Politik och idrott - försök inte att skilja dem åt

Senaste tiden har det varit mycket snack om huruvida politik och idrott hör ihop eller inte. Bakgrunden är framför allt att flera stora tävlingar, såsom friidrotts-VM nyligen och det stundande vinter-OS, lagts i Ryssland, som bland annat förtrycker homosexuella och gör människor hemlösa till förmån för att hänsynslöst bygga nya arenor. Liknande situation är att vänta inför fotbolls-VM nästa sommar där staten satsar många, många miljarder kronor på arenor och infrastruktur som inte gynnar de många som lever där i extrem fattigdom. Då blir det förstås en diskussion! Konstigt hade det ju varit annars, vi lever väldigt privilegierade i vårt relativt trygga samhälle och vi har ingen aning om hur det känns att vara fattig och utsvulten i Sydamerika eller förföljd och trakasserad homosexuell i Putins Ryssland.

Men så finns det folk, främst inom sportvärlden, som håller för både ögon och öron, och säger som i ett mantra att "det här är ingenting vi ska prata om, enda anledningen att vi är här är för att utöva idrott". Som när Hitlers sommarolympiad 1936 förbjöd judar och romer från att delta och bara ett enda land vågade stå på sig och säga "fuck you, Hitler", det var Spanien. Sverige var väl på den tiden i ärlighetens namn lite halv-nazistiskt också även om det är locket på om den saken, så det var kanske aldrig på tapeten att bojkotta evenemanget av det skälet. Men man tycker ju att vi borde ha kommit längre sedan dess, eller? Hur kan någon intelligent människa påstå att sport ska vara helt opolitiskt? Idrotten i sig har naturligtvis inget med politik att göra, det är det ingen som påstår heller, men kontroversiella saker såsom val av arrangörer är politik i varje led, dels vid valprocessen, dels vid utnämningen, dels vid förberedelserna och dels under arrangemangets gång. Ingen kan påstå att det inte är politik. Men flera ledande sportjournalister för de stora tidningarna blir vansinniga när någon nämner samhällsproblem i länderna som arrangerar OS, VM, vad det nu kan vara.

Filip och Fredrik sa i sin podcast för några veckor sedan att de trodde det berodde på att de utsända journalisterna är så okunniga när det gällde allt annat än sport att de blir frustrerande när de inte enbart får skriva om prestationerna på planen och därför försöker tona ner samhällsproblemen, och lite så är det nog annars tar man inte på sig skygglappar och går förbi folk som lider utan att reflektera över sin egen del i det. När Emma Green Tregaro gjorde en fin men diskret demonstration i Ryssland senast så svarade deras inhemska stavhopps-stjärna Jelena Isinbajeva att det var skandalöst att komma till deras land och ifrågasätta deras förtryck mot en folkgrupp. Det var förstås inget hon själv ville gå ut och säga men när hon fick frågan på en presskonferens så kunde hon ju inte säga annat, då hade hon ju själv fått stora problem - och är det någonstans man inte vill ha stora problem med mäktiga människor så är det väl i just Ryssland. Hon var förstås livrädd. Men oavsett det så ledde det här till massiv kritik mot Ryssland och folk fick upp ögonen på deras människosyn, något som kommer fortsätta debatteras både där och i resten av världen. Förhoppningsvis ger debatten mod åt de som är drabbade att fortsätta sin kamp och tack vare det så kanske Ryssland kommer ikapp västvärlden när det gäller människosynen och mänskliga rättigheter någon gång. Så Tregaros tysta protest, som ändå var den tydligaste någon atlet vågade sig på, kanske ledde till att förändra en halv värld, eller kanske bara ge tro och hopp åt några miljoner ryssar, oavsett vilket så är det en underbar prestation. Mycket bättre än prestationen hon stod för i tävlingen.

Igår gjorde Greenpeace en spektakulär protestaktion på schweiziska fotbollslaget Basels hemmamatch i Champions League. Ett 30-tal aktivister planerade och utförde en aktion som gick ut på att fira ner en gigantisk demonstrationsflagga från arenans tak. Världens samlade fotbollsjournalister gick i taket - inte för att, som man skulle kunna tro, att säkerheten på ett internationellt evenemang var så dåligt att en massa folk med en massa utrustning haft möjlighet att utföra nåt (tänk om det varit terrorister!), utan för att deras budskap var politiskt. Det känns nästan som att en del sportjournalister hade föredragit om det varit en terroristaktion. Men nu var det ju inte det, utan tvärtom! Bakgrunden är att Champions League, världens största fotbollstävling för klubblag, är sponsrade av ett av världens mest hänsynslösa oljeborrningsföretag som bland annat just nu håller på att utöka sina borrningar på Arktis och på så sätt riskera att haverera dess djur och natur som redan är extremt skört. "Sånt här hör inte hemma på en fotbollsplan, jag blir förbannad" säger nån snubbe som programleder Aftonbladets TV-satsning, men om man ska protestera mot någonting så måste man ju demonstrera där det berör. Om de stod utanför med plakat så hade ju ingen brytt sig eller fått upp ögonen. 99% av alla som gick på matchen hade inte en aning om vad Gazprom var för företag, men idag vet halva världen vilka de är, och kanske kan debatten som tog vid igår se till att det här ruskiga företaget inte får ha någonting med sportvärlden att göra mer. Dessutom var ju aktionen helt fredlig, som alltid när det gäller Greenpeace, så vad är det att vara så upprörd över?