Skrattförbud

Jag har just nu skrattförbud. Jag får inte skratta. Det är inte nåt projekt jag avsiktligt har skaffat mig, det finns en logisk förklaring - en liten spricka på insidan av min läpp. Av olika anledningar skulle jag öppna en mjölkförpackning med munnen innan helgen och jag slant och skar ett litet jack på insidan av underläppen. Det var ju ingen fara så, det sved lite och sen borde det ha varit över, men sån tur har man ju inte. Istället så kände jag att såret var av den sorten att den lätt kunde spricka upp mer om jag inte passade mig. Jag hade en sprucken läpp när jag var liten nångång och det är de sämst läkande såren, jag vill aldrig uppleva det igen. Så jag har försökt att inte skratta nu i tre dagar, och det är svårt, för jag ler mycket i vanliga fall, men en vecka att se sur ut är lätt att föredra framför en månad med ett jack i läppen, så jag har försökt att ha stenansikte och sådär nu, och det har funkat bra. Förutom när jag kommer hem. Jag har en last just nu, nämligen, jag håller på att plöja komediserien "Louie" sedan någon vecka tillbaka och jag borde verkligen inte kolla på det just nu när jag har mitt skrattförbud, det är otroligt ostrategiskt, för även om jag är hemma själv i mörkret så skrattar jag så mycket att jag gråter ibland av Louis C.K och hans äventyr! Men jag har uppfunnit en teknik, huru jag kan klämma ihop underläppen mellan tummen och pekfingret så att jag kan skratta utan att det påverkar det elastiska i läppen. Jag ser visserligen ut som ett fån när jag gör det, men jag sitter i mörkret och då får det vara värt det :) Men i alla fall, om ni tycker jag verkar sur de kommande dagarna så är det bara för att jag är så glad att se er :)