Nya spännande smaker

På Burgaskusten mot Svarta havet har man en mycket egendomlig trend gällande chips. De tycker helt på riktigt att det allra hetaste just nu är 1) Rostad kyckling-chips 2) Chips med Heinz Ketchup-smak. Eftersom vi var ett nyfiket gäng som åkte dit blev det förstås så att vi köpte och smakade på de här populära sorterna. Vi bestämde oss dock, efter noggrannt övervägande, för att inte försöka smuggla hem det till Sverige.

En annan populär smak är den här, den grisigaste av alla chips jag någonsin sett. Den rör jag inte med en tång ens: Lamm och mint-chips.

- Den står jag nog över även om det blir hungersnöd.

Homofobiska präster

På facebook hade en vän till mig lagt upp en fantastiskt rolig och tänkvärd tidningsinsändare, som jag kände att alla bara måste få tillgång till. Den är en stövel i skrevet på alla de så kallade kristna människor och homofobiska präster som använder extremt förlegade stycken ur Bibelns gamla testamente som ursäkt för att hävda att två människor av samma kön inte får gifta sig eller ens älska varandra. Det här är ironi när den är som allra bäst, satir såsom den ursprungligen var tänkt att användas! Nu vet jag att såna här människor som den är riktad till går inte att övertala, de är så fulla av hat att de greppar vilka halmstrån som helst för att försöka rättfärdiga sig. Men nu har vi kommit så långt i utvecklingen att det bara är några få inskränkta avundsjuka hycklare som motsätter sig alla människors lika värde, och de människorna skiter vi faktiskt i när det är år 2011. Alla bögar och flator därute; ta aldrig åt er av någonting en ond själ har att säga er, kärleken övervinner allt.

OBS! Skulle bilden vara för liten för att du ska kunna läsa den finns den förstås även i ett något större format här!

Glasögonorm

Ett par veckor innan vi åkte på den här solsemestern var jag inne på internet och beställde böcker. Inte bara för att ha på resan, men det var den tanken som var drivande under beställningsprocessen; jag inser också att jag inte hade hunnit läsa ut alla de böcker jag hade beställt, det blev ganska många till slut. Hur som helst så kom inte de här böckerna fram i tid så jag fick ta med det jag hade istället... och det första som hände när jag kom fram till hotellet i Bulgarien var att jag fick ett SMS från ICA att de hade ett paket till mig...

Så idag kom vi hem till Kalmar igen och jag var först inte alls särskilt ivrig att åka och hämta mitt bokpaket, jag hade typ glömt bort vad jag hade beställt och läspeppen hade låst sig ute. Men jag fick några minuter över på eftermiddagen och hämtade det. Tungt paket, fem komma fem kilogram - vilket är väldigt mycket när det gäller pocketböcker. När jag öppnade paketet kändes det ändå lite som julafton, för varje bok kändes helt klockren och jag ville bara börja läsa allihopa! Sju självbiografier, bland annat b-skräckskådespelaren Bruce Campbells "If chins could kill" och Jenna Jamesons "Att älska som en porrstjärna". Martin Norbergs fantastiska bok om Broder Daniel och den matgranskande "Den hemliga kocken" ser jag också fram emot att sätta huggtänderna i... Ja, jag ska bli en riktig bokmask i höst! Först ska jag läsa klart Johnny Cashs självbiografi som jag maniskt plöjt de senaste dagarna, jäklar vilka historier den gubben har!

Basshunter

Delar med mig av en liten kändisanekdot idag: vi var på ett uteställe härnere i söndags där Basshunter skulle uppträda. Killen som är mest känd för sina fjorton olika versioner av "booten Anna", kom in på scenen och kaxade upp sig i en timme, helt vedervärdig föreställning. Det rådde ingen tvekan om att han själv tyckte att han var bäst, snyggast och vackrast. Därför blev avslutningen desto bättre; Han bjöd upp några slumpmässigt utvalda killar ur publiken, från olika länder, gav dem en öl och en shot och sa att den som druckit upp först skulle vinna. När publiken räknat ner svepte alla de andra sina drycker före Basshunter, särskilt en blixtsnabb irländare som fick motta publikens jubel. Basshunter själv hade satt i halsen efter halva sin öl och hängde mot dj-båset och hulkade som om han skulle spy i några minuter. Irländaren hånade honom från scenen och publiken buade ut Basshunter totalt. Klubbägaren gick sen upp på scen och försökte avbryta hela spelningen. Rättvisa! :)

Resan tar slut

Nu har sista kvällen på semestern avverkats, eller den pågår fortfarande - men det är nog sista gången på bra länge som jag kan sitta ute såhär och njuta av varma havsvindar. Har haft en härlig vecka med riktigt trevliga vänner, och då gör det inte så mycket att maten smakat tidningspapper och att hotellpersonalen slagit rekord i otrevlighet :)! Det har faktiskt inte varit ett dugg frustrerande att vara nykter bland hårt festande, jag har haft så roligt att jag inte ens tänkt på att jag haft mindre alkohol i blodet, allt har verkligen varit awsome. Vi hade ett eget litet favoritnäste på ett par kebabgrillars avstånd, där vi suttit var kväll och taggat. Själv har jag inte dansat så mycket som de andra, det får jag erkänna, varken på dansgolv eller strippstänger, men det var nog lika bra det :) De andra säger att "det som händer i Sunny beach stannar i Sunny beach", så jag kommer inte publicera så mycket bilder! Tyvärr :) för i kameran finns alltfrån karaoke och tjurridning till sång och stepp, bilder som säkert kommer läcka ut till Facebook i sinom tid ändå :)! Men nu snart hem till verkligheten och en skön höst, älskar faktiskt att sommaren slår över till höst och det hektiska levernet blir vardag igen! Ses snart! Chipp!

Sunny beach

Ikväll är det fjärde kvällen i Bulgarien och jag hänger bland Jessicas vänner på balkongen på nionde våningen på vårt hotell. Solen gick ner tidigt här men tack vare stadens storslagna belysning ser man svartahavskusten och alla partyglada människor längs gatorna. Jag har lite otur med hälsan; en aggressiv förkyldning, en vaxpropp, massiv skoskav och sönderbränd av solen. :) Men jag försöker inte låta det hämma någonting av reseupplevelsen; igår var vi på ett vattenland hela dagen och innan det har det varit två sena festkvällar. Det är perfekt att både Jessicas och mina polare är här på samma hotell, jag är lite som en jojjo, det är riktigt lyxigt :) All inclusivehotellet var billigt av en fullt logisk anledning; återanvändning av mat, tjurig personal och ruggig ohygien. Men jag väntade mig intet bättre, det är en fantastiskt härlig resa! :) Ses om några dagar! Chipp!

Det är ditt fel att du är mobbad

Svenska dagbladet skriver idag att 44 av 66 mobbade skolbarn själva får skulden för att de är mobbade. Att de ska skylla sig själva för att de är mobbade, att det beror på att de är annorlunda och att deras eget beteende är orsaken till att de blir retade, sparkade, bespottade, utfrusna. Jag kan inte förstå hur en vuxen person kan säga till ett litet utsatt barn att det är hans fel att han blir trakasserad. Och hur kan 44 vuxna pedagogiskt utbildade personer göra samma sak? Visst är det säkert lättare att hitta på glåpord åt någon som inte har några vänner eller som ser annorlunda ut, men elaka barn är så pass kreativa att de garanterat kan hitta på något annat sätt att mobba på - eller ge sig på någon annan som är ett lättare offer. Mobbare mobbar, det är själva definitionen av en mobbare - han eller hon hittar någon annan att trycka ner tills mobbaren själv blivit tillrättavisad. Det är ingen skillnad mot hur det går till i djurriket.

Jag har läst två artiklar om mobbning idag och de som beskylls är generellt lärarna, rektorerna och kuratorerna. Man älskar tydligen att skylla på lilla syslöjdsfröken och skolgårdsvaktmästaren - säkert helt korrekt många gånger, men varför nämner ingen det mest uppenbara: att det är föräldrarna som ska uppfostra sina barn? Har man glömt bort det eller? 2000-talets föräldrar gillar bevisligen att låta datorspel och kanal 5 uppfostra sina ungar, och låt dom göra det - men när det blir problem får de väl för fan kliva in och berätta för dem vad som är rätt och vad som är fel. Men nej, i debatten om mobbning nämner man hellre skolans bespisningspersonal före föräldrarna.

Så strunta i att ge skulden till barnen - gå direkt till föräldrarna. Bestraffa föräldrarna när ungarna är jävliga så kommer det att lösa sig av sig självt. Precis som när minderåriga gör vilket annat brott som helst! Det är klart att lärare och rektorer har ansvaret för att inga elakheter förekommer på skoltid, och att det är de som får initiera kontakt med föräldrarna, men det här är en uppfostringsfråga - och inga elaka ungar kommer någonsin låta sig uppfostras av stränga rektorn.

Ulrik, du är kass

Eftersom jag skulle åka tåg hela kvällen ikväll valde jag att vänta med att läsa Aftonbladet, och tidningen är precis som alltid helt jäkla komplett värdelös, om än några intetsägande men roliga hittepå-artiklar. Men jag skrattar väldigt gott åt att fotbollsexperten Ulrik Sandebäck fått 7 rätt på ett 864-kronors Stryktipset, trots att hans rad representerar hans "Senaste stryktipsnytt!". Jag vet att de flesta av mina läsare inte skulle ha en aning om vad ni skulle göra med någon av lapparna inne i spelbutiken, men det här är ungefär som att SMHI skulle få tretton chanser att gissa hur vädret är om fem minuter och ändå ha fel alla gånger. Vilket i och för sig ganska ofta händer, det också.

Kocken, Jakob, Erik, Påsen och jag tävlar numera varje helg om vem som får flest rätt på stryktipset. Varje gång kaxar vi allihopa upp oss som sprängkåta ungtuppar och alla säger att "jag har minsann den rätta raden den här helgen" - något vi givetvis aldrig har, ingen av oss. Idag ägde jag visserligen skjortsen av de andra, fast det säger mer om de andra än om mig då jag ändå inte ens hade tio rätt, kanske bara åtta. Men ändå fler än stackars Ulrik på Sportbladet som förmodligen inte vågar sig in på redaktionen imorgon. För att prata i bebisspråk så har han stått vid strandkanten och försökt träffa vattnet med en sten tio gånger och missat varje gång. Ä g d!

Det du glömt i fickan

Jag använder kavaj väldigt sällan. En gång om året, som mest, jag kan nog nästan räkna gångerna totalt på mina två händer, och ändå har jag två kavajer. Jag tror inte det finns en enda bild av mig i slips, möjligen jag hade det på studenten, men jag tror inte det, jag har aldrig ägt någon. Idag var det dock dags igen, att använda kavaj, för morfar hade åttioårskalas uppe i Stockholm. Det mest spännande med att använda kavaj är att man alltid hittar ledtrådar i fickorna som skvallrar om vad man gjorde senaste gången man hade den på sig. Gamla kvitton, servetter med tryck eller gratiskarameller från någon konferansanläggning, det kan vara i princip vad som helst - men varje gång jag tar på mig kavajen lyckas jag med hjälp av de här närmast arkeologiska fynden från fickornas djup komma på vart jag var och vad jag gjorde senast den bars. Och om jag är någonstans där det inte finns något särskilt minnesvärt föremål att lägga ner i fickan så kan man plantera något helt främmande föremål för att man ska få lite huvudbry när man använder den nästa gång...

Flugan Hugo

Vi hade en liten besökare i sovrummet ikväll vid läggdags, det var flugan Hugo! Tumultet uppstod här för tio minuter sedan när Jessica skulle peka på flugan för att visa mig vart den var, men ögonmåttade fel och råkade vidröra den. Det tyckte hon var oerhört äckligt, hon hoppade upp i sängen och tjöt!

Nu blev det bli fullt krig på riktigt! Medan Jessica, beväpnad med en hårt ihoprullad HM-katalog, slog opreciserat och vilt omkring sig i rummet försökte jag locka ut den i hallen genom att tända lamporna i de andra rummen. Nalle var minst lika ivrig som Jessica, han hoppade runt som besatt och högg med tänderna i luften medan han följde flugan med blicken och morrade.

Till slut gav vi upp och släckte lamporna... Vi tyckte det var pest att den här lille skitflugan skulle få vinna... Men så hörde vi Nalle ligga och glaffsa på nåt! Vi tände nattduksbordslampan för att se om han hittat nån gammal strumpa eller något, det tillhör vanligheterna, nämligen. Men nej - den sluge lille hunden hade i mörkret lyckats dräpa Hugo och låg nu och smakade på segerns sötma. Sjukt nöjd :)

Sommar

Sitter på jobbet och har en välförtjänt rast, det finns inte sådär vansinnigt mycket annat att göra än att läsa kvällstidningarna. Jag slog precis upp långtidsprognosen på vädersidorna och ser att det ska bli mulet tretton dagar i sträck framöver. Förmodligen längre - men det är så långt framåt som SMHI kunnat tänka sig presentera. Om de nu ändå ska gissa, känner jag, kan de väl lika gärna gissa resten av året? Så kanske staten kan hitta någon annan arbetsuppgift åt de stackarna :)

Men med SMHI är det ungefär såhär; när de säger att det ska bli sol så har de fel. När de säger att det ska bli mulet så har de rätt. Det betyder att de skulle öka sin träffsäkerhet med 25% om de alltid förutspådde tråkväder :). Nåja, jag ska inte revolutionera vädervetenskapen idag heller, jag har massa annat som ska göras :) Chipp!

Väckarklockan 06:30

Imorse vaknade jag halv sju av att tjejens mobilalarm ringde. Och ringde, och ringde och ringde, jag drog kudden över huvudet men alarmet hördes genom kudden, så jag försökte förgäves väcka Jessica i fem minuter innan jag själv gick upp och stängde av den. Men innan jag ens hunnit lägga mig ner så började den ringa igen. Och vid halv sju på morgonen är jag inte nödvändigtvis lika glad som du är van att se mig, nä jag muttrade för mig själv och försökte vara envisare än klockan i Jessicas mobil. Efter flera minuter lyckades jag få liv i Jessica som till slut förstod att det var hennes alarm som ringde, och stängde av den. En halvtimme senare när vi vaknat till säger hon, helt imponerad, "shit vad sjukt att jag vaknade av den tysta ljudsignalen!" :)

Badhusets bästa

Jag förstår att folk sjunger högt i duschen, alltså - jag sjunger själv alldeles för mycket i duschen, men idag i herrarnas duschrum på Äventyrsbadet stod en äldre man för sig själv och sjöng högt och länge i sin del av duschrummet. Det blev en minst sagt pinsam tystnad bland resterande duschbesökare, eftersom sångrösten var så usel att man kunnat använda den som propplösare nere på reningsverket. Den skar i märg och ben, så efter en stund stod han helt ensam. Jag hörde honom fortfarande när jag hade hunnit torka, klä mig och lämna området. När jag stod i entrén för att returnera mitt låne-hänglås frågade den lilla tanten bakom disken om någon hade en radio på inne i vårt omklädningsrum - för det fick man ju inte ha. - Nej nej, sa jag, det är någon som står och sjunger inne i duschen. Hon rodnade lite granna när hon hade sagt att hon trodde att det kanske var "den dära Håkan Hellström". Hon fick mitt bredaste leende innan jag gick.

Jag hörde förresten historien om när Mladen hade gått in i tjejernas omklädningsrum, bytt om där och sedan när tjejer kom in hade han sagt "Ehh.. nu har ni nog gått lite fel!". Haha, jag lider lite med honom, för senaste gången jag var i simhallen, och under hela min uppväxt, har killarnas omklädningsrum varit till vänster och tjejernas till höger. Men nu när kommunen ville rusta upp simhallen, ville man göra något riktigt drastiskt, en sån förändring ingen människa kunde undgå att bli imponerad över, något som skulle sätta Äventyrsbadet i Kalmar på kartan för alltid: nåt snille kom på idén att låta tjejerna ta killarnas omklädningsrum och vice versa. Jäkligt spännande ideer de har därnere i kommunhuset :)

Och när jag ändå pratar om simhallen måste jag berätta om den roligaste informationstavlan jag sett, det är deras säkerhetsplan utifall det skulle börja brinna. Där står bland annat att man i händelse av brand inte får använda hissen! Mycket viktig information, eftersom i princip hela byggnaden är i markplan och på övervåningen finns bara en liten del av gymmet. Och det tycker ju jag att, det vore ett väldigt märkligt beteende att bli sugen på spinning när det brinner. Och om man nu är sugen på att träna - varför ens bemöda sig att ta hissen upp när det finns trappor? Nåja! Mycket tankar för en liten man på en varm dag. Tjoflöjt!

Max 2 köp/hushåll

Det här är en riktig klassiker. Jag är verkligen glad att jag jobbade i den här butiken när det hände, men jag lovar att jag inte var inblandad i skämtet... :)

Rötmånad

En vecka har gått av det som kallas rötmånad, de 30 dagarna varje år då alla grönsaker i kylen plötsligt faller ihop platt, då mjölken börjar floppa trots hållbarhetsdatumet och då bananflugorna frenetiskt fortplantar sig snabbare än jag hinner googla fram de äckliga blandningar med ättika och sirap som man behöver för att ha ihjäl dem. Men i år tycker jag att vi har klarat oss fantastiskt bra, inte en enda fluga och inte så mycket som en brun fläck på isbergssalladen i kylskåpet. Nu har det visserligen bara gått en dryg vecka, så allt kan ju fortfarande hända, men det här kriget mot flugor och mögel ser ut att bli en komfortabel seger för - mig! :)