Grannen under

Grannen under röker, det vet jag, det är inget nytt. Oftast tobak men ibland annat också, och jag har inga synpunkter på hur andra människor lever sina liv, men jag glömmer stänga balkongdörren ibland och då stör det mig. Att komma ut i vardagsrummet och känna det som att man går in i rökrummet på sportpuben på Storgatan - eller för den delen, som att gå in på ett holländskt café - är ingen fröjd för luktsinnet. Igår under damfotbollen började, vad som min näsa uppfattade som en armé av dreadsjamaicaner, röka illegala substanser, och min lägenhet såg snart ut som en kraftigt inzoomad röksvamp. Det var då Gustaf, på besök för fotbollshäng, kom på idén att vi skulle youtuba en norsk humorgrupp som heter Ylvis. Just där och då var det nog det absolut roligaste vi sett, vi skrattade så vi kroknade av varenda strof, tills klockan sa ifrån för tredje gången, då gick jag och stängde balkongdörren. Idag har jag jobbat fjorton timmar och nu ska jag hem och se om det verkligen var så roligt som jag tyckte igår eller om jag ska gå ner till grannen och be honom röka någon annanstans. Här är en länk till ett klipp, bedöm själva! :)

http://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=1Un_oHaf798&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3D1Un_oHaf798%26feature%3Dyoutu.be

Mina grannar?

Till jobbet igen jag gå

Imorgon bitti inställer jag mig på jobbet igen efter tre veckors fantastisk semesterfrånvaro. Det känns faktiskt riktigt bra, jag har inte ett dugg ångest över det, tvärtom! Ska bli skönt att få lite rutiner igen, rätta till den dygnsförskjutning jag har lagt mig till med, och komma in i nyttigare vanor. Dessutom älskar jag mitt jobb och mina arbetskamrater, jag vet att det är få förunnat att kunna längta tillbaka till sin arbetsplats mitt under stekande sommardagar, jag känner mig lyckligt lottad :)

Semestern avslutades dock på bästa sätt, igår poolparty med vänner i Smedby, som uppfyllde alla kriterier för ett lyckat poolparty; att ingen drunknade, alltså :) Eventuell bakfylla botades av en dag på stranden och ett skräckslaget hopp från tiometers-tornet på Långviken, följdes upp med ohyggliga mängder skräpmat och glass, såg Sveriges kvartsfinal på fanzone-området och avslutade med en middagsbjudning hos Nisse med vännerna och en bra film. Nu är jag redo att gå tillbaka till jobbet. Nekas problemas! :)  

Kalmars musikscen kan bara bli bättre

När jag är utomlands, exempelvis på Irland som jag var på nyss, brukar jag reagera på att varenda liten pub i vartenda liten gränd i varenda liten by alltid har live-musik. Det ser man ju inte där jag bor i alla fall, det finns nåt enstaka ställe som har utspridda jamkvällar, någon trubadur nångång och några enstaka undantag men live-musikscenen i Sverige tycks mest handla om de nationellt erkända grupperna, och då till höga biljett- eller inträdeskostnader. På den irländska ön spelades det utan inträdeskostnader varje kväll i veckan varje dag på året på alla pubar och klubbar - och det fanns många. Här kommer det häpnadsväckande: Irland har inte haft en internationell musikframgång sedan nittiotalet, det verkar inte ens finnas några stora nationella akter, medan Sveriges musikexporter tillhör världens absolut främsta. Övning ger uppenbarligen inte färdighet, eller? Kan det vara så att svenska artister väljer en mer kommersiell väg i brist på ställen att spela på? Jag är en stor beundrare av den svenska musikscenen, den känns öppenhjärtig och kompromisslös, i alla fall det jag lyssnar på. Jag lyssnar ju inte på Stiftelsen, alltså som ni förstår. Men svenskar är kanske lite girigare, ger sig in i studion tidigare och turnerar mindre med avsikt, drivs till att satsa nationellt - just eftersom det inte finns någon direkt lokal marknad? Medan det är tvärtom utomlands, där det finns så många lokala band i omlopp att det måste kännas uppgivet att slå stort redan från början? Ett irländskt band kan inte börja ta betalt om de inte är så överlägset mycket bättre än alla andra att det är befogat, för vem betalar för att se ett band på ett ställe när det pågår femhundra gratisspelningar inom fem kilometers radie? Jag tycker gott vi kunde kompromissa lite med det sättet att njuta av musik. Få det lite mer levande. Pumpa in mer pengar i fritidsgårdar, kulturell ungdomsverksamhet och sprid bidragen bättre. Det finns mycket som kan bli bättre.

Samma sak med DJs förresten. Sverige har några av världens mest eftertraktade DJs. Men här i Kalmar finns det knappt en enda en som kan mixa överhuvudettaget, de står bara rakt av och väljer låtar, de gör inget själva, de tycker de är ball bara för att de varvar fjolårets untzuntz med nostalgitrippar. Folk verkar uppskatta det i fylleruset, men varför hyr inte krogägarna bara in en spellista (69kr/månad på spotify) om DJn ändå saknar kreativiteten att göra något eget? Lägg de pengarna på band istället, det finns bra lokala band men de har ingen marknad, inte under 9 av våra 12 månader i alla fall. 

Jag är ganska säker på att ni som bor i större städer, Stockholm, Göteborg, Malmö, inte känner igen er i det här. Ni får säkert på alla plan ett bättre kulturellt utbud, så även musikaliskt givetvis. Så det här är mest regional kritik. Kalmar är inte bara en stad under juni, juli och augusti liksom. Våga satsa lite :)

Barbarerna mot de försvarslösa

När jag var i Spanien besökte jag festivalen i Pamplona, en gatufestival med fest dygnet runt under en veckas tid. Tyvärr av det allt annat än nobla temat, tjurfäktning. Min vän som jag reste med hade det som villkor att hänga med, så jag hade pratat med en person jag lärt känna genom PETA om att delta i demonstrationerna istället. Efter att min vän deltagit i tjurrusningen, där tjurar stressas upp att springa ett lopp och sedan provoceras till att gå till attack, också en vidrig form av underhållning, stod jag i ett hörn av ett torg med några djurvänliga eldsjälar med plakat. Tjurfäktningen är nästan en "nationalsport" i Spanien och protester uppskattas inte av spanjorerna. Det var nästan overkligt att se hur annorlunda människors förhållande till djur var där; femtio tjurar skulle dräpas på arenan i staden under åtta framträdanden och den totala publikmängden uppskattades till 1,5 miljoner människor. Hade ens en enda människa kommit och kollat på djur som dödas på en arena i Sverige? Nej, jag tror knappast det, och det skulle givetvis vara förbjudet. Men i Pamplona i Spanien på gränsen till Frankrike, stod jag så en dag i juli i en minoritet i ett hörn i en stad fylld till bredden av människor som kommit för att se matadorer plåga ihjäl tjurar under folkets jubel. Polisen som fanns på plats var beredd att ryka in ifall konflikt skulle uppstå. - till vårt försvar hade jag utgått ifrån eftersom jag inte kunde spanska. Men vissa män blev så utom sig av ilska mot oss att de gick till fysiskt våld, och efter en stund kom polisen - till deras försvar. Utan att förstå ett ord blev vi inhysta i en buss som körde iväg, jag tänkte, inte ens i den här vansinniga världen kan väl de här barbarerna spärra in oss, för att fredligt försvarat försvarslösa djur? Min vän förklarade för mig att de tänkte köra iväg oss till en plats så långt utanför stan att vi inte skulle ha chans att "göra nåt fuffens" under tjurfäktningarna. Sagt och gjort, jag och tjugotalet andra blev avsläppta vid en bensinmack tjugo minuters bilväg från stan och det var bara att börja traska tillbaka i den sjuka värmen. När vi kom in till staden igen hade jublet tystnat, tjurarna var redan dödade, vi mötte folk som med stora gester berättade hur underbart det hade varit när de stora djuren fallit mot sin död i gruset i arenans mitt. Vi kände oss som förlorare och satte oss på bussen tillbaka till Barcelona i Katalonien, där tjurfäktning som tur är har blivit förbjudet sedan ett år tillbaka. Så det går att göra skillnad! Det måste gå! Men det är en oerhört lång och frustrerande kamp, det har jag förstått nu. Nähepp, nu ska jag skriva ett argt mail till SVT och be dem sluta glorifiera tjurfäktningen i Kalle Anka på julafton :) Folk blev ju vansinniga när man tog bort några sekunders rasism förra året - tänk vad arga de skulle bli om jag fick bort tre minuters djurplågeri :) 

Vill du inte ha våra pengar, Christian?

Helt plötsligt är min mailbox fylld till bredden av spam och det gör mig lite irriterad. Förut blev jag uppriktigt nyfiken när det någon gång om dagen plingade för inkommande mail i telefonen, nu känns det som att jag har halvt epilepsianfall hela tiden för att mobilen vibrerar fem gånger i sekunden av dessa otyg. Lite nyfiken är jag dock på vilken målgrupp de riktar sig till? Någon som verkligen går på de här erbjudandena man får, eller? "Ang. stor kontant vinst, vi saknar ditt svar, Christian!". "Hej Christian, finalist dragen idag, du är nog vinnaren av 8000kr på IKEA!", "STORT GRATTIS!! Du kan vara vinnaren av presentkort, vi ber dig omedelbart kontrollera detta!", "Vill du inte ha 14,000kr, Christian?"... Alltså jo, det vill jag, Stella Bengtsson, vem nu fan du är, men jag tror knappast det är så att "mailchansen" har finansiärer som gladeligen slänger bort pengar till slumpmässigt utvalda mailadresser. Och om det nu finns någon hjärndöd stackare som går på sånt här skit, för det antar jag att det finns eftersom spammen fortsätter, och med sin dumhet uppmuntrar spamindustrin, då är du ta mig tusan lika värdelös som de som spammar. Tänk lite!! Okej, förlåt, om någon är efterbliven eller av annan legitim anledning saknar verklighetsförankning så ska jag inte säga att de är värdelösa givetvis. Det finns i alla fall inga gratis pengar, det fanns det inte igår, det finns det inte idag och det kommer inte att finnas det imorgon heller, jag lovar... Nu måste jag sluta, jag fick ett mail om att jag har fått gratis biljetter till en Thailandresa värd 50,000kr. Det kan jag ju inte gå miste om! Ha det bra :)

Familjen först

Ett av de smutsiga golvens länder

Inne på femte dagen i det gröna Irland och jag förvånas hela tiden över hur annorlunda allting är mot hemma. Det känns lite som att resa tillbaka i tiden. I varje hörn står det folk och predikar mot mänskliga rättigheter som religionsfrihet, sexualitet och aborter - som förresten fortfarande är olagligt här oavsett omständigheter. De jag känner här är kluvna, men vill ha bort den lagen - den är under stor debatt sedan en gravid kvinna nyligen dött sedan hon inte fick göra abort efter ett misstänkt missfall. Det finns många ålderdomliga lagar kvar i detta katolska land. Men än har jag inte träffat några med särskilt konservativa ställningstaganden.

Eftersom städerna generellt här är äldre än hemma, och landet har en lång brutal historia av krig, och dessutom varit (och är) plågat av fattigdom, ser samhällen väldigt annorlunda ut här. I Cork ser alla hus risiga ut utifrån och inte många har råd att renovera. Arkitekturen är dock vacker, och städerna här ligger oftast i djupa dalgångar runt floder, det är en fröjd för ögat! Men särskilt praktiskt är det definitivt inte och både hus och vägar är i regel fallfärdiga.

Vad som förvånar mig mest när man kommer utomlands är att i många länder tar man inte av sig skorna när man kommer hem. Här där jag bor under min vistelse har man en hall, vilket inte är självklart, men man använder den inte. Enda gången de tar av sig skorna är när de ska sova. Ändå har de mycket heltäckningsmattor och så :) Underligt att inte vilja ha ett så rent hem som möjligt. Imorse vaknade jag av att en fågel hade kommit in i huset, den bajsade och fjädrade av sig överallt innan vi fick ut den, det var ingen stor grej för de boende - en annan hade ju gått lös med rengöringssprayen :) Varmvatten har man bara i vissa kranar, snålspolande duschar på grund av det dåliga vattensystemet och man har låg temperatur inomhus, jag fryser ihjäl lite i vardagsrummet nu :) Mina skor står i hallen förresten - ja, jag försöker sätta ett gott exempel :)

Tekniskt är landet lite efter, platt-tvn är inte i majoritet, internet är lite slöare, eluttagen inte lika effektiva, och kortläsare saknas i nästan alla restauranger och affärer jag har varit i, vilket ställde till det lite igår kväll när bankomaterna var utslagna. Det finns mycket upphov till frustration bland de som bor här, framför allt de beresta unga människorna som vet hur mycket som skulle kunna förbättras som i andra länder.

De följer inga normala sporter här utan hittar på sina egna varianter. Fotboll finns men det är den irländska fotbollen som är stor, där man på en plan mycket större än en fotbollsplan får rulla, studsa, sparka, slå, knäa, kasta och hålla bollen lite som man vill, och gör mål på ett fotbollsmål. Men missar man målet och skjuter över behöver man inte misströsta - för då blir det istället poäng, haha... Jättekonstigt! Det är final på söndag och folk är helt galna, ska försöka få biljetter.

Maten här är... ja, undermålig är ett elakt ord, men vi betalade 60 spänn för en liten bytta med köttfärssås som smakade pappersmassa igår och det var ungefär det bästa vi åt den dagen, haha... Och sommarna regnar oftast bort hårdare än i Sverige. Trots det här är folk extremt vänliga, alla är muntra, hälsar spontant och pratar friskt, och är uppriktiga hela tiden, det är mycket skratt men inget larv. Jag är väldigt glad att jag tog min första semestervecka här! Vädret har varit fantastiskt med irländska mått! Hoppas det är helt okej hemma med! Tjohej!

Mord och inga visor

Tredje dagen på semestern idag och vi bröt den vanliga turisthetsen för att åka på kändisjakt. Inför resan kollade jag på två avsnitt av gamla legendariska deckarserien "Mord och inga visor"; två avsnitt som utspelade sig på södra Irland, till skillnad från de andra avsnitten som mestadels utspelade sig i USA. Jag berättade detta för tjejerna jag umgås med och de blev uppspelta med, för de hade inte sett dessa - däremot visste de lite om Angela Lansbury som spelar huvudrollen - hon bor tydligen som en enstöring på Irland! Bara ett par mil bort, i samma county! Några irländska telefonsamtal senare hade vi fått både adress och beskrivning och körde iväg. Lite diskret gick vi upp och ner på hennes gata ett par gånger och låtsades vara vilse i hopp om att få en skymt! Och några spända tjugominutrare senare kom hon gåendes från en blomstrande skogsstig, vi hade inte mod eller var inte snabbtänkta nog att säga något, vi bara kollade på henne och hälsade. Hon hälsade på oss lite halvt glatt, men försvann sen lika snabbt in på sina ägor. Men jag kände mig lycklig just då! Kommer aldrig glömma när jag träffade världens bästa deckare, "Jessica Fletcher"! :)