Den mindre ansvarsfulla sidan av mig, den som är lite lat och egoistisk, tycker om när jag fel-parkerar eller gratis-parkerar där det egentligen kostar pengar. Slipper jag gå hundra meter extra ibland så blir den halvan av mig löjligt tillfredsställd! Längs min blivande sambos kvarter går en lång väg med parkering för studenter, där har jag stått bekvämt och förnöjt ganska frekvent under senaste halvåret, trots att parallellgatan tjugofem meter bort är gratis och öppen för alla. En gång fick jag en parkeringsbot på 200 kronor, men det är allt. Och alla som är vana att betala för sig, oavsett man har en hyrd plats eller betalar i parkeringsautomater, vet att 200 kronor för sex månader är en pangdeal!
Men när jag var i Stockholm var jag med rätta mer försiktig och ville göra rätt för mig. Jag betalade tullavgiften, hittade en väg där jag såg att andra hade parkerat och försäkrade mig om att det inte fanns någon skyltning om att man inte fick stå där, betalade de femhundraåttiosju-miljarder kronor som det kostar för att stå i innerstan – kom tillbaka en halvtimme senare. Där låg böter på 1000 spänn. #Karma?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar