Nu har tydligen gamle pedofilmördaren Quick tagit tillbaka alla erkännanden om 30 mord på barn och kvinnor, efter att preskribationstiden för brotten har gått ut, alltså den gränsen varefter man lägger ner alla utredningar om brottet, efter 25 år. Jag satt och filosoferade lite på hur det kommer sig att det finns en preskribationstid överhuvudet taget. Det är lite kurragömma, efter 25 år kan en mördare kliva fram och säga "Ha ha! Jag gjorde det, men nu är det för sent för er att sätta dit mig!!". Den enda logiska tanken till att man tog fram en sån tidsgräns är ju att det skulle finnas en bonus för brottslingarna också; "är du riktigt bra på att vara kriminell? ja här har du belöningen. passa gärna på att kaxa lite när du erkänner det tjugosjätte året". Tycker det är lite synd att Krister Pettersson inte får chansen nu att kaxa lite om några år. Det hade han varit värd.
När jag ändå nämner Quick, man kan inte nämna honom utan att göra en snabb parallell till det gamla skämtet;
Thomas Quick och en liten flicka gick hand i hand in i skogen, det var kallt och efter skymning och flickan frös så hon hackade tänder. Mörkret skrämde henne lite också. "Måste vi gå in i skogen", frågade flickan, "jag är så mörkrädd". "Men tänk på mig då", sa Quick, "som måste gå tillbaka ensam".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar