Tack Norge

Snart ett år sedan jag kom hem ifrån Norge och jag har väl egentligen mest skyfflat skit över grannlandet sedan dess och inte längtat tillbaka en endaste sekund. Så det som hänt mig de senaste dagarna har fått mig att undra om jag varit, kanske, lite för hård mot norrbaggarna. I förra veckan kom plötsligt ett brev från norska staten som jag naturligtvis ignorerade eftersom jag tänkte att det förmodligen var nåt "dritt", jag brukar ju få en massa reklam och grejs från gamla arbetsgivare och norska banker... Så tänkte jag. Jag tänkte helt fel. Det visade sig vara skatteåterbäring och ett mysigt femsiffrigt tal som ville leta sig in på mitt konto. Jag accepterade. Tack Norge! Nå liker jeg deg igjen! :)

MEN, men, men, men, men! Det där visade sig bara vara en piss i Mississippi. För inatt, när jag borde ha sovit för många många timmar sedan, startade jag istället en norsk barnfilm. Det visade sig vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag älskar barnfilmer för vuxna - alltså filmer gjorda för barn men egentligen för vuxna. Eller det kanske är jag som är barnslig... hursomhelst, det hör inte till saken... Den här filmen sopade mattan med alla svenska feelgood-fi

lmer jag någonsin sett. Nu ligger jag i fosterställning, blek, tårad och ångestfull över alla onda saker jag sagt om Norge. Jag viftar med min vita flagga. Hissar den norska flaggan! 

Vad filmen handlade om? Naturligtvis speglade den kampen mellan en stadsflicka som blir kär i en varg och den genomelake jägaren på skoningslös vargjakt. TOPPEN!!