SeaWorld

Jag såg precis dokumentären "Blackfish" som befäster hur ofantligt illa vi människor är beredda att göra djur – för att underhålla oss själva. Jag var på SeaWorld när jag var i tonåren, familjen var i Orlando för att hinna se så mycket som möjligt och det här stället erbjöd maffiga shower med stora späckhuggare, sjölejon och delfiner, som glatt gjorde trick för en jublande publik under den stekande amerikanska himmelen. Vad underbart... skulle man kunna tro, men icke. Den här dokumentären avslöjar hur det egentligen ligger till. Späckhuggaren som var där när jag var där har dödat flera människor, det var ingenting de pratade om under showerna, det hade jag kommit ihåg och knappast heller att de är inavlade, deprimerade, isolerade, traumatiserade, agade och plågade. Och totalt har 70 attacker, varav ett tiotal renderat i döda människor, inträffat på SeaWorld och liknande ställen. I det vilda har inte en enda människa blivit dödad av en späckhuggare. Det talar sitt tydliga språk. I det vilda ligger snittåldern för honor på över 100 år, på SeaWorld blir de 25 år. Jag tycker alla borde se den här. Och sen aldrig aldrig aldrig gå på något zoo som har djur som uppenbarligen inte vill vara där de är. Du hittar hela filmen att ladda hem här.