Inlägg
.jpeg)
Tror du att man föds som duktig låtskrivare – eller är det någonting man blir genom att arbeta hårt? Är låtarna en skänk från högre makter eller är de resultatet av att man haft ett växande musikaliskt intresse sedan barnsben och umgåtts i kreativa miljöer? Visserligen påstod Paul McCartney att han bara skrev ner melodin till megahiten "Yesterday" efter att ha hört den i en dröm, men jag tror ändå att vi kan peta undan alla tänkbara gudar från låtskrivnings-ekvationen (annars hade nog inte Marilyn Manson sålt 50miljoner album?). Dessutom sägs det att original-texten som Paul skrev ihop till melodin började "scrambled eggs, oh my baby how I love your legs", det var inte särskilt gudomligt. Nåväl, naturligtvis föds vi inte till låtskrivare, men det kan ju förstås underlätta om man är uppvuxen i en musikalisk familj som gör att man exempelvis lär sig instrument som liten och har många olika influenser att luta sig på.
Nu har jag inte det, och jag kan egentligen inte spela något instrument särskilt väl. Jag köpte två gitarrer senaste året och jag kan helt ärligt fortfarande inte ta ett enda ackord typ. Jag spelade piano som liten, ganska bra för min ålder, men de senaste tio åren har jag bara klinkat lite på en keyboard som en mer musikbegåvad vän glömde hos mig för fler år sedan än jag vill räkna efter. Så varför tror jag att det är lätt att skriva en låt? För att det finns så många kompletta idioter som kan skriva bra musik förstås. Man behöver inte vara smart, uppenbarligen, och framför allt behöver man inte vara en bra person. Karma tycks nämligen jobba på helt andra sätt än med musik. Man behöver inte ens kunna skriva en bra låt för att skriva en bra låt längre, det finns alltid nån producent eller DJ som kan koka soppa på en spik. Jag hörde Anna Ternheims demo till första EPn och jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde bli en skitbra CD av den exempelvis, men det blev det.
Och så det bästa exemplet av dem alla: Broder Daniel. Varken Henrik Berggren eller Håkan Hellström kunde spela ett enda instrument och de var inte särskilt intresserade av musik men tänkte ändå att de skulle starta ett band för att de trodde att det var det bästa sättet att skaffa tjejer på. De kunde verklignen ingenting om musik och ingen av dem hade fått ens ett G- i betyg av en sånglärare. Men de jobbade hårt för att bli dugliga på några instrument och nog fan lyckades Henrik skriva tillräckligt bra musik till Broder Daniel för att sälja en miljon skivor på en tioårsperiod – och Håkan slog ju nyss publikrekord på Ullevi som den största manliga svenska artisten någonsin. Jag älskar båda förstås, men det är svårt att förutspå det när man exempelvis ser den här intervjun med dem från ZTVs storhetstid på 90-talet :)
Och när man ser på melodifestivalen och ser vilka otroligt svaga låtar som kommer med där så tänker man ju att det måste vara tämligen enkelt att, om man är kompis med Christer, skriva en låt på en kväll som sedan sjungs av någon lika usel Fame Factory-"artist". Men jag ska inte försöka, jag lovar.
Nu har jag inte det, och jag kan egentligen inte spela något instrument särskilt väl. Jag köpte två gitarrer senaste året och jag kan helt ärligt fortfarande inte ta ett enda ackord typ. Jag spelade piano som liten, ganska bra för min ålder, men de senaste tio åren har jag bara klinkat lite på en keyboard som en mer musikbegåvad vän glömde hos mig för fler år sedan än jag vill räkna efter. Så varför tror jag att det är lätt att skriva en låt? För att det finns så många kompletta idioter som kan skriva bra musik förstås. Man behöver inte vara smart, uppenbarligen, och framför allt behöver man inte vara en bra person. Karma tycks nämligen jobba på helt andra sätt än med musik. Man behöver inte ens kunna skriva en bra låt för att skriva en bra låt längre, det finns alltid nån producent eller DJ som kan koka soppa på en spik. Jag hörde Anna Ternheims demo till första EPn och jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde bli en skitbra CD av den exempelvis, men det blev det.
Och så det bästa exemplet av dem alla: Broder Daniel. Varken Henrik Berggren eller Håkan Hellström kunde spela ett enda instrument och de var inte särskilt intresserade av musik men tänkte ändå att de skulle starta ett band för att de trodde att det var det bästa sättet att skaffa tjejer på. De kunde verklignen ingenting om musik och ingen av dem hade fått ens ett G- i betyg av en sånglärare. Men de jobbade hårt för att bli dugliga på några instrument och nog fan lyckades Henrik skriva tillräckligt bra musik till Broder Daniel för att sälja en miljon skivor på en tioårsperiod – och Håkan slog ju nyss publikrekord på Ullevi som den största manliga svenska artisten någonsin. Jag älskar båda förstås, men det är svårt att förutspå det när man exempelvis ser den här intervjun med dem från ZTVs storhetstid på 90-talet :)
Och när man ser på melodifestivalen och ser vilka otroligt svaga låtar som kommer med där så tänker man ju att det måste vara tämligen enkelt att, om man är kompis med Christer, skriva en låt på en kväll som sedan sjungs av någon lika usel Fame Factory-"artist". Men jag ska inte försöka, jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar