måndag 14 juli 2014

Hur mycket tur hade Sverige 1994?

VM är över men jag lägger mig i diskussionen som varit huruvida vi ska ha brons-match i fotbollsmästerskap eller inte. Hollands förbundskapten gick ut och sa att han ville avskaffa bronsmatchen. Sedan bärgade han hem bronsmedaljen dagen därpå mot värdnationen och kunde förmodligen ändå le lite under ceremonin. Men har han inte lite rätt?

Som svensk vill man förstås att det ska finnas guld, silver och brons. Det är tack vare tröstmedaljerna som vi ligger så högt på listan över vilka länder som har flest medaljer, faktum är att det bara är sex länder som tagit fler VM-medaljer än vi och det är stora fotbollsnationer såsom, i ordning, Tyskland, Brasilien, Italien, Argentina, Holland och Frankrike.

Dock så är det ju så att det är bara laget som vinner VM som har vunnit alla sina slutspelsmatcher. Tvåan och trean kan – jag vet att vi som svenskar inte vill höra det här – få sina medaljer tack vare andras resultat och tur. Sverige var förstås jättebra i fotbolls-VM 1994 exempelvis. Antar jag? Jag var åtta år och var säkert inte någon superanalytiker av själva matcherna, men vi utgår ifrån att vi spelade riktigt bra. Vi kryssade visserligen bara mot Kamerun som fick storstryk mot alla andra lagen i vår grupp, särskilt mot Ryssland med hela 6-1. Ryssland tog ju även ledningen i matchen mot Sverige, men Brolin kvitterade på straff och efter ett ryskt rött kort kunde vi vända och vinna. Jag säger inte att vi inte hade vunnit om vi varit lika många på planen förstås, det hade kanske gått ändå. Men lite turligt var det ju. Och sedan en gruppavslutning där ett Brasilien som redan hade gått vidare inte hade något att spela för, och sannolikt vilade några fixstjärnor och då lyckades vi få till oavgjort, det är ju bra. Sverige hade ett bra lag med härliga spelare givetvis men summerar man gruppspelet som en match där vi mötte ett lag vi borde vunnit mot, en match där vi vände underläge med en man mer på planen och ett kryss mot ett lag utan motivation, så är det ju inte, rent objektivt, så att man häpnar.


Sedan var det slutspelsomgången, jag har granskat slutspelsträdet noga nu senaste dagarna eftersom jag alltid har känt att det måste ha varit lite skrällar med när vi fick Saudiarabien, Rumänien och Bulgarien i de matcher vi väljer att minnas som våra främsta framgångar genom tiderna. Givetvis en jäääävla flyt, det får man ju säga. Saudiarabien, rankade så dåligt att de inte borde ha haft något i mästerskapet att göra överhuvudtaget, hade tagit sig vidare genom att med nöd och näppe slå Marocco, som förmodligen inte då heller var något superbra landslag. Sedan får man väl säga att det var en superskräll att Rumänien slog ut Argentina i sin åttondel, med tanke på att Argentina hade tagit två guld och ett silver i de senaste fyra världsmästerskapen medan tagit sig till åttondel för första gången i modern tid. Rumänerna som hade åkt på så mycket pisk mot Schweiz (!!) i gruppspelet. Men Rumänien slog vi ju sedan, om än det krävdes både kvittering på extratid och straffsparkar för att vi skulle klå dem. I semifinalen blev vi totalt utspelade av Brasilien givetvis, lyckades ändå försvara hedersamt men hade i princip inte ett enda skott i hela matchen. Blev givetvis inte bättre av att Jonas Thern tog på sig en stört klumpig utvisning. Men 1-0-förlusten var ju ändå en bra kollektiv insats, det verkar på sammanfattningen jag nyss såg på youtube som att vi förmodligen skulle ha förlorat med 5-0.

Så kommer vi då till bronsmatchen. Bulgarien. Förlåt mig, men oavsett hur Bulgarien tar sig till semifinal i VM så är det en gigantisk skräll. Och så var det ju också, deras kvartsfinal mot regerande världsmästarna Tyskland är att betrakta som en av de största skrällarna i VMs historia. Regerande världsmästarna tillika världsetta i fyra år i rad, med Jörgen Klinsmann, Rudi Völler, Lothar Mathäus, Thomas Hässler och Jörgen Kohler för att nämna några giganter, tappar en 1-0-ledning mot ett lag rankat som fjärdeseedat, tjugonionde lag på världsrankingen. Det händer bara inte! Men Bulgarien hade inte samma flyt i semifinalen och fick möta oss i bronsmatchen, och där vann vi ju som bekant lätt. Med all rätt, de var ju rankade på samma position som Panama är på idag och vi var rankade tia, på samma position som England. England-Panama hade också blivit minst 4-0, vilken dag i veckan som helst.

Hur som helst. Nu har jag gjort det förbjudna - granskat vår heliga 94-insats i sulorna och kommit fram till att vi var ett lag som hade en jäkla massa tur. Men vad gör det? Vem trodde på Costa Rica det här VM-slutspelet? Vem trodde på Sydkorea 2002? Vi älskar ju våra solskenshistorier, och jätten mot Goliat. Därför tycker jag matchen om tredjepris är väldigt charmig, den får små nationer som oss att fortsätta drömma om medalj, även om det inte är en helt rättvis installation. Hade vi kommit lika långt i VM94 om vi istället mött Italien, Spanien, Argentina, Tyskland eller Holland? Tveksamt. Men alla priser räknas! Därför tycker jag att EM borde införa en bronsmatch också! Det vore ju skittrevligt, då har man nåt att se kvällen före finalen också. Kaboom!

Inga kommentarer: