Låt inte "Idol" ta över världen!

Många av er som gick in på min blogg nu är redan trötta på ämnet, för ni tycker ju om TV4s "Idol" - och ni vill inte behöva känna någon ånger för att ni kollar på det. Men jag säger er, att det är den absolut billigaste formen av underhållning - och ni som uppmuntrar det förstör musik-Sverige. Konceptet är att man utnyttjar ungdomars entusiasm, använder extremt förödmjukande metoder för att gallra ut de bästa, och ger dem de pissigaste kontrakt du någonsin kan föreställa dig, som sannolikt förstör artisternas möjligheter att bli kreativa musiker för en överskådlig framtid. Så låt oss ta den här utskällningen i kronologisk ordning.

Auditionsturnén har ingenting med musik att göra. Folk vill se andra människors drömmar (uppfyllas eller) krossas. Jag vet inte vad fan det har tagit åt världen, men tydligen är den bästa underhållningen att se riktiga människor våndas, uträknas, bedömas, förödmjukas, lida, skämmas och tryckas ner. Måste säga att det är helt absurt att vuxna människor sätter exempel för sina barn att det är roligt att vara elak - och i nästa andetag beklaga sig över mobbningen i våra skolor, som om de var bättre själva. Ingen vill se sambandet eftersom man inte vill ha dåligt samvete. Det är det gamla vanliga tricket att blunda för problemen och låtsas som man inte ser dem för att må bra. "En lycklig människa vet aldrig om på vem han slår", sjöng Thåström och han har aldrig haft mer rätt. Hela urvalsprocessen är mörkad dessutom, först får man se tio tusen personer köa och sen får man se tjugo personer sjunga för juryn. Däremellan sållas tusentals personer bort, och de som får komma in är speciellt utvalda för att vara antingen talanger eller exceptionellt pinsamma, allt för att du ska skratta eller gråta hemma i soffan på bästa sändningstid. Det är, om inte teater, så noga uträknad TV-underhållning. Det har ingenting med musik att göra. 

Sen har vi kvalomgångarna, de har ingenting med musik att göra. Det är då de som juryn tycker har störst potential får öva på att sjunga covers inför den riktiga karaoketävlingen. Här är ingen så usel att det blir rolig TV längre, så därför måste man drilla de stackars oerfarna ungdomarna på tusen olika sätt tills de bryter ihop och sedan låta dem våndas i långa röstningsomgångar. Det är här det börjar bli som en riktig dokusåpa, och det har definitivt ingenting med musik att göra. Det är för att människor i dagens Sverige tydligen behöver se människor lida, som kontrast till det Facebook där alla bara låtsas vara orealistiskt lyckliga hela tiden.

Sen har TV4 sina utvalda finalister. De får vara glada i ungefär tjugo sekunder över att ha kommit vidare till den riktiga talangjakten innan de får näsan nedtryckta med en bläckpenna i de sämsta skivkontrakt artistvärlden någonsin har sett. Det har alltid varit allmänt känt att man hellre vill komma tvåa i Idol än att vinna, eftersom den som kommer etta får sin karriär förstörd av kontrakt som bundit dem att göra två snabbproducerade album som inte är anpassade till dem, av låtskrivare som skriver med plånboken och kommersiella bolag som kräver att skivan finns ute till julhandeln några veckor efter finalen. Det tar naturligtvis knäcken på vilken kreativ musiker som helst att behöva ge ut en skitdålig skiva utan att få betalt och sedan vara tvungen att göra en till som man inte får några pengar för och sedan ge sig ut på en slitsam turné för bara trettonåriga tjejer och ändå inte tjäna mer än ungdomarna på McDonalds. Nu har dock kvällstidningarna snokat fram att årets kontrakt är om möjligt ännu sämre. Alla som är med i tävlingen måste skriva på för en manager de aldrig kommer få träffa som inte kommer att bry sig ett dugg om deras individuella intressen och som dessutom kan gälla i flera år framöver. De som inte vinner får visserligen lov att bryta kontraktet, men då inte heller skriva på något annat kontrakt inom ett år, de får alltså inte vara kreativa medan de fortfarande är attraktiva på marknaden. Vinnaren skriver tydligen på ett vidrigt åttaårskontrakt... Åtta år (tvåtusenniohundratjugo dagar) då vinnaren inte kommer tjäna en bråkdel av vad de borde och dessutom tvingas ställa upp på all möjlig skit och sannolikt hinna bli vokabulärt mördade av den samlade musikpressen. Och det finns ingen nyexaminerad musiker som har kraft att genomlida åtta år av den skiten. Beatles hade hela sin karriär under en kortare tid än så, för att ge lite perspektiv på vilket ruttet kontrakt det är. Men så är det idag, unga människor är både lätta byten för miljardbolagen och så besatta av att bli kända att de ändå gärna säljer sin själ. Och att sälja sin skäl för att bli känd har absolut ingenting med kreativt musikskapande att göra.

Och redan där är Idol-konceptet så ruttet att man vill gråta, men det är inte slut där. Det är där pinan börjar ser du, för de som ligger bakom Idol tillhör alla de stora pengakåta musikbolagen och de är smarta jävlar, de vet hur de ska marknadsföra de här så kallade idolerna. Först ser de till att alla som varit med i Idol de senaste åren får vars en låt med i melodifestivalen. Därifrån får de sedan dela på all kommersiell radiotid fram tills nästa Idolsäsong drar igång och så håller det på, år efter år. Och då kan man ju tro att, om jag nu inte gillar det här så kan jag ju bara stänga av radion och TVn så slipper jag lida för det här... och så hade det varit - om det nu inte samtidigt ströp resten av musikindustrin, den delen som är äkta, som görs av musikaliska människor drivna av musikaliskt pulserande hjärtan. Hur ska nya artister ha en chans att slå sig in, när radion bara spelar sån skit? Hur ska de som gör bra låtar få bra skivkontrakt när skivbolagen vet att de tjänar så mycket snabbare pengar på att utnyttja ungdomar som tar vilken usel deal som helst?

Alla som varit med ett tag och som gillar musik håller med om att det "gjordes bättre musik förr". Det är inte helt sant, för det finns fantastiskt mycket bra, nya band och artister som bara väntar på att slå igenom, men lyckas inte eftersom bolagen lägger allt sitt fokus på ett karaokeprogram på TV.

Jag bara tycker det är synd att de som inte är intresserade av musik är de som ska bestämma vad som spelas i radion. Jag säger dock inte att de som varit med i Idol är kassa - TVÄRTOM, jag säger att utan idol kunde många av dem gått hur långt som helst.

Och hur tragiskt är det inte när Idols ansikte utåt, Alexander Bard, mannen som är känd från astromiskt dåliga band såsom Army of lovers och BWO, spyr galla över Lars Winnerbäck, kanske 2000-talets bästa svenska poet och låtskrivare och säger att han inte skulle platsa i Idol? Jag och alla andra som bryr oss om musik, vet att Lars Winnerbäck tar det som en komplimang. Punkt slut.