Jämnt men inte alltid

Idag när jag satt i kassan kom jag på ett så sjukt bra spontant skämt. Visserligen var det bara jag som skrattade, men jag skrattade å andra sidan så hårt och så länge att det måste räknas som en milstolpe. En gammal tant kommer fram med ett par vakuumförpackade isterband och lite annat sånt tjosan som alla gamla tanter tydligen bara köper, och summan uppgick i ett hundra svenska kronor. "Ett hundra kronor" sa jag. "Vaaää?" sa tanten med tonfallet som säger "snacka långsamt och artikulera lite för i helvete din jävla hippie" fast med ett något grannare ordalag. Jag lät mig inte knäckas utan artikulerade så mycket och talade så långsamt att tandköttet som blottats under artikuleringen hann bli naturligt solblekt. "Ett hundra kronor, tack". Tanten sken upp som en sol, som om det varit ett mirakel att det landade på EXAKT etthundra kronor, hon såg för ett ögonblick genuint genomlycklig ut när hon stammade fram "H-h-hundra kronor jämnt?". 

- "Näe, bara idag!!" halvskrek jag samtidigt som skratten oundvikligt kom forsande nerifrån magen och, min ökade salivkonsumtion i kombination med överdrivna artikulation gjorde att en osynlig hagelstorm av munburen kroppsvätska passerade förbi henne i en blöt anstormning som lämnade tanten drypande och oförstående. Sen kunde jag inte prata på typ tjugo minuter för jag bara skrattade och skrattade och skrattade. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hennes min när hon inte fattade mitt skämt. Jävla bönder :)