Finnmarkgata 46

Det var ett tag sedan jag lämnade Oslo bakom mig nu, men då och då tänker jag tillbaka och ler. Idag var det dags för de kvarstående medlemmarna av Kollekthivet att lämna lägenheten som Alen, Schäfer och jag skaffade förra sommaren. Medlemmar i kronologisk ordning; Alen, jag, Schäfer, Jonatan, Going, Johan, Nicklas, Frida P. Nu känner jag att det är dags att göra en topplista över saker från Finnmarkgata 46.

10. Eftersom vi bara fick två nycklar när vi flyttade in blev vi tvungna att hitta en alternativ lösning, eftersom vi var tre. Först kom jag och Schäfer på snilleblixten att vi skulle duplicera nyckeln illegalt när vi var hemma på besök. Men när vi kom tillbaka till Oslo med den nygjorda nyckeln insåg vi att vi glömt att kopiera nyckeln till porten också, så att kopian blev meningslös. Istället kom vi på att eftersom vi bodde på markplan, kunde vi använda balkongen som alternativ ingång. Det krävdes lite klättring, men det var ganska lätt att komma in. Det här resulterade i att balkongdörren stod olåst jämt, och grannarna måste ha tyckt det sett konstigt ut när vi klättrade in och ut genom balkongen dagarna i ända. Inte minst sen när vi blev fem med Jojje och Going.

9. Goings pizzor är ett klassiskt finnmarkskt recept: Ta en mozarellapizza, ta bort mozarellan och grädda i ugn tills pizzan är så bränd att den måste ätas som en skorpa. Den här pizzan åt Going två gånger om dagen i tre månader.

8. Jag måste säga att vårt största kollektiva regelbundna fiasko var tvättstugan. Vi tvättade alla samtidigt eftersom husets snålregler gjorde det till enda möjligheten. Typ i snitt, fyra av fem gånger när vi gick ner och skulle tvätta så hade vi satt upp oss på fel dag, och fick helt sonika skriva upp oss på en ny tid och invänta den. Det kunde ta flera veckor, det fanns aldrig lediga tider snart, man fick en efter två-tre veckor ibland. Andra kända tvättincidenter är när Going glömde en bläckpenna i byxfickorna, när jag krympte Alens svindyra myströja, och när Schäfer/Alen glömde alla mina kläder i tvättstugan, jag hittade dem där tre dagar senare när jag började undra vartfan alla mina kläder tagit vägen som jag lagt i tvätten. Vi var helt sagt förjäkla dåliga på det där med detaljer. 

7. Väldigt ofta när man var själv hemma, om de andra åkt till Sverige eller vad som helst, så gick man omkring naken hemma, precis som man gör om man bor själv. Laga mat naken var min favorit. Och varje gång kom jag på mig själv, när jag stod där i köket, naken vid spisen, med att vi faktiskt bodde på markplan, med köksfönstret med perfekt insyn från gångvägen utanför. Det här hände väl 20 gånger. Jag brydde mig inte så mycket efter ett tag. 

6. Världens bästa uppköp av säng gjorde jag i december förra året. Då hade jag sovit på endast en 3 cm tunn bäddmadrass varje natt i fyra månader och min rygg borde varit krökt som en banan. Då kom jag på att jag skulle köpa en bäddsoffa. Och det gjorde jag! Det blev min räddning. Resten av nätterna var det jag som sov som en prins i kollekthivets största och skönaste säng. Eller ja, kanske Alens var lite mjukare. Whatever :)

5. Gitarrspelandet var det största problemet i kollektivet runt årsskiftet. Jocke hade suttit och klinkat på sin gitarr redan i många månader, när man kom hem från jobbet satt alltid Jocke hemma och spelade och sjöng glatt. Men efter nyår när Going kom och bodde med oss exploderad gitarranvändningen. Eftersom Going var precis så usel på att söka jobb som vi gissat, spenderade han dagarna hemma istället med Alens gitarr. Så nu, varje dag när man kom hem satt Going och Jocke och spelade och sjöng glatt. Det var illa nog. Sen eskalerade det in i absurdum, Going hade inget liv annat än med gitarren, han satt och nötte samma ackord om och om och om igen i tre månader. Jag var så nära ett nervsammanbrott att jag började se stjärnor. Som tur var kom vi på, jag kommer inte ihåg om det var jag under en fylla eller om det var Alens genidrag, att vi kunde gömma Goings gitarr. Så det gjorde vi. Och därefter gick det att bo i kollektivet igen. Trumhinnorna hämtade

 sig efter doktorordinerad vila i tre veckor.

4. Going skulle börja jobba på ett ställe en morgon vid elva. Han gick hemifrån i god tid på morgonen - trodde han. Men istället så får jag ett telefonsamtal klockan halv tolv från Going, som gått vilse och inte hittar adressen dit varhan skulle infinna sig klockan elva. Det här resulterade i att arbetsgivaren ringde och sa att han fick sparken, och så kom han hem igen och fortsatte vara arbetslös.

3. Ekonomiskt kaos! Ja det var väl egentligen bara förnamnet. Hälften av månaderna vi bodde där hade vi inga pengar till hyra samma dag som den skulle betalas. Schäfer jobbade ju bara några timmar om dagen och tjänade minst av oss samtidigt som han redan från början var skyldig oss andra pengar, Going spelade bort alla sina pengar på poker, och på att köpa glasflask-cola för 100 norska kronor om dagen. Och Jojje bytte ut sina kontanter mot något negrerna borta vid bron hade att erbjuda på nätterna. Alen är sen alltid känd för sin oförmåga att spara pengar, man blev sällan förvånad om han kom hem och hade lagt sina sista tusen spänn på en ny tröja. Så i slutet av månaden hade kanske nån några tusen för mycket och några någon tusenlapp för lite så oftast jämnade det ut sig om man lånade lite. Var nog bara en gång hyresvärden var upprörd när vi inte svarade på hans samtal två veckor efter tiden :)

2. Köksanarki rådde under hela tiden vi bodde där. Man köpte någonting och ställde i kylen tills nästa dag så var det förstås borta. Köpte man ägg eller mjölk var man bara rent dum, det försvann i princip innan man hunnit stänga kylskåpsdörren. Se'n diskmaskinen slutade funka var det ingen som ville diska heller, och snart blev det högvis med disk, och mögel och fruktflugor och det enda och det andra. Soporna blev säckvis, ingen ville gå ut med dom, "jag gjorde det ju förra gången" och "ska vi spela kort om det" och "vänta tills två till blir fulla så slipper vi gå flera gånger". Hygienen i badrummet var också undermålig. Jockes avfällda långa svarta hårstrån låg så utspridda på golvet att man fick känslan av att gå på en halmmatta och smuts och skit överallt. Ja, man kan nog fördöma hygienen i hela lägenheten nu när jag tänker efter. Underligt att man inte blev sjuk av ett dussin olika åkommor. Tur, kanske.

1) Städfest var ett begrepp vi uppfann. Man städade hela dagen, så att alla var riktigt übernöjda, det var ren

t precis överallt och man fick gott samvete. Tillräckligt gott samvete för att unna sig ett par supar och rätt var det var vaknade man upp i sin säng efter en hård natt och lägenheten såg exakt lika stökig ut som innan man städat överhuvudettaget. Här är en bild från när vi lagt ner allt skräp och burkar och skit i 4 överfulla sopsäckar och arton soppåsar. Det var lite mer än lagom, egentligen. :)