Sprätta läpp

Jag var inne på vårdcentralen för några veckor sedan för att se över några stygn jag hade haft i min läpp  sedan London, de hade sagt att stygnen skulle försvinna av sig självt. Jag var skeptisk, så jag gick in på vårdcentralen i stan för en koll. Där fick britterna medhåll och jag gick hem i tron om att allt var i sin ordning. Tiden gick men stygnen försvann inte, det stack ut lite trådar här och där medan huden i övrigt hade återhämtat sig och läkt ihop. Jag började ana oråd och gick tillbaka till vårdcentralen, "är det verkligen meningen att jag ska se ut som Frankensteins monster?". Där fick jag mina farhågor bekräftade av en annan läkare: "de här stygnen försvinner inte alls av sig självt", sa han, "vad är det för jävla påhitt?". Jag kan inte ens börja att beskriva smärtan när någon försöker få ut tre stora trådar ur en redan läkt läpp. Hud sprättades, köttslamsor flög som spottloskor åt höger och vänster, extra personal kallades in och ett flertal pincetter nöttes ut och fick slängas under ingreppets gång, det var riktigt kaos. Till slut bedömde läkaren att han äntligen fått ut alla trådar, så jag kunde äntligen andas ut - min sargade läpp och jag fick gå hem. So far so good! Men en vecka senare, hemma under badrumslampan, såg jag ett stygn som satt kvar långt långt in, som de missat att ta bort... nu återstår alltså frågan; ska jag gå dit och sprätta upp den igen, eller ska jag bara låta det va? :) Det lutar åt att låta det vara, det måste jag säga! Tröstade mig med en ny mio-soffa istället. Nice!