Sulan som försvann

Jag var nyss ute med Nalle, och han var ivrig att bajsa,
så vi gick bort till hans lilla avföringsnäste bakom buskarna
längs norra vägen. Han gör sitt och jag tar upp'att.
När jag synade korven - ja alltså det får man lov att göra ibland,
det är inget konstigt med det - så var det några hårda avlånga
grejer ibland bajset. Det var så geggigt att jag inte kunde se
var det var utan stod och kände genom bajspåsen vad det kunde vara.
"det känns ju som såna där metallbitar man har längst ut på skosnören",
tänkte jag men blev genast skeptisk, för såna äter man ju inte!
Men så kollade jag ändå ner mot mina fossingar och mycket riktigt,
alla fyra metallbitar från mina sneakers var avtuggade.

Så jag grävde fram bitarna, tvättade dem och sydde dit dem igen.
Hehe - nä nu skojar jag. Det gjorde jag inte. Men jag får la köpa
nya skosnören imorgon, det är illa nog. Så kommer ni på besök,
ställ alltid skorna på en bra höjd =)

För några veckor sedan var här en tele2-försäljare. Tele2 har orsakat en hel del aggression i vårt hem sedan bredbandet ofta försvinner veckovis, tevekanalerna funkar sällan och telefonen har inte funkat sedan oktober förra året, så jag sa inte till honom att Nalle äter skor. Försäljaren, som var en stockholmsdialekt-blatte med snobbförsäljarskor och bakåtslick,
radade upp sina skor vid dörrmattan och gick, intet ont anande, in till vardagsrummet och satte sig. Kvarten senare skulle han gå igen och plötsligt var skorna borta. Han kliade sig förvånat i huvudet. Då kommer Nalle från köket med ett nöjt léende på läpparna - visst hade han tuggat sönder en sula! Jag låtsades bli upprörd men gav honom i smyg en liten godisbit, och Tele2-killen muttrade när han gick - jag hade dessutom vägrat köpa något av honom.

Nalle - Tele2 1-0