Nalle gömde min telefon i skogen

Senast jag hade Nalle med mig till sommarstugan tog han min telefon och gömde den i skogen. Det där är inte helt sant, eller man kan väl säga att det var mitt eget fel. Jag var ute och busade med Nalle på en grön äng där han brukar springa lös, och medan han apporterade för glatta livet efter en gammal sunkig boll som han älskar, gick jag och funderade på hur snabb han egentligen är. Vad har en sån hund för maxfart egentligen? Jag mindes när Nalle var valp och jag lätt kunde springa ikapp honom, den tiden var för länge sedan förbi, nu kan jag inte springa ifrån honom ens om jag springer så snabbt benen bär... men hur snabb är han? Jag kom på snilleblixten att jag skulle koppla min tränings-app på iphonen till honom, så jag la min mobil i en mössa och satte den i hans sele... nu var det bara att vänta och se! Trodde jag... men Nalle var inte alls intresserad av mina experiment, så han sprang ut i den täta skogen och försvann några minuter i ren protest. När han kom tillbaka - var mobilen borta. Jag var inte särskilt förvånad, men jag var lugn, för jag hade ju apples "hitta min telefon"-app som skulle göra den lätt att spåra, och ifall den mot förmodan inte skulle funka så kunde jag bara ringa på den. Men nä, i vanlig ordning så går allting fel som kan gå fel, appen funkade inte och när jag försökte ringa på den så var den förmodligen på tyst läge, också. Jag skickade ut Nalle i skogen för att själv hämta den, han borde ju bäst veta vart han hade lagt den. Han fattade förstås ingenting, men var glad att få springa i skogen. Ändock kom han tillbaka efter en stund, med mössan... problemet är bara att han hade lyckats öppna knuten och släppa ut mobilen ur den innan han tog med den tillbaka. Så nu låg mobilen löst var som helst i urskogen, och jag suckade så djupt att det blev en liten tryckvåg över landskapet. Efter mycket sökande hittade sedan pappa telefonen oskadd. Och hur snabbt hade då Nalle sprungit? Inte en aning, han hade lyckats stänga av den där applikationen med. Söthund :)