tisdag 14 december 2010

Orange County

Jag och Jessica har plöjt en TV-serie nu i några veckor. Vi började spåna på det där för längre sen, vi tyckte det skulle vara mysigt att ha nånting som vi kunde kolla på som "godnatt-saga", typ, att man kollar på ett avsnitt om dagen innan man somnar, ungefär som när man var liten och det var helt obligatoriskt att familjen skulle sitta varje torsdagskväll och kolla rederiet tillsammans. Ungefär så. Sen var det lite svårt att enas om vilken serie förstås; hon nobbade mina förslag om Sopranos och Seinfeld, jag nobbade hennes förslag om One tree hill och Gossip girl, till slut gjorde vi en deal och det blev serien "The O.C.", Allmänt känd som en tjejserie, men det fanns absolut ingen anledning att gnälla eftersom första säsongen var riktigt bra. Sen såg vi andra säsongen av bara farten, men det är först nu, när vi är inne på tredje säsongen som jag insett hur, även om Jessica förnekar det, den här serien verkligen är skriven för tjejer.

Det hade varit några avsnitt i rad då jag bara suttit och svurit för mig själv över att alla karaktärer är dumma i huvudet, ungefär, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på det. I de första två säsongerna hade det varit lite sådär att några tjejer var dumma och några killar var snälla och några killar var dumma och några tjejer var snälla, det hade balanserats ganska bra, men så helt plötsligt började det komma fler och fler avsnitt där ALLA manliga karaktärerna var tröga, dumma, elaka, lögnaktiga och bedrägliga och där det var vinklat som så att man skulle sitta och sympatisera med alla tjejerna i serien. De manipulerande grymma kvinnorna från säsongerna innan hade nu blivit en skara änglar som bara var godhjärtade och välmenande, och alla killarna i serien som tidigare varit roliga och ikoniskt genomgoda - hade nu blivit ondskefulla stenhjärtade monster. Jag satt och gnällde högt för att markera för min flicka att killar inte alls är så jäkla knäppa som på teve, jag slet mitt hår för varje avsnitt i ren frustration, jag ville slita ner teven från väggfästet och slänga ner den från fönstret - men jag är fast, det går inte att sluta titta på eländet! :) Snart är det iallafall slut på serien, då ska jag dansa segerdansen :)!


Dessutom måste jag ställa mig frågande till den här killen som skrivit serien, hur kan han leva med sig själv? Hur kan han sova om nätterna?

Inga kommentarer: