Ger mig in i debatten om fotbollsvåldet

Först och främst, våldsmomentet har förstås i utgångspunkt ingenting med sporten att göra. Men det är en värld med stora grupper av män. Och män i grupp är tyvärr per automatik hjärndöda ungefär, det är tillbaka till kiss- och bajs, kaxiga attityder och runkahumor. Det spelar ingen roll om det är omklädningsrummet i högstadiet eller ett styrelserummet i ett börsnoterat företag, när grupper med bara killar samlas går vi tillbaka till apstadiet i intelligensnivå; tillbaka till stenålder; tillbaka till apstadiet. I supporterkretsar är dessutom alkohol en extremt stor komponent i sättet man utövar umgänge. Och därtill rivalitet som gränsar, eller passerar gränsen, till hat, och testosterontävlan om att överrösta varandra i hatiska och hetsiga ramsor. Lägg till att förmodligen några redan har aggressionsproblem, eller en riskfylld bokstavskombination, eller har druckit för mycket eller har intagit narkotika – och du förstår att det kommer uppstå problem i allt det här, oavsett det sker på läktaren eller på stan i uppladdningen.

Som mindre grabb, under gymnasiet framför allt, brukade jag och mina vänner åka med på bortaresor med Kalmar FF-supportrarna. Det här var mest innan vi blev myndiga, då var vi förstås alltid nyktra och satt för oss själva i supporterbussen medan de äldre killarna berusade sig och skrålade som vore det den stökigaste pubkvällen hela vägen till motståndarnas stad. Jag minns att en uppblåsbar gris agerade maskot på bussen många gånger, andra gånger uppblåsbara kvinnofigurer, det hela var väldigt grabbigt. Många gånger var fyllan total; ledarna var fulla, arrangörerna var fulla, supportrarna var definitivt fulla, busschauffören... ja, han var förmodligen nykter, men ni vet hur roligt det är att prata med chauffören när man är lite på lyset...? Han måste haft ett helvete när han ansträngde sig till tårar för att undvika att flippa ur och köra i diket med avsikt. 

Hur som helst, jag reflekterade inte så värst mycket över hatet och våldet, för Kalmar FF har aldrig haft någon våldsam supporterkultur, vi är de fulla bönderna från landet i de andras ögon och även om vi varken skulle instämma med att vi bor på landet eller att vi arbetar med jordbruk så ligger det något i det. Men när matcherna var igång så var det mycket "HATA" i verserna som sjöngs och mycket tveksamt organiserade sånger med obscena skälls- och könsord som i klacken var lika självklara som att andas och äta korv. Vi sjöng ju med för det var så man gjorde, att stå tyst kändes aldrig som ett alternativ där, man blev liksom berusad och medryckt av den mansgrisiga medeltidshets som rådde utan att reflektera, kalla det naivism eller grupptryck om du vill. Såhär i efterhand tror jag inte att morsan och farsan hade släppt iväg mig på varken bortaresor eller hemmamatcher om de visste hur jargongen var. Definitivt inget som passade ett par identitetssökande tonåringar (vi klarade oss dock bra). Jag förstår att unga osäkra killar som lever i ett stort utanförskap exempelvis söker sig till huliganklubbar där de får känna att de är en del av någonting – kanske kan imponera på äldre killar genom att säga ännu råare könssvordomar eller slänga en glasflaska på en motståndarsupporter. 

Nu var det länge länge sedan jag valde ståplats. När man växte upp sen och började fatta hur sjuk supporterkulturen är på många, många sätt, så blev man så jävla avtänd på att stå i klacken. Sittplats, som man hade kollektivt hånat så mycket från ståplats tidigare, blev nu alltmer lockande. Men väl sittandes fick man klackens kollektiva hat mot sig för att man köpt sittplatsbiljett – som att det vore att inte stötta laget?! – att man ofta la entréavgiften på en bit käk och en bärs på någon av pubarna som sände matchen istället. Där kunde man koncentrera sig på vad som hände på planen... vilket inte, i just Kalmar FFs fall, varit till supportrarnas fördel alla gånger senaste tre-fyra åren :). Men min kärlek för sporten och laget finns kvar! Nu har vi en spännande ung trupp, jag hoppas vi alla kan älska Kalmar FF utan att behöva hata något annat lag. Man kan kaxa lite och skoja lite med rivalerna på ett bra sätt utan att behöva göra det till en hatisk tillställning.

På måndag kväll är jag på sittplats som ett föredöme och visar hur snäll en supporter kan vara :)
Forza Kalmar :)