Ibland är det så jäkla skönt att bara lyssna!

När arbetsdagen var slut idag gick jag förbi lunchrummet och hörde en hord av främlingsfientliga påståenden. Ni som känner min arbetsplats förstår att det inte var någon av mina jobbarkompisar som uttalade dessa utan en utomstående person som hade gett sig in i en diskussion som jag gissar måste ha börjat med de uppmärksammade radioinspelningarna med Sverigedemokraternas vice partiledare Jonas Åkerlund, där denne säger grovt rasistiska saker om såväl första och andra som tredje generationens invandrare.

Så, i alla fall, jag kliver in i rummet samtidigt som den här utomstående personen försvarar sina ego-nationalistiska åsikter med att i Syrien jämnar man minsann hela hyreshus med marken om någon i huset självmordsbombar sig, som straff liksom, och att vi borde ta efter detta och skicka iväg hela släkten om någon inte sköter sig. Inombords blir jag så tokig att huvudet kokar från öra till öra, och när han fortsätter dra märkliga referenser till hur invandrare är skyldiga till all brottslighet i Sverige gör jag mig mentalt redo på att ta upp diskussionen med denne fysiskt stora, men ändå lilla, lilla, lilla man. Jag är så trött på att ta diskussioner med sådana inskränkta människor - för jag vet att det i nittionio procent av fallen är lönlöst... men jag drar mig ju sällan för att ge mig in i skiten ändå som ni vet, rätt ska vara rätt!

Men jag är så glad att det finns andra vettiga människor på mitt jobb! För medan jag väntade på att den stora truten i dörröppningen skulle sluta skämma ut sig själv och lämna en lucka för mig att totalt kött sönder hans argument, så tog en kollega istället upp diskussionen på ett mer eftertänksamt sätt än vad jag hade gjort – och förde så pedagogiskt konversationen vidare in på generell brottslighet och hur det är minst lika upprörande när svenskar i minst lika stor utsträckning utför minst lika hemska handlingar minst lika ofta. Hade den här främmande människan varit en man som tänkte för egen maskin kanske han hade förstått sensmoralen att alla människor är lika, det tror jag inte han gjorde nu, för han lämnade helt säkert rummet precis lika främlingsfientlig som han kom in. Men det var befriande att för en gångs skull inte behöva ge sig in i debatten och uppröras ännu mer.

Varför vissa människor är så besatta av rikets gränser förvånar mig varje dag. Har vi så stor rätt, bara för att vi har turen att vara födda på svensk mark, att neka folk som flyr från skräck och våld, en trygghet och en framtid? Hur blev medmänsklighet en prioriterad ekonomisk fråga framför en humanistisk dito? Och hur kan man tro att lösningen på problemen i Sverige, vad som än är problemet, är att motarbeta och förtala andra etniska folkgrupper? Att Sverigedemokraternas officiella ståndpunkt skiljer sig så brett från hur många, många, många av de egna medlemmarna tycker och tänker, är ett gigantiskt trovärdighetsproblem. Och att vice partiledaren ser ut att få sitta kvar utan konsekvenser efter sina uttalanden om bland annat att flyktingar skulle vara pengakåta knarksmugglare, måste man ändå se som att partiordförande Jimmie Åkesson har sympatiserande åsikter. Varför har han annars inte slängt ut denne gubbstrutt? Det sorgliga är, och det som fortsätter vara problemet med Sverigedemokraterna, att ju mer rasistiska de blir, ju fler anhängare får de. 

Avslutningsvis, den här pajasen var orolig att muslimerna skulle gruppera sig och starta ett politiskt parti. Han tyckte det var skit att Sverige är "världens samvete".
– Jag, som blond blåögd svensk i så många generationer tillbaka man kan efterforska i, är seriöst tusen gånger mer orolig för Sverigedemokraterna än för någon utom-"svensk" politisk organisation (jag har förresten inte ens hört talas om någon aggressiv politisk grupp av invandrare?). Och "världens samvete"?? Det tar jag som någonting positivt, ditt jävla nöt. Var stolt över att vi har det i vår makt att hjälpa andra.