3D-glasögon är inte okej

Jag var på bio i tisdags och såg Prometheus. Krisse och Viktor hade styrt upp det medan jag var på jobbet, filmen skulle börja kvart över nio och jag var inte ett dugg säker på att jag skulle hinna. Vid elva minuter över nio stack jag från jobbet och på sekunden rätt kom jag fram till Biostaden,  visserligen flåsandes som en maratonlöpare, men ändå. Helt i onödan förvisso, för trehundraåttio reklamfilmer skulle visas först. De gjorde till och med reklam för filmen vi satt och väntade på att se, hur tänkte de då? Men i alla fall... Någon gubbe rev biljetten och vi gick in. Att jag säger "någon gubbe" förresten är ju för att det kan ha varit i princip vem som helst. Alltså, seriöst, varför har aldrig biljettkontrollanten någon arbetsklädsel? Han ska alltid vara civilklädd, så att man inte har en jäkla aning om ifall det verkligen är han. Jag skulle lika gärna kunna ställa mig och riva folks biljetter, ingen skulle märka något. Nu kommer jag från mitt primära ämne här känner jag. – Det jag skulle komma fram till var att, precis när vi skulle gå in till salongen så klappar den här gubben mig på axeln och säger till mig att jag ska ha glasögon på mig. Först tänkte jag, vadå, hur vet han att jag är närsynt? Och tror han på riktigt att jag inte skulle se den tjugo gånger femton meter stora skärmen? Sen fattar jag att det är 3D-glasögon han menar. Och då blev jag lite ledsen i ögat.

3D-glasögon är det absolut dummaste påhittet sedan talfilmen. Haha, eller det är i alla fall den där jämförelsen med talfilmsövergången som folk försvarar de här glasögonen med. "Jo men alltså för tusen år sedan när de började med talfilm så sa alla såsom du säger nu att fan vad dumt det är med tal på film, men hur dumma var inte dom! Nu är du i samma situation, ska du verkligen kritisera 3D-film?" Nej, jag har aldrig någonsin kritiserat 3D-film, egentligen. Bara brillorna. Kom tillbaka när ni utvecklat en skärm som kan visa 3D-effekter istället, då jäklar ska jag vara först i kön. Men att sitta som en idiot i en salong med hundra andra idioter iklädda färgglada tjocka tonade glasögon är ju verkligen ett skämt. Hela tiden såg jag folk runt omkring mig som tog av sig glasögonen under långa stunder för att de fick ont i ögonen, själva gnällde vi mest på att glasögonen gjorde allting tokmörkt. Men tog man av sig dem så såg allting ut som om man hade halsat en flaska Jägermeister, så det gick ju inte riktigt heller. Sjukt tråkigt, faktiskt, och effekterna gjorde inte brillorna värda heller. Filmen var dock riktigt trevlig.