Ett visst ansvar...

George Costanza och jag, vi är inte så olika, iallafall inte när det kommer till att låtsas kunna en massa saker som man egentligen inte kan på jobbet. Nu när jag jobbar på frukt och grönt så förväntar sig nämligen kunderna att jag ska veta allting om allting och hur det tillagas och hur man kan variera sig eller förnya sig och det ena och det andra. Ibland uppstår helt bisarra situationer faktiskt, när någon sån där riktig mormors-tant som man tror ska veta allting frågar mig om vilket kål som passar bra till hennes kåldolmar. Okej, visst, jag jobbar på en grön avdelning och jag har gått lite kurser och jag har till och med snappat upp rätt mycket information, men ser det ut som att jag - Christian Williamsson, en lönnskäggad långhårig 23-åring - skulle någonsin ha gjort egna kåldolmar? Jag funderade faktiskt på det en ledig dag för några veckor sedan men läste att det skulle ta ungefär lika lång tid som en ledig dag är, så jag skippade det. Men det jag inte redan kan, kompenserar jag genom att låtsas att jag kan. Helt plötsligt står jag där och tipsar om vad hon ska ha till kåldolmarna och vilken buljong hon ska ha till såsen och vilket som är bäst av brysselkål och blomkål till gräddsås och hur hon ska förvälla spetskålen alternativt välja mellan vitkål och savoykål, savoykål som är lite mildare i smaken och passar barnen bäst, säger jag eftersom jag hört att savoykål inte smakar någonting alls, och vilken sorts potatis hon borde välja om hon vill få ut mest smak om hon ska ugnsbaka dom... När konversationen är slut har jag lagt upp en hel lördagsmeny åt damen helt baserat på kvalificerat skitsnack. Men jag tror fan det blev riktigt gott. Åh nu blev jag sugen på kåldolmar! Och på att ha Seinfeld-kväll med Fredrik =)