Barometern recenserade Stiftelsens spelning under stadsfesten. Något av de skönaste dissar jag har läst faktiskt, men låt mig först berätta om Stiftelsen.
Stiftelsen är en grupp från Ånge kommun i Västernorrland. Deras texter är svårt sexistiska och man gissar när man hör dem att de är sådär skönt intelligensbefriade som man blir efter en lobotomi. De har haft ett par irriterande låtar på radio senaste åren och jag har inte fattat grejen överhuvudtaget. Tydligen har många andra gjort det, de fick 300,000:- av kommunens pengar för att spela på stortorget, och det blev publikrekord. Så de har många som vill se dem och de tjänar snuskigt bra pengar, kul för dem. Jag har upprepade gånger, när vänner frågat om jag ska med och kolla på nämnda konsert, påpekat att jag hellre sitter hemma och slår mig själv med en sten i pannan om och om igen under två timmar. Jag gjorde ingetdera.
Barometerns utsände Anna Törnkvist vågar vara ärlig och håller med mig i det jag redan visste; konserten var musikaliskt efterbliven och texterna är lika vidriga live som på skiva. Förutom ett kort uttalande mot Sverigedemokraterna var det en pina från början till slut. Så skönt att läsa det här svart på vitt, efter att flera jag känner har uttryckt sin glädje över hur bra det var. Klart det inte var. Klart det var sämst. "När det gäller det musikaliska saknas förmildrande omständigheter". "Det är verkligen svårt att genomlida en Stiftelsenkonsert".
Hela recensionen hittar du här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar