Skadeglädjen

Jag har förlorat skadeglädjen i livet. Jag känner ingen skadeglädje alls längre. Jag unnar till och med människor jag inte tycker så vansinnigt mycket om att finna lyckan, jag blir helt ärligt jätteglad av att se lyckliga par och gläds med vänner som är lyckligare än vad jag själv är - och jag har slutat hata de där människorna som vinner pengar i TV. Okej, han som skrapade fram sin andra storvinst medan han väntade på att hämta ut sin första, han är ett gränsfall, men generellt, jag blir glad för allas skull nu för tiden! För några år sedan hade jag inte kunna ge bort en lott, jag hade inte kunnat bli glad ifall någon annan vann pengar på en lott jag köpt åt dem, men nu vore det bara roligt. Jag har kommit till den här slutsatsen nu, men jag vet inte säkert om det beror på att jag var för egoistisk tidigare eller om jag bara har blivit tryggare i mig själv på sistone. Jag tycker att livet är fantastiskt roligt att leva, även om det är snålblåst ute, för mycket reklam på teve och jag har utgången ost i kylen. (Den har jag för övrigt fortfarande inte gett upp hoppet om) Say cheese! :)