Snåland

Jag jobbar ju som bekant på Maxi. Där är medelkunden tillräckligt snål för att klaga på minsta lilla pris men inte tillräckligt snål för att övervinna rädslan för förortsbutikerna Lidl och Netto. Så vid minst ett par gyllene tillfällen varje dag får man klagomål från äldre människor som fått betala sextio öre för mycket. Ibland kommer kunder tillbaka en timme efter att dom handlat för att dom upptäckt att kaffet kostade två spänn mer än vad de hade trott. Då undrar man ju hur det kan löna sig att ta sig tid att köra till maxi och ägna en hel timme åt att priskriga sig till en femma. Men så bor jag ju och arbetar i Småland, där snålheten är ett lika stort varumärke som Ikea och Kalmar FF, jag borde inte bli förvånad, men när en människa från äldre stenåldern kommer in och säger att hon minsann har vägt nötterna i en påse och upptäckt att det bara var 95 gram istället för 100g som det stod på påsen, då kan man inte annat än att le ändå. Vad skönt att ha så mycket tid över, tänker jag, att man kan ta sig tid till såna projekt. Fatta vad världen skulle kunna bli en så mycket bättre plats om såna människor kunde använda den tiden till någonting kreativt istället, än att räkna russin i en solroslimpa.