade på Erik, som agerat hjälte och tajmat in min apple-leverans mellan en lång biltur och en tråkig föreläsning, jag fick syn på dotalådan, allting kändes fint... Eller ja, jag blev tvungen att kuta därifrån lika snabbt, eller till och med snabbare, än jag kom, för att hinna med tåget tillbaka till Oslo igen, det var inte så skoj. Och
jag hamnade bredvid en klåfingrig typ, så jag drog mig från att leka för mycket med min nya vän just då. Nu däremot, har jag redan hunnit med videokonferens, installera msn, och leka lite med kameran.
Det här är mitt nya liv. Den Crille du trodde att du kände är
nu den Crille du trodde att du inte kände. Men jag kanske kommer skifta lite fram och tillbaka. Vilket innebär att det finns en risk för schizofreni här lite senare i veckan, jag ska vaska fram några tabletter jag kan ta mot det, så kan det nog bli trevligt hemma i jul ändå :)

Såhär såg jag ut innan jag blev macbookifierad

Såhär ser jag ut nu, när jag fått min nya macbook
Lev med det!
Sen kom jag fram, hälsade på Erik, som agerat hjälte och tajmat in min apple-leverans mellan en lång biltur och en tråkig föreläsning, jag fick syn på dotalådan, allting kändes fint... Eller ja, jag blev tvungen att kuta därifrån lika snabbt, eller till och med snabbare, än jag kom, för att hinna med tåget tillbaka till Oslo igen, det var inte så skoj. Och
jag hamnade bredvid en klåfingrig typ, så jag drog mig från att leka för mycket med min nya vän just då. Nu däremot, har jag redan hunnit med videokonferens, installera msn, och leka lite med kameran.
Det här är mitt nya liv. Den Crille du trodde att du kände är
nu den Crille du trodde att du inte kände. Men jag kanske kommer skifta lite fram och tillbaka. Vilket innebär att det finns en risk för schizofreni här lite senare i veckan, jag ska vaska fram några tabletter jag kan ta mot det, så kan det nog bli trevligt hemma i jul ändå :)

Såhär såg jag ut innan jag blev macbookifierad

Såhär ser jag ut nu, när jag fått min nya macbook
Lev med det!
Nudlar
Fram tills idag hade jag aldrig ätit en nudelmåltid, inte vad jag vet iallafall, och alla andra har ju levt på nudlar tidvis, så jag har känt mig lite utanför. Nu vet jag vad du tänker, "För fan! Har du inte ätit nudlar, är du dum i huvudet!" Och visst det är lite udda. "Crille förtusan, hur kan du inte ha ätit..." Ja ja! Jag säger ju att jag HAR ätit det nu, får jag berätta klart eller?
Ja, ja, jag är klar nu ändå.
Ja, ja, jag är klar nu ändå.
#1 Jonatan
Det är tidig fredag morgon. Dödsmörkt i vår lamplösa lägenhet sånär som på ljuset från gatan som spirar in svagt mot en tavellös vägg. Gårdagskvällen hade varit coollugn, Alen nattjobbade från tiotiden, Batman gick på norsk teve och jag störde mig inte ens på att det var norska undertexter, Jojje och Jocke satt i andra soffan med sina respektive bärbara datorer. Jonatan hade tagit en kvällsöl och smuttade lite på karlstadproducerad finkel. Jag stängde av teven och slocknade. So far so good.
Vaknar. Inte av mobilklockan. Inte av dörrklockan. Inte av överdrivet sug att skynda mig till jobbet - verkligen inte - och klockan var ändå inte mer än fyra. Det är någon i köket. Kisar lite för att övervinna klistret under ögonlocken, ja det är bestämt någon i köket. En uteslutningsmetod och åtta sekunders kisande senare räknar jag ut att det är Jonatan som är uppe och härjar. Han går omkring planlöst mellan rummet och köket säkert tio gånger, för varje gång blir gångstilen alltmer vertikal. Fyllemummel, skrammel, smällar i dörrar, någon rap. Jag funderar på om han kanske kan ha smuttat lite för mycket på vinet, och mycket riktigt. Full som ett ägg, spatserandes, rotar igenom kylskåpet i jakt på mat. Lönlöst, tänker jag, det finns ju ingen mat! Max ett par kaviatuber, min mango, alens rödbetsburk och lite filmjölk. Precis likadant tänkte Jonatan, fast med lite mer vidsynthet; när jag går upp ett par timmar senare har det tagits en jättetugga på min mango, skivade rödbetsburken är helt länsad sånär som på det rödbetsvatten som ännu droppar ner från kylskåpsdörren, och jag hittade kaviartubslock under handfatet i badrummet. Jonatan låg då däckad sedan ett par timmar i sin säng, där han hamnade efter otaliga försök att skeda med en ovillig Jocke.
Vaknar. Inte av mobilklockan. Inte av dörrklockan. Inte av överdrivet sug att skynda mig till jobbet - verkligen inte - och klockan var ändå inte mer än fyra. Det är någon i köket. Kisar lite för att övervinna klistret under ögonlocken, ja det är bestämt någon i köket. En uteslutningsmetod och åtta sekunders kisande senare räknar jag ut att det är Jonatan som är uppe och härjar. Han går omkring planlöst mellan rummet och köket säkert tio gånger, för varje gång blir gångstilen alltmer vertikal. Fyllemummel, skrammel, smällar i dörrar, någon rap. Jag funderar på om han kanske kan ha smuttat lite för mycket på vinet, och mycket riktigt. Full som ett ägg, spatserandes, rotar igenom kylskåpet i jakt på mat. Lönlöst, tänker jag, det finns ju ingen mat! Max ett par kaviatuber, min mango, alens rödbetsburk och lite filmjölk. Precis likadant tänkte Jonatan, fast med lite mer vidsynthet; när jag går upp ett par timmar senare har det tagits en jättetugga på min mango, skivade rödbetsburken är helt länsad sånär som på det rödbetsvatten som ännu droppar ner från kylskåpsdörren, och jag hittade kaviartubslock under handfatet i badrummet. Jonatan låg då däckad sedan ett par timmar i sin säng, där han hamnade efter otaliga försök att skeda med en ovillig Jocke.
#1 DAD
Idag är det fars dag, tänkte slänga in en liten hyllning till faragubben! Förmodligen världens bästa pappa, fixar och styr upp allt möjligt, ställer opp osjälviskt i alla väder och är en riktig hjälte :) På många sätt en lysande förebild och inspirationskälla.
I övriga falmiljära ämnen så har mina föräldrar fått nys om min blogg, de är inte riktigt införstådda med 2000-talsironi, eller vad som är socialt accepterat att förtära i dryckesväg 2007, så jag funderar på att börja skriva enbart i kodspråk. Hehe, kommer nog bara vara jag som förstår mina bloggar till slut, och då behöver jag bara hitta en tonsättare, så blir jag nya Kent :)
I övriga falmiljära ämnen så har mina föräldrar fått nys om min blogg, de är inte riktigt införstådda med 2000-talsironi, eller vad som är socialt accepterat att förtära i dryckesväg 2007, så jag funderar på att börja skriva enbart i kodspråk. Hehe, kommer nog bara vara jag som förstår mina bloggar till slut, och då behöver jag bara hitta en tonsättare, så blir jag nya Kent :)
Wanted dead or alive
Jag tänkte göra en efterlysning nu, efter en snubbe jag vet att du också blivit plågad av. Men jag vet inte vem han är. Han som kommer varje morgon efter att man tänkt "äh jag kan sova tio minuter till" och tryckt på snoozeknappen, och saboterar! Antingen sätter han mobilen på ljudlöst, gömmer den under tre kuddar, stänger av väckarklocksfunktionen, kastar ut mobilen genom ett fönster, och så vidare, det är en kreativ sabbotör detdär. Men vem fan är det? Det är ju inte jag. Varför skulle jag komma ihåg när jag trycker på snoozeknappen - och komma ihåg när jag vaknar, men inte komma ihåg gången däremellan när jag vaknar och går upp och lägger mobilen på vinden? Nä, det är någon helt annan. Vet inte om jag ska börja anklaga mina roomates än?
Rättvisan segrar, ingen undkommer
Nej, det är inte Kapten Mossa eller någon annan karraktär från Cartoon Network. Nej, det är inte Rod Stewart som är tillbaka, och nej det är inte Sideshow Bob som tagit mänsklig skepnad. Det är åttiotalet som är tillbaka. Åttiotalet är tillbaka och jag ägde Oslo igår på tidernas längsta efterfest. Idag mådde jag precis som jag förtjänade. Livet är rättvist.
Bara en tanke; dom säger ju att man reducerar livet med några år om man super för mycket, men ingen säger nånting om att det jämnar ut sig iochmed att man spenderar halva lördagen med att se dubbelt. Dessutom är det ju dom sista åren som försvinner ändå - åren med vuxenblöja, roulator, dåligt matchande hängslen, gnällhosta, elak vårdhemspersonal, kisspåse, nedsatt hörsel och benskörhet. Det är lika bra.
Bara en tanke; dom säger ju att man reducerar livet med några år om man super för mycket, men ingen säger nånting om att det jämnar ut sig iochmed att man spenderar halva lördagen med att se dubbelt. Dessutom är det ju dom sista åren som försvinner ändå - åren med vuxenblöja, roulator, dåligt matchande hängslen, gnällhosta, elak vårdhemspersonal, kisspåse, nedsatt hörsel och benskörhet. Det är lika bra.
Back in traffic
Tillbaka i Oslo igen efter en helg i K-town, där jag fick med allt som stod på kalendern, lite familjetid, en festkväll, en fotbollsmatch, och ett besök på Coop för att inhandla en stor dos morotsjuice, vilket inte finns att tillgå i det här landet. Här kallar dem förresten morot för gulrot, ännu ett bevis på vilka pappskallar norrmännen är. Men det är egentligen inte mitt problem, jag litar på att EU fixar det när Norge väl går med där någon dag. Förställer mig ett stort möte i Brüssel där Nicolas Starkovsky avslutar gulrotsförkastelseavtalet genom att skåla med en morotsjuice-vodka-drink, densamma som jag kommer bli ihågkommen för i historieböckerna och bakom baren på alla uteställen i Kalmar efter min död ska det finnas en svartvit tidlös bild på mig när någon råkar hälla ett shotglas morotsjuice i mitt öga. Men det ska jag inte avslöja för mycket av just nu, det är min idé och min framtidsinkomst, så ta nu inga onödiga turer ner till patentverket. Dagens hjältepriset delas mellan däckmeckarn som fixade ett nytt däck när vi fick punka igårkväll, och Erik som körde utomordentligt fint sådär mitt i natten för att jag skulle komma med min nattbuss från Karlstad. Och Kalmar FF gjorde mig lycklig igår, trots mina löjligt högt ställda förväntningar, blev jag jäkligt nöjd och njöt hela kvällen. Och idag. Och kommer göra det imorgon. Och på onsdag. Då är jag ledig. Tjo!
Skräcken
Kanske inte ondskans ansikte. Kanske inte avsiktligt skrämmande. Men igår mötte jag världens äckligaste tant - alla kategorier. Det är faktiskt inte ens roligt. Traumatiskt är ett för litet ord, jag genomgick ett flertal personlighetsförändringar under mötet med den här... grejen. Hon kom in där jag jobbar med sin make och skulle köpa kött. Kotletter. Förstår inte vad hon skulle med dem till, hon kunde väl knappast laga mat, hon klängde sig fast på en roulator som om det hängde på hennes liv, krampaktigt hasandes efter sin make som garanterat varit sexuellt oförmögen i minst sjuttio år, han var så krökt i ryggen att han såg ut som en bortsorterad banan. Kärringen, som måste passerat hundraårsstrecket med råge, flackade med blicken ett par minuter och fick tag på mig, jag visste inte när jag tog beslutet att gå fram för att hjälpa till att det här skulle bli en förödande upplevelse. Jag ska underlätta med en närmare beskrivning. Hennes ögon stod ett par centimeter utanför ögonglobarna och pupillerna var lika stora som min knytnäve. Hur vet jag det, undrar du, det var för att jag använde handen som ett sista desperat försök att skydda migsjälv, och kom fram till det här konstaterandet genom en rättvis mätning. Läpparna på henne var så torra att jag först undrade om hennes make var någon slags egyptisk gravplundrare, föreställde mig hur han rullade av gamla bandage från en mumie och där var hon. Så gick det säkert inte till, hon hade förmodligen bara bränt bort läpparna med sin ettikastinkande andedräkt. Hon kollade på mig genom ett par glasögon modell 220 f. Kr, nio centimeter tjocka i en färg som inte ens finns kvar i färgskalan längre. Hennes hår... Nä jag kommer inte ihåg hur hennes hår såg ut, jag mådde så dåligt under hela mötet att jag bara koncentrerade mig på att hitta en flyktväg. Hennes andedräkt var det verkliga problemet. Fula kärringar har man väl sett förr, liksom, men den här luktade värre än Satan själv. En blandning av stark ettika, gammal vind, förbrukad bajjamajja... Så hemskt att jag direkt kände hur benen vek sig. Måste bort härifrån! Men hon flåsade fram nån fråga om kotletter på nån slags antiknorska. Jag försökte koncentrera på frågan, men snabbt fick jag lägga alla mina ansträngningar på att hålla kvar ögonen i mina ögonglobar, undvika att spy, och att inte svimma. Jag försökte svara snabbt och koncist, men hon gav sig inte, drog ut en sexordsmening till tre minuter genom att pausa sigsjälv mellan varje ord för att flåsa, a.k.a ventilera sina sjuhundraårgamla lungor, tyckte jag såg dammmoln fara ut med andningen, en hög med jord låg kvar på golvet när hon hade gått sen, alternativt om det var hon själv som stått kvar så pass länge att naturen gjort sitt efter att jag flytt. Jag fick förstås kvälvningar, svarade på den frågan med, gav en bedjande blick till hennes make, blicken som säger "ta med henne härifrån, jag gör vadsomhelst, jag gör vadsomhelst...!". Det nappade, han försökte få henne att gå därifrån men hon gav sig inte, skulle hitte på en ny följdfråga, jag fick en liten mental blackout, vad händer, var är jag, hon fortsatte, vad är det för djur, varför är den på rea, jag grep mig tag i en disk för att kunna stå på benen, darrade med armarna när jag försökte peka så hon skulle kolla bort en sekund och ge mig lite andrum, men det gick inte hem alls, hon fortsatte, hon njöt väl av att se mig i mitt livs plågor, men till slut, så verkade det som att konversationen var på väg att ta slut, hon vände sig bort och mina ögon rullade helt utan kontroll runt runt, jag undrar om det är hon som ÄR mjältbrandviruset, funderade på huskurer och hur jag skulle ta mig till sjukhuset, då gick hon... Jag segnade ner på golvet i en hög, herre gud, sen sprang jag in till mitt köttrum och tog upp en gammal förruttnad kalvytterfilé för att jag trodde att den kanske kunde få mig att glömma stanken av tantan. Köttet - som var grönt och halvt förruttnat - luktade för ett par ögonblick som en vacker färgglad blomma på en sommaräng. Men inget kunde få mig att glömma lukten. Jag tänker fortfarande på den hela tiden, när jag blundar ser jag henne. Himmel hjälpe mig!
Potatisbullar
Javisst. Potatisbullar, säger jag. Det stod på matsedeln ett par gånger i veckan under hela grundskoletiden, som raggmunkar fast i ovala klaffsar, med lingonsylt. Jag har varken sett eller hört någon som nånsin ätit potatisbullar varken innan eller efter årskurs 1 till 9, hur kommer det sig? Ja, ja, nu vet jag vad du tänker igen, "Crille, du är bara bitter för att de serverades utan kött", men det är inte alls det jag snackar om, jag minns faktiskt att jag tyckte det kunde vara rätt gott ibland. Men att man fick det trettiofem gånger om året i ettan, trettiosju gånger om året i fyran, sextiotolv gånger i sexan, 50 gånger i nian - och sen bara; nä, nu finns inte den rätten längre. Du kan inte få tag på den här maträtten alls, nu är den borta. Säg adjö, du får aldrig se den igen. Jag tror att om jag ringde min gamle mattant från mellanstadiet och frågade om den, skulle hon rå-neka till att den överhuvudettaget excisterat. Snicksnack, skulle hon säga, och se ut som en FBI-agent som försöker dölja ett UFO som landat i nån sydstats lantishåla, det finns ingenting som heter "potatisbullar". Jag ska vara schysst och låtsas som att vi inte hade den här konversationen, glöm det här nu och gå hem och lägg dig. Så skulle hon säga. "Potatisbullar - med lingonsylt". Godnatt, världen.
En händig elefant
Idag tycker jag att det är fantastiskt roligt att alla hardcore kent-fans dissar nya skivan, medan jag, som stod längst fram när Welle Erdball plöjde tyska synthhits på rassle, njuter som en jävla tok. Andra skivor som är jäkligt bra just nu är Shotters nation, Mount Pleasure och The fragile army. Däremot är jag skarpt kritisk till att ingen har skjutit Per Gessle än, jag fäller en tår var gång jag ser honom högst upp på albumlistan. Skärpning, Sverige!
Well said, you genious
Fick skjuts hem av chefen från jobbet igår, och jag var sjukt trött, han hade sin CD-skiva med INXX som var monotom och sövande och jag kämpade så himla hårt för att inte somna, tyckte det skulle vara lite oartigt, sen kom en milslång tunnel med totalt kö-kaos, det blev dödsstöten. Jag somnade. Tidigare har Jocke, min roomate här, konstaterat att jag snackar i sömnen som fan, och ibland vet jag att jag vaknat av att jag suttit och pratat. Och det var precis vad som hände nu. Jag blarrade på som fan, vaknade mitt i en mening, kommer inte ihåg vad jag sa, men killen blir helt paff och kollar på mig som om jag vore skvatt galen, vilket bara stämmer till en viss del, så jag tog illa upp, men eftersom jag inte visste vad jag hade sagt, så kunde jag ju inte ta tillbaka det om det var nåt dumt, och jag kunde inte förklara att jag somnat och att jag pratade i sömnen, så bra är inte min norska, dessutom hade det varit pinsamt att erkänna att jag somnat till hans favoritalbum. Så jag stod på mig som bara den! Fan vad bra sagt.
Moneybrother
En relativt lugn vecka har gått, inte riktigt vit, men den kommer inte så långt upp på gråskalan heller, jobbat 55 timmar i veckan nu och inte gjort mycket annat än att sova, och knappt ens det, eftersom jag valt att sitta uppe två långkvällar med att spela fotbollsspel över internet mot Johan, som förresten var här i helgen, han dök upp på stationen efter jobbet i lördags med den största väskan Oslo hade sett, jag blev själv orolig när jag såg den och trodde att han hade börjat med människohandel, men istället var det arton liter godvaror, så han blev hjälte ändå. Alen och Jocke och Jockes vän och vi drog till en Kinafest i grannkvarteret, där det blev röj med svensk nittiotalsmusik, av någon anledning blev jag lockad till dansgolvet lite väl mycket. Dansgolvet är ju egentligen Alens territorium, det är dit han lockar damerna när han tänker charma dom, haha... Han har förresten försökt eliminera paxreglernerna som alla vet är fundationen till ett fungerande kollektiv här senaste partykvällarna, men än så länge tillsynes utan resultat. Senaste kvällen ute, i lördags förresten, slutade med en kebab runt stortinget på vägen hem, den var precis lika äcklig som den jag bloggade om tidigare, jag börjar tro att det är ett standardrecept... isåfall har norrmännen sämre smak än jag nånsin kunde anat :)
Igår var jag och såg dubbelkonsert med Florence Valentin och Moneybrother, det var kungligt bra, båda spelningarna var precis vad jag hade väntat mig och vad jag behövde höra :) Hade lyckats locka med mig en kompis dit, en flicka, sötare än hela Oslo tillsammans och såna där ögon man glömmer bort vad man heter om man kollar för länge i. Men jag var förstås artig och stirrade inte mer än vad som var socialt accepterat, och stirrade på Anders Wendin istället, han röjde hela stället som han alltid gör, även om det blev jävulskt tragiskt när bandkillarna fick hoppa in och sjunga Ane Bruns parti i It might as well be now, hehe. Idag hade norrmännen inte ens vett att recensera spelningen i kvällstidningarna, dom verkar ha rätt kass musiksmak i Norge faktiskt...
Igår var jag och såg dubbelkonsert med Florence Valentin och Moneybrother, det var kungligt bra, båda spelningarna var precis vad jag hade väntat mig och vad jag behövde höra :) Hade lyckats locka med mig en kompis dit, en flicka, sötare än hela Oslo tillsammans och såna där ögon man glömmer bort vad man heter om man kollar för länge i. Men jag var förstås artig och stirrade inte mer än vad som var socialt accepterat, och stirrade på Anders Wendin istället, han röjde hela stället som han alltid gör, även om det blev jävulskt tragiskt när bandkillarna fick hoppa in och sjunga Ane Bruns parti i It might as well be now, hehe. Idag hade norrmännen inte ens vett att recensera spelningen i kvällstidningarna, dom verkar ha rätt kass musiksmak i Norge faktiskt...
Nytt jobb
Min handledare på nya jobbet envisas med att avsluta alla sina meningar med "inte sant?". Det är ungefär det enda som stör mig på jobbet just nu, resten är faktiskt riktigt gött, ja bortsett från att jag måste gå upp två timmar innan jag börjar jobba, man är ju van vid att gå upp så att man precis hinner strunta i frukost innan man dyker upp en minut innan arbetdagen börjar.
Här på nya stället är mer än hälften svenskar typ, samma dag som jag började började två norrländska tjejer där, och sen är det två norrländska killar där som lotsar oss lite. Alla är jäkligt sympatiska och goa. Delar buss med svenskorna, idag bara en av dem, som är sensationellt söt till och med med svenska mått, satt och huttrade långt bak i bussen för vi tänkte att där borde det vara varmast, men vi upptäckte snart att bussen saknade bakruta, och därav var sätesvalet ett enormt misslyckande. Min handledare dök upp på jobbet typ en timme efter mig, så jag kunde inte göra så mycket annat än att konstatera hur sjukt trött jag var, gick och köpte mig en energidryck, diskade lite, och sen kom han; och tre miljarder frågeställningar inom loppet av nio timmar var ett faktum. Ikke sant?
Här på nya stället är mer än hälften svenskar typ, samma dag som jag började började två norrländska tjejer där, och sen är det två norrländska killar där som lotsar oss lite. Alla är jäkligt sympatiska och goa. Delar buss med svenskorna, idag bara en av dem, som är sensationellt söt till och med med svenska mått, satt och huttrade långt bak i bussen för vi tänkte att där borde det vara varmast, men vi upptäckte snart att bussen saknade bakruta, och därav var sätesvalet ett enormt misslyckande. Min handledare dök upp på jobbet typ en timme efter mig, så jag kunde inte göra så mycket annat än att konstatera hur sjukt trött jag var, gick och köpte mig en energidryck, diskade lite, och sen kom han; och tre miljarder frågeställningar inom loppet av nio timmar var ett faktum. Ikke sant?
Karlstad
Suprisade Erik på fredagen, gick på upptäcktsfärd innan det var dags att gömma sig på balkongen en halvtimme. En kastad sko, en skrämd Påse och sex cider senare entrade vi nåt hak där Jimmy, trots en fylla snedare än tornet i Pisa, inte muckade så mycket med motorcykelknuttarna. Istället var det han som hjälpte Kocken från att begå ett misstag med en kubisk varelse, Kocken blev naturligtvis upprörd och ja, vansinnig. Men han fick en ny chans kvällen därpå och då tog han den. Ångesten i karln när han vaknade måste ha varit något utöver det vanliga, vilket hjälpte mig att vakna leendes till morgonbussen på söndagen. Påse och Jakob valde förresten att krydda fredagskvällen lite extra genom att dela på en halv flaska Mintu innan läggdags. Eventuellt var detta upploppet till en timmeslång hyllning av Patrik Ingelsten. Artighetsvisit hos grannen runt fyratiden på morgonen hörde till värmlandssed och sen blev det sömn.
Jag drömde att jag var på pizzeria och blev kompis med min pizza, vilket gjorde det väldigt svårt att äta den. Men ja, det gjorde jag ju ändå, jag var ju hungrig. Men jag tror jag kanske fällde en tår. Men när bakfyllepizzan skulle ner efter turen till systembolaget och ett par ifyllda stryktipsrader, hann jag dock aldrig establera någon relation till min bearnaissåstoppade fläskfilépizza med paprika och kantareller. Sen ägde jag och Påse de andra på stryktipset med full pott på lördagsmatcherna, Påse firade med skumpa och jag hade sett till att komma över lite jägarmästare, hockeyspel och pistolspel på primitivt nintendo, lägga upp kocken på wikipedia, tror att några ville höra naziinspirerad åttiotalspunk, men jag var smidig och bytte till moneybrother varje gång.
Kvällen återgavs för mig till stor del i form av min kamera, som jag redan fördömt eftersom den inte överhuvudettaget kan ta bilder med blixt. I gryningen - runt 12 - smet jag till stan och stationen för att ta swebus hem, tror jag lyckades få Eriks uppmärksamhet på att jag gick, men alla var i rätt djup dvala just då :)
Jag drömde att jag var på pizzeria och blev kompis med min pizza, vilket gjorde det väldigt svårt att äta den. Men ja, det gjorde jag ju ändå, jag var ju hungrig. Men jag tror jag kanske fällde en tår. Men när bakfyllepizzan skulle ner efter turen till systembolaget och ett par ifyllda stryktipsrader, hann jag dock aldrig establera någon relation till min bearnaissåstoppade fläskfilépizza med paprika och kantareller. Sen ägde jag och Påse de andra på stryktipset med full pott på lördagsmatcherna, Påse firade med skumpa och jag hade sett till att komma över lite jägarmästare, hockeyspel och pistolspel på primitivt nintendo, lägga upp kocken på wikipedia, tror att några ville höra naziinspirerad åttiotalspunk, men jag var smidig och bytte till moneybrother varje gång.
Kvällen återgavs för mig till stor del i form av min kamera, som jag redan fördömt eftersom den inte överhuvudettaget kan ta bilder med blixt. I gryningen - runt 12 - smet jag till stan och stationen för att ta swebus hem, tror jag lyckades få Eriks uppmärksamhet på att jag gick, men alla var i rätt djup dvala just då :)
Skylla ifrån sig
I fredags, när jag satt på bakfyllebussen aka dödsbussen till Karlstad, kom jag på ett nytt sätt att tackla bakfylla. Istället för att ha ångest och skylla sig själv som tidigare, tyckte jag att jag skulle skylla ifrån mig. På staten. Det är ju bisarrt att dom får sälja alkohol, egentligen!! Jag är offret här!
Fest og magaroni
Samma visa som senaste bloggen. När Crille springer runt och med sin billigmat-radarvision hittar han en skylt med misstänksamt låg prislapp. Idag var det på norges motsvarighet till Konsum, jag sprang omkring inne i affären och snokade efter mat som faktiskt skulle kunna vara värd pengarna. Eftersom jag var på köttavdelningen så hade jag redan satt stämpeln med mission: impossible på kuveret och skickat iväg - när jag plötsligt ser 500 gram fiskgratäng 9:90 på en skylt. Gnuggar mina ögon, men skylten är kvar. Nyper mig i armen, men vaknar inte upp en halvmeter från sängen som jag skulle gjort om det var en dröm, det här är på riktigt. Kollar i dom andra frysfacken bredvid för att jag tänker att det kanske är nån mystisk norsk annorlunda prismärkning just i den här frysen, men icke! Fryst lax: 80:-, Frysta köttbullar 90:-, Micropizza 200 gram 60:-. Ja det verkade ju som att det faktiskt stämde. Vacklande, med, av situationen, nedsatt balansförmåga, vältrar jag mig fram till förpackningen för att snoka reda på vad det är för fel på den. "Fiskgratäng med torskfilé och makaroner, värmes i ugn 225 grader i 45 minuter". Väl hemma stoppar jag grejen i ugnen, ser redan när jag öppnar förpackningen att det här är dömt, det är en grå kub och jag gissar att det tjocka cementfärgade lagret på toppen möjligtvis är smält ost. Orolig, kallsvettandes, lunkar jag omkring ugnen i cirklar, kollar in varje minut men den förändras inte. Fortfarande samma gråa klump, då och då försöker jag kolla och urskilja vad som är vad i den här smeten, men varje gång jag försöker gissa så tvingas jag gissa på saker jag inte ens skulle vilja mata en gris med. Om det var en snäll kompisgris då, annars skiter jag i vilket. Till slut plingar klockan och jag tar ut den, det stinker i hela köket och jag tycker mig höra någon skrika att jag är likblek i ansiktet, men jag ger inte upp! Lägger fram den på bänken, tar en sked ur lådan, höjer den - och splaff. Som en övermjölad soppa sjunker skeden ner i aliminiumbottnen utan att nudda någonting som skulle kunna liknas vid varken pasta eller fisk - inte fiskkött iallafall, möjligen fjäll. Att kalla koncistensen för grötliknande vore nära, men alltför förolämpande mot gröt. Jag gräver runt en stund, det här locket som jag trodde var ost är nu som murken gammal svamp, jag står och funderar på om det är det som kan vara fiskfilén - när jag stöter på någonting i högra bottnen som skulle kunna vara en makaron? Jag tar upp den och granskar den, visst är den liten, men nog är det en makaron alltid! Sökandet pågick ett par minuter till, och likt till ett fartygsvrak dyker jag ner gång på gång efter kroppar - i det här fallet makaroner. Hittar kanske tre-fyra makaroner till och nånting som skulle kunna vara ett litet finger från något ludet däggdjur. Plågade i mig hela portionen, geggade ner en deciliter peppar för att ta bort smaken av gamla strumpor, sköljde ner med kranvatten och följde upp med en handfull mintsmakande stimoroltuggummin och sköljde ur med listerin i två gånger tio minuter.
Usch. Men ändå, TIO spänn, kanske blir en sån imorgon igen?
Usch. Men ändå, TIO spänn, kanske blir en sån imorgon igen?
Sunday at the E
Engelsk fotboll löste alla problem igår eftermiddag, satt nere på Elmers och mös i ett hörn när City spöade Newcastle, så idag tänkte jag att jag skulle reprisera gårdagen med att se lite italiensk fotboll, men det funkade ju inte ens lite, så en juiceförpackning och en alvedon gjorde jobbet. Tidigare idag, när jag lotsade Andess och André till T-banan fick jag syn på en otippad skylt: Kebab i pita: 25:-. Jag nappade ju direkt eftersom det var lunchtid, "wow bara tjugofemspänn!", så jag beställde en, betalade och tog emot den. Fullsmäckad med skumma salladssåser och ärtor och bönor och skit som jag aldrig trodde jag skulle behöva blanda med kebabkött, konsistensen på köttet var ungefär som när du grovsilat en burk sladdrig hundmat och brödet var torrt och bränt, äckelsåserna rann igenom pappret jag fick det i, det nästan rök av olust om den och pizzabagaren var irriterad och oförskämd.
- Ja, du läste rätt - bara tjugofem spänn! Dit ska jag imorgon igen!
- Ja, du läste rätt - bara tjugofem spänn! Dit ska jag imorgon igen!
New in town
Funderar på att skriva den här bloggen på norska. Men, jag kan ju inte norska, så jag besparar oss båda besväret. Inatt tog jag och strosade runt lite i våra kvarter, jag var på väg bort till SevenEleven på hörnet för att köpa lite mjölk, det duggregnade och jag hade på tok för lite kläder på mig för det här norska klimatet! Hursomhelst, mjölken på SevenEleven kostade femton och jag hade bara tolv, så jag vandrade vidare bort till macken med dygnetrunt-öppet, där hade dom halvliterspaket som kostade precis mina tolv spänn. Nöjdare blev jag när jag tog bakvägen upp till nya bostaden och upptäckte att det låg en sportpub precis bakom huset, så nära att om norrmännen hade kunnat hantera en häcksax hade jag sett den från vår balkong. Nu har dom ju förmodligen inte nån Allsvensk fotboll där förstås, men lördagar och söndagar kommer jag ju kräva att få en namnbricka på min stol närmast Premierleague-skärmarna! :)
Var på upptäktsfärd igår på dagen också, utforskade tunnelbanesystemet. Upptäkte ganska snabbt att Oslos tunnelbanesystem inte är speciellt stort, det tar tjugo minuter att åka runt hela stan. Och tågen slutar gå runt midnatt, det är ju lite knapert, men det går säkert bussar också, det ska jag utforska imorgon... :)
Var på upptäktsfärd igår på dagen också, utforskade tunnelbanesystemet. Upptäkte ganska snabbt att Oslos tunnelbanesystem inte är speciellt stort, det tar tjugo minuter att åka runt hela stan. Och tågen slutar gå runt midnatt, det är ju lite knapert, men det går säkert bussar också, det ska jag utforska imorgon... :)
Borås
Det regnar ju alltid i Borås, jag vet inte hur eller varför liksom, men det gör det. Jag och Schäfer åkte upp till Oslo, det var fint väder när vi åkte och packade släpvagnen, sen åkte vi inåt landet. Nybro - solsken. Emmaboda - snustorrt. Hovmantorp, Lessebo - Läckert. Växjö, Lenhovda, Gislaved - Toppen. Borås - Skyfall! Sen regn resten av vägen, men aldrig så mycket som i Borås.
Hemvägen, likadant. Tokfint väder i Oslo, kalasväder längs hela västkusten! Solen lyste genom Uddevalla och Trollhättan. Kommer till Borås: Störtregn! Sen fint resten av vägen. Vad är det som händer där borta som jag inte fattar? Det är ju uppenbart att nånting händer där. De som bor där är antingen de som inte har råd med ett ordentligt duschmunstycke, eller de som bott i sydostasien i hela sitt liv och ÄLSKAR regnperioderna så mycket att dom vill flytta till ett ställe där det alltid är regnperiod, precis som många svenskar flyttar till Maldiverna för att de tycker att sommaren är bästa perioden i Sverige och dom vill ha mer sommar.
Jag såg en biltvätt när vi åkte förbi OKQ8, jag tänkte "vad är det för jäkla sågspån som kommit på en sån dum idé, det är ju som att försöka sälja solfjädrar i en tornado!"
Nej usch. Dö.
Hemvägen, likadant. Tokfint väder i Oslo, kalasväder längs hela västkusten! Solen lyste genom Uddevalla och Trollhättan. Kommer till Borås: Störtregn! Sen fint resten av vägen. Vad är det som händer där borta som jag inte fattar? Det är ju uppenbart att nånting händer där. De som bor där är antingen de som inte har råd med ett ordentligt duschmunstycke, eller de som bott i sydostasien i hela sitt liv och ÄLSKAR regnperioderna så mycket att dom vill flytta till ett ställe där det alltid är regnperiod, precis som många svenskar flyttar till Maldiverna för att de tycker att sommaren är bästa perioden i Sverige och dom vill ha mer sommar.
Jag såg en biltvätt när vi åkte förbi OKQ8, jag tänkte "vad är det för jäkla sågspån som kommit på en sån dum idé, det är ju som att försöka sälja solfjädrar i en tornado!"
Nej usch. Dö.
Vem får mitt fall?
Jag körde gatan fram med min bil, POO, och räknade ut oddsen på att jag dör i en trafikolycka. Men om jag inte gör det, säg att jag blir mördad, vem vill jag ska utreda mordet? Kalmarpolisen? Hell no! Det här är en hjärtefråga, så jag har gett mig själv en hel del tid för att tänka ut en topp5-lista över tänkbara utredare:
5) Kojak tar femteplatsen. Jag gillar hans stil, men jag vet inte om han riktigt kan acclimatisera sig till ett sånt här fall, och han gillar nog inte att flyga till Sverige för att utreda ett random mord. Men 100 avsnitt och 10 långfilmer är ett bra facit, han skulle komma hit och dominera.
4) Peter Haber som Martin Beck får faktiskt komma redan på fjärde plats. Han briljerar inte, han är inte en tekniker, inte särskilt strategisk, inte särskilt bra på hantera varken sina egna kollegor eller vittnen, inte på något sätt nån man vill se på teve om det går nånting annat, han är inte stilig och har ingen speciell stil och han sjabblar alltid med detaljer - men på något sätt lyckas han ändå, han är en slitvarg, en envis gammal gubbtjuv, och så svensk han är!
(Gösta Ekman hade säkert klarat det minst lika bra, men han gjorde bara sex filmer, jag måste gå på meriter här, det gäller ju min heders återupphållande)
3) Gary Sinise kommer på tredje plats, främst för sin mångsidighet. Eftersom han har kvar sin utrustning från CSI: New York där han egentligen bara behöver peka en specialdesignad penna på ett hårstrå vid mordplatsen så får han upp mördaren som ett hologram i 3D. Dessutom visade han att han kunde vara en bra fångvaktare, i den gröna milen, jag vill ju inte att min mördare ska kunna fly.
2) Scooby Doo-gänget. Behöver jag säga mer så har du kollat för lite på Cartoon Network för ditt eget bästa. Visst, dom löser mest uppdrag där någon har klätt ut sig till spöke, men jag utesluter ingenting. Det finns väl iallafall 40 säsonger och ett par långfilmer, inte ett enda misslyckande. Salut!
1) Jessica Fletcher, tanten i "Murder she wrote" hamnar - inte helt otippat - på första plats. Idealutredaren för alla kategorier, hon är en briljant taktiker och analytiker. enastående sociala färdigheter, och hon har inte misslyckats med en utredning på 18 säsonger á 20 avsnitt, det är en imponerande meritförteckning! Dessutom är hon väldigt klassiskt skolad och ödmjuk, hon tar aldrig betalt heller, det är en fördel. Men framförallt är hon bara en jäkligt gullig gammal tant :)
5) Kojak tar femteplatsen. Jag gillar hans stil, men jag vet inte om han riktigt kan acclimatisera sig till ett sånt här fall, och han gillar nog inte att flyga till Sverige för att utreda ett random mord. Men 100 avsnitt och 10 långfilmer är ett bra facit, han skulle komma hit och dominera.
4) Peter Haber som Martin Beck får faktiskt komma redan på fjärde plats. Han briljerar inte, han är inte en tekniker, inte särskilt strategisk, inte särskilt bra på hantera varken sina egna kollegor eller vittnen, inte på något sätt nån man vill se på teve om det går nånting annat, han är inte stilig och har ingen speciell stil och han sjabblar alltid med detaljer - men på något sätt lyckas han ändå, han är en slitvarg, en envis gammal gubbtjuv, och så svensk han är!
(Gösta Ekman hade säkert klarat det minst lika bra, men han gjorde bara sex filmer, jag måste gå på meriter här, det gäller ju min heders återupphållande)
3) Gary Sinise kommer på tredje plats, främst för sin mångsidighet. Eftersom han har kvar sin utrustning från CSI: New York där han egentligen bara behöver peka en specialdesignad penna på ett hårstrå vid mordplatsen så får han upp mördaren som ett hologram i 3D. Dessutom visade han att han kunde vara en bra fångvaktare, i den gröna milen, jag vill ju inte att min mördare ska kunna fly.
2) Scooby Doo-gänget. Behöver jag säga mer så har du kollat för lite på Cartoon Network för ditt eget bästa. Visst, dom löser mest uppdrag där någon har klätt ut sig till spöke, men jag utesluter ingenting. Det finns väl iallafall 40 säsonger och ett par långfilmer, inte ett enda misslyckande. Salut!
1) Jessica Fletcher, tanten i "Murder she wrote" hamnar - inte helt otippat - på första plats. Idealutredaren för alla kategorier, hon är en briljant taktiker och analytiker. enastående sociala färdigheter, och hon har inte misslyckats med en utredning på 18 säsonger á 20 avsnitt, det är en imponerande meritförteckning! Dessutom är hon väldigt klassiskt skolad och ödmjuk, hon tar aldrig betalt heller, det är en fördel. Men framförallt är hon bara en jäkligt gullig gammal tant :)
Världens sämsta idé är från Ge be Ge
Läste nyss att GAIS, ÖIS och Häcken ska slås ihop till ett FC Gothia...
Ursäkta mig, jag kanske är knäpp, men... Jag vet inte var jag ska börja, ens. Men för guds skull, låt oss slå ihop alla rivalklubbar, vettja. Varför inte göra ett enda lag av alla allsvenska lag, eller varför ens nöja oss där, vi kan slå ihop alla klubbar i hela landet, samlas för förmiddagsträningar i Eskilstuna, ha taktiksnack i Lund sen åka upp till Solna och träna skottövningar. Då behöver vi ju inte oroa oss om att åka ur serien, inga huliganbråk, och SvFF ser till att vi fixar elitlicensen.
Det här är ju särskilt humoristiskt, eftersom både ÖIS och Häcken och GAIS kanske spelar i Allsvenskan nästa år. Jag förstår ju VERKLIGEN (och då menar jag - verkligen inte) att alla göteborgare skulle tycka det vore vääldigt jobbigt att tvingas se 10 göteborgsderbyn nästa år. Det är ju bara onödigt, förstår jag att dom tycker. Hah, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, inte för att jag bryr mig om ÖIS egentligen liksom, eller Häcken, men finns det inga supportrar där som tänker "fan, jag älskar ju det här laget, jag vill inte stå på samma läktare som mina två största rivalklubbar"?
Och vad skulle det här ge för sportsliga fördelar liksom, antingen skulle truppen bli på 120 spelare och alla skulle bara byta klubb, eller så tar dom de bästa spelarna, och så när dom försvinner är föreningen tillbaka på ruta ett, förutom att alla som hejade på de tre lagen förut har hängt sig i en stor källarlokal nånstans runt Rambergsvallen.
Hade Kalmar FF och Öster slagits ihop hade jag ju blivit tokig! Alla andra me! C'mon!
Ursäkta mig, jag kanske är knäpp, men... Jag vet inte var jag ska börja, ens. Men för guds skull, låt oss slå ihop alla rivalklubbar, vettja. Varför inte göra ett enda lag av alla allsvenska lag, eller varför ens nöja oss där, vi kan slå ihop alla klubbar i hela landet, samlas för förmiddagsträningar i Eskilstuna, ha taktiksnack i Lund sen åka upp till Solna och träna skottövningar. Då behöver vi ju inte oroa oss om att åka ur serien, inga huliganbråk, och SvFF ser till att vi fixar elitlicensen.
Det här är ju särskilt humoristiskt, eftersom både ÖIS och Häcken och GAIS kanske spelar i Allsvenskan nästa år. Jag förstår ju VERKLIGEN (och då menar jag - verkligen inte) att alla göteborgare skulle tycka det vore vääldigt jobbigt att tvingas se 10 göteborgsderbyn nästa år. Det är ju bara onödigt, förstår jag att dom tycker. Hah, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, inte för att jag bryr mig om ÖIS egentligen liksom, eller Häcken, men finns det inga supportrar där som tänker "fan, jag älskar ju det här laget, jag vill inte stå på samma läktare som mina två största rivalklubbar"?
Och vad skulle det här ge för sportsliga fördelar liksom, antingen skulle truppen bli på 120 spelare och alla skulle bara byta klubb, eller så tar dom de bästa spelarna, och så när dom försvinner är föreningen tillbaka på ruta ett, förutom att alla som hejade på de tre lagen förut har hängt sig i en stor källarlokal nånstans runt Rambergsvallen.
Hade Kalmar FF och Öster slagits ihop hade jag ju blivit tokig! Alla andra me! C'mon!
Fräckis
Nu har jag massproducerat lite bloggar se'n jag fick tillbaka internet,
tänkte ta och avsluta med en fräckis som jag skrattar fantastiskt mycket
åt varje gång jag bara tänker på den:
"Jag gick till sjukhuset igår för en årlig rutinundersökning
och min läkare, hon sa till mig "jag tycker att du borde sluta masturbera",
och jag frågade "jaha, varför då". hon svarade; "för jag försöker ju
undersöka dig!"
Ha det bra, pojkar och flickor! Nu ska jag sova massa!
tänkte ta och avsluta med en fräckis som jag skrattar fantastiskt mycket
åt varje gång jag bara tänker på den:
"Jag gick till sjukhuset igår för en årlig rutinundersökning
och min läkare, hon sa till mig "jag tycker att du borde sluta masturbera",
och jag frågade "jaha, varför då". hon svarade; "för jag försöker ju
undersöka dig!"
Ha det bra, pojkar och flickor! Nu ska jag sova massa!
Falköping
Uppe hos brorsan inser jag hur konstigt småstäder
prioriterar! Pizzeriorna har inte lärt sig skriva på svenska
än, swebus vill man inte ens höra talas om, man vet inte
överhuvudettaget vad gyros är, trots att det är sveriges
ko-tätaste kommun, men man har kebabtallrikar
med räkor! Här kommer det chockerande - Pressbyrån
öppnar vid FEM på morgonen! Det är ju helt sjukt! Vem
är nånsin vaken vid FEM och går på Pressbyrån? Sånt
ser man ju inte ens i Stockholm liksom, kanske på stationen,
men ändå... slår vad om att dom inte öppnar förrns 9-10 här!
Upprörd, blir man ju, minst sagt! Hehe... nä, inte på riktigt! :)
prioriterar! Pizzeriorna har inte lärt sig skriva på svenska
än, swebus vill man inte ens höra talas om, man vet inte
överhuvudettaget vad gyros är, trots att det är sveriges
ko-tätaste kommun, men man har kebabtallrikar
med räkor! Här kommer det chockerande - Pressbyrån
öppnar vid FEM på morgonen! Det är ju helt sjukt! Vem
är nånsin vaken vid FEM och går på Pressbyrån? Sånt
ser man ju inte ens i Stockholm liksom, kanske på stationen,
men ändå... slår vad om att dom inte öppnar förrns 9-10 här!
Upprörd, blir man ju, minst sagt! Hehe... nä, inte på riktigt! :)
Lördag
I Lördags var det förfest hos Erik i Karlstad! Jag blev
förstås konsument av "finkel á la Johan" samma sekund
som jag kom in genom dörren, Kalmar FF hade redan
tagit ledningen när jag dök upp, efter att ha gjort världens
sämsta överskattning angående min förmåga att
memorisera kartan över Karlstad på tio sekunder från Enrio
tre timmar tidigare. Förfesten var redigt härlig, Erik och Johan,
Eriks kusiner och kompisar som jag sett förut, det var kul.
Jag kommer ihåg litegranna iallafall.
Söndag morgon: Vaknar i ett rum jag aldrig sett förut.
Ljusa medaljongtapeter i gråskala, tavlor med träd och sjöar,
ett par möbler som inte ser ut som nåt man köper och
sätter ihop själv direkt, och det var städat. En oförbrukad hink
bredvid mig och jag upptäcker att det är nån slags modern
bäddsoffa jag ligger i, vilket genast tar död på alla förhoppningar
om att jag är hemma hos nån söt flicka och jag känner att jag
precis har vaknat i tid för att uppleva antiklimaxet av en bakfylla.
- När jag förbjuder mig själv att somna om utan att ha fått i mig
lite vatten, sneglar jag in i rummet intill och ser en stor ölposter
på väggen och fattar direkt att jag måste hamnat hos Johan.
- Som snart är på benen och visar mig klockan och göder mig med
lite vatten innan hans rara flickvän informerar mig om att jag precis
missat den enda bussen på ett par timmar, så jag tar mitt pick och
pack och går in till stationen där jag jagar taxibilar utan framgång.
Rätt var det är ser jag en taxikille komma över gatan, jag
hurrar för mig själv och sen BAM! så blir han påkörd! Jag tänker,
att dethär kan ju inte vara sant, men han envisas om att ändå köra
mig. Jag sätter mig i passagerarsätet, undrande om han verkligen
såg ut som en hitandrun innan kraschen, men han verkar inte
besväras av det. Hämtar prylarna hos Erik, åker tillbaka till Johan
och hämtar kameran, sen åker jag tillbaka till brorsan i Falköping.
förstås konsument av "finkel á la Johan" samma sekund
som jag kom in genom dörren, Kalmar FF hade redan
tagit ledningen när jag dök upp, efter att ha gjort världens
sämsta överskattning angående min förmåga att
memorisera kartan över Karlstad på tio sekunder från Enrio
tre timmar tidigare. Förfesten var redigt härlig, Erik och Johan,
Eriks kusiner och kompisar som jag sett förut, det var kul.
Jag kommer ihåg litegranna iallafall.
Söndag morgon: Vaknar i ett rum jag aldrig sett förut.
Ljusa medaljongtapeter i gråskala, tavlor med träd och sjöar,
ett par möbler som inte ser ut som nåt man köper och
sätter ihop själv direkt, och det var städat. En oförbrukad hink
bredvid mig och jag upptäcker att det är nån slags modern
bäddsoffa jag ligger i, vilket genast tar död på alla förhoppningar
om att jag är hemma hos nån söt flicka och jag känner att jag
precis har vaknat i tid för att uppleva antiklimaxet av en bakfylla.
- När jag förbjuder mig själv att somna om utan att ha fått i mig
lite vatten, sneglar jag in i rummet intill och ser en stor ölposter
på väggen och fattar direkt att jag måste hamnat hos Johan.
- Som snart är på benen och visar mig klockan och göder mig med
lite vatten innan hans rara flickvän informerar mig om att jag precis
missat den enda bussen på ett par timmar, så jag tar mitt pick och
pack och går in till stationen där jag jagar taxibilar utan framgång.
Rätt var det är ser jag en taxikille komma över gatan, jag
hurrar för mig själv och sen BAM! så blir han påkörd! Jag tänker,
att dethär kan ju inte vara sant, men han envisas om att ändå köra
mig. Jag sätter mig i passagerarsätet, undrande om han verkligen
såg ut som en hitandrun innan kraschen, men han verkar inte
besväras av det. Hämtar prylarna hos Erik, åker tillbaka till Johan
och hämtar kameran, sen åker jag tillbaka till brorsan i Falköping.
Ett litet skämt te
Jag tyckte att jag skulle väga upp min tidigare skojfriskhet om dödsfallen i Ohamn med ett traditionellt gammalt skämt som min morfar berättade för mig igår!
"Det var en prelle som fyllde år, och hans humoristiska polare köpte en papegoja, lärde den snacka och det blev rätt många fula ord, sen slog dom in den i lite papper och gav den till prellen under lite högtidliga födelsedagsanthems, och prellen blev glad. Efter ett par dagar började han störa sig på alla svordomar som den här papegojan sa hela tiden. "Sug min balle", "Horunge!", "Gubbjävel", så höll det på hela dagarna, tills en dag, prellen kokade över, blev vansinnigare än Kocken, och kastade in papegojjäkeln i frysen! Efter sisådär en halvtimme fick prellen lite dåligt samvete, "det är ju ändå en guds skapelse, nu har han nog lärt sig en läxa, bäst jag släpper ut 'an!". Gick och öppnade frysen, skrapade fram papegojan ur en frosthög, den huttrade och kravlade sig upp på hans axel och sa "hu hu, jag lovar, jag lovar, jag ska aldrig svära igen, aldrig sväga igen. Men du, den där kycklingen därinne, vad hade han gjort egentligen?!"
"Det var en prelle som fyllde år, och hans humoristiska polare köpte en papegoja, lärde den snacka och det blev rätt många fula ord, sen slog dom in den i lite papper och gav den till prellen under lite högtidliga födelsedagsanthems, och prellen blev glad. Efter ett par dagar började han störa sig på alla svordomar som den här papegojan sa hela tiden. "Sug min balle", "Horunge!", "Gubbjävel", så höll det på hela dagarna, tills en dag, prellen kokade över, blev vansinnigare än Kocken, och kastade in papegojjäkeln i frysen! Efter sisådär en halvtimme fick prellen lite dåligt samvete, "det är ju ändå en guds skapelse, nu har han nog lärt sig en läxa, bäst jag släpper ut 'an!". Gick och öppnade frysen, skrapade fram papegojan ur en frosthög, den huttrade och kravlade sig upp på hans axel och sa "hu hu, jag lovar, jag lovar, jag ska aldrig svära igen, aldrig sväga igen. Men du, den där kycklingen därinne, vad hade han gjort egentligen?!"
Lite skoj om dödsfall
Jag vet inte om ni läste i aftonbladet eller lokaltidningarna idag, det stod om två killar från Oskarshamn som var misstänka för stöld och så kom farbror blåsirén och stressade upp dom så att dom krockade i ett träd och dog? Inte särskilt roligt, det får jag lov att hålla med om!
Jag bara tänkte, när jag satt vid frukostbordet klockan halv tre i eftermiddags, att den här situationen är ju lite som en slutscen i nån kass tevedeckare;
- den skyldige dör en dramatisk död, hjälten och offrent pustar ut och det förekommer kramar och kyssar och sen rullar sluttexterna.
Men icke! I ett fungerande samhälle behöver bevis hittas, granskas, bearbetas, och slutligen prövas i en rättegång, det är inget snack om saken. Bara för att nån dör som är misstänkt, så kommer ju inte utredningen läggas ner, det är inte som på ett jobb där man upptäcker att man har gjort något fel och skyller på den personen som senast gått hem, som inte kan försvara sig =) Det är ju inte SÄKERT att dom är skyldiga liksom, de kanske var på fel plats vid fel tillfälle, bara? Ingen vet...
Det här ger förstås upphov till ett antal frågeställningar som jag tänkte gå igenom nu:
• Hur går det till när de döda killarna ska hitta försvarsadvokater? Går deras föräldrar till ett advokatsamfund och frågar "Vi har två döda söner, kan nån av er tänka er att försvara dem? Ni behöver inte känna nån press..."
• Den här försvarsadvokaten som anlitas, hur ska han komma upp med motbevis, han kommer ju inte kunna fråga pojkarna vad som hände, inte ens få en kommentar till om de vill ställa sig som skyldiga eller oskyldiga
• Rättegången, se'n! De misstänkta kommer sannolikt inte dyka upp i rättssalen, hur löser man det? Jag tänker mig två gravstenar och en fantasifull buktalare, men det känns nästan lite groteskt, skulle nån släpa in gravstenarna i... näe, usch.
• Bestraffningen... fängelsestraff? "Vi måste bura in två personer, men dom är inte här, kan nånannan tänka sig att fylla deras platser? Någon? Vemsomhelst?". Böter? "Skynda dig till banken innan de hinner spärra deras konton!", eller "Nån som har lust att betala lite cash? Vemsomhelst?"
Nämen, vad är det här! Klockan e halv tre och jag skojar om två döingar, inte äldre än migsjälv och inte långt härifrån, på en väg jag kört på varje vecka i två och ett halvt år... Osmakligt!
Jag bara tänkte, när jag satt vid frukostbordet klockan halv tre i eftermiddags, att den här situationen är ju lite som en slutscen i nån kass tevedeckare;
- den skyldige dör en dramatisk död, hjälten och offrent pustar ut och det förekommer kramar och kyssar och sen rullar sluttexterna.
Men icke! I ett fungerande samhälle behöver bevis hittas, granskas, bearbetas, och slutligen prövas i en rättegång, det är inget snack om saken. Bara för att nån dör som är misstänkt, så kommer ju inte utredningen läggas ner, det är inte som på ett jobb där man upptäcker att man har gjort något fel och skyller på den personen som senast gått hem, som inte kan försvara sig =) Det är ju inte SÄKERT att dom är skyldiga liksom, de kanske var på fel plats vid fel tillfälle, bara? Ingen vet...
Det här ger förstås upphov till ett antal frågeställningar som jag tänkte gå igenom nu:
• Hur går det till när de döda killarna ska hitta försvarsadvokater? Går deras föräldrar till ett advokatsamfund och frågar "Vi har två döda söner, kan nån av er tänka er att försvara dem? Ni behöver inte känna nån press..."
• Den här försvarsadvokaten som anlitas, hur ska han komma upp med motbevis, han kommer ju inte kunna fråga pojkarna vad som hände, inte ens få en kommentar till om de vill ställa sig som skyldiga eller oskyldiga
• Rättegången, se'n! De misstänkta kommer sannolikt inte dyka upp i rättssalen, hur löser man det? Jag tänker mig två gravstenar och en fantasifull buktalare, men det känns nästan lite groteskt, skulle nån släpa in gravstenarna i... näe, usch.
• Bestraffningen... fängelsestraff? "Vi måste bura in två personer, men dom är inte här, kan nånannan tänka sig att fylla deras platser? Någon? Vemsomhelst?". Böter? "Skynda dig till banken innan de hinner spärra deras konton!", eller "Nån som har lust att betala lite cash? Vemsomhelst?"
Nämen, vad är det här! Klockan e halv tre och jag skojar om två döingar, inte äldre än migsjälv och inte långt härifrån, på en väg jag kört på varje vecka i två och ett halvt år... Osmakligt!
Ny kamera
Så har jag köpt mig en ny kamera. Blaha blaha.
Försökte peppa upp mig lite innan jag gick till affären,
men det gick sådär. När jag kom dit visade han mig
den jag tänkt köpa, och den charmade sig lite faktiskt,
fick den nerslungad i en påse, skrev på ett försäkrings-
papper, skakade hand med försäljaren och gick mot
dörren, rätt nöjd, när plötsligt jag vänder mig om och ser
att försäljaren har klätt upp sig i världens bredaste léende.
På skoj, säger jag nåt i stil med "vadå, du har väl inte
blåst mig nu?" och drar upp smilgroparna bäst jag kunde.
Då blev han helt likblek i fejjan och leendet försvann, jag
tyckte mig se kallsvett och han svalde tyngre än sten innan
han harklade fram "nej nej, inte alls". Så nu ska jag genast
börja fundera på försäkringsbedrägeri, haha... fan!
Försökte peppa upp mig lite innan jag gick till affären,
men det gick sådär. När jag kom dit visade han mig
den jag tänkt köpa, och den charmade sig lite faktiskt,
fick den nerslungad i en påse, skrev på ett försäkrings-
papper, skakade hand med försäljaren och gick mot
dörren, rätt nöjd, när plötsligt jag vänder mig om och ser
att försäljaren har klätt upp sig i världens bredaste léende.
På skoj, säger jag nåt i stil med "vadå, du har väl inte
blåst mig nu?" och drar upp smilgroparna bäst jag kunde.
Då blev han helt likblek i fejjan och leendet försvann, jag
tyckte mig se kallsvett och han svalde tyngre än sten innan
han harklade fram "nej nej, inte alls". Så nu ska jag genast
börja fundera på försäkringsbedrägeri, haha... fan!
Hate to say I told me so
Kollade tillbaka lite bland bloggandet jag gjorde när jag va lite mindre, och hittade en grej jag sa dagen innan min första uppkörning, 19e december 2003:
Jag tror att jag klarar det, jag menar, jag kan ju allt... men det finns
alltid grejjer som kan gå fel... man kan missa en skylt här och ett vägmärke
där och rätt var det är kör man på en stolpe. Då är det kört. Då är det kört!
En stolpe? Ja, det var ju en bra gissning iallafall :)
Jag tror att jag klarar det, jag menar, jag kan ju allt... men det finns
alltid grejjer som kan gå fel... man kan missa en skylt här och ett vägmärke
där och rätt var det är kör man på en stolpe. Då är det kört. Då är det kört!
En stolpe? Ja, det var ju en bra gissning iallafall :)
Er väntan nu över
Hej igen, nu har jag hållt er på sträckbänken tillräckligt länge, jag tänkte jag skulle trissa upp värdet på min blogg genom att inte skriva på ett tag och sedan göra comeback och bli hippast i stan. Nej, skämt å sido, så har jag varit på resande fot utan dator mer eller mindre tio dagar nu, därav avbrottet. På hemmaplan igen kan jag konstatera att ingenting har förändrats i K-town och jag har tillbringat första heldagen med att spela Football manager från soffan, och sedan ha filmkväll med seriemördartema, men gästerna gick redan för flera timmar sedan.
Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag åker tillbaka till Oslo, redan nästa vecka kanske, beroende på lite olika detaljer, jag ska iallafall en bit på vägen i helgen, när jag hälsar på hos brorsan i Falköping och hos Erik och Johan i Karlstad, det ska bli göttigt.
Imorgon sticker jag och köper en ny kamera också, det ska bli lite gött faktiskt, även om det känns bittert att ha tappat bort den senaste på en redig smällfylla förrförra helgen. Ipoden som jag tappade samtidigt har dykt upp, jag har bara inte hämtat den än, det satt som en smäck.
Det här inlägget blev mer informativt än mitt vanliga babblande, ha lite överseende med det, jag måste gå back to basic såhär i början av min comeback. Kommer inte ens orka fixa fet/kursiv stil på viktiga ord, hehe...
Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag åker tillbaka till Oslo, redan nästa vecka kanske, beroende på lite olika detaljer, jag ska iallafall en bit på vägen i helgen, när jag hälsar på hos brorsan i Falköping och hos Erik och Johan i Karlstad, det ska bli göttigt.
Imorgon sticker jag och köper en ny kamera också, det ska bli lite gött faktiskt, även om det känns bittert att ha tappat bort den senaste på en redig smällfylla förrförra helgen. Ipoden som jag tappade samtidigt har dykt upp, jag har bara inte hämtat den än, det satt som en smäck.
Det här inlägget blev mer informativt än mitt vanliga babblande, ha lite överseende med det, jag måste gå back to basic såhär i början av min comeback. Kommer inte ens orka fixa fet/kursiv stil på viktiga ord, hehe...
Flaks deg kluksmake
Lördag morgon, eller tja, tekniskt sett eftermiddag, men eftersom förfesten slutade i samband med SVTs förmiddagsnyheter, tycker jag det är befogat att kalla det för morgon ändå. Skulle egentligen bara ut och ta ett par bira igårkväll, men naturligtvis så blev det hela paketet när ett gäng tyska tjejer bjöd på vodkashottar nånstans i förorten. Eftersom det här landet är dyrt och omständigt ska jag en vända till Göteborg med Swebus, som överraskar med lyckliga priser till fosterlandet.
Några saker i Oslo har jag förstås redan hunnit störa mig på, här är listan:
• Norrmännen har inte alls fattat att det är smidigt att betala med kort eller att det är sjukt jobbigt att ha en miljon mynt i fickan. Dom har ju inga mindre sedlar än femtiosedlar liksom, så köper man nåt för femtioen spänn får man alltid 49 spänn i myntväxel, sannolikt så hoppas dom på att man ska tröttna och ge mycket dricks, men icke sa nicke. Istället har jag nu 145 norska kronor i mynt i mina fickor, och jag har bara omsatt 800 norska sedan jag kom, så nästa gång jag handlar ska jag betala med enkronor, då får dom smaka på sin egen medicin. Får se hur kul dom tycker att det är!
• Priserna är ju helt skogstokiga också, en liten mjölk för 15, en juice för 35, köpte lilla pizzan igår för 99:-, min vanliga 50cl-cider på 4,5% kostar 35 kronor, ett flak för 700... När jag tog taxin hem igår var jag, tack och lov, glad och likgiltig. En dålig dag hade man nog inte gillat dendära räkningen speciellt mycket. På tal om taxin, världens tråkigaste taxichaffis! Jag trodde att norrmän var tvugna att le och hurta fram ord, men den här killen var drygare än bandy. 444444 - 08000 Taxi 2-0
• Lokaltrafiken gör mig lite förvirrad, varför har dom både tunnelbana och spårvagn och dessutom bussar överallt, igår när jag stod och valde mellan grejjerna fick jag beslutsångest och gick misste om alltihopa, heh... Näe tacka vet jag gångavstånd.
Nu ska jag springa ner till stationen och hälsa på lite i Göteborg. Ha de gott!
Några saker i Oslo har jag förstås redan hunnit störa mig på, här är listan:
• Norrmännen har inte alls fattat att det är smidigt att betala med kort eller att det är sjukt jobbigt att ha en miljon mynt i fickan. Dom har ju inga mindre sedlar än femtiosedlar liksom, så köper man nåt för femtioen spänn får man alltid 49 spänn i myntväxel, sannolikt så hoppas dom på att man ska tröttna och ge mycket dricks, men icke sa nicke. Istället har jag nu 145 norska kronor i mynt i mina fickor, och jag har bara omsatt 800 norska sedan jag kom, så nästa gång jag handlar ska jag betala med enkronor, då får dom smaka på sin egen medicin. Får se hur kul dom tycker att det är!
• Priserna är ju helt skogstokiga också, en liten mjölk för 15, en juice för 35, köpte lilla pizzan igår för 99:-, min vanliga 50cl-cider på 4,5% kostar 35 kronor, ett flak för 700... När jag tog taxin hem igår var jag, tack och lov, glad och likgiltig. En dålig dag hade man nog inte gillat dendära räkningen speciellt mycket. På tal om taxin, världens tråkigaste taxichaffis! Jag trodde att norrmän var tvugna att le och hurta fram ord, men den här killen var drygare än bandy. 444444 - 08000 Taxi 2-0
• Lokaltrafiken gör mig lite förvirrad, varför har dom både tunnelbana och spårvagn och dessutom bussar överallt, igår när jag stod och valde mellan grejjerna fick jag beslutsångest och gick misste om alltihopa, heh... Näe tacka vet jag gångavstånd.
Nu ska jag springa ner till stationen och hälsa på lite i Göteborg. Ha de gott!
Tandläkarlitteratur
Vem bestämmer vilka tidningar som ska finnas i väntrummen hos tandläkaren? Det är en gåta för mig, hur det alltid i landstingets väntrum finns exakt samma tidningar. Allers, Damernas, Hänt Extra och en Kalle Anka & C:O. Det känns som att de har missat en målgrupp här... vänta lite nu, låt mig tänka... Små barn som gillar färgglada tidningar med djur som pratar? nej den har dom ju fått med... får se nu... gamla kärringar som gillar matta tidningar med kungligheter och långa medelålders män i gråa kostymer? nej den målgruppen har dom också fått med... Nu vet jag vad du tänker! "Dom har ju inget för bortdrömmande, kändiskåta, medelålderskristrebarnsmammor som tycker att Kikki Danielsson ÄR en bra nyhet i sig!?" Menjo, det har dom också!
Sen däremot, är det slut. Inga fotbollstidningar, inga sporttidningar, inga musiktidningar, inga ungdomstidningar, inga vetenskapstidningar eller filmtidningar, inga varukataloger, inga nyhetstidningar, inga aktuella tidningar, inga tidlösa tidningar, inga böcker, inga reportagetidningar, inga intressanta tidningar, inga tekniktidningar, inga playboytidningar, ingen reselitteratur, inga informationsblad, ingenting!
Det här kan ju inte vara sant, tänker jag efter att ha läst ett dussin sidor av Kalle Anka från i våras, blivit uppropad, gått in och blivit undersökt. Inte ett hål, sen sätter jag mig i väntrummet och läser klart serien jag höll på med, innan jag går tillbaka till bilen. Shittpommfritt.
Vilka dårar!
Sen däremot, är det slut. Inga fotbollstidningar, inga sporttidningar, inga musiktidningar, inga ungdomstidningar, inga vetenskapstidningar eller filmtidningar, inga varukataloger, inga nyhetstidningar, inga aktuella tidningar, inga tidlösa tidningar, inga böcker, inga reportagetidningar, inga intressanta tidningar, inga tekniktidningar, inga playboytidningar, ingen reselitteratur, inga informationsblad, ingenting!
Det här kan ju inte vara sant, tänker jag efter att ha läst ett dussin sidor av Kalle Anka från i våras, blivit uppropad, gått in och blivit undersökt. Inte ett hål, sen sätter jag mig i väntrummet och läser klart serien jag höll på med, innan jag går tillbaka till bilen. Shittpommfritt.
Vilka dårar!
Cesar Pesar
Enligt mina firefoxrutiner går jag in på fotbolldirekt.com
och blir enormt bitter när jag läser att Cesar Santin sitter
på ett utgående kontrakt och Helsingborg ska tydligen
ligga riktigt bra till för att ta honom. Isåfall är allting förstås
helt kört, då e det dags att byta sport. Förslag?
och blir enormt bitter när jag läser att Cesar Santin sitter
på ett utgående kontrakt och Helsingborg ska tydligen
ligga riktigt bra till för att ta honom. Isåfall är allting förstås
helt kört, då e det dags att byta sport. Förslag?
Suck
Vilken kväll igår, förfesten med jobbarkompisar var helt briljant, sen är det blurrigt, vaknar med två XXL-tallrikar i kylskåpet och mådde lite småruffsigt fram till tio-elva bara, efter en tur till systemet kände jag mig peppad igen, är det sista lördagen i Kalmar på länge ikväll så ska man ju ha redigt gött. Det har redan börjar halv-skita sig lite med norgeplanerna, men det är inget som inte går att lösa, jag ser hursomhelst fram mot ikväll, även att det inte finns några planer än.
Lånade ut min ipod till fullaste snubben i stan igår, det visar sig inte vara årets drag, han visste inte var den var när jag ringde och väckte honom chocktidigt, vi får se om den dyker upp, annars funderar jag på en kula genom huvudet, typ, haha, alla ni därute som har samma kärleksrelation till sin iPod vet precis vad jag snackar om. Kameran är också spårlöst försvunnen, men jag ska dra i några trådar så dyker den säkert upp, hoppas den gör det i tid bara, innan jag dunstar.
Ikväll blir mycket bättre, det vet jag!
Lånade ut min ipod till fullaste snubben i stan igår, det visar sig inte vara årets drag, han visste inte var den var när jag ringde och väckte honom chocktidigt, vi får se om den dyker upp, annars funderar jag på en kula genom huvudet, typ, haha, alla ni därute som har samma kärleksrelation till sin iPod vet precis vad jag snackar om. Kameran är också spårlöst försvunnen, men jag ska dra i några trådar så dyker den säkert upp, hoppas den gör det i tid bara, innan jag dunstar.
Ikväll blir mycket bättre, det vet jag!
Dagens fyra
1) Säkerhetskopierat allt viktigt från huvudhårddisken inatt, jag har legat sömnlös ända sedan Jakob bloggade om att hans iPod flippade med all musik, tog så tag i det igår och brända ner alla bilder, filmer, en stor del av musiken och alla dokument. Nu känns det jäkligt tryggt igen. Ikväll ska jag börja bli lika hypernervös över att skivorna kommer gå sönder, så jag ska tillägna kommande natt att leta efter bra gömställen där skivorna OMÖJLIGEN kan bli repade. Saker jag också är paranoid mot är, och därav inte får komma i kontakt med säkerhetskopiorna: cd-fodral, dvd-fodral, värme, solsken, insekter, husdjur, damm, mat, vätskor, kyla, element, filtar, väskor, saker som kan välta, dofter, imma, eld, blommor, nycklar, andra skivor, allt av trä, stål, vatten, brandrisk, gas, lampljus, doftljus, tyg, böcker, saker som kan råkas säljsas utan att man tänker på att skivorna ligger där i, osv, osv...
2) Mustaschen som jag berättade om tidigare är fortfarande kvar. Dels för att jag inte orkat raka mig, måste köpa nya blad, har kört på de jag har nu orimligt länge, så jag måste köpa nytt, och dels för att jag fortfarande hoppas på att bli nya Beckham, varje dag vaknar jag och blir besviken över att min bild inte finns med på aftonbladets modesidor. Idag var iallafall dagen för att ta ny pass-bild och när jag stod i duschen tog fåfängan över ett par sekunder och jag tänkte ”för fan, Crille, vill du ha den där jäkla sjukt fula muschen på din passbild som du ska använda i tio år?!”. Lika snabbt som fåfängan tagit över, försvann den och jag ryckte på axlarna, gick till polisen utan att torka håret, det ser ut som om jag precis hade drunknat på bilden, blir hysteriskt fult när man tänker dit min fjuniga mustasch, men när polisarien frågade om jag ville byta bild (ja, hon uppmärksammade nog hur skräckinjagande jag såg ut på den första), så kunde jag ändå inte bry mig mindre och betalade och gick därifrån
3) Såg till min stora förvåning att det åter är liv i den gamla kinaresturangen a.k.a Appsolut! Restaurangen stod klar, ännu en kinakrog förstås, jag uppfattade inte riktigt öppettiderna, och jag tror ju inte direkt det blir nya innestället. Fast then again, kineserna är tokiga i karaokemaskiner, kanske vi får ett nytt ställe att sjunga fyllekaraoke på? Det vore u.n.d.e.r.b.a.r.t! Jag har redan börjat tänka på vilka låtar jag ska addera till min repertoar
4) Moneybrother och Timo Räisinen släpper nya skivor idag, precis som Ringo Starr. Jag är rädd för de här skivorna av olika anledningar: Jag är rädd för att Moneybrother inte kan toppa sina tidigare album, förstår inte hur han ska kunna komma i närheten av dom, jag har bara hört Just another summer på riktigt än, och den var ju bra, men inget jag hurrar över direkt. Så jag är rätt rädd för besvikelse. Timo är jag också rädd för, mest för att jag är rädd att jag ska få trummhinnorna spräckta som ett direkt resultat av att han inte riktigt är sådär superhet på falsetten som han tror att han är, det låter ofta förjävligt... men sommarsingeln ”Sweet Marie” var riktigt grymm, så jag ska ge skivan en chans. Ringo Starr är jag nog minst rädd för, han har alltid en underdog-stämpel och folk kommer alltid förvänta sig att han suger. Jag är förmodligen den enda i hela världen som tycker att hans 90-talsskiva ”Time takes time” är helt underbar? Svårt att tro, men i nuläget tycker jag redan han har bättre solomaterial än Paul McCartney, heh... lite rädd att han ska vara gammal och gaggig och påminna mig om livets gång. Suck vad jag hatar när det kommer skitbra nya skivor =)
2) Mustaschen som jag berättade om tidigare är fortfarande kvar. Dels för att jag inte orkat raka mig, måste köpa nya blad, har kört på de jag har nu orimligt länge, så jag måste köpa nytt, och dels för att jag fortfarande hoppas på att bli nya Beckham, varje dag vaknar jag och blir besviken över att min bild inte finns med på aftonbladets modesidor. Idag var iallafall dagen för att ta ny pass-bild och när jag stod i duschen tog fåfängan över ett par sekunder och jag tänkte ”för fan, Crille, vill du ha den där jäkla sjukt fula muschen på din passbild som du ska använda i tio år?!”. Lika snabbt som fåfängan tagit över, försvann den och jag ryckte på axlarna, gick till polisen utan att torka håret, det ser ut som om jag precis hade drunknat på bilden, blir hysteriskt fult när man tänker dit min fjuniga mustasch, men när polisarien frågade om jag ville byta bild (ja, hon uppmärksammade nog hur skräckinjagande jag såg ut på den första), så kunde jag ändå inte bry mig mindre och betalade och gick därifrån
3) Såg till min stora förvåning att det åter är liv i den gamla kinaresturangen a.k.a Appsolut! Restaurangen stod klar, ännu en kinakrog förstås, jag uppfattade inte riktigt öppettiderna, och jag tror ju inte direkt det blir nya innestället. Fast then again, kineserna är tokiga i karaokemaskiner, kanske vi får ett nytt ställe att sjunga fyllekaraoke på? Det vore u.n.d.e.r.b.a.r.t! Jag har redan börjat tänka på vilka låtar jag ska addera till min repertoar
4) Moneybrother och Timo Räisinen släpper nya skivor idag, precis som Ringo Starr. Jag är rädd för de här skivorna av olika anledningar: Jag är rädd för att Moneybrother inte kan toppa sina tidigare album, förstår inte hur han ska kunna komma i närheten av dom, jag har bara hört Just another summer på riktigt än, och den var ju bra, men inget jag hurrar över direkt. Så jag är rätt rädd för besvikelse. Timo är jag också rädd för, mest för att jag är rädd att jag ska få trummhinnorna spräckta som ett direkt resultat av att han inte riktigt är sådär superhet på falsetten som han tror att han är, det låter ofta förjävligt... men sommarsingeln ”Sweet Marie” var riktigt grymm, så jag ska ge skivan en chans. Ringo Starr är jag nog minst rädd för, han har alltid en underdog-stämpel och folk kommer alltid förvänta sig att han suger. Jag är förmodligen den enda i hela världen som tycker att hans 90-talsskiva ”Time takes time” är helt underbar? Svårt att tro, men i nuläget tycker jag redan han har bättre solomaterial än Paul McCartney, heh... lite rädd att han ska vara gammal och gaggig och påminna mig om livets gång. Suck vad jag hatar när det kommer skitbra nya skivor =)
Listerin
De senaste åren har vi blivit bortskämda med hur många lyxigheter som helst; den självgående dammsugaren, man kan köpa alkohol på postorder, multifjärrkontrollen, kexchoklad som inte smular, nudlar med ketchupsmak - you name it! Det finns ändå ett fenomen som slår alla andra, och här är min hyllning. Jag skrev till och med en liten vers! Eller ja, jag har inte kommit på den än, så jag kan inte lova att den blir bra, tvärtom så kan jag garantera att den inte blir bra, jag vet inte ens varför jag sa att jag skulle skriva en, det var inget smart move, men nu har jag sagt det, så här kommer den.
Listerin, du är min vän
jag ska kasta tandborsten
och ta med dig hem sen,
du är så fin och blå
men ibland är du grön
det beror på!
Ja, sedär, den blev ungefär så dålig som jag hade förväntat mig. Hursomhelst. Listerin är en sån fantastisk uppfinning, det enda som bekymrar mig är att mänskligheten inte uppfann det tidigare, det är ju en sån enkel grej! Jag ska inte ens börja med konspirationsteorierna, men ni hajjar, det är klart att myndigheterna och landstinget går hand i hand och tog ett gemensamt beslut, eftersom de inte vill att folk ska ha friska tänder, vad skulle alla tandläkare göra då liksom? Men nu fixar ju EU sånt där, då höll inte konspirationen längre. Det är min överkvalificerade gissning.
Ibland måste man unna sig att skita i tandborstningen, antingen kommer man hem sjukt trött, sjukt full, eller så ligger man så jäkla bra i soffan och kollar på Conan O'brien, och så är det bara såna där korta reklampauserna som dom har mitt i nätterna på betalkanalerna då man bara hinner göra ett utsläpp storleken mindre i porslinshinken. I sånna lägen är det helt lysande att bara skölja med listerin. Det känns till och med fräshare än tandborstning typ, fast det kan ju bero på att farsan är lite över-ekonomisk och köper blåvitt och euroshopper och sånt, hehe... Nåja. Förr i tiden, långt innan Listerinet fanns, så körde man ju på samma koncept, man tog en centimeter tandkräm i munnen, fyllde på med lite vatten och gurglade tills det blev löddrigt, men det kändes aldrig äkta, det kändes aldrig som att det gjorde nån nytta, inte på riktigt. Listerin känns äkta. Det har nog mycket med färgen att göra, man litar mycket mer på klarblått och klargrönt än man gör på en vit slemmig, kladdig gegga från en tub, som i bästa fall har några strängar grönt klaffs eller röd nyans. Näe, aldrig mer sånt. Ibland får man unna sig nåt riktigt fint, så man kan ligga och dra sig två minuter längre på morgonen.
Frågan är bara hur länge vi kan vänta oss att njuta av det här innan Aftonbladet drar som huvudnyhet att det är cancerframkallande? Gå in på Maxi och leta upp tre produkter som aftonbladet inte klassat som cancerframkallande, jag lovar, det tar hela förmiddagen!
Listerin, du är min vän
jag ska kasta tandborsten
och ta med dig hem sen,
du är så fin och blå
men ibland är du grön
det beror på!
Ja, sedär, den blev ungefär så dålig som jag hade förväntat mig. Hursomhelst. Listerin är en sån fantastisk uppfinning, det enda som bekymrar mig är att mänskligheten inte uppfann det tidigare, det är ju en sån enkel grej! Jag ska inte ens börja med konspirationsteorierna, men ni hajjar, det är klart att myndigheterna och landstinget går hand i hand och tog ett gemensamt beslut, eftersom de inte vill att folk ska ha friska tänder, vad skulle alla tandläkare göra då liksom? Men nu fixar ju EU sånt där, då höll inte konspirationen längre. Det är min överkvalificerade gissning.
Ibland måste man unna sig att skita i tandborstningen, antingen kommer man hem sjukt trött, sjukt full, eller så ligger man så jäkla bra i soffan och kollar på Conan O'brien, och så är det bara såna där korta reklampauserna som dom har mitt i nätterna på betalkanalerna då man bara hinner göra ett utsläpp storleken mindre i porslinshinken. I sånna lägen är det helt lysande att bara skölja med listerin. Det känns till och med fräshare än tandborstning typ, fast det kan ju bero på att farsan är lite över-ekonomisk och köper blåvitt och euroshopper och sånt, hehe... Nåja. Förr i tiden, långt innan Listerinet fanns, så körde man ju på samma koncept, man tog en centimeter tandkräm i munnen, fyllde på med lite vatten och gurglade tills det blev löddrigt, men det kändes aldrig äkta, det kändes aldrig som att det gjorde nån nytta, inte på riktigt. Listerin känns äkta. Det har nog mycket med färgen att göra, man litar mycket mer på klarblått och klargrönt än man gör på en vit slemmig, kladdig gegga från en tub, som i bästa fall har några strängar grönt klaffs eller röd nyans. Näe, aldrig mer sånt. Ibland får man unna sig nåt riktigt fint, så man kan ligga och dra sig två minuter längre på morgonen.
Frågan är bara hur länge vi kan vänta oss att njuta av det här innan Aftonbladet drar som huvudnyhet att det är cancerframkallande? Gå in på Maxi och leta upp tre produkter som aftonbladet inte klassat som cancerframkallande, jag lovar, det tar hela förmiddagen!
PM från chefen
Fick precis ett PM från biträdande chefen om nya regler på jobbet, höll på att garva ner mig, det handlade om vårt personalrum. Första halvåret BK hade öppet fanns det inget personalrum alls, sen fixade dåvarande chefen upp det så det blev skitsnyggt, köpte in massa softa tidningar, konst, en go soffa, och det var snack om en teve och ett playstation. Sen bytte vi chef och nya chefen verkade inte riktigt tycka att det var en bra idé att ha en glad personal, så han gjorde om personalrummet till en lagerlokal för städ-produkter och diverse skit, tog bort alla tidningar, det stod en musikspelare därinne också som togs bort. Så i nuläget är det en liten soffa, ett litet bord, tio stora kartonger med allt från servetter till matprodukter, två gigantiska lager-skåp, en hylluppsättning med bråte och nästan ingen ljussättning alls. Idag kom budskapet om att vi skulle börja använda rummet som personalrum igen, eftersom chefen fått en fix idé om att det är för många som hänger på kontoret. Hälften av arbetsledarna, som sitter på internet ett par timmar om dagen inne på kontoret, berördes dock inte av meddelandet, så heller inte chefen, vilket var den ironiska sensmoralen. Nu är det ju visserligen så att av de som jobbar på Burger King är hälften fnittriga tjejer som revolterar, och hälften har jobbat där så länge att de inte längre orkar bry sig om alla lynniga hux flux fix idé-PM. Cheferna har förresten ungefär samma auktoritet som Skurt, den gamle gröna TV3-figuren. Fem dagar kvar av stället nu, kommer ändå bli lite vemod mot slutet av veckan :)
Ny taktik, samma tallrik
Jag och Thomas köpte varsin XL-tallrik
på vägen hem inatt, och eftersom en XL
är alldeles för stor för att man ska kunna
äta den på en och samma gång, brukar jag
äta halva och stoppa halva i kylen som
bakfyllemat. Imorse vaknade jag och insåg
att jag hade gjort ett taktiskt snilledrag och
ändrat fördelningen av pommes- och kött-
konsumtionen, så att jag hade massa kött
kvar tills idag när jag vaknade hungrig.
I vanliga fall är det bara pommes kvar dan efter!
På tal om pommes, "shittpommfritt" ska stavas
"shittpommfritt", för helskotta! Såg nån skribent
i Aftonbladet, säkert Mackan L, skriva
"Shit Pommes Frites". Det måste väl va dödsstraff på det?
Jag har för övrigt själv komponerat den svenska frasen
"Bajs French Fries", men använder det sparsamt änsålänge.
på vägen hem inatt, och eftersom en XL
är alldeles för stor för att man ska kunna
äta den på en och samma gång, brukar jag
äta halva och stoppa halva i kylen som
bakfyllemat. Imorse vaknade jag och insåg
att jag hade gjort ett taktiskt snilledrag och
ändrat fördelningen av pommes- och kött-
konsumtionen, så att jag hade massa kött
kvar tills idag när jag vaknade hungrig.
I vanliga fall är det bara pommes kvar dan efter!
På tal om pommes, "shittpommfritt" ska stavas
"shittpommfritt", för helskotta! Såg nån skribent
i Aftonbladet, säkert Mackan L, skriva
"Shit Pommes Frites". Det måste väl va dödsstraff på det?
Jag har för övrigt själv komponerat den svenska frasen
"Bajs French Fries", men använder det sparsamt änsålänge.
Särskolan: Lyckan
Idag lirade vi i Lyckan första matchen efter sommaruppehållet, och lyckades mala ner tidigare obesegrade serieledarna i en fuktig tillställning. Vi fick se första målet skarvas in i egen kasse redan efter tio minuter, sen tuffade vi till oss och fick några skott, Gugge fintade bort målvakten och la iskallt in bollen i buren efter halva första halvlek, sen satte ännu ett nyförvärv, Johan, ledningsmålet med första halvleks sista spark efter en härlig löpning och
ett likafint avslut från femton meter. Efter det psykologiskt viktiga målet var AC aldrig riktigt nära att kvittera, vi bytte så ofta vi bara kunde och AC hade inga avbytare alls, vilket ledde till trötta ben hos dem. Det visade sig extra tydligt när bakåtslarv friställde David som kunde lätta in en snygg yttersida i öppen kasse. Coach Thomas var väldigt nöjd med laget och vinsten, det var vi alla. Nu tittar vi uppåt i tabellen! Jag spelar dock min sista match med Lyckan nästa onsdag, sen flyttar jag te Oslo ett litet tag, men killarna ska nog klara sig helt okej ändå =)
ett likafint avslut från femton meter. Efter det psykologiskt viktiga målet var AC aldrig riktigt nära att kvittera, vi bytte så ofta vi bara kunde och AC hade inga avbytare alls, vilket ledde till trötta ben hos dem. Det visade sig extra tydligt när bakåtslarv friställde David som kunde lätta in en snygg yttersida i öppen kasse. Coach Thomas var väldigt nöjd med laget och vinsten, det var vi alla. Nu tittar vi uppåt i tabellen! Jag spelar dock min sista match med Lyckan nästa onsdag, sen flyttar jag te Oslo ett litet tag, men killarna ska nog klara sig helt okej ändå =)
Elvis
Känner att jag måste skriva nån rad om Elvis, trettio år sedan han dog idag, och jag får därmed ett guldläge att ifrågasätta honom. Visst, man kan inte såga en kille som sålt över en miljard skivor, spelat in mängder av hits, varit filmstjärna, spelat mer välgörenhet än nån annan. Men å andra sidan, kom igen, han är ju 60-talets boyzone. Skrev nästan inget själv, gick på charmskola hela livet, syntes överallt hela tiden, tjejerna tyckte mer att han va snygg än dom gillade musiken, och välgörenheten var väl i princip alltid till nån av hans frikyrkliga kompisar. Dessutom släppte han ju nästan hundra album, det är ju tio gånger fler än Beatles, för att inte tala om hur många Elvis-samlingsskivor det finns, måste ju finnas lätt tio tusen. Då är det klart man säljer ju...
Beatles - Elvis 1 - 0
Beatles - Elvis 1 - 0
Ack, Kalmar, du sköna
Ikväll var det onsdag, som det är varje vecka, och jag tänkte att som vanligt skulle man hitta på nåt kul när man hade chansen. Som vanligt var de flesta inte i stan, men fick ett SMS från Going, som vanligt, som undrade om jag skulle komma förbi. Som vanligt tyckte jag inte det var värt att lägga energi på rakning, drog bara den vanliga vaxdosar snabbt över huvudet, farsan skjutsade mig som han alltid gör och så kom jag fram. Som vanligt när det gäller Goings förfester så sitter det bara såna jag inte känner där och jag känner den bekanta känslan av utanförskap en liten stund tills jag lyckas få en liten alkoholkänning och ändrar uppfattning. Eftersom jag som vanlgit haft ett magert alkoutbud hemma i hyllorna, tog jag som vanlgit med något som jag bävrat mycket för att dricka, det blev en kartong rött, som jag lyckades byta bort mot cider och sprit. Sen kom det som vanligt några tjejer som, precis som beräknat, var av låg ålder och ungefär lika intressanta som en kapsylöppnare som jag kom över, från Clas Ohlsons. Stereotypa som satan, så jag fokuserar som alltid mer på fotbollssnacket med Going, och äger honom som vanligt i Fifa07. I längden blir det som vanligt tröttsamt med folket på förfesten och jag tar det gamliga vanliga beslutet att gå hem eftersom det inte såg ut att bli nån utgång. Tar vanliga vägen över larmtorget hem, och fast jag är precis så lite hungrig och så lite sugen på mat som jag brukar vara, köper jag ändå en korv av den vanliga kinesen, i ren tristess, fast jag vet att jag alltid ångrar mig såfort jag fått den. Äter den snabbt medan jag går längs larmgatan där det som vanligt är helt dött, träffar som vanligt Jojje en snabbis nånstans runt systrarströmmen och har ett litet snack innan jag går samma väg som jag alltid tar hemåt, möter förstås inte en enda bil eller människa längs hela norra vägen, och lyssnar på samma gamla låtar som jag alltid lyssnar på i iPoden. När jag kommer hem möter jag som vanligt morsan i hallen, tar den klassiska halvfyllasketan och går in och sätter på datorn och skriver en blogg
- allting är precis som vanligt.
- allting är precis som vanligt.
10 orsaker att inte handla på Burger King, Kalmar
Nu när jag slutar jobba på Burger King efter min sejour på nästan åtta månader, tycker jag det kan vara på plats att berätta lite sanningar =). Jag äter ju själv på BK sådär fem dagar i veckan, vilket gör mig till lite av en hycklare, haha, men jag gör alltid min egen burgare så jag kan se till att allt gått rätt till, det kanske inte du kan göra... Hehe. Här kommer iallafall min "Tio anledningar att inte handla på Burger King"-lista.
• Burger King i Kalmar är en riktig miljöbov. I samband med att vi bytte chef i våras, beslutades det att man inte längre skulle ta hand om pantburkar, med motiveringen att vi inte tjänade tillräckligt mycket på det, haha... Så om du lägger pantburkarna i hålet där det står "burkar" när du sorterar dina sopor på Burger King och det ger dig gott samvete, så kan du känna dig lurad! Ett par hundra kilo aluminium har nog hamnat i sopsäckarna i sommar.
• Någonting viktigt är typ alltid slut! Här följer en lista på saker som vi ibland inte kunnat sälja för att vi inte haft det: Milkshake, mjukglass, äppeljuice, appelsinjuice, kampanjleksaker, små muggar, hamburgarbröd, pommes, nuggets, friterad baguettkyckling, mineralvatten, cola, sprite, fanta, hamburgarpapper, lök, rödlök, gurka, minimorötter, side-sallader, kycklingsallader, baguetter, vissa ostar, tomat, lökringar, ketchuppåsar, automatketchup, kaffe, te, vitlöksdipp, hotcheesedipp, sourcreamdipp, bearnaisdipp, majonäsdipp, bacon, chips, korgar, barnmenypåsar, gafflar, knivar, lättöl, skedar, kaffemjölk, salladsdressingar, glasstopping, kampanjvaror...
• Har du otur med timingen kan du råka köpa något där alla ingridienserna har passerat sin bästföre-tid... Några saker du kan tänka på, om du vill vara på den säkra sidan: Köp ingenting med lättmajonäs om du kommer på kvällen. Ska du köpa Whopper Pepper ska du helst komma så tidigt som möjligt. Rödlöken är oftare gammal än fräsh, så se till att du tar bort den om du ska ha nån baguette. Ser du att det är mycket hamburgare i hamburgarstället bakom disken, se för gudsskull till att du beställer nånting som inte ligger längst fram där, eller åtminstone kolla på tidsstämpeln så att den inte legat där en kvart. Beställ alltid gärna något oväntat, typ "extra allt" (ett alternativ som inte kostar nåt extra), så att du vet att du får nåt direkt från köket.
• Tror du att du ska få en burgare som ser ut som på bilden är du bara rent dum.
• Hygienen är bara sådär, ibland. Nångång har vi diskat utan diskmedel i en vecka. Kaffemaskinen har inte varit diskad med diskmedel på en månad. En gång såg jag en av mina överordnade ta upp sallader ur en soptunna och lägga in dom i kylen igen, nån gång har jag sett nån ta upp hundra kött från golvet och grilla dom. Ibland har det varit så underbemannat att det inte varit möjligt att städa köket på fem timmar. Och standardreglerna om hur länge saker får stå framme uppmuntrar cheferna till att inte följa överhuvudettaget. Vissa kvällar finns det staplar av sopor ute i resturangen.
• Burger King ligger i samma hus som Rasta/OKQ8. Tänk på det när du ska handla dricka. Prisexempel: 2,5 dl juice kostar 15 kronor på BK - 1 liter av samma förpackning kostar 14 på rasta. 3 dl mjölk kostar 15 kronor på BK, 1 liter kostar 8 kronor på rasta. Loka 33cl kostar 15 kronor på BK, för det får du en 1,5litare på rasta. Lättölen kostar också 15, du får dubbelt så mycket av folköl för samma pris på rasta.
• Ofta sjukt dålig service. Det kan bero på att en del är trötta eftersom de jobbar 55 timmar i veckan, eller har svårt att hitta motivation i sin minimumlön, eller att de inte känner sig inspirerade att slita röven av sig medan chefen åkt till stockholm för att festa utan att säga till, eller att det är dålig kommunikation för att tekniken är kass, eller att beslutet som nya chefen tog, att bara anställa snygga sjuttonåringar till kassan gjort att alla dom börjar bli sjukt trötta på att göra exakt samma sak varje dag, eller att vår varuinköpare glömt köpa in saker så att gäster blir irriterade, eller att maskinerna alltid går sönder. Men ja, förmodligen är det nog bara så att det här systemet man använder sig av på Burger king, som går ut på att man ska sträva efter att ha så lite personal inne som möjligt och samtidigt ha så många kunder som möjligt, tar ut sin rätt... Kom inte vid niotiden på kvällarna bara, så kanske du kommer undan med en kvart i kö iallafall.
• Om du tar med dig maten du köpt måste du verkligen kolla innan du går att du fått allting du beställt. Det händer väl iallafall minst ett tiotal gånger om dagen, säkert betydligt mer, att du inte fått allt, eller att du fått fel. Av nån konstig anledning verkar det aldrig hända att du fått för mycket.
• Lita på att ingen kommer informera dig om att du har rätt till rabatt om du är studerande, inte ens om du kommer in med en skolväska, tre skolböcker under armen och har ett tre kvadratmeter skol-emblem på tröjan och pratar om din senaste lektion.
• Om du inte tänker på vad du säger framme vid kassan när vi försöker lura dig, så kan du du ruinera dig själv... Ska du ha ost och bacon på din whopper, plusmeny, en dippsås och dricka milkshake till ditt meal, så hade du kunnat köpa tre hamburgare till för samma pris. Och då har du säkert redan lagt ut 15 spänn i bensinpengar för att komma dit...
Måste väl också nämna att det finns många bra saker med burger king också. Den listan kommer en helt annan dag :)
• Burger King i Kalmar är en riktig miljöbov. I samband med att vi bytte chef i våras, beslutades det att man inte längre skulle ta hand om pantburkar, med motiveringen att vi inte tjänade tillräckligt mycket på det, haha... Så om du lägger pantburkarna i hålet där det står "burkar" när du sorterar dina sopor på Burger King och det ger dig gott samvete, så kan du känna dig lurad! Ett par hundra kilo aluminium har nog hamnat i sopsäckarna i sommar.
• Någonting viktigt är typ alltid slut! Här följer en lista på saker som vi ibland inte kunnat sälja för att vi inte haft det: Milkshake, mjukglass, äppeljuice, appelsinjuice, kampanjleksaker, små muggar, hamburgarbröd, pommes, nuggets, friterad baguettkyckling, mineralvatten, cola, sprite, fanta, hamburgarpapper, lök, rödlök, gurka, minimorötter, side-sallader, kycklingsallader, baguetter, vissa ostar, tomat, lökringar, ketchuppåsar, automatketchup, kaffe, te, vitlöksdipp, hotcheesedipp, sourcreamdipp, bearnaisdipp, majonäsdipp, bacon, chips, korgar, barnmenypåsar, gafflar, knivar, lättöl, skedar, kaffemjölk, salladsdressingar, glasstopping, kampanjvaror...
• Har du otur med timingen kan du råka köpa något där alla ingridienserna har passerat sin bästföre-tid... Några saker du kan tänka på, om du vill vara på den säkra sidan: Köp ingenting med lättmajonäs om du kommer på kvällen. Ska du köpa Whopper Pepper ska du helst komma så tidigt som möjligt. Rödlöken är oftare gammal än fräsh, så se till att du tar bort den om du ska ha nån baguette. Ser du att det är mycket hamburgare i hamburgarstället bakom disken, se för gudsskull till att du beställer nånting som inte ligger längst fram där, eller åtminstone kolla på tidsstämpeln så att den inte legat där en kvart. Beställ alltid gärna något oväntat, typ "extra allt" (ett alternativ som inte kostar nåt extra), så att du vet att du får nåt direkt från köket.
• Tror du att du ska få en burgare som ser ut som på bilden är du bara rent dum.
• Hygienen är bara sådär, ibland. Nångång har vi diskat utan diskmedel i en vecka. Kaffemaskinen har inte varit diskad med diskmedel på en månad. En gång såg jag en av mina överordnade ta upp sallader ur en soptunna och lägga in dom i kylen igen, nån gång har jag sett nån ta upp hundra kött från golvet och grilla dom. Ibland har det varit så underbemannat att det inte varit möjligt att städa köket på fem timmar. Och standardreglerna om hur länge saker får stå framme uppmuntrar cheferna till att inte följa överhuvudettaget. Vissa kvällar finns det staplar av sopor ute i resturangen.
• Burger King ligger i samma hus som Rasta/OKQ8. Tänk på det när du ska handla dricka. Prisexempel: 2,5 dl juice kostar 15 kronor på BK - 1 liter av samma förpackning kostar 14 på rasta. 3 dl mjölk kostar 15 kronor på BK, 1 liter kostar 8 kronor på rasta. Loka 33cl kostar 15 kronor på BK, för det får du en 1,5litare på rasta. Lättölen kostar också 15, du får dubbelt så mycket av folköl för samma pris på rasta.
• Ofta sjukt dålig service. Det kan bero på att en del är trötta eftersom de jobbar 55 timmar i veckan, eller har svårt att hitta motivation i sin minimumlön, eller att de inte känner sig inspirerade att slita röven av sig medan chefen åkt till stockholm för att festa utan att säga till, eller att det är dålig kommunikation för att tekniken är kass, eller att beslutet som nya chefen tog, att bara anställa snygga sjuttonåringar till kassan gjort att alla dom börjar bli sjukt trötta på att göra exakt samma sak varje dag, eller att vår varuinköpare glömt köpa in saker så att gäster blir irriterade, eller att maskinerna alltid går sönder. Men ja, förmodligen är det nog bara så att det här systemet man använder sig av på Burger king, som går ut på att man ska sträva efter att ha så lite personal inne som möjligt och samtidigt ha så många kunder som möjligt, tar ut sin rätt... Kom inte vid niotiden på kvällarna bara, så kanske du kommer undan med en kvart i kö iallafall.
• Om du tar med dig maten du köpt måste du verkligen kolla innan du går att du fått allting du beställt. Det händer väl iallafall minst ett tiotal gånger om dagen, säkert betydligt mer, att du inte fått allt, eller att du fått fel. Av nån konstig anledning verkar det aldrig hända att du fått för mycket.
• Lita på att ingen kommer informera dig om att du har rätt till rabatt om du är studerande, inte ens om du kommer in med en skolväska, tre skolböcker under armen och har ett tre kvadratmeter skol-emblem på tröjan och pratar om din senaste lektion.
• Om du inte tänker på vad du säger framme vid kassan när vi försöker lura dig, så kan du du ruinera dig själv... Ska du ha ost och bacon på din whopper, plusmeny, en dippsås och dricka milkshake till ditt meal, så hade du kunnat köpa tre hamburgare till för samma pris. Och då har du säkert redan lagt ut 15 spänn i bensinpengar för att komma dit...
Måste väl också nämna att det finns många bra saker med burger king också. Den listan kommer en helt annan dag :)
Halka bananskal
Haha, jag kollade runt och hittade ett fantastiskt roligt citat av DIFs keeper ang. folk som kastar in bananer mot honom under matcher. Visst, det e lite tabu, men det var himlans roligt!
- Dessutom är det i vissa lägen farligt att kasta in saker. Säg att någon kastar in en banan som jag eller någon annan halkar på - det är inte så kul som det låter.
- Dessutom är det i vissa lägen farligt att kasta in saker. Säg att någon kastar in en banan som jag eller någon annan halkar på - det är inte så kul som det låter.
Way Out West
Precis hemkommen från Göteborg, SJ lyckades förstås sjabbla bort en timme, och hela vägen från Alvesta var iPod-batterimätaren röd, jag var livrädd att jag skulle få spendera sista timmen med tystnad, mest eftersom gubben bredvid mig verkade snacksjuk, något som jag inte alls var upplagd för!
Way out west. Blev nästan lite upprörd (som alltid-) när jag läste Markus Larssons krönika idag, om att han tyckte att det varit en av dom bästa festivalerna nånsin, alla kategorier. Jag ska dementera det här i omgångar, jag ska inte skriva en massa recensioner, det är jag på tok för less på, hehe, men jag gör det långa kort:
Förväntningarna var redan klara: Det skulle vara dåligt väder, Regina Spektor skulle tokäga, Moneybrother och Hives skulle vara dom säkra korten, Lily Allen skulle spexa, Mano Chao skulle va sjukt bra, Pogues och Primal Scream skulle göra bort sig, det skulle finnas sjukt dåligt snabbmatssortiment, och Tough Alliance skulle vara högare än hela göteborg tillsammans och sjunga playback.
Det blev EXAKT så, förutom att Lily inte behagade dyka upp och Primal Scream var till och med lite sämre än mina lågt ställda förväntningar. Regina var förstås helt planenligt det grymmaste Göteborg har sett det här året, jag var i nån slags trans och märkte inte ens att det spöregnade förrns jag reagerade på nån kommentar hon gjorde om att alla hade tagit på sig regnställ. Det bästa på hela festivalen - kanske på hela sommaren - var när hon gjorde en cover på "Real Love". Ni vet, den där gamla outgivna John Lennonlåten som resterande Beatlesmedlemmarna gav ut som singel runt sekelskiftet? Det har alltid varit en makalös låt, men den inspelningen "Beatles" gjorde var verkligen en av de sämsta produktionerna nånsin. Nu fick den lite återupprättelse när Regina gjorde den till en sjukt bra låt, som hon gjort till en Lennon-cover-välgörenhetsskiva. Lyssna på den här (http://youtube.com/watch?v=PQm0QlfvWtk)
Och Tough Alliance skulle lira på en för oss alla okänd klubb i hamnen, som var riktigt soft, dom dök upp en timme sent, höga som taken och misslyckades att mima till sina egna playbackspår. Men men, det blev ändå dagens höjdpunkt, sällan har man dansat så mycket! :)
I övrigt så blev jag mäktigt förbannad över tre saker:
1) Ljudvolymen var brutalt dålig. Pinsamt att den där nya lagen om 105 dB fått laga kraft alltså, kan inte fatta hur musiksverige kan gå med på det. Man måste liksom stå längst fram för att få nån som helst live-känsla. Hamnade man nångång långt bak så att man fick nöja sig med att i första hand kolla på TV-skärmen, så kändes det verkligen toklöjligt. Kom igen nu!
2) Att dom har mage att boka sjukt bra live-akter till eftermiddagsprogrammet! Livemusik ska spelas när det är mörkt, möjligen att jag kan godta undantag för halvsofta sing-and-songwriters eller debutanter, och spelningar på inomhusscenen är väl också okej, men att sätta sjukt bra artister vid fyra på eftermiddagen, det är verkligen skamligt. Det var verkligen en familjefestival det här, det var ingen äg-festival, det var femtusen 40+are, alkoholförbud på området, man fick inte ha med sig nåt in och dom sålde visserligen öl, men om man inte ville stå och dricka inne på ett rekorddåligt hak så fick man nöja sig med folköl i mugg för 50:-. Näe, det här är inget sätt att bedriva en ungdomsfestival!
3) Scenerna stod verkligen helt ihopklämda, samtidigt som Telia och Metropol hade två egna DJs som spelade högre än festivalartisterna. Stod man i mitten av området hörde man lite av allting. Det var bara en fördel om man var och kollade på Primal Scream, då lät det till och med bättre...
Slutsatsen blir såhär:
Gillar man all musik där och har planerat att vara inne på området och inte dricka nånting på hela dagen, så visst - det är en utmärkt festival med årets bästa lineup. Men hallå! Det här är inte en festival! Hela grejen med festivalstämningen är ju att man ska kunna gå ifrån och festa mellan de bra artisterna, det ska finnas tjugo kvalitetsmatvagnar, Gula Gubben ska vara där, och det ska finnas möjlighet till upptåg, man ska ha hysteriskt roligt. Det här var inte alls så. Hade inte Linus bott typ fem minuter från området så vet jag inte hur det hade gått, skulle jag stått där i ösregnet hela dagen när det var tre timmar mellan akterna och vara toknykter och läst Telenor-reklamen om och om igen? Näe! Om det nu inte ska vara en "riktig" festival, kan dom väl åtminstone fixa vettiga scenområden och tätare spelningar senare på kvällen.
Nu ska jag plöja färdigt Sopranos och youtuba Manchester City-vinsten. Natti!
Way out west. Blev nästan lite upprörd (som alltid-) när jag läste Markus Larssons krönika idag, om att han tyckte att det varit en av dom bästa festivalerna nånsin, alla kategorier. Jag ska dementera det här i omgångar, jag ska inte skriva en massa recensioner, det är jag på tok för less på, hehe, men jag gör det långa kort:
Förväntningarna var redan klara: Det skulle vara dåligt väder, Regina Spektor skulle tokäga, Moneybrother och Hives skulle vara dom säkra korten, Lily Allen skulle spexa, Mano Chao skulle va sjukt bra, Pogues och Primal Scream skulle göra bort sig, det skulle finnas sjukt dåligt snabbmatssortiment, och Tough Alliance skulle vara högare än hela göteborg tillsammans och sjunga playback.
Det blev EXAKT så, förutom att Lily inte behagade dyka upp och Primal Scream var till och med lite sämre än mina lågt ställda förväntningar. Regina var förstås helt planenligt det grymmaste Göteborg har sett det här året, jag var i nån slags trans och märkte inte ens att det spöregnade förrns jag reagerade på nån kommentar hon gjorde om att alla hade tagit på sig regnställ. Det bästa på hela festivalen - kanske på hela sommaren - var när hon gjorde en cover på "Real Love". Ni vet, den där gamla outgivna John Lennonlåten som resterande Beatlesmedlemmarna gav ut som singel runt sekelskiftet? Det har alltid varit en makalös låt, men den inspelningen "Beatles" gjorde var verkligen en av de sämsta produktionerna nånsin. Nu fick den lite återupprättelse när Regina gjorde den till en sjukt bra låt, som hon gjort till en Lennon-cover-välgörenhetsskiva. Lyssna på den här (http://youtube.com/watch?v=PQm0QlfvWtk)
Och Tough Alliance skulle lira på en för oss alla okänd klubb i hamnen, som var riktigt soft, dom dök upp en timme sent, höga som taken och misslyckades att mima till sina egna playbackspår. Men men, det blev ändå dagens höjdpunkt, sällan har man dansat så mycket! :)
I övrigt så blev jag mäktigt förbannad över tre saker:
1) Ljudvolymen var brutalt dålig. Pinsamt att den där nya lagen om 105 dB fått laga kraft alltså, kan inte fatta hur musiksverige kan gå med på det. Man måste liksom stå längst fram för att få nån som helst live-känsla. Hamnade man nångång långt bak så att man fick nöja sig med att i första hand kolla på TV-skärmen, så kändes det verkligen toklöjligt. Kom igen nu!
2) Att dom har mage att boka sjukt bra live-akter till eftermiddagsprogrammet! Livemusik ska spelas när det är mörkt, möjligen att jag kan godta undantag för halvsofta sing-and-songwriters eller debutanter, och spelningar på inomhusscenen är väl också okej, men att sätta sjukt bra artister vid fyra på eftermiddagen, det är verkligen skamligt. Det var verkligen en familjefestival det här, det var ingen äg-festival, det var femtusen 40+are, alkoholförbud på området, man fick inte ha med sig nåt in och dom sålde visserligen öl, men om man inte ville stå och dricka inne på ett rekorddåligt hak så fick man nöja sig med folköl i mugg för 50:-. Näe, det här är inget sätt att bedriva en ungdomsfestival!
3) Scenerna stod verkligen helt ihopklämda, samtidigt som Telia och Metropol hade två egna DJs som spelade högre än festivalartisterna. Stod man i mitten av området hörde man lite av allting. Det var bara en fördel om man var och kollade på Primal Scream, då lät det till och med bättre...
Slutsatsen blir såhär:
Gillar man all musik där och har planerat att vara inne på området och inte dricka nånting på hela dagen, så visst - det är en utmärkt festival med årets bästa lineup. Men hallå! Det här är inte en festival! Hela grejen med festivalstämningen är ju att man ska kunna gå ifrån och festa mellan de bra artisterna, det ska finnas tjugo kvalitetsmatvagnar, Gula Gubben ska vara där, och det ska finnas möjlighet till upptåg, man ska ha hysteriskt roligt. Det här var inte alls så. Hade inte Linus bott typ fem minuter från området så vet jag inte hur det hade gått, skulle jag stått där i ösregnet hela dagen när det var tre timmar mellan akterna och vara toknykter och läst Telenor-reklamen om och om igen? Näe! Om det nu inte ska vara en "riktig" festival, kan dom väl åtminstone fixa vettiga scenområden och tätare spelningar senare på kvällen.
Nu ska jag plöja färdigt Sopranos och youtuba Manchester City-vinsten. Natti!
Don't tell me
Jag borde inte tagit reda på vad jag gjorde igårkväll,
det var så mycket bättre i mitt huvud, jag hade blåst
upp förväntningarna till skyarna, men nu verkar det
som att jag inte gjorde mycket mer att gå hem. Fan!
Kameran, som är mitt skyddsnät, påpekade att jag
delat taxi hem, mina kläder indikerade att jag även
hunnit med att ligga en vända på marken.
RIX FM- festivalen gjorde att det blev ungefär tusen
gånger mer att göra på jobbet idag än det normalt är.
Jag hann iallafall med att reflektera lite över hur banalt
det är att festivalen var slut innan tio. Imorgon drar jag
västerut för att besöka en betydligt hetare festival,
där väntar en religiös upplevelse när Regina klinkar loss
på lördag. Vansinnigt mäktigt kommer det att bli, Lily A,
Moneybrother, Tough Alliance, Hives...
Måste iallafall se till att jag håller en reko promillehalt,
jag kan ju Göteborgs geografi ungefär lika mycket som jag
kan reglerna i amerikansk fotboll. Påminn mig om det,
förresten, jag måste lära mig reglerna i amerikansk fotboll
nångång, det kan ju mycket väl vara så att dom NFL-spelen
man kan fixa till Xbox är sjukt kul, bara att jag inte fattar det.
det var så mycket bättre i mitt huvud, jag hade blåst
upp förväntningarna till skyarna, men nu verkar det
som att jag inte gjorde mycket mer att gå hem. Fan!
Kameran, som är mitt skyddsnät, påpekade att jag
delat taxi hem, mina kläder indikerade att jag även
hunnit med att ligga en vända på marken.
RIX FM- festivalen gjorde att det blev ungefär tusen
gånger mer att göra på jobbet idag än det normalt är.
Jag hann iallafall med att reflektera lite över hur banalt
det är att festivalen var slut innan tio. Imorgon drar jag
västerut för att besöka en betydligt hetare festival,
där väntar en religiös upplevelse när Regina klinkar loss
på lördag. Vansinnigt mäktigt kommer det att bli, Lily A,
Moneybrother, Tough Alliance, Hives...
Måste iallafall se till att jag håller en reko promillehalt,
jag kan ju Göteborgs geografi ungefär lika mycket som jag
kan reglerna i amerikansk fotboll. Påminn mig om det,
förresten, jag måste lära mig reglerna i amerikansk fotboll
nångång, det kan ju mycket väl vara så att dom NFL-spelen
man kan fixa till Xbox är sjukt kul, bara att jag inte fattar det.
Vilken oväntad efterjobbet-fylla det blev igår.
Vakna två, minneslucka, skrivet meddelande
från morsan på köksbordet, trehundraspänn
i spelmarker i fickan, mobilen försvunnen,
en dubbeljapp i jackfickan och en Red bull i kylen.
Dessutom en tokig beskrivning om hur jag såg
ut när jag kom hem, den tar vi en annan gång.
Nu måste jag ut och ta reda på vad som hänt.
Vakna två, minneslucka, skrivet meddelande
från morsan på köksbordet, trehundraspänn
i spelmarker i fickan, mobilen försvunnen,
en dubbeljapp i jackfickan och en Red bull i kylen.
Dessutom en tokig beskrivning om hur jag såg
ut när jag kom hem, den tar vi en annan gång.
Nu måste jag ut och ta reda på vad som hänt.
Peppar, peppar
Jag har blivit något av en pepparmissbrukare.
Jag kom på det idag när jag insåg att den där
burken grovmald peppar morsan köpte för
några veckor sedan redan var slut, och varken
morsan eller farsan gillar svartpeppar.
Häromdagen skulle jag göra currysås till lite
kyckling, men allteftersom provsmakningen
ägde rum hällde jag i mängder av peppar också.
Och lite till. Och lite till. Och lite till. När det
var färdigt och jag skulle bjuda nåra kompisar
var det mer peppar än curry, ja tamejtusan;
det var nog mer peppar än mjölk! Och så har
jag ju mitt egna köttfärssåsrecept med lika
delar köttfärs och svartpeppar. När jag inte
vill lyxa te'att och bara kokar lite makaroner
så häller jag på svartpeppar tills man inte
ser makaronerna länger, på jobbet när jag
gör burgare till migsjälv så häller jag på ett
par småpåsar peppar extra, förra veckan
när jag köpt pizza så tyckte jag jag skulle
tillsätta lite extra peppar också. Ska redan ikväll
googla på eventuella avvärjningskliniker. Tips?
Jag kom på det idag när jag insåg att den där
burken grovmald peppar morsan köpte för
några veckor sedan redan var slut, och varken
morsan eller farsan gillar svartpeppar.
Häromdagen skulle jag göra currysås till lite
kyckling, men allteftersom provsmakningen
ägde rum hällde jag i mängder av peppar också.
Och lite till. Och lite till. Och lite till. När det
var färdigt och jag skulle bjuda nåra kompisar
var det mer peppar än curry, ja tamejtusan;
det var nog mer peppar än mjölk! Och så har
jag ju mitt egna köttfärssåsrecept med lika
delar köttfärs och svartpeppar. När jag inte
vill lyxa te'att och bara kokar lite makaroner
så häller jag på svartpeppar tills man inte
ser makaronerna länger, på jobbet när jag
gör burgare till migsjälv så häller jag på ett
par småpåsar peppar extra, förra veckan
när jag köpt pizza så tyckte jag jag skulle
tillsätta lite extra peppar också. Ska redan ikväll
googla på eventuella avvärjningskliniker. Tips?
Tänk att få vakna
Imorse slog jag nytt personligt rekord i Snoozning.
Mellan kvart över nio och kvart över elva gick väckarklockan
igång var fjärde minut, och jag tryckte på snoozeknappen
varje gång, tills det att klockan var så pass mycket att jag
precis skulle hinna slänga på mig kläderna, ta en morgonpiss
och gurgla lite listerin, och kasta in mig själv på jobbet i
sista sekunden. I bilen på väg till jobbet filosoferade jag lite
och kom fram till vad problemet är:
Väckarklockor är för jäkla mesiga. Jag har alla väckarklockor
du kan tänka dig:
• Den vanliga klockan, en liten röd grej där man ställer in ungefär när man vill vakna. Det stora problemet med den är att den är så liten att om man blir irriterad på den så är det alldeles för lätt hänt att man slänger den tre meter rakt in i en vägg när man ska toucha återställningsknappen
• Klockradion! Som ser ut att vara hur stabil som helst, men dom aldrig någonsin har bra mottagning, snooze-knappen är så stor att man når den från sju meters avstånd och om man har haft strömavbrott så freakar den och man orkar aldrig ställa in siffrorna igen.
• CD-väckarklockan. Fick en sån där ClasOhlsson-klassiker i julklapp, instruktionsboken var på svenska, kommer inte ihåg om jag avfärdade den utan att ha läst den eller om jag gnydde igenom den och tyckte det var kinesiska, men jag fick aldrig igång den riktigt. Har fortfarande ingen aning om hur den funkar, den ser hur hightech ut som helst.
• PC Alarm Clock - väckarklockan i datorn, man väljer vilken mp3låt man vill vakna till och när. Eftersom jag bara har trial-versionen så funkar den bara vissa dagar, dagar som den själv väljer ut, så den är komplett livsfarlig. Har en Amy Diamondlåt, för jag trodde att om jag vaknade och hörde Amy Diamond skulle jag bli rosenrasande och springa upp och stänga av, och bli pigg under upprusningen, men istället så började jag tycka om den där "welcome to the city" och då sket det sig. Föga motiverande.
Problemlösningen har jag redan kommit på, oroa dig inte, den är
under utveckling. Walt Disney kom ett par steg närmare lösningen
redan i Husvagnssemestern, scenen med Kalle Anka där väckarklockan
blir irriterad och snor Kalles täcke och slår honom med det tills han
motvilligt går upp. Jag tänkte mig istället att när man köpte en
väckarklocka så skulle man på köpet få en motivationscoach.
I TV-reklamen jag ska ha för min nya idé ska Doktor Phil stå bredvid
sängen som ett kompliment till väckarklockan och med psykologiskt
skitsnack i cirklar ska han övertala den sovande personen till att gå upp
och käka frukost istället för att snooza tre gånger. Jag hoppas att
Doktor Phil inte är för dyr bara, som backup har jag bestämt mig för
Jerry Springer. Han ska inte köra så mycket psyksnack, utan köra
lite mer åt pepptalk-hållet. Är man en riktig sjusovare som jag, tänkte
jag mig en lite råare variant med Mr T...
En annan metod jag jobbar på är en tidsinställt värmereglerare inbyggd
i underlakanet, att när klockan ringde, så sjunker temperaturen i
underlakanet till ett par minusgrader. Då skulle nog till och med jag vakna.
Tror jag.
Mellan kvart över nio och kvart över elva gick väckarklockan
igång var fjärde minut, och jag tryckte på snoozeknappen
varje gång, tills det att klockan var så pass mycket att jag
precis skulle hinna slänga på mig kläderna, ta en morgonpiss
och gurgla lite listerin, och kasta in mig själv på jobbet i
sista sekunden. I bilen på väg till jobbet filosoferade jag lite
och kom fram till vad problemet är:
Väckarklockor är för jäkla mesiga. Jag har alla väckarklockor
du kan tänka dig:
• Den vanliga klockan, en liten röd grej där man ställer in ungefär när man vill vakna. Det stora problemet med den är att den är så liten att om man blir irriterad på den så är det alldeles för lätt hänt att man slänger den tre meter rakt in i en vägg när man ska toucha återställningsknappen
• Klockradion! Som ser ut att vara hur stabil som helst, men dom aldrig någonsin har bra mottagning, snooze-knappen är så stor att man når den från sju meters avstånd och om man har haft strömavbrott så freakar den och man orkar aldrig ställa in siffrorna igen.
• CD-väckarklockan. Fick en sån där ClasOhlsson-klassiker i julklapp, instruktionsboken var på svenska, kommer inte ihåg om jag avfärdade den utan att ha läst den eller om jag gnydde igenom den och tyckte det var kinesiska, men jag fick aldrig igång den riktigt. Har fortfarande ingen aning om hur den funkar, den ser hur hightech ut som helst.
• PC Alarm Clock - väckarklockan i datorn, man väljer vilken mp3låt man vill vakna till och när. Eftersom jag bara har trial-versionen så funkar den bara vissa dagar, dagar som den själv väljer ut, så den är komplett livsfarlig. Har en Amy Diamondlåt, för jag trodde att om jag vaknade och hörde Amy Diamond skulle jag bli rosenrasande och springa upp och stänga av, och bli pigg under upprusningen, men istället så började jag tycka om den där "welcome to the city" och då sket det sig. Föga motiverande.
Problemlösningen har jag redan kommit på, oroa dig inte, den är
under utveckling. Walt Disney kom ett par steg närmare lösningen
redan i Husvagnssemestern, scenen med Kalle Anka där väckarklockan
blir irriterad och snor Kalles täcke och slår honom med det tills han
motvilligt går upp. Jag tänkte mig istället att när man köpte en
väckarklocka så skulle man på köpet få en motivationscoach.
I TV-reklamen jag ska ha för min nya idé ska Doktor Phil stå bredvid
sängen som ett kompliment till väckarklockan och med psykologiskt
skitsnack i cirklar ska han övertala den sovande personen till att gå upp
och käka frukost istället för att snooza tre gånger. Jag hoppas att
Doktor Phil inte är för dyr bara, som backup har jag bestämt mig för
Jerry Springer. Han ska inte köra så mycket psyksnack, utan köra
lite mer åt pepptalk-hållet. Är man en riktig sjusovare som jag, tänkte
jag mig en lite råare variant med Mr T...
En annan metod jag jobbar på är en tidsinställt värmereglerare inbyggd
i underlakanet, att när klockan ringde, så sjunker temperaturen i
underlakanet till ett par minusgrader. Då skulle nog till och med jag vakna.
Tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)