Jag tycker lite synd om alla blodsugande varlser som finns i skogen. Jag gillar ju inte dem som bråkar med mig givetvis, men det finns så oändligt många mygg, knott och fästingar! Om man går ut mitt i skogen en kväll så ser man miljarder av dem och så kommer man hem med två bett... det verkar inte helt rättvist på något sätt. Tänk att leva hela sitt liv hungrig i skogen med en miljard lika hungriga kusiner, för att en dag kanske, kanske mot alla odds se skymten av ett däggdjur. Tänk om man är ett knott, som flyger i irrationella cirklar, och ser den här enda chansen till käk på håll, men inser att det skulle ta tre dagar att ta sig bort dit. Vad otroligt deprimerande. Det är som om jag skulle gå hungrig ett helt liv och alla andra människor på jorden är lika hungriga, och en dag ser man en hamburgare passera i horisonten. Det är nästan så att jag vill låta dem suga mitt blod när jag tänker på det.
Nalle har visserligen fått säkert en miljon fästingar på sig under våra två dagar i sommarstugan redan, han plöjer genom extrema mängder gräs och dungar när han ränner omkring i skogen, men de som ger sig på Nalle får med mig att göra, så de är inte så lyckligt lottade som man skulle kunna tro. De hamnar i avloppet. One by one I'll take you.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar