Fult att vara rik

Ingvar Kamprad gömmer undan 100 miljarder till närmast skattefria konton i Lichtenstein och överallt i Sverige ser man direktörer som avgår med miljonfallskärmar i företag där man tvingas avskeda folk. Och andra företag som faktiskt går med plus flyttar ändå utomlands för att tjäna lite mer och överger städer som är helt beroende av dem. Och det enda man hör är att vi bara är avundsjuka på de som tjänar pengar, att vi tycker att det är fult att vara rik. Det är inte att vara rik som är fult, det är att pissa på de som inte är det - och det gör man genom att sparka folk för att själv bli rikare eller att undvika betala 30 miljarder i skatt. Skatten, som är direkt avgörande för att Sverige ska vara välmående. Visst är det en trend nu att alla vill ha lägre skatt, för man ser till sig själv först och litar på att politikerna ska trolla lite och få det att gå ihop ändå. Sen när det inte gör det, och man måste spara in på sjukvården och skolan, vem skyller vi på? Vem kan senast komma ihåg ett år då man hörde att vården gick runt? Inte jag, men alla gnäller på långa köer, dålig skolmat, dåligt plogade vägar och cancersjuka som tvingas söka jobb. Det är för att vårt nuvarande högerstyre vill att de som redan har pengar ska ha mer pengar. Det skits nämligen fullständigt i om det inte finns pengar i vården "generellt" eftersom de själva ändå har de pengarna som behövs om något skulle hända dem. Det struntas i om det finns pengar för arbetslösa eftersom de redan säkrat sin ekonomiska framtid genom kompisavtal. Hur kan såna människor få styra Sverige?

30 000 000 000 kronor skulle täcka hela Sveriges arbetslöshet under ett år, eller göra fullständigt underverk för ett fattigt land, tänk på det. Istället hamnar de på ett bankkonto i Lichtenstein. Vem tror att 80-plus-gubben Kamprad egentligen bryr sig om han har 100 miljarder eller 70 miljarder på "sitt" konto? Och det enda jag hör är att jag är avundsjuk, att jag tycker det är fult att vara rik. Det är klart att det är fult att vara rik om man inte kan axla ansvaret man får på köpet. Det är svårare för en rik man att komma in i himmelen än för en kamel att komma igenom ett nålsöga, sa Jesus, vi får se vart Kamprad hamnar om inget drastiskt händer med hans samvete. Att dö med åtkomst till hundra miljarder kronor i en värld där miljarder människor svälter, det måste väl tära på en? Eller kan man stirra så mycket på sina sedelbuntar att man glömmer alla andra människor, att man inte kan se helheten i någonting?