Den allra sista

När jag var yngre och festerna kom tätare ställde jag mig ofta frågan; hur länge till? Vid vilken ålder är det nog, vart är gränsen? Nu idag, faktiskt, fyller jag tjugosex år och jag känner att min gräns är här. Det har lite med att göra att jag hade en berusning igår som var långt under min värdighet, men samtidigt är det någonting jag funderat på en längre tid. Jag har aldrig varit speciellt bra på att dricka, i den bemärkelsen att jag tål väldigt lite, men har svårt för att inse själv när jag druckit tillräckligt. Jag har inte den här spärren som andra har. Dessutom är jag för gammal nu för att gömma mig bakom att "det skulle vara roligare när man dricker", det tycker jag inte ens, och jag måste börja fråga mig varför jag vill fly verkligheten - när jag borde omfamna den. För mig är att bli full att tappa kontrollen över mig själv och jag vill inte det längre. Jag vill ha koll på mina handlingar och mina känslor hela tiden, varför skulle jag inte vilja det?

Mina föräldrar är nykterister, jag har alltid respekterat det och när jag får barn vill jag att de ska ha samma respekt för mig. Jag vill vara samma klippa. Jag vet att många av mina vänner kommer tycka mitt beslut är tråkigt, för jag får ofta höra att jag är underhållande när jag druckit, men å andra sidan vill jag gärna tro att jag är en kul prick vanligtvis också. Det här betyder på inget sätt att det är slut på mitt sociala liv, jag kommer fortfarande vara med överallt där det är fest och vara mig själv. Mina vänner kommer att respektera att jag behöver ta det här beslutet för min egen skull och för att värna om de jag bryr mig om. Det här är inget moraliserande; alla får dricka precis så mycket de vill oavsett hur gamla de är och jag tycker att det är skitkul med spritfester - det är bara att jag inte klarar av att dricka längre. Rädslan för vad som händer i de svarta luckorna är mäktigare än glädjen på vägen dit - och då är det inte försvarbart. Det här beslutet kommer inte påverka mig i övrigt, ni kan vara lugna, jag kommer fortsätta att vara precis som jag är :)