Apelsinen är min, och ingen annans

- Apelsinen du har där... är den till mig? säger busschauffören.
Grejen är att jag hade stått och väntat på bussen i typ en kvart, den skulle kommit :38 men den kom :50. Åker buss till jobbet nu sedan bilen är skrot, och den här morgonen var jag särskilt inte sugen på länstrafikens vanliga strul. Med en apelsin och dagens tidning i handen klev jag ombord och visade min biljett. Chauffören såg minst sagt bitter it, en äldre man av sydländskt ursprung med solglasögon. Istället för att kolla på min SMS-biljett pekade han med hela handen på min stora spanska apelsin. Jag fattade ingenting, sen plötsligt säger han bara, "Den där apelsinen du håller i, är den till mig?". Han ser gravallvarlig ut och jag är inte på humör för nåt jävla larv med en försenad busschaffis. Trodde jag i alla fall, det visade sig vara fel! Jag började typ gapskratta och han började gapskratta och så började jag skratta ännu mer för att hans skratt var så utflippat. Snacka om att börja skratta åt vad som helst, hela bussen bara stirrade på mig. Haha, så tack KLT, jag behövde ett gott skratt idag! :)